Nå, är ni beredda på att få höra hur året har varit? Jaaaaaa skall ni ropa - vet ni inte hur man gör?!? Hm, vi får väl låtsas att ni har ropat, antar jag...

Vintern var alldeles för snöig och kall för oss *ryser*... och troligen för matte också, för hon kurade mest inomhus med en stapel böcker och temuggar drällande över hela huset. Fast det var kanske förståeligt, för hon hade precis fått beskedet att hennes sköldkörtel inte funkar som den skall - underfunktion kallas det visst, och det betyder att den inte tillverkar tillräckligt med hormoner för att matte skall må bra. Hormoner är viktiga saker - de sköter nästan allting i kroppen på både människor och djur!

Framåt våren tinade vi upp, alla tre - ja, mest matte som stack iväg till Stockholm strax före påsk och var sekreterare i klerikala synoden. Att skriva gillar hon, och så är hon ju så barnsligt förtjust i den där laptopen hon fick av sina gudbarn Pelle och Hampus! Det är kanske tur att hon har den - och oss, inte att förglömma! - att trösta sig med, för hela vårvintern var hon fasligt ledsen och grät mycket. Det är därför vi finns... vårt allra viktigaste jobb är att trösta matte när hon är deprimerad. Då kurar vi ihop oss tätt intill henne och spinner, pratar och gosar tills hon är glad igen. Matte säger att vi är världens bästa medicin mot depression - och så sänker vi blodtrycket också! På människor, alltså. Det är vetenskapligt bevisat, så det så *nickar förnumstigt*.

En annan sak som gjorde att matte mådde bättre var att hennes Skrynk hjälpte henne så mycket. Matte bestämde sig bl.a. för att "hitta tillbaka till sig sjäv", och det resulterade i att hon började spela gamla LP-skivor och dansa och ha sig. Hon läste sina gamla dammiga dagböcker också, som har stått i ett låst skåp hur länge som helst... och på något sätt fungerade det där, för hon har varit mycket gladare sedan dess. "Jag vet vem jag är" säger hon nu. "Jag är Kicki, varken mer eller mindre!". Tänk, sådana där problem har aldrig vi katter... vi vet alltid vilka vi är och kan våra namn utantill, oavsett om det är dem som människorna har givit oss eller de vi har fått av Gud.

Sedan hade hon en del kul saker för sig, också - åkte på en minikryssning med sitt kullsyskon Torbjörn och gick på teatern i Mariestad (det var visst "Charleys tant" med Skövde Operettsällskap). Tillsammans med gammelmatte och gammelhusse besökte hon också "Flygets dag" i Såtenäs... matte är nämligen flygtokig och säger ofta att hon en gång drömde om att bli antingen stridsflygare eller helikopterpilot.

Inte ens två datorkrascher kunde ta ner henne - hon bara skrattade och sa att "maskiner är dumma saker, som man kan leva utan". Jojo! Nog levde hon bra utan den där datorn ganska länge, men när den väl kom igång igen var allting precis som vanligt... njae, kanske inte riktigt, för med våren kom trädgårdsarbetet igång och matte har blivit fullständigt tossig när det gäller sådana saker! Inte höll hon på med sådant när vi bodde i Orminge? Visst hade hon blomlådor på balkongen... men nu praktiskt taget BOR hon ute i trädgården under våren och sommaren - ansar buskar, beskär träd, planterar, gräver och har sig. Några hämningar har hon inte heller... kan ni tänka er att hon och gammelmatte faktiskt försökte odla vattenmeloner?!? Men hallååå, vattenmeloner i Sverige...! Det blev förstås ingenting, men det hindrar dem inte - de tänker försöka nästa år igen *ruskar huvudet*.

En annan sak som matte och gammelmatte höll på med var att sätta upp holkar överallt - och det är ju bra, för fågelskådning är en av våra favoritsysslor! *mumlar* Och nu talar vi tyst om den där eländiga sädesärlan... *mutter, mutter* Men kolla sådana holkar de satte upp! Typiskt människor... tror de att fåglarna trivs bättre om kåken är målad och utrustad som en sommarstuga?!? Och kolla den svarta pilen - holken har en holk! *suckar igen*

Fast det ÄR kul med djurlivet här omkring, det tycker vi också. Man behöver inte ens gå utomhus för att se både fåglar och andra djur, och de dumma insekterna kommer t.o.m. inomhus där vi lätt tar dem. Ni vet väl att insekter innehåller massor av nyttiga proteiner?!? Vi ser dem som kosttillskott, och matte är glad att vi håller efter småkrypen. Dessutom behöver man ju träna lite då och då - jägare föds man inte till, utan det kräver hård övning och ständiga uppdateringar!

Utelivet tilltalar oss dock båda två, och om vädret har tillåtit det (regn och rusk kan vi vara utan *ryser*) har matte tagit ut oss i sele och koppel eller löplina. Helt fritt får vi inte gå, för trafiken på vägen utanför är rätt otäck och så finns det djur som äter katter... örnar, vargar, rävar och lodjur, t.ex. Man kan bli stulen också! Fast nu är inte den risken lika stor, för i år ordnade matte så att vi blev chipmärkta. Tänk på det, ni som tar andras andras missar... nu vet alla var vi hör hemma! Det enda pinsamma med det hela är att registret förs av Svenska Kennelklubben... *rodnar*

Mitt i sommaren - den 13 juli, lägg det datumet på minnet! - fyllde vi nio år! Då fick vi räkor, som vi gillar jättemycket!

En annan sak som vi gillar är när det kommer folk på besök, och i år har vi haft många gäster: Anna, Torbjörn, mattes bästis Mia och gudkillarna Pelle och Hampus, mattes kullsyskon Bobo med sambon Kattis och deras son som också heter Hampus (fast det lilla monstret var inte alls trevlig - skrek så att det slog lock för våra stackars öron och dunkade Aragorn i skallen med knytnäven när han skulle hälsa... matte säger att Hampus är en baby och inte förstår bättre, och att det kommer att bli roligare att träffa honom när han är äldre... hmmm, den som lever får se...), och så biskopsparet, och Cay Lennart, och Tina... har vi glömt någon?

Ja, så kom hösten... vi fick vinka vacker tass åt utelivet och slå oss till ro inomhus igen. Matte fortsatte dock att fara omkring, dels i trädgården och dels på annat håll - bl.a. var hon på ett nytt sådant där möte med klerikala synoden och en hel vecka tillbringade hon i Stockholm... fatta det, en HEL VECKA!!! Då undrade vi om hon någonsin skulle komma tillbaka igen... får mattar ge sig iväg så där hur som helst, utan att tänka på att vi missar behöver vår dagliga markservice?!? Nå, under den där veckan var hon mest i kyrkan och hade ceremoniträning, firade gudstjänster, var sekreterare i årsmötet och så där. En kväll åkte hon hem till våra kompisar Bruno, Buzan, Lillan, Zazza och Julia, som bor hos tvåbeningarna Sam och Marianne, och det var visst kul! Sam är en snällis, som ibland hjälper gammelhusse att laga bilen, och Marianne tar hand om missar som har det svårt... det är tur att det finns sådana människor i vår värld! En annan snällis som bor i Stockholm är Krister, som alltid tar så väl hand om matte när hon är där... det gillar vi, för matte behöver pysslas om ibland!

Tja... vad har mer hänt i år? *grunnar* Jo, gammelmatte och gammelhusse var ruskigt sjuka i våras - de hade flunsan, hette det visst, och sedan fick de lunginflammation också. Över sommaren var det lugnt, men sedan hamnade gammelmatte en vecka på sjukhus för att opereras... fast det var för något annat, magen eller vad det nu var. Hon skall visst opereras en gång till snart - i benet, tyckte vi att matte sa. Hoppas att det inte betyder att matte försvinner igen, som hon gjorde senast... i TVÅ VECKOR bodde hon hos gammelhusse, och vi fick bara träffa henne när hon kom hem som hastigast för att se till oss *suckar djupt*. Jo, en sak till har hänt: matte har slutat träffa Skrynken. Hon säger att det inte längre behövs... låter väl bra?

Annars är det väl inget speciellt på gång, förutom att matte fyller 43 år i december... oj, nu kommer matte, så det är väl bäst att vi lämnar datorn till henne... men GOD JUL PÅ ER, ALLESAMMANS!!!

*Matte tar över tangentbordet* Ja, kära nå'n, nu har tydligen Aragorn och Imma redan skrivit hela julbrevet, så allt som återstår för mig är att önska er allesammans en underbar advent, en välsignad jul och ett riktigt gott nytt år! Glöm inte vad julen egentligen handlar om, är ni snälla... och låt adventsveckorna få bli den stilla tid av förberedelse inför julmysteriet som de är menade. Det är Kristi födelse i våra hjärtan vi väntar på, inte jultomten... okay?

Vilket inte betyder att vi inte också kan njuta av glögg, pepparkakor, saffransbullar och god julmat när det är så dags...