Festdag: 1 oktober


Therese Martin föddes den 2 januari 1873 i Frankrike. Under de tidiga uppväxtåren var hon glad och viljestark, älskad av och i centrum för allas uppmärksamhet. Då Therese var 4 år dog dock modern och flickan förvandlades till ett blygt och överkänsligt barn. Systern Pauline utsågs av Therese till hennes 'andra mamma', men när flickan var 9 år gammal blev Pauline karmelitnunna i Lisieux och Therese flyttade över sin tillgivenhet till Celine. Året efter blev Therese svårt sjuk, utan att läkarna kunde hitta någon förklaring till vad som drabbat henne, och hennes tillstånd förvärrades så att man snart trodde att hon skulle dö.

Men Gud ville annorlunda. I det rum där flickan låg fanns en staty av det heliga jungfrun, och en söndag upplevde Therese att madonnan kom emot henne, underbart leende. Efter det var flickan frisk, och snart efteråt gick hon till sin första kommunion (nattvard). När hon sedan konfirmerades, 11 år gammal, hade hon bestämt sig - hon skulle bli karmelitnunna. Kort därefter gick dock hennes äldsta syster Marie in i klostret i Lisieux, och Therese insåg att fadern inte skulle vilja lämna även ett tredje barn till Gud. Gudfruktig som han var lovade han dock att göra vad han kunde för att hjälpa henne - mot löfte att hon accepterade om Gud hade andra planer för henne. De besökte bl.a. biskopen, och han gav henne hoppet att bli kunna antagen när hon fyllt 21 år.

Therese ville dock inte vänta så länge. Det var som om hon kände på sig att hon inte hade tid med det... så hon fortsatte att ansätta alla med sin önskan, och under en pilgrimsfärd till Rom tog hon t.o.m. modet till sig att kasta sig för påvens, Leo XIII, fötter med bönen att han skulle villfara hennes begäran. Den helige fadern svarade att om det var Guds vilja, skulle det bli så.

Femton år gammal inträdde Therese i karmelitklostret i Lisieux, där hon tog sig namnet 'av Jesusbarnet och det Heliga Anletet'. Från den stunden lyste friden om henne, och hon gjordes så småningom till ansvarig för noviserna. Dessutom började hon formulera sin 'lilla väg' - en strävan efter fullkomlighet utifrån Bibelns ord att människan måste bli som ett barn för att komma in i himmelriket. I brev, skrifter och samtal bl.a. med sina systrar förklarade hon sin tankegång: att vi är så små och ofullkomliga att vi bara genom Guds nåd kan nå helgelse - men att det är precis vad Gud vill. 'Jag är som ett barn, som försöker ta mig uppför en stor trappa. Idogt kämpar jag för att kravla mig uppför det nedersta trappsteget, utan att lyckas. Men Gud, som står överst på trappan, ser till min vilja och fylld av ömhet kommer han ned, tar mig i famnen och bär upp mig'. Hon kallade detta 'den gudomliga hissen till himlen'.

Therese av Jesusbarnet har kommit att bli världens förmodligen mest älskade helgon. Hennes 'lilla väg' har spridit sig över hela världen och fått oskattbar betydelse för ett oräkneligt antal kristna. Särskilt i vår moderna tid har den något centralt att säga: att var och en av oss är menad att bli helig, och att det inte kommer an på oss själva utan på Guds nåd att vi når målet. Genom att tro på och lita till Guds kärlek kommer vi allihop att kunna ta hissen till himlen.