 |
 |
 |
|||||||||||
|
AVSNITT 5.2.
ARAGORN
 Så där... nu känns det mycket bättre! Jag heter alltså Aragorn, eller egentligen S*Nattsmygarn Aragorn Libretto, om vi skall vara formella. Det första namnet fick jag för att jag är född hemma hos Marie-Ann, och det sista för att jag tillhörde hennes L-kull. Alla uppfödare har sina egna system för hur de döper ungarna i de kullar som föds hos dem, och Marie-Ann använder bokstavsordningsprincipen. Mina kullsyskon heter Lambada, Lirico, Lollipop och Lolita Pop. Kan Du gissa vem av dem som också heter Imma? Mitt tilltalsnamn Aragorn har jag fått av matte. Hon har bokhyllan full av J.R.R. Tolkiens böcker om Härskarringen och tycker att Aragorn är en typisk kattpersonlighet... en stark och tankfull kille som går sina egna vägar och inte delar med sig av sina hemligheter i onödan. Låter väl som rätt namn på en stilig panter som jag? Fast jag är ledsen att behöva göra er tjejer besvikna... ni förstår, jag blev könsmogen redan när jag var fem månader gammal, så matte lät kastrera mig så snart hon var säker på att jag var färdigutvecklad. Det kanske låter otäckt, men jag tycker nog att det är rätt bra... man blir liksom lugnare, och slipper ta det där med revirvaktandet så allvarligt. Jag var ändå aldrig menad som avelskatt, utan som GOSKATT! Och gosar, det gör jag så ofta jag kommer åt... helst med matte, men om hon inte är hemma går det bra med syrran också. Och kommer det ju massor av trevliga tvåbenta att erövra! Hittills har jag inte träffat på en enda människa som inte fallit för mig... t.o.m. en inbrottstjuv, som kom hit en kväll då matte jobbade sent, blev förtjust i mig! I alla fall tror matte att det var därför han inte tog någon av våra saker utan gick sin väg igen... fast polisen som var här trodde att han hade blivit ivägskrämd av att någon kom i trapphuset. Ha! Vad som egentligen hände förblir min och syrrans hemlighet...
Va', vill Du se mer av mig? Visst, jag är inte nödbedd!
 Stiliga lockar, inte sant? Matte brukar säga att jag ser ut precis som en Cornish Rex-hanne skall och är mycket vackrare än den svarta Cornish Rex hon såg på bild i den där artikeln som fick henne att ringa Marie-Ann. Men hon vill ändå inte ställa ut mig... hon har varit på flera kattutställningar och säger att hon inte skulle stå ut med att någon domare som inte visste bättre fick för sig att jag inte var tillräckligt snygg för första pris! Mina största intressen i livet, förutom gosandet, är att hoppa och klättra. Jag är väldigt vig och tar mig ledigt upp på översta bokhyllan direkt från golvet. Stark är jag också, så det händer att jag försöker klättra i nätet på balkongen... men det slutar alltid med att matte får haka ned mig. Det är liksom lättare att komma upp än ned! Vatten är fascinerande - jag kan iaktta rinnande vatten hur länge som helst, och försöker ibland känna efter om det är lika vått som det var gången innan. Det är det alltid, tyvärr. Om det så är det sista jag gör, skall jag ta reda på varifrån vattnet kommer och vart det tar vägen! Badrummet är mitt favorittillhåll, så jag är alltid den förste in och den siste ut... jag skulle kunna vara därinne jämt, om inte matte föste ut mig för att kunna stänga dörren. Fast, det är klart... matskålen står ju inte där utan i köket... och mat är viktigt, särskilt när det bjuds på tonfisk! Andra saker jag gillar är räkor, ost, sås, torkade fiskar, lakritsbåtar, vingummi, ostbågar och rökt skinka. Fast sådana saker får jag inte så ofta... det blir mest torrfoder och något gott i sås, som matte lagat till eller köpt i burk. Det är gott, det också! Och man kan ju inte äta godis jämt, då får man bara ont i magen och tänderna...
Jag är nog egentligen en väldigt busig kille, som klättrar där jag inte får och river ned saker jag vill ta mig en närmare titt på... men matte älskar mig ändå, och säger att det har hon gjort ända sedan Marie-Ann ringde henne och berättade att jag hade fötts! Kan man få en bättre start i livet?
|
