Hallå där - mjau! Det här är:





Jaha... hej, kanske jag skall börja med att säga? Jag heter Imma - egentligen S*Nattsmygarn Imma Lolita Pop - och är född den 13 juli 1998, precis som min bror. Är en blåsköldpaddad Cornish Rex-dam, kanske jag skall tillägga. Brorsan och jag bor hos vår matte i ett stort hus. Här finns gott om plats att leka och många ställen att sova på... mycket bra, tycker jag. Och så går det lätt att smita undan när det kommer tvåfotingar på besök... det var mycket svårare på det förra stället, som var en liten lägenhet.

Jag är en mycket speciell liten tjej, skall du veta! Min matte fick mig av Gud, som ordnade så att jag fick ett par extra tår på vardera bakbenet så att den som hade tingat mig inte skulle vilja ha mig. Om inte det hade hänt, vet jag inte hur det hade gått för mig...

Jag är nämligen inte riktigt som andra katter i huvudet, och klarar inte saker och ting lika bra. Matte säger att det inte gör något - hon älskar mig precis som jag är! Och jag älskar henne precis som HON är... hon är min stora idol, och jag följer henne vart hon än går (ja, åtminstone inomhus).

Det bästa jag vet är att ligga i mattes famn och gosa! Hon kliar mig så skönt på magen, och på hakan, och på kinderna, och mellan öronen... och så borstar hon mig - ljuvligt! På nätterna sover jag alltid under mattes täcke, så vi kan värma varandra. Och så jagar jag insekter - det gillar matte! Jag är en jättebra jägare, snabb och säker på tassen... fast jag jagar bara inomhus, för ute vill jag inte gärna vara. Världen därute är lite för stor för mig!

Förutom matte och jakt, är jag intresserad av mat, fågelskådning från köksfönstret, utflykter i källaren och sköna liggplatser. Jag klättrar inte lika mycket som Aragorn, men i gengäld är jag mindre än honom och kommer in på riktigt små ställen där han inte kan klämma in sig... haha! Jag tycker mycket om att sitta hos matte när hon skriver på sin dator, och så hjälper jag henne att bädda, städa och vakta ugnen när den är på. Ja, det finns mycket att göra i det här huset!

Matte säger att jag har blivit mycket tuffare sedan vi flyttade hit. Jag pratar mycket oftare och säger ifrån när jag inte får tillräckligt med uppmärksamhet, och så har jag blivit mer social... det betyder visst att jag ibland nedlåter mig till att hälsa på gäster som kommer hit. Ibland, alltså. När jag känner för det. Om de har något gott att bjuda på, som t.ex. räkor eller kyckling eller glass eller något annat jag tycker om. En gång kom det hit en trevlig tvåfoting som bjöd på rökt lax - det gillade jag! Och tro inte att Rufus ankomst hit har förändrat min relation till matte... han skulle bara våga komma emellan oss... *ser bister ut*




Tillbaka!