ST. HILDEGARD AV BINGEN

Festdag: 25 februari


Hildegard föddes år 1098 i Bockelheim, Tyskland. P.g.a. sin bräckliga hälsa placerades hon hos sin faster, den Heliga Jutta, som levde som eremit. När fastern så småningom grundade ett kloster anslöt sig Hildegard till detta och blev år 1136 dess priorinna. Hon flyttade sedan, efter att ha övervunnit ett stort motstånd, klostret till Rupertsburg nära Bingen samt grundade ytterligare ett kloster i Eibengen. Som abbedissa arbetade hon aktivt för att förbättra sina medsystrars villkor - bl.a. tvingade hon igenom att de tillgångar kvinnorna haft med sig in i klosterlivet skulle tillfalla deras eget kloster istället för närmaste munkkloster (vilket annars var regel), och hon lät nunnorna bära vackra kläder 'för att glädja sin brudgum' (d.v.s. Kristus).

Redan i början av sitt klosterliv hade Hildegard många uppenbarelser, men det var först sent i medelåldern hon berättade om dem och sedan på order av ärkebiskopen noga skrev ned dem. Dessa ansågs snart så viktiga att de på uppmaning av påven Eugenius III och St. Bernard av Clairvaux intogs i det stora verket Scivia (en förkortning av Sciens vias Domini, d.v.s. Den som känner Herrens vägar).





Hildegard författade också ett flertal andliga verk (bl.a. några skådespel hon lät sina nunnor uppföra), samt en bok om läkande örter. För denna mångsidiga kvinna var kroppen lika viktig som själen - en åsikt inte många av hennes samtida delade - och hon anses vara en av de första som betraktat människan ur ett holistiskt perspektiv. Mest känd är hon dock förmodligen för sina musikaliska kompositioner, som än idag är storsäljare. När hon dog år 1179 ansågs hon höra hemma bland sin tids stora mystiker, poeter och visionärer.

En mångfald mirakler har under århundradena rapporterats vid åkalladet av hennes namn, och trots att hon faktiskt aldrig officiellt kanoniserats anses hon sedan 1400-talet som helgon.


Tillbaka till helgonkalendern