MARIA I BILDKONSTEN


Maria är näst efter sin son Jesus den bibliska person som oftast och med störst kärlek gestaltas i bilder. Och som ifråga om all religiös konst, vill bilderna säga oss något särskilt - framföra ett viktigt budskap. Marias många roller komplicerar förstås det hela, men i gengäld har troende genom historien försett henne med ett rikt symbolspråk. Det är viktigt att komma ihåg grunden till dessa språk, för att inte missförstå den s.k. Maria-kulten och gestaltningen av henne. Det gäller alltså; att tänka på att dessa bilder framvuxit ur en mänsklighet där de flesta var analfabeter och bilderna därför var kyrkans främsta verktyg att nå ut med sitt budskap till folk. Betraktaren skulle genast kunna känna igen de personer som avbildats på fresker (väggmålningar), ikoner, tavlor o.s.v. - och för att uppnå detta knöt man olika djur, växter eller ting till personen som avbildades. Utifrån bildens budskap valde man med stor omsorg vilka attribut man skulle använda; så talar t.ex. en orm under Marias fötter om för betraktaren att hon försonat mänskligheten med Gud och reparerat den spricka som uppstod mellan dem efter Evas syndafall i Edens lustgård. Andra vanliga symboler är ett blottat hjärta, en röd ros, en vit lilja, tolv stjärnor runt hennes huvud eller en månskära. Enhörningen syftade på hennes renhet, snigeln på hennes saktmod, kronan på hennes drottningskap över änglarna och rosenkransen naturligtvis på hennes önskan om att vi skall förena oss med henne i förböner för hela mänskligheten. Hennes färg har av tradition alltid varit blå som havet, men även röd som rosen och vit som liljan.

Men symboler var naturligtvis bara en del av kyrkans sätt att berätta en ordlös historia. Motivet var förstås det primära och talade ett lika tydligt språk. Under medeltiden florerade en stor mängd dylika motiv, men det är framför allt fem som kommit att behålla sin dragningskraft så att de fortfarande har mycket att säga oss. Dessa är Marie bebådelse, Madonnan, Pieta, Maria Drottningen och Maria Förbedjerskan.

MARIE BEBÅDELSE

I Lukas-evangeliets första kapitel återfinner vi två av Bibelns viktigaste porträtt av Maria - hennes förbehållslösa 'ja' till Gud i bebådelsen, även gestaltat i bönerna Ave Maria och Magnificat.

Den typiska bilden föreställer Maria djupt försjunken i bön, då ärkeängeln Gabriel plötsligt står inför henne. Vi kan ana Marias stora förskräckelse inför detta möte, och just därför att hon blir så rädd framstår hennes omedelbara och villkorslösa 'ja' till det Guds erbjudande ängeln framför som extra viktigt. Hon ställer inga frågor, ber inte om betänketid eller visar någon tvekan, trots att hon säkert förstår att livet kommer att bli komplicerat efter detta. Hennes 'ja' till Gud blir symbolen för mänsklighetens 'ja' till frälsningen och det eviga liv Gud erbjuder oss. Samtidigt säger vi 'ja' till att bli Guds redskap i strävandet att uppnå detta inte bara för oss själva utan för alla våra medmänniskor. Vi ställer oss frivilligt och villkorslöst i Herrens tjänst, oavsett vad detta kommer att medföra för oss.

MADONNAN

Den vanligaste porträtteringen av Maria är naturligtvis Modern, den stolta och lyckliga kvinnan med sitt barn ömt hållet i famnen. Bildernas symbolspråk är här oerhört starkt fokuserat på Marias kärlek till det lilla barn hon fött och som i fortsättningen alltid är centrum i hennes liv. I denna bild kan varje människa känna igen sig antingen i modern eller barnet och ofta i båda två.

Det kännetecknande för alla kristna Madonna-bilder är att Maria egentligen inte avbildas för sin egen skull utan som vägen till hennes barn - Jesus Kristus. Ibland visas det övertydligt genom att Maria målas ihålig med barnet inneslutet i sin kropp, men oftast genom att hela hennes väsen riktar in sig på det barn hon håller i sin famn. Beroende på vilken framtoning Jesus är tänkt att ha i motivet vänder han ansiktet antingen kärleksfullt mot sin moder eller tankfullt mot betraktaren. Marias egen blick är andligt inåtvänd (mot Gud) och hon visar med handen på sin son som vägen dit.

Att se Maria som enbart Jesu moder gör dock inte symboliken komplett. Hon är nämligen Modern med stort M, alltså inte bara Jesu utan allas vår moder - kyrkan personifierad med alla de drag denna skall bära för att rätt förvalta sitt innehåll: Kristus. Liksom Maria bar Jesus inom sig, bär kyrkan Kristus; och liksom Maria 'offrade' sitt barn för världens räddning skall kyrkan likaledes offra Kristus (i nattvarden) för varje individs frälsning.

Och Marias moderskap har ännu fler bottnar. Som kvinna och moder gjorde hon samma erfarenheter av gott och ont i livet som alla människor - särskilt just andra kvinnor och mödrar. Därför upplever vi det som att hon förstår oss bättre än någon annan, och vi kan med fullständigt förtroende vända oss till henne för att få stöd, tröst och hjälp. Det är alltså ingen slump att det i en katolsk kyrka alltid finns ett förbönsaltare prytt med en bild eller staty av Maria, där man kan tända ljus och be för någon eller något.

PIETA

En annan viktig aspekt hos Maria är de smärtor kärleken till sonen medförde. Maria kallas ofta 'smärtornas drottning' och i böner och koraler betonas hur förtrogen hon är med mänskliga smärtor som sorg och förtvivlan. Även detta gör henne till den naturliga förbedjerskan - hon vet hur det känns att mista någon man älskar mer än livet självt.

Pieta är samlingsnamnet för avbildningar med Maria hållande sin döde son i famnen. Ordet 'pietas' innefattar egenskaper som lojalitet, tillgivenhet och kärlek - känslor som tydliggörs och sätts på hårda prov i sorgens stund. Här ses Maria som den stora förebilden för en kristen människas tapperhet inför döden och tillit till det eviga livet - i hennes ansikte syns ingen desperation, ingen hysteri, utan enbart ett stilla och sorgset konstaterande. Maria vågar även i denna svåra stund lita på Guds godhet, och även om hon har mist sin son i detta liv vet hon att de skall återförenas när stunden är inne. Så är livets cirkel sluten - modern håller åter sitt barn i famnen.

MARIE DROTTNING

Marias föredömliga tillit till Gud får till följd att hon efter sin död upptas till himlen och kröns till drottning av sin son. Det här motivet är ganska okänt för de flesta moderna västerlänningar, men under medeltiden ansågs Marias drottningskap vara en naturlig följd av hennes jungfruliga liv (jungfrulig = ren, syndfri) och symboliserar att hon genom sin villkorslösa lydnad hade försonad människorna med Gud och därigenom reparerat sprickan mellan Skaparen och det skapade. Kristus och Maria förvandlas i himlen från son och moder till brudgum och brud, och de utgör det nya par som med sina liv helat det Adam och Eva skadade genom syndafallet. Detta synliggörs med en mängd symboler: ormen under Marias fötter, kronan på hennes huvud, de tolv stjärnorna kring hennes kropp och månskäran hon står på. Inom den ortodoxa traditionen finns fortfarande denna symbolik kvar, och därför är det mycket vanligt att Maria benämns drottning i ortodoxa böner.

FÖRBEDJERSKAN

Under den tid kristendomen verkat i världen, har flera uppmärksammade fall av uppenbarelser av Maria skett. De mest kända är St. Bernadettes möten med Maria i Lourdes (de beskrivs bl.a. på Lourdes Apparation Pages); barnen Lucias, Fransiscos och Jacintas samtal med Maria i Fatima (från vilka bilden här ovan härrör) samt de ännu återkommande uppenbarelserna av och budskapen från Maria i Medjugorje, som bl.a. publiceras i den svenska tidskriften Jungfru Maria. Det gemensamma draget för dessa inbördes olika tidpunkter och platser är att Maria framträder som förbedjerska för hela mänskligheten. I denna roll är hon enbart sig själv, och porträtteringarna av henne i dylika sammanhang visar också på en självständig Maria - oftast med händerna vädjande utsträckta mot betraktaren. Budskapet är att vi alla behövs för att förverkliga Guds plan med sin skapelse, och att var och en av oss är omistlig i detta arbete. Varje liten bön, varje liten handling, är värdefull - och som för att understryka att vi inte kan gömma oss bakom vår litenhet, obetydlighet eller svaghet står Maria framför oss - hon som var både liten, obetydlig och svag, men som ändå tog på sig och fullgjorde sitt uppdrag i Herrens tjänst.

Det är kanske denna bild som har mest att säga oss moderna människor. För varför skulle inte vi kunna göra något gott i världen, när en liten fattig flicka från Nasaret förmådde så mycket bara genom att tro på och lita till Gud? Maria ger oss tröst och stöd, men också uppmaningen att kunna göra vad vi kan för vår omvärld. Och märk att hon vänder sig till oss som jämbördiga medmänniskor - inte som undersåtar. Det är inga order hon riktar till oss, utan en stillsam vädjan att hjälpa henne att ta hand om alla hennes barn... d.v.s. varandra!