... är t.ex. bältor och myrkottar. Visst är de söta! Hur kommer det sig att de ser ut så där? Ja, jag vet att det är till skydd och kamouflage.
Men ändå... det måste vara en märklig upplevelse att möta en jättelik vandrande kotte på sin morgonpromenad.
Grodor och ödlor är också läckra djur, tycker jag. 
Det är någonting med deras stora ögon, tror jag... och knopparna på deras fingrar. De får dem att se ut som komna direkt ur en sagobok! När jag var liten, tog jag ofta hem små grodor och ödlor och hade dem i hemmagjorda "akvarier" - glasburkar med fuktig mossa, en stor pinne att klättra på, och ordentliga lufthål i locket. Mamma var klok nog att rädda dessa stackars djur bakom min rygg, under förevändningen att hon inte ville ha dem i huset... inte begrep jag varför vartenda djur som förpassades till balkongen rymde över natten! De hade det ju så bra i sina burkar...?
Djur jag också förvarade i burkar, och som mamma inte bar ut på balkongen (helt enkelt för att hon också hade dem i burkar - hon var lika fascinerad som jag!) var vandrande pinnar. Det var en gemensam arbetskamrat till oss som satte igång alltsammans, genom att presentera sitt husdjur - en handflatestor indisk vandrande pinne. Snart stod det burkar i vart och vartannat arbetsrum... för vandrande pinnar byter kön och parar sig med sig själva, så det föddes yttepytte små pinnar på löpande band på vår avdelning... hihi!
Djur jag älskar, men som jag aldrig kommer att kunna förvara i burkar (det skulle i så fall kräva en väldigt stor burk!), är hajar. Finns det något vackrare djur i våra hav?!? Särskilt  hammarhajen fascinerar mig... och tänk, fortfarande vet ingen varför dess huvud ser ut som det gör! Man tror att det ger hajen ett bättre "ekolod", men det är som sagt inte bevisat... och just det gillar jag, att det finns saker med naturen som vi fortfarande inte vet ett dugg om.
 En släkting till hajen är Mantan - världens största rocka. Den kallas också - mycket orättvist - för djävulsrocka, just p.g.a. sin storlek. En gång hörde jag i ett TV-program att en Manta hade skrämt vettet ur en forskare som gjorde sin första havsdykning. De övriga dykarna hade skrattat åt honom och förklarat att Mantan egentligen var världens bästa dykarkompis, eftersom den var totalt ofarlig men skrämde bort hajar. Efter den förklaringen simmade den där forskaren alltid under magen på en Manta... där kände han sig trygg!
Världens bästa vårtecken tycker jag är måsen - denna vackra flygare! Kanske be- ror det på att jag i decennier bott vid havet, där vårens ankomst  varje år signalerades av måsarnas skrin då de återvände inåt land. Då man såg dem segla över gräsmattan, visste man att värmen var på väg tillbaka... och med sig bar de den salta doften av hav, starkare för var dag som gick. Numera bor jag vid Vänern, och saltdoften får jag klara mig utan... men måsarna finns här också, till min stora glädje! Andra får tycka vad de vill - för mig är måsarna en kär och innerligt välkommen syn, och ju längre de stannar desto bättre.
 Ytterligare en fågel jag älskar är den majestätiska albatrossen - havets obestridde mästerseglare. Faktum är att jag brukar skämta om att ifall reinkarnation existerar, vill jag bli återfödd som albatross... och jag skall ägna mitt liv åt att lära mig landa snyggt! För det märkliga är, att lika skicklig som albatrossen är i luften, lika klumpig är den på land... landningar är helt enkelt deras svagaste sida, om man säger så.
Ett annat djur jag kan tänka mig att återfödas som är utter. Uttern har inga naturliga fiender, bortsett från människan, och lever ett ganska trevligt liv - fiskar, simmar och sover. Och eftersom den har ett så effektivt matsmältningssystem, får den massor av tid över för att leka... ja, så kan jag definitivt tänka mig att leva mitt nästa liv!
 Så har vi förstås det djur jag är mest känd för, åtminstone på nätet... för det är ju min kärlek till fladdermössen som fått mig att kalla mig Pladdermusen! Särskilt de flygande hundarna värmer mitt hjärta - de är så bedårande söta, och vad jag förstår riktigt tillgivna mot människor som hjälper dem ur svårigheter. Kan Du motstå en blick som den här? Och vet Du vad jag hörde på TV-kanalen Animal Planet? Jo, att man i forskarkretsar har börjat omvärdera till vilken djurgrupp de flygande hundarna skall anses höra hemma. Av tradition har de ansetts höra till gnagarna, men nu funderar man på om de inte egentligen är primater - släkt med lemurerna. Den tanken gillar jag...
Nä, nu tittar vi på något annat!
Eller... skall vi följa efter Dino...? 
|