Förr i tiden ansågs det fint att dricka te... och fortfarande finns det kulturer som värnar om den ädla konsten. I bl.a. Kina och Japan finns det t.o.m. särskilda teskolor, där de traditionella ceremonierna lärs ut. Men även i många andra länder - inte bara de engelsktalande! - börjar tedrickandet återfå sin forna status som något mer värdefullt än enbart ett alternativ till kaffet under fikapauserna. Svunna tiders höjdpunkter som Afternoon Tea och tedanser har fått en välbehövlig renässans... tedrickandet handlar inte längre bara om att doppa en påse i en mugg hett vatten, utan om att unna såväl kropp som själ och ande en upplyftande, renande och stärkande vila från vardagstristess och jäkt.

Nu behöver man inte vare sig asiatiska traditioner, engelska släktingar eller en massa dyrbar utrustning för att njuta av ett riktigt gott te. Det enda som krävs är lite tid, enkla grundläggande kunskaper om teets egenskaper, samt en kastrull att koka vatten i, en kanna, en sil, en mugg/kopp eller ett glas... och så te, förstås!

Låt oss börja med teet - det är ju trots allt det det hela handlar om.

I vilken livsmedelsbutik som helst kan Du finna tre typer av teer: pås-te, lösviktste samt de särskilda teerna (t.ex. grönt eller rött te). Det spelar faktiskt ingen roll vilken sort Du föredrar - det viktiga är att Du hanterar varje sort på det sätt just den sorten skall bryggas. Den största orsaken till att folk inte tycker om te är nämligen att de brygger teet på fel sätt - och då är det inte underligt att det inte smakar bra!

Tepåsar är det vi vanligast använder i Sverige. De är lätthanterliga och praktiska - och de finns överallt där livsmedel säljs, även på mackar och i pressbyråkiosker. Det signifikanta med te i påsar är att teet är mycket finpudrigt, och den sorts te som säljs i påsform kallas mycket riktigt för "dust" (damm). Och här har vi boven nr. 1 bakom att många människor inte tycker om te - vi har nämligen fått lära oss att te skall dra i fyra-fem minuter, inte sant? Men det gäller inte tepåsarna! Ju mer finkornigt ett te är, desto kortare tid skall det dra... och därför skall en tepåse i princip bara dra någon minut innan den tas ur vattnet. Får ett te dra för länge, fälls nämligen s.k. garvsyra ut - och den smakar mycket bittert. Tepåsar används oftast när vi bara skall ha en mugg te, men faktum är att det går alldeles utmärkt att brygga en hel kanna på två-tre tepåsar! Varför göra det krångligare än behövligt?

En annan vanlig tesort i våra matbutiker är färdigförpackat lösviktste, ofta i påsar om 200 gram och uppåt. Den här sortens te är grövre än pås-teet och skall följdaktligen dra längre - minst två minuter, men inte mer än fyra! När Du brygger lösviktste bör Du också använda en te-kula, som hänger ned i kannan. Var dock försiktig med doseringen! Teblad sväller i kontakt med vatten, och den mängd som i vått tillstånd fyller hela tekulan, fyller i torrt tillstånd bara en tredjedel av den. Dessutom räcker en kula till en hel kanna... vill Du bara ha en mugg eller två, rekommenderar jag Dig att istället använda en "te-sked" (d.v.s. en tekula i form av en öppningsbar sked i rostfri metall). Sådana hittar Du överallt där lösviktsteer säljs, och de är inte dyra.

En tredje sorts lösviktste som blivit allt vanligare i matbutiker är den sorts som säljs efter hektopris. Du skopar själv upp teet i en papperspåse och betalar sedan efter den mängd Du tagit... och detta är ett bra initiativ, eftersom det ger köparen möjligheten att blanda flera sorter! (Det hade Du inte tänkt på att Du kunde, va'?).

Det knepiga med den här sortens lösviktsteer är att kvaliteten kan variera mycket. Du vet oftast inte hur länge teet har förvarats i butiken (för varje gång någon öppnar locket till förvaringsburken, tappar teet lite grand av sin arom) och dessutom har butikerna en tendens att förvara teerna i genomskinliga plastburkar, trots att te skall förvaras mörkt, lufttätt och svalt för att hålla länge. Har Du otur, finns det inte heller särskilt mycket kvar i burken... och ju mer folk har skopat i teet, desto mer bryts bladen sönder och smular. Glöm inte regeln om dragningstidens beroende av tebladens grovlek! Det är inget fel i att köpa smulorna i botten av burken, men räkna då med betydligt kortare dragningstid när Du brygger...

Dyrast, men också bäst, är de lösviktsteer Du köper i tebutiker. Dessa teer är av mycket hög kvalitet och förvaras i slutna burkar av metall eller lergods, och de hanteras av personal som förstår teets karaktär. Om Du inte kan någonting om te, är personalen också utmärkta rådgivare! De låter Dig lukta på teerna, kanske t.o.m. smaka på sina mest populära sorter, och de kan hjälpa Dig att blanda ihop precis den arom Du söker (om Du letar efter någonting särskilt, menar jag). Tebutikerna är också favorittillhåll för teälskare, och där finner Du alltid härliga ting som hör ihop med ett gott te... inte bara otaliga modeller av tesilar och tekannor, utan även finsmakarkakor och annat godis som passar särskilt bra ihop med te. Är man tefrälst, är det lätt att göra av med stora pengar i en tebutik... hihi!

Så några ord om de "medicinska" teerna. Här finner vi de renodlade ört-teerna (d.v.s. teer som inte innehåller Camellia sinensis) samt de gröna och röda teerna. På senare år har också s.k. zen-teer eller yogi-teer blivit oerhört populära.

Gemensamt för dessa teer är att de kräver en viss invänjningsperiod innan man börjar tycka att de smakar gott. Det är också oerhört viktigt att hålla i minnet att dessa teer har - ibland starka - medicinska egenskaper och därför inte skall överdoseras! Drick inte mer än en kopp per tillfälle, och inte oftare än två gånger per dag.

Slutligen vill jag ta upp risken för allergier. Det är oerhört ovanligt med allergiska reaktioner när det gäller vanligt s.k. "svart" te (t.ex. English Breakfast, Earl Grey och Ceylon-teer), men så snart teerna blandas med frukter, bär och örter förändras läget. Därför bör Du som är allergiker alltid noggrant läsa igenom teets innehållsförteckning. Och var särskilt uppmärksam ifråga om ört-teerna! Många ört-teer har anonyma beteckningar som "kvällste" eller "uppiggande te", och det kan vara svårt att avgöra vad teet egentligen innehåller. Ett klassiskt exempel är kamomill, som förekommer i praktiskt taget alla blandade ört-teer som sägs ha lugnande eller rogivande effekt. Kamomill kan framkalla starka allergiska reaktioner hos den som är känslig för ringblommor m.fl. liknande örter, så det finns all anledning att kontrollera innehåll i Ditt te innan Du tillagar det.

Så där - nu har Du valt ett te, och är redo att brygga det.

Lägg de lösa tebladen direkt i kannan, eller fyll en tekula och häng ned den inuti kannan så att den nästan når botten. Föredrar Du tepåsar (två räcker!), knyter Du helt enkelt ihop deras snörändar och trär dem runt kannans pip innan Du hänger ned påsarna i kannan.

När det gäller tevatten, finns det en viktig minnesregel: "koka inte ihjäl vattnet", d.v.s. låt inte vattnet börja koka på allvar utan ta kastrullen från spisen när bubblorna fått storleken av "fiskögon". Vatten som kokat länge, blir dävet i smaken och om Du bor någonstans där Ditt kranvatten är s.k. hårt, kan det t.o.m. bildas en obehaglig "hinna" i teet om vattnet har fått koka för häftigt.

Det går alldeles utmärkt att brygga te med hjälp av kaffebryggaren! I så fall hänger Du tekulan i kannan, alternativt lägger i två tepåsar, innan Du slår igång bryggaren. Glöm dock inte att omedelbart ta bort tepåsarna/tekulan så snart bryggningen är klar! Den dragtid teet behöver har ju förflutit under bryggtiden...

Skall Du servera/dricka teet direkt, behöver Du inte tänka på sådant som tehuvor eller termosar. Men jag vill ändå ta upp en sak vad gäller just termosar: de tar smak av sitt innehåll, så använd aldrig samma termos till både te och kaffe! Te ger dessutom avlagringar, som så småningom torkar och fäller ut... d.v.s. om Du inte rengör termosen emellanåt, kommer Du snart att få otäcka flagor av gammalt te i Din nybryggda dryck.

Detta för mig osökt in på ämnet rengöring. En tekanna, temugg eller te-termos skall aldrig någonsin diskas med diskmedel! Använd istället mjölk eller citronvatten för att bli av med avlagringar och unken lukt. Har avlagringarna fastnat (Du känner igen det på att muggen blivit brun på insidan), så diska ren muggen med ljummet vatten blandat med vanligt matsalt. Skölj sedan noga.

Ditt te är klart. Dags att fundera ut vad Du vill ha till det...! Ett äkta Afternoon Tea innehåller inte bara te utan varma scones med smör och kanske också marmelad eller ost, små smörgåsar med gurka, kokta ägg eller anjovis, olika sorters kex (gärna chokladöverdragna!) och diverse kakor (både mjuka och hårda). Många vill också ha någonting i själva teet: citron, mjölk eller grädde, socker eller honung etc. I vissa länder blandar man i kryddor, t.ex. kummin eller riven muskot, salt eller rentav smör!

Den genuine te-finsmakaren låter dock teet tala för sig självt; det är liksom själva idén med att njuta av olika tesorter...

Och så glöm inte teälskarens ordspråk: It's always time for a proper tea!


Några boktips:

"Te" av Sara Slavin och Karl Petzke (behandlar allt från telegender till tillagning och bjuder på många spännande recept)

"Boken om Thé" av Okakura Kakuzo (behandlar teets andliga och rituella betydelse, särskilt i den japanska teceremonien)

Åter till innehållsförteckningen!