AVSNITT 4.1.

VAD ÄR KRISTEN MYSTIK?


F.d. dominikaner-patern och författaren Matthew Fox sa en gång att alla människor är konstnärer, poeter och mystiker. Det tror jag också! Att vi inte upptäcker dessa kreativa sidor hos oss själva beror på att vi från barnsben fått lära oss att vi inte duger, att det vi gör inte är värt något. Varför vi formas att utgå ifrån att livet är en kamp i vilken de flesta kommer att förlora övergår dock mitt förstånd. Skulle vi inte bli bättre som människor om vi redan från början uppmuntrades att utveckla och använda våra naturliga talanger, som ju faktiskt är delar av vår skapelse och därför gåvor av Gud?

Lyckligtvis finns det sedan årtusenden tillbaka ett antal miljöer i vilka dessa artistiska ådror tillåtits att blomma just i syftet att göra bäraren av dem till en helare och därmed bättre människa. En av dem är klostren - särskilt de kontemplativa. Munkar och nunnor har i alla tider uppmuntrats att genom konst, musik och framför allt kontemplativ bön söka sig allt djupare inåt sig själva, där man anser att den ultimata sanningen ligger förborgad. För kristna är denna sanning naturligtvis Gud, och vägen dit går genom den så kallade öknen - det totala bortskalandet av alla oväsentligheter som stör kontakten med Gud inom oss. Själva tanken är inte enbart kristen - alla andliga riktningar baserar sitt inre upplevande på att rena sin tankevärld från distraktioner. Skillnaderna ligger snarare i metoderna och målet.





MYSTIK OCH MYSTIKER

Mystik är en samlingsbeteckning på olika sorters andliga upplevelser - för kristna upplevelsen av Gud. Det handlar alltså inte om ockultism, som ordet kanske förleder en att tro. Mystiker är inga trollkarlar eller häxor - de är vanliga män och kvinnor som i kontemplativ bön upplever Gud inom sig. Alla religioner har sina mystiker - inte minst Romersk-katolska Kyrkan, som under flera århundraden arbetade aktivt emot häxerier. Bara detta faktum borde ge en tydlig vink om att mystik och så kallad mysticism inte har med varandra att göra.

Själv kom jag att fascineras av den kristna mystiken därför att jag är en långsam varelse. Jag har aldrig haft talets gåva, och mitt sätt att uppfatta omvärlden har alltmer förflyttats från hjärnan till hjärtat. Enbart ord skapar inga dimensioner för mig - jag behöver uppleva saker och ting med alla mina sinnen, inte bara hörseln. Öppningen in till min egen upplevelse av Gud kom därför först när jag konverterade från den i hög grad ordbaserade protestantismen till den betydligt mer upplevelsebaserade katolicismen. I min kyrka (Liberala Katolska Kyrkan) talar gudstjänsterna till alla de mänskliga sinnena genom att många av de kristna budskapen uttrycks i ordlös form, t.ex. genom musik, rökelse, vigvatten, symbolrika dräkter och framför allt mässans hjärta - kommunionen (nattvarden). För mig personligen innebär det att Gud blir en reell verklighet istället för att vara ett slags abstrakt teori.





MYSTIKEN FINNS REDAN I SAKRAMENTEN

För många är mässan och andra gudstjänter där de olika sakramenten förmedlas en tillräcklig upplevelse av Gud. Och visst är sakramenten oerhört kraftfulla kontaktpunkter! Inom den katolska världen finns traditionellt sju sakrament: dopet, konfirmationen, vigseln, de sjukas smörjelse, nattvarden (som ofta kallas Sakramentet med stort S), begravningen samt vigningar till olika kyrkliga ämbeten, t.ex. prästvigningen. Alla dessa har den centrala funktionen att förmedla den innerliga och högst reella kontakten mellan Gud och människorna - av nåd, kraft, styrka, välsignelse, hopp och tröst, för att bara nämna några effekter.

Ta t.ex. nattvarden, där Kristus själv i form av bröd och vin (eller i vår kyrka druvjuice, eftersom ingen skall vara förhindrad att ta emot sakramentet) kommer oss till mötes. För mig är det en oerhört stark upplevelse att känna hur detta sakrament inte bara befinner sig i min närhet, utan smälter samman med min kropp och förs ut i varje cell av det som utgör mig! Kan Gud komma närmare än så? Efter denna sammansmältning kan jag fysiskt bära Gud med mig, vart jag än går och vad jag än gör.





MEN DJUPEN ÄR ÄNNU STÖRRE...

Ändå är jag omättlig... kanske för att jag har fått söka så länge innan jag fann vad som känns rätt för mig? Och där kommer den kristna mystiken in i bilden - jag menar, den djupare mystiken, som går utöver det sakramenten uttrycker. Jag tänker naturligtvis på bönen och i förlängningen den ultimata mystiska upplevelsen: kontemplationen.

Min lärare, numera hemkallade pater Stefan, sa en gång till mig att mystiker är ett motsägelsefullt släkte: 'De inser att Gud inte går att uttrycka i ord, och sedan skriver de hyllmetrar om detta'. Eftersom pater Stefan själv var mystiker ler jag när jag skriver detta, samtidigt som jag skänker en tacksamhetens tanke till alla de mystiker som trots ordens bristfällighet ändå gjorde tappra försök att uttrycka sina upplevelser. De är många, alltför många för att nämnas i en uppräkning, och deras böcker är fascinerande läsning när man väl kommit underfund med hur de skrivits.





MYSTIK HANDLAR ORDLÖSA UPPLEVELSER

Och just för att orden inte räcker till, använder sig mystiker av symbolspråk - precis som poeten uttrycker sina känslor, uttrycker mystikern sin upplevelse i måleriska beskrivningar av det obeskrivbara. Detta är viktigt att komma ihåg när man närmar sig deras texter... annars riskerar man att helt gå miste om rikedomarna i dem.

S:t Therese av Jesusbarnet (som var karmelitnunna i Lisieux, Frankrike) är ett utmärkt exempel på detta. Vid första genomläsningen förefaller hennes skrifter vara sentimentala och bitvis direkt överspända. Man glömmer lätt att hon, som alla människor, var ett barn av sin tid och dessutom befann sig i det ordlösa landets öken. Jag föll själv i den fällan och var nära att missa en av de mest geniala beskrivningar av Gud som någonsin formulerats! Vad som ändå höll mig kvar hos henne var det faktum att människor jag respekterade och högaktade höjde henne till skyarna och prisade hennes klarsynthet. Det tvingade mig att ge henne en ny chans - och efter den läxan har jag återvänt till dussinet andra mystiker jag inte heller hade begripit mig på tidigare. Dessutom har Therese kommit att bli min allra bästa lärare i kristen mystik.

Så vad är det meningen att vi skall hämta i dessa skrifter? Naturligtvis kunskap och insikt, lärdomar att ta till oss, tips på hur vi själva kan gå Gud till mötes. Men framför allt upptäcker vi att vi själva är mystiker, eftersom vi känner igen oss i de upplevelser skrifterna berättar om! Vi begrep bara inte att det var det vi upplevde, därför att vi fått för oss att vi är för små, obetydliga och värdelösa för att vara intressanta för Gud.





DU ÄR OCKSÅ MYSTIKER!

När Du en gång slagits av den insikten, kommer Du också att vara omättlig - det garanterar jag. Så ta för Dig! Mystikerna har dukat bordet just för Dig, och Du har bara att slå Dig ned och börja sluka deras verk. Det är därför de har skrivits.