ATT VARA MARIASYSTER


Vår kyrka och därmed också Maria-Orden är liten i Sverige och därför relativt okänd utanför de trängre kretsarna. Därtill kommer att det i dagens svenska, sekulariserade samhälle har kommit att bli ovanligt att möta någon som lever sin tro så radikalt som systrar/nunnor och bröder/munkar gör. Nyfikenheten är naturligtvis stor, och det förstår jag - jag är själv oerhört nyfiken på hur människor lever som valt en väg jag själv är obekant med. Så att jag ofta får frågor om hur det är att vara Mariasyster - såväl av dem som möter mig i kyrkliga eller andra sammanhang som av dem som besöker min hemsida eller reagerar på det namn (syster Carina) jag använder på nätet - förvånar mig inte. Tvärtom tycker jag att det är både roligt och givande!

I kapitlet Svenska Maria-Orden har jag beskrivit vår andliga och praktiska utbildning, den verksamhet vi bedriver och lite annat om oss Mariasystrar. Men naturligtvis finns det mycket annat, av mer individuell art, människor är nyfikna på - och den sortens frågor vill jag försöka besvara i detta kapitel.

Är det är någonting Du undrar över, är Du varmt välkommen att maila mig! Jag besvarar naturligtvis Ditt mail, men om Din fråga kan vara av intresse även för andra tar jag mig också friheten att lägga in den här (naturligtvis utan att avslöja vem som ställt frågan). Vill Du absolut inte att Din fråga läses av någon annan, behöver Du dock bara skriva det i Ditt mail - och Du, personliga frågor som berör Din egen tro publicerar jag naturligtvis inte!

Frågorna och mina svar är inte uppdelade i kategorier, helt enkelt därför att jag inte har kommit på något bra system för detta. Det som handlar om Mariasystrarna som grupp, om mig som Mariasyster eller om mig som privatperson kommer alltså i den ordning jag fått frågorna.

Klar? Okay, då kör vi igång!





Varför valde Du att bli Mariasyster?

Egentligen var det nog inte jag som valde, utan Gud som kallade mig… jag visste inte ens att Maria-Orden existerade då biskopen frågade mig om jag var intresserad av att bli Mariasyster, och sedan jag hade bett och kontemplerat det noga i ett par veckor kände jag att jag skulle säga ja. Och det har jag aldrig ångrat!





Hur ser ni ut? Har ni speciella dräkter med dok och allt? Bär ni dräkterna jämt eller bara ibland?

Vi har blå fotsida dräkter med vit krage, som vi bär när vi tjänstgör i kyrkan eller är i kyrklig tjänst någon annanstans. I kedja kring halsen bär vi ett kors i silver med ett blått hjärta i mitten. När vi arbetar eller är lediga klär vi oss precis som alla andra människor. Nej, vi bär inte dok.





Lever ni i kloster?

Nej, det gör vi inte. En viktig del av vårt tjänande handlar om att dela människors livsvillkor för att bättre kunna förstå och finnas till för dem. Därför bor och lever vi precis som alla andra - själv bor jag tillsammans med mina två katter i en vanlig lägenhet i en förstad till Stockholm.





Får en Mariasyster gifta sig och skaffa barn?

Ja, många av oss är både gifta och har barn. Själv har jag frivilligt valt att leva ensam därför att jag trivs med det. Apropå det, får jag ta detta tillfälle i akt att en gång för alla ta död på den urgamla fördomen att kvinnor går i kloster eller på annat sätt väljer att leva i celibat därför att de inte kan få tag i en karl? Jag möter denna attityd jämt och ständigt, att framför allt män tror att man bara inte har hittat rätt kille, och det börjar ärligt talat bli en smula tröttsamt…





Vad tycker Dina föräldrar om att Du blivit Mariasyster?

I början hade de svårt för att jag konverterade till katolicismen och det oroade dem nog lite att jag ville gå så pass djupt in i mitt religiösa engagemang som att bli Mariasyster, men det berodde nog på att de inte visste vad det handlade om och inte förstod varför det var så viktigt för mig. Nu verkar de tycka att det är helt okay, och de berättar gärna för släkt och vänner att jag är Mariasyster. De har också en inramad bild, av mig i min dräkt, hängande i sin hall så att alla besökare kan se den! Däremot tror jag att de skulle bli ledsna om jag sökte mig till ett kontemplativt kloster, eftersom vi är så goda vänner och umgås så ofta vi kan. Vi bor på gångavstånd ifrån varandra och ses flera gånger varje vecka... det skulle vi inte kunna göra om jag levde i klausur.





Har Du några fritidsintressen?

Svar: O, ja - många! Mina katter betyder förstås oerhört mycket för mig, och jag älskar att läsa böcker, särskilt vetenskaplig facklitteratur... fast just nu är jag mitt i den fjärde Harry Potter-boken, som jag fick i julklapp av min amerikanske fosterbror och hans fru! Dessutom ser jag med stort intresse dokumentärer på TV och tycker mycket om roliga filmer både på TV, video och bio. Favoriterna är Galenskaparna & After Shave, Lasse Åberg och Jönsson-ligan! En hel del tid tillbringar jag vid datorn - mailar, surfar på nätet, jobbar med min hemsida, spelar spel som t.ex. Myst och SimCity, samt leker med designprogram som Bryce, Paint Shop Pro och Photoshop. Att träffa min familj och mina vänner är också oerhört viktigt för mig.





Hur försörjer ni er?

Såväl Mariasystrarna som prästerna och biskopen har civila yrken. Det beror på tre saker; för det första att ingen skall känna sig tvungen att stanna i kyrkan enbart för att trygga sin försörjning, för det andra för att vi bättre skall förstå hur andra människor har det i sitt vardagsliv och för det tredje för att vi är en liten kyrka. Själv arbetar jag just nu hos ett bemanningsföretag, mest som advokatsekreterare på ett större advokatkontor här i Stockholm.





Kan jag skriva till Dig och be Dig att be för mig eller för någon jag känner? Fungerar det även om jag själv inte tror på Gud?

Jag ber varje dag för människor, som andra bett mig att be för. Det är en mycket viktig del av mitt liv som Mariasyster att genom mitt böneliv finnas till hands för mina medmänniskor. Allt Du behöver göra är att sända mig ett mail!

Själv är jag naturligtvis övertygad om att bönen fungerar, och om Du tror att min bön kan hjälpa Dig eller den Du vill att jag skall be för så bygger Din egen känsla ytterligare på detta. Och Du, Gud ser inte till om Du tillhör en kyrka eller har formulerat en trosuppfattning - Han lyssnar till alla! Sedan tycker jag personligen att det är en viktig aspekt av bönen att den man ber för vet om det… för visst stärker det oss alla att veta att vi är viktiga i någon annans ögon?





Vem bestämmer vad Du skall göra?

Det beror på sammanhanget. Både kyrkan och Maria-Orden är demokratiskt uppbyggda. I kyrkan har vi ett råd bestående av biskopen och alla prästerna (Prästsynoden) som beslutar i alla klerikala frågor (d.v.s. sådant som har med gudstjänstlivet att göra), och församlingsarbetet styrs av ett kyrkoråd som vilken engagerad församlingsmedlem som helst kan bli invald i. I sista hand avgör biskopen. Inom Maria-Orden bestämmer alla systrarna tillsammans genom röstning (varje syster har en röst) i frågor som rör ordens organisation. När det gäller den enskilda Mariasysterns verksamhet bestämmer bara hon själv, så länge hon inte bryter mot Ordensregeln eller kyrkans Canon (d.v.s. den kyrkliga lagen). Utanför kyrkan bestämmer naturligtvis var och en av oss själva över våra liv.





Vad är det roligaste/tråkigaste med att vara Mariasyster?

O, en så svår fråga! Att peka på det roligaste är lätt... det är allmänt känt att jag älskar kortjänsten, d.v.s. att assistera prästen eller biskopen under gudstjänsten! Det finns ingen plats jag hellre vill vistas än i koret, och jag tar varje chans jag får att vara där… även när det inte pågår någon gudstjänst. I hjärtat vet jag att min rätta plats är så nära altaret som möjligt, helt enkelt. Men när jag sedan skall försöka tänka ut något som är tråkigt blir det mycket svårare… det skulle väl vara att jag inte hinner allt det jag vill hinna, och p.g.a. min sjukdom inte orkar så mycket som jag skulle önska. Sedan finns det naturligtvis dagar då man inte har lust med någonting och önskar att man kunde stanna i sängen hela dagen… men det har ingenting med att jag är Mariasyster att göra. Så känner väl alla någon gång då och då?





Får Du umgås med folk som inte har anknytning till kyrkan, t.ex. familj och vänner?

Ja, absolut! Vi lever precis som alla andra - har familjer, vänner och arbetskamrater, går ut och roar oss emellanåt…





Kan man sluta vara Mariasyster?

Ja, och det är väldigt viktigt att vi har den rätten. I vårt Ordensregel står det att vi tror att en person är till störst nytta om hon har sitt hjärta med sig i det hon gör... känner man därför en dag att man inte längre tycker att det man gör är roligt bör man rannsaka sig själv och besluta sig för om man skall stanna kvar i orden eller inte. Kommer man då fram till att man inte längre vill vara Mariasyster berättar man det bara för de andra systrarna och för biskopen - svårare är det inte. Däremot behöver man inte lämna Maria-Orden bara för att man blir sjuk eller gammal eller inte känner att man orkar med så mycket längre. Varje syster väljer själv vad och hur mycket hon skall göra, och var och en av oss bidrar på sitt sätt - om så genom att vara glad, eller genom sina böner!





Är det sant att Du är sjuk?

Ja, det är sant. Jag föddes med en genetisk defekt som innebär att min hjärna inte tillverkar signalsubstansen Serotonin. För att jag skall kunna leva normalt äter jag tre olika sorters mediciner varje dag och det skall jag göra livet ut. I vanliga fall märker jag mest av min sjukdom genom att jag inte orkar lika mycket som andra, och i perioder blir jag extremt trött och deprimerad. Men för det allra mesta är jag precis som alla andra - pigg och rask som en hallonmask!





Vilken är Din uppgift inom Maria-Orden?

Den enda uppgift jag har blivit tilldelad utan att ha valt själv är att jag just nu är priorinna. Det innebär att jag har det administrativa ansvaret för orden och att jag är den som skall upprätthålla kontakten med systrarna i de olika församlingarna samt förstås med biskopen. Någon chef är jag dock Gud ske lov inte - varje syster bestämmer själv över sin verksamhet, och den enda gången jag behöver ingripa är om någon skulle bryta mot Ordensregeln eller kyrkans Canon (den kyrkliga lagen).





Vad krävs för att bli Mariasyster och hur går det till?

De krav Maria-Orden ställer på en aspirant är för det första att hon delar våra ideal som de är beskrivna i Ordensregeln. Hon skall normalt inneha en grad inom Sacred Office och vara beredd att tjäna i koret. Dessutom skall hon vara döpt i något kristet samfund och konfirmerad i Liberala Katolska Kyrkan.

Känner man att man vill bli Mariasyster berättar man det för priorinnan, som i sin tur pratar med de andra systrarna och med biskopen. Det är också bra att aspiranten är med ett tag, t.ex. kommer på några av våra möten, och diskuterar saken både med andra systrar och med biskopen. Det är viktigt att hon inser allvaret i det steg hon tar, och att hon har en realistisk syn på Mariasysterns kall som sina medmänniskors tjänare.





Vad skulle Du gjort istället, om Du inte valt detta yrke?

Till att börja med måste jag understryka att det inte är ett yrke att vara Mariasyster, utan ett kall. Yrkesmässigt arbetar jag just nu som advokatsekreterare och administrativ konsult, och i botten är jag utbildad jur.kand.

Jag har funderat mycket över Din fråga, och måste ärligt erkänna att jag har svårt att svara på den eftersom jag på något vis alltid har drömt om att få gå i kloster eller i alla fall leva den sortens liv. Men om jag blev tvungen att ägna mig åt någonting annat än det religiösa (även om tanken är ofattbar) skulle jag nog vilja arbeta med forskning eller bli författare. Djurskötare skulle jag också kunna tänka mig att vara, men jag tror att jag är för blödig för att bli veterinär… hihi!