SVENSKA MARIA-ORDEN


Maria-Orden skapades genom ett beslut i den Allmänna Episkopala Synoden (Biskopssynoden, Liberala Katolska Kyrkans högsta beslutande organ) sommaren 1995 att som ett experiment verka i de länder för vilka biskoparna anmälde sitt intresse. Bara ett par månader senare vigdes de tre första Mariasystrarna av dåvarande svenske biskopen Lennart Söderström till tjänst i St. Fransiscus församling i Norrköping. Två år senare vigde hans efterträdare, nuvarande biskopen Sten-Bertil Jakobson, fem Mariasystrar i St. Mikaels och Alla Änglars församling i Stockholm, och året efter ytterligare tre i St. Gabriels församling i Göteborg. Sedan dess har Maria-Orden utökats med en Mariasyster varje år, framför allt i Stockholm, och intresset bara växer.

Innan Sacred Office blev verklighet, fanns inom Maria-Orden ett slags kombination av andlig och praktiskt utbildning i form av fem grader:

Den första - Tjänandets grad - innebar att den nya Mariasystern var med, lyssnade och lärde sig. I denna grad satte hon upp höga ideal för sig, nämligen att bli Guds medarbetare och att vörda den gudomliga modersaspekten i allt skapat. För att uppnå detta måste hon lära sig självkontroll - i stället för att låta sig ledas av sin kropp, skulle hon låta själen styra hennes handlande. I denna grad skulle hon därför lära sig att rätt uttrycka sig genom sin fysiska kropp. I vigningsceremonien symboliserades hennes nya roll av att hon ikläddes det vita surplice som alla kortjänare bär över sin dräkt.

Nästa grad - Vaksamhetens grad - gav Mariasystern hennes första egna uppgift; nu skulle hon finnas till hands för den som kom till kyrkan och se till att var och en fick hjälp med det denne behövde, t.ex. att få samtala med en präst eller söka stillhet för enskild andakt i kyrksalen. Hon fick också ansvaret att låsa upp kyrkans portar, tända korlampan och Maria-lampan samt ljusväktarna inför olika aktiviteter, och sedan släcka och låsa då siste man lämnat byggnaden. Men nu inleddes också hennes andliga utbildning - Mariasystern skulle vinnlägga sig om vaksamhet över sina ord och gärningar, hellre lyssna än argumentera samt att kontrollera och utveckla sina känslor. För att symbolisera allt detta fick hon under vigningsceremonien ta emot kyrkans nycklar.

När Mariasystern uppnådde tredje steget i sin utbildning - Kunskapens grad - var det dags för henne att på allvar börja studera kyrkans lärosammanfattning, principförklaring och liturgi. Under veckan skulle hon läsa den kommande söndagens texter och bemöda sig om att försöka förstå deras huvudtanke, och hon fick nu utöver sina tidigare uppgifter ansvaret för att rätt epistel- och evangelietexter låg uppslagna inför gudstjänsten. Det var också hennes uppgift att tillse att liturgier och psalmböcker fanns på plats för besökare. I denna grad hade tiden kommit för Mariasystern att lära sig tillvarata sina tankars kraft och att använda dem i Guds tjänst. Som en symbol för detta räckte biskopen henne Bibeln under vigningsceremonien.

I och med denna grads fullbordan hade Mariasystern utvecklat kropp, känslor och tankar och var redo att gå vidare till en högre fas.

Den därpå följande graden - Renhetens grad - innebar att Mariasystern fick ansvaret för att det fanns vigvatten vid kyrkans ingång samt lärde sig förbereda och hantera rökelsekaret. Hon skulle nu bemöda sig om renhet i tankar, ord och gärningar, sträva efter att utveckla viljans kraft samt motstå negativa krafter inom sig själv och negativa inflytanden utifrån.

Så hade Mariasystern nått det sista steget i utvecklingen - Kärlekens grad - och hennes ansvar innefattade nu även att det alltid finns rena altarlinnen, druvjuice och oblater i kyrkan. Hon skötte också ljusen på altaret samt såg till att altaret var klätt i rätt liturgisk färg. Andligt skulle systern genom regelbunden bön och meditation utveckla sin intuition och öppna sig för Guds rena ljus - den gudomliga inspirations- och kraftkällan.

Efter dessa fem steg kunde Mariasystern välja att bli vigd till diakonissa, förutsatt att biskopen fann henne lämplig. Som sådan fick hon självständigt celebrera Maria-andakter och tideböner, assistera prästen vid sjukbesök samt i situationer, då ingen präst fanns att tillgå, dela ut det Reserverade Sakramentet (d.v.s. invigt bröd).

... då kortjänsterna och den därtill hörande andliga och praktiska utbildningen har flyttats över på Sacred Office, ser situationen lite annorlunda ut. Utbildningen är i stort sett densamma - det är bara namnen på de olika graderna som har ändrats att överensstämma med dem inom männens Minor Orders: Tjänandets grad har blivit Klerkens grad, Vaksamhetens grad har blivit Dörrväktarens grad, Kunskapens grad har blivit Lektorns grad, Renhetens grad har blivit Exorcistens grad och Kärlekens grad har blivit Akolutens grad. De Mariasystrar som är verksamma idag har fått sina grader omvandlade till motsvarande grader inom Sacred Office... men i framtiden kommer det inte att krävas att en kvinna är medlem i Maria-Orden för att hon skall kunna erhålla någon grad inom Sacred Office. Däremot kommer Mariasystrarna vid sitt årliga Ordenskonvent i mars att med stor sannolikhet anta en reviderad Ordensregel, där det stadgas att man för antagning till orden normalt måste inneha någon grad i Sacred Office... men dessa planer är fortfarande på skrivbordsstadiet, så jag får återkomma till frågan längre fram i vår.

Vår orden är demokratiskt uppbyggd, med det årliga Ordenskonventet (som alltid infaller helgen närmast Marie Bebådelses Dag) som högsta beslutande organ. I princip är vi självbestämmande - det är bara om något beslut skulle tangera gränserna för kyrkans Canon (vår kyrkliga lag) som biskopen har rätt att ingripa. I realiteten håller vi naturligtvis en ständig dialog med biskopen, vilket borgar för ett gott och fruktbart samarbete. Varje Mariasyster har en röst, och priorinnans röst är bara utslagsgivande om frågan rör något som kan komma i konflikt med kyrkans Canon. Alla nationella eller ordensgemensamma frågor skall tas upp på Ordenskonventet, medan frågor som bara rör Mariasystrarna i en enskild församling hanteras på dessas egna möten. När det gäller den enskilda systerns verksamhet bestämmer hon själv, så länge hon håller sig inom ramarna för Ordensregeln och kyrkans Canon.

Svaret är att det är upp till oss själva. Vår ordensregel har fastslagit att en syster är till störst nytta om hon har sitt hjärta med i det hon gör, och därför har varje enskild syster friheten att själv bestämma sin ambitionsnivå och utifrån sin personliga förutsättningar, talanger och önskemål utforma sin roll. Rent praktiskt betyder det att vi allihop sysslar med olika saker - någon syster sköter kyrkans trädgård, en annan syr altarlinnen och dräktdetaljer, ytterligare en koncentrerar sig på diakonala uppgifter o.s.v. Vår äldsta syster har en mycket viktig uppgift - hon ber för och sprider sitt solskenshumör över oss! De flesta av oss deltar också aktivt i koret och/eller är kyrkvärdar i samband med gudstjänster och andra aktiviteter... ja, kort sagt rycker vi in där vi ser att vi behövs. Det gemensamma för oss är att vi försöker finnas till hands för våra medmänniskor såväl genom aktiv verksamhet som i bön.

Mariasystrarna vill framför allt arbeta för att:

• synliggöra och sprida kunskap om Maria, Guds moder;
• se Maria som en vägvisare när det gäller kärleken till våra medmänniskor;
• visa på den stora betydelsen av kvinnligt inflytande i allt;
• genom ett aktivt och utåtriktat liv, i kombination med andakter, meditation och kontemplation, verka i Marias anda;
• låta Marias karaktär, som vi uppfattar den, avspegla sig i vårt handlande mot och vår omsorg om alla människor och djur - särskilt de minsta och utsatta; samt
• arbeta för ett öppnande av prästerskapet för alla.