Försök till dagbok...




Vill du nå min gästbok? Klicka här!



2013-11-15, fredag

Dagen efter mitt förra inlägg bröt jag samman. Det höll inte längre, allt som hänt hann ifatt mig. Jag satt och förberedde mig inför djurskyddets medlemskväll tre dagar senare, då jag skulle hålla ett föredrag om hur styrelsen arbetar… och plötsligt började tårarna rinna. En intensiv känsla av att jag inte längre ville vara jurist, inte präst, inte någonting som innebar att människor hade förväntningar på mig… och efter-som jag har gått in i väggen förut, kände jag genast igen signalerna. Det gjorde Mutti också, så hon ringde genast till ordföranden i djurskyddet för att meddela att jag inte skulle komma till medlemskvällen. Sedan ringde jag själv biskopen och berättade att jag behöver ta ledigt från precis allting åtminstone året ut.

Sedan dess har jag inte gjort mycket annat än tagit dagen som den kommit och undvikt telefoner. Visst sköter jag det jag måste - tar hand om djuren, hjälper Mutti och agerar chaufför åt henne när hon behöver ta sig till vården, eldar om kvällarna och "grundstädar" lite grand för att det inte skall råda totalt kaos hemma… Mutti har tagit över matlagningen och ser till att omvärlden inte "stör mig" så att jag skall få vila - men i det stora hela ägnar jag mig mest åt att promenera med Belle, läsa böcker, spela spel och bara vara. Jag sover mer än vanligt, förstås, men har fortfarande svårt att somna och har mer migrän än på åratal. Däremot har spänningshuvudvärken blivit lite bättre sedan jag fått börja med sjukgymnastik och jag har redan fått bättre hållning! Sjukgymnastiken är tuff, men uppmuntrande eftersom jag märker att jag orkar mer än jag trodde mig själv om…

Mammografin gick bra - varken Mutti eller jag hade några förändringar sedan förra gången. Däremot har Philemon varit lite vissen, så vi fick göra ett veterinärbesök för några veckor sedan… han har tappat all päls i ansiktet och var en period alldeles svullen kring ögonen, men det visade sig bero på att han fick i sig för lite vatten på en strikt torrfoderdiet, så nu har jag återgått till att ge katterna blötmat två gånger om dagen och torrfoder däremellan. Det är lite knepigt att få till deras diet, eftersom Imma skall gå upp i vikt, Philemon stanna där han är och de andra minska… och Belle måste också hålla igen lite, vilket är rätt knepigt eftersom hon gärna delar mat med katterna (och de med henne).

Försäkringsärendena börjar äntligen reda ut sig. Jag fick tyvärr inte vad jag hade velat för bilen - men det hade jag väl egentligen inte trott, heller, för begagnade bilar är inte värda så mycket som man skulle tro. Gud ske lov att vi fick en bil i gåva! Glasögonen är klara, men vi kan inte hämta ut dem än eftersom vi inte kan ligga ute med pengar utan måste få försäkringsbolaget att förstå att vi behöver få betalt innan vi hämtar dem. Däremot har jag fått full ersättning för mina vårdbesök, och det skall Mutti också få. Åter-står hundburen, som inte skulle vara något bekymmer om inte Michelle hade tappat bort kvittot… nu måste vi försöka visa vad buren var värd på något annat sätt, så att hon får sin ersättning.

Dubbdäcken till Opeln (som jag köpte i vintras, men inte kan använda till Volvon) har jag lagt ut annons om försäljning på. Jag måste ju ordna nya vinterdäck, och det tynger mig verkligen eftersom jag inte orkar ta tag i saker som jag mår just nu… lyckligtvis har jag några veckor på mig innan jag absolut måste skifta däck för att få köra bilen, så jag skall se om jag inte kan få hjälp med den här detaljen, och helst så billigt som möjligt utan att tappa kvaliteten.

Någon monsterstorm fick vi aldrig, men trädgården blev städad och det var ju bra!

2013-10-26, lördag

Sedan i onsdags firar Mutti och jag reträtt, vilket bl.a. innebär att vi är mycket sparsamma med att vara aktiva på nätet, inte är ute och far mer än nödvändigt, inte talar i telefon annat än vi måste, lägger större vikt vid mat, sömn och hälsa m.m. Det har behövts länge, länge... men det är först nu vi har insett hur oerhört slutkörda vi var, bägge två. Och så obeskrivligt underbart det är att egentligen inte göra något särskilt utan bara vara! Jag har just suttit vid köksbordet (i ett kök jag igår nyinredde genom att byta gardin, vaxduk på bordet, dynor på stolarna m.m. - och det utan att köpa någonting nytt) och skalat och skurit rotsaker, lök m.m. till en gryta Mutti håller på att laga till... och innan dess satt vi och lyssnade till CD-boken "Kaffe med rån" av Catharina Ingelman-Sundberg, som vi skall "läsa" färdigt efter middagen. Den är både spännande och rolig! Nu sitter jag här och lyssnar till Mike Oldfields album "Platinum" via Youtube (jag har den som LP, men inte på CD), har både Philemon och Imma i famnen och hör hur Mutti och Belle "umgås" i köket - d.v.s. Belle försöker komma åt godbitar, medan Mutti håller undan henne... *skrattar* Visst brukar Belle få smakbitar då och då, men just idag är hon lite lös i magen så jag har sagt ifrån - det är en sak att vilja vara vänlig, en annan att skada hennes mage.

Tidigare under dagen betalade vi räkningar, och till vår stora förvåning räckte pengarna! Det kändes fantastiskt - som att vinna på lotteri, nästan. Skuldsaneringen flyter på alldeles utmärkt, förresten. Där-emot är försäkringsärendena långt ifrån klara... vi har sänt in alla papper och provat ut nya glasögon m.m., men sedan har vi inte hört något om ersättningar m.m. så jag har ingen aning om hur länge det dröjer innan allt är avslutat. Gudskelov att vi fick bilen!!! Utan den hade jag varit sönderstressad av att vänta på ersättning för den gamla bilen... nu kan jag ta det lugnt och låta saker och ting ha sin gång.

Muttis rehabilitering fortsätter - hon går två gånger i veckan på sjukgymnastik och två gånger i veckan hos arbetsterapeuten. Själv skall jag börja med sjukgymnastik nästa vecka, och det ser jag fram emot! Kramperna i höger arm och hand kommer inte ofta, men de är väldigt besvärliga och gör rejält ont...

Vädret har varit ljuvligt hela veckan - varmt och skönt! Det har inneburit att jag har kunnat skippa eldningen flera kvällar i rad, och promenaderna med Belle blir betydligt trevligare när varken hon eller jag behöver frysa. Däremot säger de att en "monsterstorm" är på väg i nästa vecka, så innan dess måste jag hinna få bort alla "lösa föremål" ur trädgården... skall försöka hinna det i morgon, för nu är det mörkt ute.

2013-10-11, fredag

Idag fyller min allra bästaste väninna Mia år - stort grattis!

I morse låg frosten vit i gräset, och Belle skuttade som en liten antilop för att slippa bli våt om tassarna. Omslaget i temperatur kom plötsligt; vi har haft brittsommar hela veckan, men nu när Mutti och jag skulle iväg till vårdcentrum var det bara +5 grader ute. Lyckligtvis står bilen i garaget numera, så den var varm och skön när vi klev i.

Jag har inte hunnit skriva här i dagboken på alltför länge - tiden räcker helt enkelt inte till. Visserligen eldar jag bara varannan eller var tredje kväll än så länge, men allt annat tar ju också tid: hushållet, djuren, Mutti… för att inte tala om all administration som blivit följden av trafikolyckan. Jag trodde ju naivt att försäkringsbolaget, som vet vad som skall göras, skulle ta hand om allting… men tydligen är det jag som skall ordna fram allt möjligt åt dem. Nu har arbetsterapin meddelat att de inte behöver ha ersättning för den förstörda rollatorn, och Mutti har redan fått en ny, men Belles matte skall förstås ha ersättning för hundburen (den var inte billig i inköp och ganska ny). Nästa fredag skall Mutti och jag få ögonen kollade hos optiker och de har förberett pappersexercisen både för de glasögon som blivit skadade och för de nya vi skall få istället (som den påkörandes försäkring skall betala). I fredags var jag på magnetröntgen för att kolla att min nackoperation inte blivit skadad, men jag har inte fått något svar än… måtte allt vara bra, och min ständiga huvudvärk och kramperna i högerarmen bero på muskelskador! Då kan jag få sjukgymnastik för att bli bra och slipper ny operation.

I måndags var vi på rehab-möte, Mutti och jag, och redan dagen efter satte det hela igång på allvar. Nu går hon på artrosbehandling hos arbetsterapeuten två gånger i veckan och sjukgymnastik två gånger i veckan, och hon har fått hjälpmedel (bl.a. kuddar till fåtöljen och bilsätet för att komma upp ur dem när hon har suttit en stund) för att underlätta vardagen. I nästa vecka skall vi få hembesök av biståndsbe-dömaren inför att Mutti skall få börja gå i dagvården för att träna sitt tal och jag skall få avlastning några timmar i veckan… så veckorna är rätt fulltecknade, trots att jag har rensat kalendern från allt annat än vårdbesök och styrelsemöten (en gång i månaden).

I det stora hela mår vi allihop bra; mitt enda tyngande problem är att jag sover så dåligt om nätterna och har livliga mardrömmar. Vår husläkare skrev ut sömnmedel åt mig, men den törs jag inte ta eftersom bipacksedeln varnar för medicinen om man har sömnapné - och min är ju t.o.m. grav. Så nu skall jag troligen få sömn-KBT hos kuratorn istället och hoppas att det skall fungera. Det är tungt att aldrig vara utvilad och att därtill vara lite rädd för att sova p.g.a. mardrömmarna… det gör att jag orkar med saker och ting sämre än jag skulle vilja. Förhoppningsvis förstör det inte mitt goda humör - för är det något jag inte vill, så är det att någon annan drabbas av att jag mår dåligt!

Det här sitter jag faktiskt och skriver inne på arbetsterapin. En kär vän skänkte mig för en tid sedan en fin laptop som har funktioner jag aldrig kunnat drömma om att få - den innehåller t.o.m. bluetooth som gör att laptopen kan kommunicera trådlöst med t.ex. skrivaren. Tidigare har jag fått en notebook av min bästa väninna Mia, men den är så liten att det är svårt att skriva på den (mina fingrar snubblar på de tät-sittande tangenterna) - och dessutom brukar jag låta Mutti använda den när hon ligger inlagd, eftersom den har wifi (trådlöst Internet), för som surfdator är den alldeles utmärkt! Det är så bra att ha tekniska hjälpmedel till sitt förfogande… Mutti har jättebra hjälp av den lilla notebooken, och jag skriver hur bra som helst på den här laptopen.

2013-09-15, söndag

Idag kan inte ens jag neka till att hösten har kommit. Det blåser och gula björklöv yr i luften. Men det är fortfarande sommarvarmt om dagarna - idag har vi haft +18 grader, och under fredagen och lördagen var det hela +25 grader! Och det är tur, för nu mognar tomaterna som bäst, kryddväxterna frodas och björnbären är snart klara att plocka. Däremot blir det inte många äpplen i år, så de få som kommit låter vi rådjuren, hjortarna och fåglarna få. Vi kan ju köpa äpplen - det kan inte djuren.

Det har varit skönt att få återuppta promenaderna med Belle. Jag behöver motionen, den friska luften gör mig gott och tankarna rätar ut sig…

Någonstans på vägen sedan trafikolyckan har jag börjat byta fokus från det som hände till framtiden, och det känns mycket lättande eftersom jag inte vill låta olyckan bli ett kroniskt trauma inom mig. Det var en mycket otäck upplevelse, och jag har sörjt både att vi behövde vara med om händelsen och att vi miste bilen… men nu börjar jag känna att jag har bearbetat det hela tillräckligt för att kunna gå vidare. I det ligger bl.a. att köpa en annan bil, och Astrid har visat sig vara en lika fin vän som på alla andra områden - hon håller på att undersöka en vit Volvo V70, årsmodell 2000, som hon tror kan passa oss, och om vi vill ha den har hon lovat att förhandla fram ett mycket bra pris åt oss. Ja, hon är ju f.d. banktjänsteman och säkert en god affärskvinna… och Torbjörn och Tommy har lovat undersöka bilen åt oss om det hela kommer så långt. Annars letar de upp en annan bil åt oss. Och jag är innerligt tacksam över den hjälpen, för själv skulle jag aldrig klara att välja klokt!

Idag har det varit kyrkoval, och Tina hjälpte Mutti att komma iväg till vallokalen och tillbaka medan jag stannade hemma. Jag har ju inte rösträtt, eftersom jag inte tillhör Svenska Kyrkan… och egentligen anser jag inte att politiken har i kyrkan att göra, eftersom den måste styras av sin identitet, lära och mystik… men jag tänker inte försöka påverka Mutti, för hon måste göra sina egna bedömningar av saker och ting. Att fler än jag försöker koppla isär politik och kyrka vet jag dock, eftersom bara sossarna, Centern och Sverigedemokraterna ställde upp i valet i år - resten har avstått just för att de inte anser sig ha med kyrkofrågorna att göra. Så vi får väl se hurdan framtiden ter sig, kanske slutar det med att valen blir helt opolitiska och istället handlar om vilka individer man vill ha som styrande i samfundet. Det skulle också medföra att människor måste bli mer aktiva och ta reda på vad kandidaterna vill, vilket jag ser som positivt.

2013-09-13, fredag

Sådana här fredagar sägs ju vara otursförföljda, men för mig har fredagen den 13:e alltid varit en god och trevlig dag - och idag har inte varit något undantag. Tvärtom! Vid lunchtid kom Michelle, Suvi och fem glatt studsande italienska vinthundar hit, och till min oförställda glädje verkade Belle överlycklig att se mig… hon kom rusande, hoppade rakt upp i min famn och slickade mig över hela ansiktet. Min älskade Lillvoffsa! Det var underbart att se henne igen, och märka att hon vad glad att vara tillbaka, och snart ledde hon hela gänget i en rusning runt huset innan vi allihop gick in. Där fortsatte förstås hundarna att studsa och leka, och till min stora förvåning verkade varken Philemon eller Imma reagera över det hela - de bara satt där de satt och tittade förundrade på invasionen. Märkligt, när vi släpper in husisarna på den här sidan huset gömmer sig Imma och Philemon sätter sig någonstans högt upp där han skyddad kan gräla på inkräktarna… men när fem Belle:ar väller in, rör de inte ett morrhår?!?


En påse torkade grisknorrar lockar godissugna hundar...


... och alla är ivriga att hjälpa till att öppna påsen

Sedan vi umgåtts en stund, bestämde vi att Michelle, Suvi och jag skulle åka in till Mariestad för att tömma min bil på sådant vi vill behålla och som så småningom skall placeras i nästa bil. Det var varmt och soligt, och eftersom bilen är så ihopknycklad fick vi klänga och klättra, bända och rycka för att få loss saker… samt använda handskar och filtar för att skydda oss mot krossat glas och vassa metall-kanter.


Michelle har fått upp högra framdörren


Och här försöker vi förgäves få upp vänster bakdörr


Allting satt fast och fick bändas/vridas loss ur bagageutrymmet


Nu såg man tydligt hur allvarligt skadad buren var

När vi var klara, var jag alldeles svettig och mycket törstig, så jag föreslog att vi skulle besöka Mac-Donalds och dricka något kallt. Det slutade med att vi åt lunch också, och sedan besökte vi Granngår-den innan vi återvände hem till Otterbäcken. På vägen ut ur sta'n visade jag var Mariestads brukshunds-klubb ligger och sedan, när vi hunnit så långt, var trafikolyckan skedde. På invägen hade jag glömt det, eftersom vi pratade om annat… och det gladde mig, för det betyder att jag inte blivit rädd för platsen.

När det var dags för tjejerna att återvända till Västerås, lämnade Michelle kvar Belle samt en hel del tillbehör: kläder, för när det börjar bli kallt, torrfoder, godis m.m. Jag fick också en broschyr om krock-säkra burar att titta i medan vi avvaktar vilka mått nästa bil har - hon har kontakter och kan ordna en sådan bur till ett riktigt bra pris när det blir dags. Låter bra!


Michelle säger hejdå till Belle

För Belle verkade det helt naturligt att bli kvar när de andra hundarna åkte hem. Hon varken letade efter dem eller lät ledsen, utan betedde sig som hon gjort hela sommaren… och hon kommer med största sannolikhet att sova under mitt täcke i natt, precis som vanligt.

2013-09-12, torsdag

Idag ringde TV4 Skaraborg och berättade att de vill göra ett reportage om mig! De har läst Karins artikel om mig i NWT och blivit nyfikna, sa de. Och först blev jag paff och tänkte avböja, men så slog det mig att varje sådant här tillfälle ger mig chansen att prata om två saker som ligger mig extra varmt om hjärtat: djurens rättigheter och livet som aktivt kristen i det moderna samhället. Så i slutänden sa jag ja, även om vi beslöt skjuta upp det hela en månad eftersom jag inte känner mig redo än.

I morgon kommer Belle hem! Som jag har längtat… och Michelle säger att Belle längtar, hon också. Lena och hon går inte vidare bra ihop, de har tydligen t.o.m. slagits ett par gånger även om Michelle kunde bryta innan det blev allvarligt, så det är nog bra att sära på damerna ifråga. Och Dorika behöver Michelles koncentrerade uppmärksamhet för sin benträning… men jag behöver inga orsaker, jag är tacksam att få hit Belle igen, oavsett varför hon kommer *lycklig*.

2013-09-05, torsdag

Nu börjar tröttheten sätta in - inte den jag brukar känna av normalt, utan den sortens trötthet som får mig att vilja sova hela dagarna. Nätterna, däremot, är svåra och jag har en tendens att bli sittande vid datorn, eller örsjunka i en bok, hellre än att sova. Det har inte med mörkret att göra, det vet jag - snarare är det friheten som lockar. På natten kan liksom ingenting hända... inga räkningar dyker upp i brevlådan, ingen telefon ringer, uppgifter och människor kräver inte uppmärksamhet hela tiden... natten är min egen tid, fri för att låta både själen och psyket återhämta sig.

Dagen har varit sommarvacker och varm, men jag har ändå inte kommit mig för att försöka laga gräs-klipparen fast det verkligen behövs. Istället har jag antingen sovit eller donat med saker inomhus: tvättat, eldat upp varmvatten till varsitt bad åt Mutti och mig, gosat med katterna och läst hela Erik Anderssons spännande bok "Översättarens anmärkningar" som handlar om hans arbete med nyöversättningen av Tolkiens Ringen-triologi.

Försöker också skriva, för det är ju snart dags för nästa nr. av Communio...

Igår postade jag den skriftliga skadeanmälan till försäkringsbolaget, och strax efter slog det mig att jag hade glömt att nämna de föremål i bilen som förstörts och som inte tillhörde mig: rollatorn och hundburen. Så idag har jag skickat en komplettering till anmälan och hoppas att den beaktas. Jag måste ju ersätta dessa föremål, och jag kan tänka mig att bägge var dyra.

2013-09-04, onsdag

Jag har inte skrivit sedan i lördags, fast jag borde ha gjort det... borde, mer än någonsin, ha satt mina tankar och känslor på pränt. Kanske hade det inte hjälpt mot chocken, men det hade definitivt givit mig möjligheten att "älta" det inträffade och på så sätt bearbeta upplevelsen. Istället har jag emellanåt nämnt sådant som dykt upp i skallen på Facebook och i alla telefonsamtal med familj och vänner... och så småningom kanske jag kan få mig av att också skriva ner det, om jag får någon form av struktur i det hela.

Hur som helst. I söndags eftermiddag skulle Mutti och jag ta en biltur bort till Lyrestad och det mysiga caféet Kaptenskan, som vi tycker så mycket om. Vi hade nästan hunnit fram till avtagsvägen vid Sjötorp (jag talar nu om väg 26) och befann oss i höjd med Movikens gård, då jag fick syn på en bil i diket på motsatta sidan vägen. Jag tänkte genast att det kunde finnas folk på vägen och började bromsa in... varpå det small, så kraftigt att jag först blev helt blank inombords och bara konstaterade den kraftiga smällen bakifrån och att bilen kanade utmed vägen. Hur lång tid det tog innan jag begrep att vi hade blivit påkörda bakifrån, vet jag inte... men när jag väl gjorde det, tog jag mig vingligt ur bilen och sprang runt till andra sidan för att ta reda på hur Mutti mådde. På vägen runt bilens bakände insåg jag hur allvarlig krocken hade varit och att min bil aldrig mer skulle gå att köra... ändå är min bil byggt i "pansarplåt" och oerhört robust.

Jag såg också i ögonvrån en vit bil bakom oss, och fyra unga kvinnor som hade tagit sig ner i diket där de stod och skrek, grät och kramade om varandra i chock. så nådde jag Mutti, som låg på rygg inuti min bil - sätena hade kollapsat bakåt, som de skall göra för att skydda mot ryggskador. Hon sade sig må bra, hade "bara" ont i huvudet... och själv kände jag en intensiv huvudvärk samt en stor blodbula i bakhuvudet. Strax efteråt dök en kvinna i vit kofta upp och föll på knä vid Muttis sida - hon visade sig vara en sjuksköterska som råkat komma förbi precis efter olyckan, stannat och rusat till hjälp. Vid det laget hade personerna vid bilen i diket (som, det visade sig senare, hade fått punktering och väntade på bärgare) ringt 112.

Snart kom också polis, brandkår och tre ambulanser samt bärgningsbilar - vid det laget insåg alla att varken min eller den påkörande bilen skulle gå att reparera - till olycksplatsen. Jag försökte svara på polisens och ambulanspersonalens frågor, lämnade bilnyckeln till bärgaren och lät brandmännen stänga av batteriet i min bil... men mitt fokus låg hela tiden på Mutti, och jag hade alla möjliga skräckscenarier i huvudet. Hade hon fått hjärtproblem av krocken? En ny stroke? Var hon skadad på något annat sätt? jag känner henne ju och vet att hon alltid underdriver... att hon säger sig må bra, räcker inte för mig. I ögonvrån såg jag också en kvinnlig fotograf stå en bit bort och ta bilder av det hela, och snett bakom mig hörde jag hur den unga föraren av den andra bilen grälade rakt ut: "Varför stod den där bilen där?". Hon var naturligtvis i chock, och "den där bilen" var min. Jag undvek att säga något, eftersom jag själv inte mådde bra och dessutom inte ville inteferera med polisens arbete. Ju mer uppmärksamhet Mutti fick av ambulanspersonalen, desto mer kunde jag börja känna efter hur jag själv mådde... och då kom förstås både chocken, illamåendet och smärtan i huvudet på allvar.

Det hela slutade för vår del med att Mutti bars till en ambulans och jag leddes till samma fordon (jag hade insisterat på att de inte särade på oss), hon fick åka där bak och jag sitta bredvid föraren, och så for vi till Karlskoga lasarett. Troligen ville de fördela belastningen på akutmottagningarna, och de som suttit i den andra bilen kördes till KSS. Det var skönt att komma ifrån olycksplatsen, slippa se vraket av min bil och för en stund bli distraherad från tankarna på vad som kunde ha hänt, och väl framme på akuten i Karlskoga blev vi genast mottagna av kunnig och omtänksam personal så jag kunde släppa taget och bara vara patient. Mutti och jag placerades i samma undersökningsrum, blev ordentligt undersökta av både läkare och annan personal och började få lite klarhet i vad som hade hänt oss... mig satte de en stel krage på, eftersom de befarade att jag hade skadat huvudet och/eller nacken, och den fick jag ha på till en datortomografisk undersökning visat att jag hade klarat mig rätt bra. Även Mutti var utom fara, visserligen skrubbad och blåslagen men ändå... vi hade uppenbarligen haft änglavakt.

Det tog flera timmar innan vi fick klartecken att lämna sjukhuset. Under den tiden hade vi haft tät telefon-kontakt först med Torbjörn, sedan med Linnsens matte och sist med Max' och Måns' husse - och den sistnämnde hämtade upp oss vid akutentrén och skjutsade oss hem. Det kändes mycket tryggt! Och jag var tacksam över att inte känna rädsla inför att stiga in i hans bil...

Den natten sov jag uruselt - varje gång jag somnade, återupplevde jag krocken. Och chocken satt kvar i flera dagar, även om jag kände att jag kunde bearbeta den lite grand genom att ringa runt till mina syskon samt ordna det praktiska med bl.a. försäkringsbolaget (Motormännen). Jag började också sakta kunna acceptera att bilen var förstörd, samtidigt som jag prisade Gud att Mutti och jag hade klarat oss så bra som vi gjort... och att inte Belle varit med i bilen. Hade hon suttit i sin bur i baksätet, hade hon varit död nu... fasansfulla tanke!

Det skrämmer mig att buren gav så lite skydd och att den egentligen bara hade gagnat oss i framsätet vid en krock genom att hindra hunden från att flyga omkring i bilen. Men henne hade den inte skyddat det minsta - och hennes liv är lika värdefullt som mitt eget. Så innan Belle gör fler resor med mig i bil, måste jag ha ordnat en hundbur som tål en krock utan att knyckla ihop sig...

En annan bil, ja. Det tar förmodligen ett tag med polisutredning och försäkringsbolagens korrespondens med varandra, men jag hoppas att vi snart kan få pengar att köpa en annan bil för. Att bo som vi gör kräver tillgång till bil - vi kan varken söka vård eller handla mat utan. Det svåra blir väl att hitta en bra bil för den slant vi kan vänta oss få, eftersom min bil - som visserligen var i toppskick och hade kunnat ha många år kvar på nacken - var 15 år gammal och därför hade ett lågt andrahandsvärde. Jag har pratat både med Annika och Torbjörn om att vi kommer att behöva hjälp att köpa bil, och jag hoppas att de förstår hur viktig den hjälpen är för oss... jag klarar inte av att välja en bra bil själv, eftersom jag inte vet hur man rätt bedömer skick och värde. Och till vi får försäkringspengarna, måste vi ordna det här med bilåkning på annat sätt... vi kan få hyrbil genom försäkringsbolaget, men jag har blivit sagd att man då får mindre pengar till köp av "ny" bil och det sistnämnda är viktigare... så jag lutar åt att försöka låna en bil vid de tillfällen då vi verkligen behöver ta oss någonstans (t.ex. till vård). Just nu känns det inte särskilt angeläget, utan jag trivs bra hemma... och idag skjutsade Magnus M mig till apoteket och ICA så att jag kunde uträtta viktiga ärenden, så ett litet tag klarar vi oss bra utan bil.

Nu har det gått några dagar sedan krocken. Mutti är blåslagen och rådbråkad, men verkar må bra. Själv har jag kvar blodbulan i nacken, även om den har börjat krympa i storlek, och ståtar med blåmärken och värkande muskler... men vad värre är har jag börjat få kramper i högerarmen, och ser lite dubbelt på höger öga. Det måste jag få utrett så snart som möjligt, för det kan ju faktiskt härröra från nacken... även om jag tror att min stålskena (steloperationen) skyddade mig från värre s.k. whiplash-skador. Chocken har också släppt, men absolut inte sorgen och de många tankarna...

2013-08-31, lördag

Så är augusti månad slut, och alltfler talar om hösten... men jag vill inte ha höst än, jag är inte klar med sommaren! Alltför mycket jobbigt har hänt som sugit musten ur mig, och jag har inte fått göra vad jag ville - samla fina sommarminnen att ha i vinter, när det är som mörkast och svårast. Så jag tänker höst-vägra ett tag, så får vi se hur bra (eller dåligt) det går.

Idag är Mutti hemma på permission för att känna efter hur det känns att vara hemma. Hm, vilken konstig mening det blev... men ni förstår säkert vad jag menar. Vi har spelat TP för att talträna, Mutti har gosat massor med katterna (och jag tog beslutet att häva karantänen, eftersom det kändes fel att inte låta husisarna få umgås med Mutti när nu rexarna fick det - Jenny, Majsan, Sixten och Rafael är ju hennes katter mer än mina!) och alla parter verkade lika lyckliga *ler stort*. Så har jag tvättat en del, medan Mutti har lyssnat till en CD-bok. De senaste två veckorna har jag ju inte hunnit någonting annat än det akuta, som t.ex. att göra ren sandlådorna och diska... men idag har jag faktiskt fått dona lite med saker, och nu i kväll eldar jag för att få varmvatten till ett bad. Skall bli ljuvligt!

Som ni säkert har märkt, har jag förändrat hemsidan rätt radikalt. Det är en tanke jag grunnat på länge, för att ha länkar till sidor som jag inte sköter om känns inte bra... nu finns för en tid framåt bara sådant i innehållsförteckningen som jag orkar med att se till, och så får det förbli tills jag känner för att ta itu med det andra. Då vill jag även "lansera" en ny sida här, som skall handla om mina smultronställen...

2013-08-30, fredag

Ni är så många som ger mig det kloka och omtänksamma rådet att ta hand om mig själv också... det värmer mitt hjärta, skall ni veta. Men hur gör man? Det finns liksom inte plats för sådant, och inte tid heller. Jag försöker koppla av lite med läsning, en promenad eller lite datorspel en kort stund, men i det stora hela är det för mycket att göra och för lite tid att göra det på. Dessutom är jag inte säker på vad jag behöver bäst, om jag skall vara ärlig. Jo, ett par saker kan jag tänka mig: att få ro att skriva, att emellanåt kunna unna mig ett bad, att krypa upp i soffan med en katt i famnen och inte tänka på något alls en stund.

Idag har jag besökt två bibliotek för att hitta något om stroke - först var jag i Gullspång, men där fann jag ingen bok i ämnet, så jag fortsatte till Mariestad. Inte för att jag vet vad jag söker... kanske hur jag skall kunna hjälpa Mutti att återfå så mycket som möjligt av det stroken tog ifrån henne? Utan att pressa henne eller ta fel på vad jag själv hoppas och vad hon vill. Jag hoppas nog egentligen också hitta något om möjligheten att få ekonomisk hjälp nu när situationen blivit om möjligt ännu tyngre än tidigare... kanske finns det profilerade bidrag att söka? Jag vet att jag hela tiden hakar upp mig på detta med pengar, men det är det svartaste molnet på min himmel, jag kan inte rå för det. Att aldrig kunna betala alla räkningarna utan bara de viktigaste och att ständigt vara rädd för inkasso m.m. tar mer på mig än någonting annat. Har man en gång kommit efter, är det omöjligt att komma i kapp igen... och jag orkar helt enkelt inte slåss med ekonomin, även om jag givetvis alltid försöker göra så gott jag kan varje månad.

Saknar Belle och våra promenader, samtidigt som jag inser att jag just nu inte skulle hinna med dem. Det är skönt att veta att hon har det bra hos sin matte till jag har tid att ta hem henne hit igen!

2013-08-29, torsdag

Bie-katterna gav häromdagen sin husse det goda rådet att "koppla in autopiloten" för att orka med saker och ting just nu... och jag tänkte att det är precis vad jag också behöver. I autopilot-läget fungerar det dagliga utan att man tänker så mycket, och på så vis vilar själen trots att kroppen är igång som vanligt. Mutti och jag pratar mycket om att den senaste tidens händelser känns som vinkar från Gud att vi skall ta det alldeles väldigt lugnt, inte boka in oss på allt möjligt och i stort sett ägna dagarna åt vardagsliv... och jag är nästan syndigt snabb att ta emot chansen att få koncentrera mig på henne, djuren och hemlivet. Medan hon grunnar på varför det var just talet som drabbades värst av stroken - är det meningen att hon skall vara tystare, mer kontemplativ? I stort sett allt annat skonades ju; dålig balans hade hon redan innan stroken, och svagheterna i högra sidan av kroppen är små - dem tränar hon snart upp igen.

Mutti kämpar verkligen med att få ordning på sitt tal, vilket imponerar djupt på mig. Att hon är en fighter har jag alltid vetat, men det tröstar mig mycket att hon aldrig ger upp trots att svårigheterna staplar sig på varandra. När man radar upp dem låter de så oöverstigliga: hjärtsvikt, hjärtflimmer, njursvikt, svårskött diabetes och nu stroke-skador... ändå är hon full av tillförsikt och verkar inte skrämmas av hotet om en ny stroke (hjärninfarkt, d.v.s. blodpropp i hjärnan). Då är hon mer rädd för att hamna i dialys! Och med de stabila njurvärden som hon har just nu, är den risken inte särskilt överhängande.

Flera goda själar har skickat oss pengar till bensin, vilket jag tackar för ur djupet av mitt hjärta! Just den ekonomiska biten är den tyngsta och mest ångestladdade för mig... andra saker som måste göras, som t.ex. gräsklippningen, städningen och renoveringen av sovrummet, låter jag vänta utan att det stressar mig alltför mycket. Men räkningarna måste betalas, oavsett om jag har pengar eller tid eller ork... annars blir de snart ännu dyrare med inkassoavgifter m.m. och därmed ännu svårare att betala. Nu har jag i alla fall betalat månadens skuldsaneringar för både mig och Mutti, samt de kommunala avgifterna och en av el-räkningarna (har två kvar, för vi ligger som vanligt efter)... resten får jag ta vartefter jag kan ordna slantar till dem.

Har svårt att sova i natt... men jag måste försöka, för i morgon är det dags att vara klar i huvudet igen så att jag kan fortsätta hjälpa Mutti med talträningen.

2013-08-28, onsdag

Kom laddad till KSS vid lunchtid idag - hade med mig den lilla vita laptopen, Trivial Pursuit-spelet, en sagobok om katten Findus, psalmböcker, penna och skrivblock. Under förmiddagen hade Mutti fått träffa en logoped som instruerat henne hur hon skall träna ansiktsmusklerna för att få tillbaka greppet om orden, och under resten av dagen tränade vi med att prata, sjunga och spela TP (då måste hon läsa högt på frågekorten och svara på de frågor hon fick av mig). Jag lärde henne också använda ordbehandlaren på laptopen, så att hon kan öva upp fingerfärdigheten i högerhanden igen. Lämnade avdelningen efter middagen, för då var hon ändå så trött att hon inte orkade träna mer utan skulle vila och slötitta på TV under kvällen... och jag hade en hel del att ta itu med hemma.

Glömde skriva igår att en sjukgymnast utredde hennes fysiska skador och i stort sett konstaterat det jag beskrivit. Dessutom fick hon sin ordförståelse och uppfattningsförmåga testad. Hon har dessutom träffat en arbetsterapeut som håller på att utreda vad hon klarar av att göra själv - i morse fick hon duscha, klä sig och bädda sängen och i morgon skall hon få laga frukost i ett träningskök. Bra att de är så noga!

2013-08-27, tisdag

Har varit hos Mutti hela dagen. Hon har flyttats över till avd 75, stroke-enheten, där personaltätheten är imponerande stor och stämningen mycket varm. En magnetröntgen hade gjorts precis innan jag kom, och den visade att proppen inte alls sitter i lillhjärnan utan högt upp på huvudet i vänster hjärnhalva - precis där min migrän brukar starta! Undra på att det är just hennes tal som drabbats värst, precis som jag brukar börja stamma när jag får migrän... fast hon har börjat visa på fler skador, bl.a. en viss svaghet i höger arm och en viss s.k. neglect på samma sida (d.v.s. man kan t.ex. vidröra hennes högra arm utan att hon märker det om hon inte ser vad man gör). Tydligen är risken också mycket stor att hon får en ny propp, så läkarna på stroke-enheten samarbetar med njur- och hjärtläkarna för att skräddarsy en vettig medicinering åt henne (det gäller ju att skydda njurarna också). Vad jag förstod har proppen kommit från hjärtat och är orsakat av hennes hjärtflimmer...

Hur som helst har Mutti och jag arbetat med hennes tal hela dagen idag - sjungit psalmer, läst högt för varandra, och framför allt pratat mycket. Hon får verkligen anstränga sig för att forma orden, men hela språkförståelsen är intakt och trots att ansiktet ser ganska uttryckslöst ut, känner man igen hennes blick och hon har sitt goda humör i behåll. Det är framför allt när hon ler som man ser hur sned hon är i ansiktet, men det skrattar vi mest åt. Däremot har hennes röst förändrats, hon har blivit nasal och låter ungefär som om hon hade gomspalt.

Vid 18-tiden var jag tyvärr tvungen att lämna henne, eftersom jag hade lovat att ägna kvällen åt att betala så många räkningar vi hade pengar till. Och det har jag gjort nu. Så det skall bli riktigt, riktigt skönt att få krypa i säng! Är oerhört trött.

2013-08-26, måndag

En stund efter midnatt natten till idag, när Mutti och jag satt och tittade på TV tillsammans, fick Mutti en stroke. Jag satt snett vänd ifrån henne men vände mig om när hon plötsligt sluddrade "Kicki, jag kan inte prata" och så fort jag såg hennes sneda mun, sträckte jag automatiskt ut handen efter telefonen och ringde 112. Det var ingen tvekan... jag begrep direkt att det rörde sig om en stroke. På 112 begrep man också direkt och det tog nog inte ambulansen mer än 10 minuter att nå oss. Mindre än en timme senare var vi båda på KSS akuten - Mutti hade kommit dit först och jag kom efter i vår bil - och ytterligare några timmar senare var hon inlagd på MAVA (medicinakutavdelningen). Vid 5-tiden på morgonen kom jag hem för att få några timmars sömn innan jag återvände till KSS... då hade en datortomografi och ett ultraljud gjorts, som hintade att Mutti fått en blodpropp i lillhjärnan (nacken). Det verkade som om talet var det enda som hade skadats - hon sluddrade ordentligt och kunde inte forma orden, men om man koncentrerade sig hörde man vad hon sa och språket i sig var det inte något fel på. Inte heller verkade hon ha drabbats av den där ensidiga förlamningen som man brukar höra att stroke-patienter får... men, det är klart, proppen sitter ju kvar och än kan mycket hända. Vi får ta en stund i taget, och då Belle ju är hos sin matte kan jag tillbringa hela dagarna hos Mutti på sjukhuset.

2013-08-25, söndag

Eftersom vi aldrig kom iväg till Capella, åkte Mutti och jag idag till Örebro katthem för att fira deras tio-årsjubileum. Det var väldigt trevligt, det också, för vi träffade bl.a. Inger (Wikkis Stora matte) och Karin (Linnsens och Franks matte) - och dessutom kunde jag hjälpa till med lite av varje, vilket fick mig att känna mig nyttig. Hemvägen tog vi över Degerfors, så att vi kunde hälsa på Christer (Max' och Måns' husse) och fika en liten stund.

2013-08-22, torsdag

Det är bara att erkänna... nu är det för mycket, nu mäktar jag inte längre med. Riktigt vad det var som agerade den berömda droppen vet jag inte - men jag känner att jag håller på att tappa taget och att min självbevarelsedrift sätter in.

Alla människor sliter dagligen med vad psykologerna kallar "livspusslet", d.v.s. försöker få alla bitar av livet att passa ihop. För mig handlar de största och allra viktigaste bitarna om Mutti, djuren, hushållet och ekonomin, och näst efter det skall sådant som djurskyddet, kyrkan och alla andra åtaganden fungera. Inte minst bokade aktiviteter, uppgifter jag tagit på mig och de där sakerna som dyker upp oväntat. Och kärvar en av bitarna, strular hela pusslet, så obarmhärtigt är det.

Den här helgen är det meningen att Mutti och jag skall delta i den Sakramentala välsignelse-andakten på Capella Ecumenica. Allting är ordnat: Belle, som inte får vara med ute på Västra Gärsholmen eftersom det är en fågelskyddsö, blir hämtad av sin matte i morgon kväll och skall stanna hos henne i två veckor, Torbjörn lånar ut sitt sommarställe i Ödeshög så att vi kan åka redan på lördagen, sova över, fortsätta till Söderköping och Capella, återvända till huset, sova över en natt till och sedan åka hem. För att göra vistelsen så bekymmersfri och trevlig som möjligt har han fyllt frys och kyl m.m. åt oss. Katterna klarar sig två nätter med hjälp av gott om torrfoder, friskt vatten på flera ställen samt rena kattlådor. Och så vidare. Så i kväll ringde biskopen och förklarade att han och hans fru var oroliga för Mutti, eftersom Västra Gärsholmen är ganska svårtillgänglig och det dessutom är svårt att nå fastlandet utanför färjans turlista om något skulle hända. När jag samtalade med Mutti om detta, avslöjade hon att hon inte tror sig orka resan överhuvudtaget... och så uttryckte hon oro över att hon "förstörde helgen" för mig. Ja, det är första gången sedan jag kom till LKK som jag har chansen att besöka Capella Ecumenica. Och ja, jag hade sett fram emot lite semester från djur och hemmaplikter i Torbjörns hus. Men inte tar jag risker med Muttis hälsa! Så om den här resan medför sådana, och folk uttrycker så mycken oro, kan jag inte annat än acceptera faktum.

Likadant är det med nästa helg, då Belle och jag (för om det hade blivit av, hade Belle bara varit hos sin matte en vecka istället för två) skulle ha deltagit i en svampsökarkurs. Den blir nu inte av, eftersom vi inte fick ihop tillräckligt med deltagare... och jag sticker inte under stol med att jag är besviken, för jag hade verkligen sett fram emot den! Men går det inte, så går det inte.

Inte ens det planerade mötet med klerikala synoden kommer att ske enligt planerna. Vi är tvungna att skjuta upp det, eftersom ordföranden måste resa utomlands, och det innebär att ett par viktiga saker som jag hade tänkt göra i samband med den resan inte blir av som tänkt. Eller så måste jag ordna bensinen för att göra dem separat... åtminstone en av sakerna går nämligen inte att skjuta upp utan måste ske ett visst bestämt datum.

I oktober vill jag åka till Skåne för att hälsa på Mia och fira hennes födelsedag. Men för att kunna det, måste jag ordna så att någon tar hand om Belle i tre dagar, eftersom Mutti inte orkar med det och Belle inte kan följa med till Mia. Varför, åh, varför skall allting vara så komplicerat?!?

Till de här sakerna kommer diverse förtretligheter, som t.ex. att jag definitivt behöver klippa gräset men gräsklipparen är trasig, och att min editor har gått sönder så att jag inte kan sköta mina hemsidor som vanligt (det här skrivet jag i Notepad och programmerar själv) och inte heller jobba på den hemsida jag håller på att bygga åt Vendela. Dessutom strular datorn i sig själv och låser stup i kvarten, så att jag måste starta om den. Även golvfläkten, som jag ju faktiskt köpte för bara någon månad sedan, börjar gå sönder... och det är fortfarande ordentligt varmt både ute och inne, så jag behöver mina fläktar för att må bra.

Muttis hjärtflimmer håller sig i stort sett lugnt (hon fick komma hem i fredags), men hon är oerhört trött och blir andfådd av "ingenting". Vi har också varit förkylda hela veckan, bägge två, och det tär på henne mycket mer än på mig (jag är nog nästan återställd nu, tror jag).

Almanackan börjar redan bli fylld av bokningar: mammografi för både Mutti och mig, diverse vårdbesök för oss båda, tandläkare för min del o.s.v. Höstens första styrelsemöte hålls nästa vecka och veckan där-på det första medlemsmötet, där styrelsen bör vara närvarande så mangrant som möjligt.

Tror inte att jag skall skriva mer nu... det blir bara ännu mer gnäll och förtvivlan. Men jag känner en mycket intensiv längtan att få dra mig undan saker och ting en tid framöver och bara ägna mig åt sådant som är vilsamt och uppbyggligt! Inte svara i telefon, inte ha några plikter utöver de jag redan nu dignar under, inte behöva tänka framåt eller ge uppmärksamhet åt något annat än det absolut mest nödvändiga. Det går naturligtvis inte, men det är vad jag skulle vilja och behöver.

Åh, sa jag att Imma är frisk, men att Philemon insjuknade i fredags och nu är halvvägs igenom sin kur antibiotika? Jag bävar för att höra nästa katt börja nysa... *suckar*

2013-08-15, torsdag

Nackdelen med att man inte skriver så ofta är att det hinner hända en massa saker...

Imma är fortfarande sjuk, men äntligen på bättringsvägen. Från infektionen har det hela utvecklat sig till kattsnuva, så vi har fått byta antibiotikasort (från Amimox till Azitromax). Sedan har jag jobbat hårt på att få henne att äta och dricka ordentligt, eftersom hon har gått ner flera hekto i vikt (och Imma har redan som det är inte mycket vikt att tappa). Lyckligtvis verkar ingen av de andra katterna smittade, trots att kattsnuva är extremt smittsamt, och Belle mår också bra.

En som absolut inte mår bra är Mutti. I måndags kväll fick vi ringa ambulans då hon fick en kraftig hjärt-känning, och när hon kom in på akuten hade hon hjärtflimmer och skenande hjärtrytm. Hon ligger inlagd på avdelning 32 (hjärtavdelningen, precis intill hjärtintensiven) och de håller på att försöka få ordning på hjärtrytmen med mediciner som måste trappas upp väldigt sakta - så hon kommer att bli kvar åtminstone veckan ut. Men hon är vid gott mod och har lärt känna många trevliga medpatienter, som hon har roligt ihop med, så det går ingen nöd på henne. Förhoppningsvis fungerar detta med medicinen... annars antar jag att det kan bli tal om att hon får en pacemaker inopererad, men det är inget som någon har nämnt utan bara vad jag själv tänkt på.

Själv mår jag bra, mycket för att jag tar det väldigt lugnt och inte gör mer än jag orkar med. Att ta hand om hushållet, katterna och hunden får räcka tills vidare.

Det har varit svalare väder ett tag, men idag återkom sommarvärmen och det starka solskenet. Än är det sommar kvar! *glad*

2013-08-08, torsdag

Idag fyller Vendela år - grattis!

Immas behandling för torra slemhinnor fungerade inte, utan hon blev tvärtom allt sämre... så i måndags fick vi åka akut till veterinären sedan vi hade hittat henne nästan livlös bakom fåtöljen i mitt vardagsrum. Det första Olle gjorde var att sätta ett dropp, och sedan fick Imma, Belle, Mutti och jag ta det lugnt i ett eget rum medan Olle analyserade alla de blodprover han tagit... och tänk, han var så rar att han hämtade filtar åt oss, så att Imma och jag kunde vara på golvet och gosa medan droppet gick i henne. Belle satt ömsom i Muttis knä, ömsom låg intill mig på filten. Så kom Olle tillbaka med svaren på proverna och visade att Immas värden pekade på en rejäl infektion, så hon fick en injektion antibiotika direkt och ett recept på Amimox (samma antibiotika-sort som Philemon fick förut) så att jag kan medicinera henne hemma i tio dagar. Och redan efter ett par dagar piggnade Imma till... nu, när det gått fyra dagar, äter och dricker hon som hon skall, går på lådan och rör sig ledigt. Vilken otrolig lättnad! Jag som, när jag fann henne bakom fåtöljen, trodde att jag skulle mista henne... min lilla Imsing, så jag älskar henne!

Vi har haft mer åska och regn, men fortfarande är det kvavt och nätterna är varma. Tyvärr har gräs-klipparen gått sönder också, så jag har inte kunnat syssla med trädgården i den utsträckning jag velat. Måste försöka fixa den snart, så att inte gräset växer sig för högt igen... vi vill inte ha in huggormar i trädgården.

Igår tog Mutti och jag oss ledigt från vardagen och hade picknick i Lyrestad. Vi spelade minigolf också - det var länge sedan sist! Givetvis var Belle med... fast hon verkade inte intresserad av minigolfen utan föredrog att spana in andra hundar från sin plats bredvid oss.

Apropå det, har Mutti och jag tillsammans med Michelle tagit beslutet att försöka ha Belle kvar hos oss även under de kommande höstmånaderna... det beror dels på att Belle reagerade så kraftigt på att vi försökte förbereda henne på att flytta hem, och dels på att hennes dotter Dorika behöver extra mycket uppmärksamhet av sin matte nu när hon skall träna upp sitt högra framben efter benbrottet i våras. Det är inte starkt, eftersom det stöds av en iskruvad metallskena, så nu måste hon belasta och stärka sin ben-stomme så att hon inte bryter sig igen. Och det kräver att Michelle kan ge henne koncentrerad tid.

Tänk, i morgon är jag bjuden på tjejkväll i Kristinehamn! Ser verkligen fram emot det...

2013-08-03, lördag

Natten till idag var tydligen tropisk i stora delar av landet - d.v.s. temperaturen sjönk aldrig under +20 grader. Och stora delar av landet har slagit värmerekord under dagstid idag; här hade vi t.ex. +30 grader i skuggan redan på förmiddagen. Puh! Men så, frampå sena eftermiddagen, började det helt plötsligt blåsa upp alldeles förskräckligt och kort senare mullrade åskan över Vänern... och mindre än tio minuter senare var det fullt oväder här med nermörk himmel upplyst av ljungande blixtar, åska som aldrig hann tystna mellan varven och ett regn som fullständigt vräkte ner över oss. I en blink sjönk temperaturen till +23 grader - och Mutti och jag njöt av ovädret, medan Belle inte kunde bestämma sig för vad hon skulle tycka och katterna struntade fullständigt i det hela.

Jag försöker skriva... har så många artikelidéer inombords, som jag inte lyckas få på pränt. Natten till idag försökte jag vända på dygnet för att få skrivro, men var för trött... kanske det skulle gå bättre nu i natt? Luften är inte riktigt lika tung längre, även om det fortfarande är ordentligt varmt.

2013-08-02, fredag

Södra Råda hembygdsgård har varit Vägkyrka nu i sommar, och idag höll Ingrid kvällsandakten. Mutti och jag skjutsade henne och deltog självfallet i gudstjänsten - fast jag fick göra det på farstutrappan, eftersom Belle inte fick gå in i huset. Det gjorde nu ingenting, för alla dörrar stod öppna och jag hörde hur bra som helst där jag satt med psalmboken i knäet och Belle bredvid mig. Ingrids tema var en bild-vandring på platser där Jesus hade gått och just för att jag satt utanför och inte kunde se bilderna var jag fri att uppleva mina egna inre bilder av hur det kan ha sett ut... jag är lite känslig för det där, eftersom platserna idag inte alls ser ut som de gjorde på den tiden Jesus levde. Mycket har blivit förstört, dels av kommersialisering och dels av överdådiga överbyggningar - t.ex. har man byggt en gigantisk kyrka över den plats där man tror att han föddes. Och det är väl fromt, men det förstör ens möjligheter att uppleva platsens äkthet, eller hur jag skall uttrycka mig. Kanske är det därför jag aldrig har velat vallfärda till Israel för att följa min Mästare i fotspåren rent fysiskt?

Invävt i berättelsen läste Ingrid böner, bibeltexter och ordspråk, och så sjöng vi två psalmer. Och där satt jag i det intensiva solskenet på trappan till ett gammalt 1700-talshus och kände att bättre än så här kan man faktiskt inte tillbringa en fredagskväll...



2013-08-01, torsdag

Så har vi nått augusti... det känns ärligt talat inget vidare. Men jag har i alla fall fått klippa gräset i åtminstone halva trädgården och hoppas hinna den andra halvan i morgon. Det har nämligen äntligen kommit regn, och igår kväll t.o.m. åskade det! Särskilt mycket svalare har det dock tyvärr inte blivit... och på lördag "hotar" SMHI med +29 grader i skuggan... det lär bli mycket påfrestande, för de är inte precis kända för att överdriva temperaturangivelserna. Ironiskt nog är det fest i Otterbäcken den dagen... undrar just om man ens vågar sig utanför dörren medan solen är uppe?

Immas veterinärbesök igår gick hur som helst bra; hon har torra slemhinnor kring urinröret och har fått medicin samt specialfoder för att komma tillrätta med det.

2013-07-30, tisdag

Igår fyllde Rafaels Räddare 50 år, så vi var ett gäng som samlades i Örebro och åkte hem till henne. Med oss hade vi presenter i massor, gräddtårta, te och kaffe m.m. och så firade vi henne med sång, prat och skratt. Jag hoppas att hon kände hur uppskattad hon är!

På vägen hem stannade vi till en stund hos Jansson, Pejst och krokodillan Betty för att titta på och gosa med Bettys kattungar. De är precis en månad gamla nu och givetvis bedårande söta - precis så där som kattungar brukar vara på vykort!

Tyvärr upptäckte vi under hemresan att bilens vänster framlykta hade slocknat, vilket oroade mig. Jag försökte få hjälp på en mack, men eftersom killen i kassan var ensam på plats kunde han inte lämna sin post för att hjälpa mig - och jag klarar inte av att byta glödlamporna själv på den här bilen. Det blir allt svårare att serva sin bil själv, och det irriterar mig... ju modernare tekniken blir, desto mer specialiserad blir den också och måste hanteras av utbildad personal. Så jag får ordna den där glödisen i morgon, när jag ändå skall till Mariestad en vända.

I morgon måste jag nämligen ta Imma till veterinären - vi har fått tid till 10.45 (det var den första tid de kunde ordna, när det inte är akut). Hon har inte kunnat kissa på två dagar, och även om Olle gav mig det lugnande beskedet att honkatter inte kan råka ut för det totalstopp som varje år orsakar åtskilliga han-katters förtida död vet jag ju att hon inte mår bra och att vi måste få igång systemet igen. Lilla gumman... kanske är det njurarna som protesterar mot det nya fodret, så för säkerhets skull har jag bytt tillbaka till Renal Special igen till jag vet hur jag skall göra framöver.

2013-07-28, söndag

Det finns stunder när det jag gör känns helt, meningsfullt rakt igenom. Så kände jag idag, när jag stod i Djurskyddet Kristinehamns marknadsstånd under Teknikdagen i Rudskoga. Vi mötte många trevliga människor, hade lotteri (med många vinnare, vilket kändes väldigt roligt!), sålde hembakt bröd och hemmatillverkade saker (bl.a. kattleksaker med kattmynta som Mutti gjort), informerade om djurrätts- och djurvårdsfrågor samt värvade medlemmar... och hela tiden kände jag att "det här kan jag stå för". Kanske var det därför jag inte blev trött? Vi kom vid 8.30, marknaden startade kl. 10.00 och sedan var det full fart till 16.00, då det hela avrundades och vi packade ihop för dagen. Till det kom att det var första gången jag deltog, och trots att Mutti och jag en mycket lång stund stod ensamma i ståndet kände jag mig aldrig övergiven eller vilsen. Allt jag tänkte var hur roligt vi hade och hur bra allting kändes.

Av och till under dagen kom det små regnskvättar, men en halvtimme innan vi packade ihop började vädret bli dåligt på allvar med blåst och regn. Om man nu kan kalla ett efterlängtat regn för dåligt väder?

2013-07-27, lördag

När jag växte upp och under de första vuxenåren, var vintern min favoritårstid. Det berodde till en del på att jag fyller år i december och på allt det härliga med jul-, nyårs- och trettondehelgerna... men också till en del på att jag tyckte att det var rent och tyst. Sedan började jag tycka bäst om hösten med sitt lugn, levande ljus, böcker och musik... och regnet, för jag har faktiskt alltid älskat regn! Så, för elva år sedan, flyttade jag hit och fick en trädgård... varpå våren kom att bli favoritårstiden, innan det blivit för varmt men tillåter att man donar i trädgården. Och så har det varit dessa år i Otterbäcken - till förra vintern knäckte mig. För första gången längtade jag efter sommaren, och nu när det är full sommar njuter jag i fulla drag av varenda dag trots hettan och torkan. Det känns också som om jag klarar av vädret bättre i år... och jag har blivit solbränd för första gången i mitt liv! Inte röd och fnasig, utan faktiskt brun både på armarna och i ansiktet.

Trädgården ger mig minst lika mycket glädje och själslig vila som vanligt. Jag tillbringar mycket tid där och älskar att dona med lite av varje... idag har jag t.ex. trimmat slänten, vattnat alla rabatter med hjälp av vattenslangen, rensat ett par av rabatterna och ordnat plats för nya planteringar. Bägge sidor om ytter-trappan på min sida av huset är uppsnyggade, dessutom. Så tacksam jag är över trädgården! Den är långt ifrån välordnad, långt ifrån så där fin, prydlig och prunkande som de flesta andras, men den är mitt alldeles egna lilla paradis...

Som jag skrev sist, rapporterar jag mest om våra aktiviteter i bloggarna just nu. Men jag vill i alla fall nämna en sak: att Belle, Mutti och jag var iväg till Ödeshög i söndags och besökte Torbjörn vid hans nya, underbara sommarställe. Det är verkligen fint, och jag förstår så väl att han valde just det huset och den trädgården som sin oas! När vi kom höll han på att arbeta i trädgården, och det syntes hur bra han mådde... det här är nog exakt vad han har behövt under många års tid, men fått först nu, och jag kan absolut föreställa mig att han planerar att dra sig tillbaka dit när han går i pension så småningom (det är ju ett antal år kvar dit). Dessutom verkar han redan ha fått bra kontakt med grannarna, vilket är viktigt för trivseln. Jag är så glad för din skull, Torbjörn!

Innan detta besök deltog jag som bestämt i Stefans begravning i Hov, mellan Båstad och Torekov (det var den 18 juli). Det var ett bedövande vackert ställe och jag kunde faktiskt känna Stefans närvaro i naturen. Själva begravningsakten blev också mycket fin, ljus och kärleksfull, och jag var Sten-Bertils stavbärare medan Krister assisterade honom med aspergill, rökelsekar o.s.v. Efteråt hölls en minst lika fin minnesstund i församlingsgården intill, och det var så trevligt att träffa vänner man inte sett på flera år... så jag dröjde mig kvar rätt länge, innan jag slutligen tog farväl och bilade därifrån. På vägen hem besökte jag Mats och firade gudstjänst med det Reserverade Sakramentet, och det kändes som en fin avslutning på dagen.

Resan till och från begravningen aktualiserade förresten på nytt en sak jag aldrig riktigt vänjer mig vid, nämligen långa förflyttningar på kort tid. Att vakna hemma, tillbringa större delen av dagen i Skåne och sedan somna hemma igen känns oerhört märkligt, nästan ofattbart...!

2013-07-09, tisdag

Den lilla tid jag har att skriva, lägger jag för det mesta på de två bloggarna: Klosterkatternas och Belles. Så om ni vill ha detaljer kring de utflykter m.m. vi gör, samt se bilder, rekommenderar jag er att kika där!

I övrigt har ingenting ovanligt eller nytt inträffat på den här fronten; vi mår bra, Assar är fortfarande försvunnen och Philemon är frisk igen. Idag var jag dock hos tandläkaren och fick fortsatt rotbehandling i min krånglande innersta tand på vänster sida (underkäken). Det gick lika bra, gjorde inte det minsta ont, och nu väntar bara den sista omgången om en och en halv månad så är jag klar. Känns bra! Hur mitt socker ligger har jag faktiskt inte kollat, men jag har redan lyckats gå ner 2 av de där 3 kilona som Margaretha Delén (diabetessköterskan) bad om... fråga mig inte hur, för det enda jag har ändrat är att jag inte äter godis och försöker hålla mig borta från all läsk (för den som undrar, dricker jag bara light - aldrig sockrad). Vi har dock varit rätt aktiva, som ni kan utläsa av Belles blogg - det kanske är där det annorlunda ligger?

Idag var Belle och jag till Kristinehamn (direkt efter tandläkarbesöket) och hämtade Vendela, som skall vara hos oss en dryg vecka. Vädret är ljuvligt, så jag hoppas att hon får en fin semester med sol, bad och promenader!

Har lyckats städa huset igen och känner mig väldigt nöjd med det. Det är så sällan orken och lusten infinner sig samtidigt...

Å, en sak har faktiskt hänt: min kollega och vän, prästen Stefan Brauer, har avlidit. Han var inte gammal, ungefär i min ålder... men han har kämpat mot cancer i flera år, och tyvärr förlorade han den striden för en vecka sedan. Eller, ja, tyvärr för oss som saknar honom och alldeles särskilt för hans fru Eva! För honom är det ju över nu och han lever utan smärta och sjukdom i det Eviga. Gud välsigne honom! Hans begravning blir i Torekov den 19:e, och jag skall assistera Sten-Bertil... känns bra att få göra Stefan den sista tjänsten och visa min respekt för hans efterlevande.

2013-06-27, torsdag

Idag fick jag brev från min läkare med svaren på de prover jag lämnade nyligen. Allting ser bra ut - sköldkörteln, njurarna, t.o.m. blodfetterna har blivit normala igen... men mitt HbA1c (långtidssockret) var inte alls bra, så jag skulle ringa min diabetessköterska. Sagt och gjort, och hon kom med de förfärande nyheterna att värdet har stigit istället för sjunkit sedan förra provet (som gjordes i april)! Det kom som en chock, och jag har inte lyckats ta in det riktigt än... försöker skoja om det bland vänner, men egentligen är jag ledsen och orolig. Nu vill sköterskan att jag försöker gå ner minst 3 kg i vikt till vi ses nästa gång i slutet av augusti... hur skall jag lyckas med det?!? Jag har ju faktiskt inte mer ork än jag redan använder på t.ex. trädgården och Belle. Behöver få tänka igenom det här i lugn och ro.

Det har fortsatt vara regnigt, men inte har Assar kommit hem för det. Däremot har Philemon blivit sjuk - vi fick åka in till veterinären akut i förrgår, eftersom lillkillen blivit slö och slutat äta. Och det första Olle la märke till var hur blek Philemon var, och att han hade hög feber (41,8 - normalt skall han ha cirka 39). När han sedan lyssnade på Philemons lungor hörde han dessutom rossel, så nu går min lille skåning på antibiotika och smärtstillande (han har nämligen ont i lederna och skriker om man tar i honom på fel sätt). Förhoppningsvis hjälper medicinen riktigt snart, för just nu är han oroväckande stillsam och det gör mig nervös. Och som om inte det räckte, varnade Olle för att det här smittar... så vi har stängt dörren mellan lägenheterna så att Philemon får vara ifred här inne, medan husisarna får hållas hemma hos sig/Mutti. Att Imma skulle smittas är inte troligt, eftersom smittan mest sprids via kattlådorna... och tydligen smittar väldigt få saker (mest skabb o.dyl.) mellan hund och katt, så Belle är inte heller i farozonen.

I övrigt har de senaste dagarna mest handlat om att försöka få in pengar - vi har sålt en hel del saker i garaget till en bilentusiast - och betala räkningar. Fortfarande går det inte jämnt upp, men vi fortsätter att annonsera ut saker till salu och hoppas på det bästa.

2013-06-23, söndag

Sedan jag hade publicerat gårdagens dagboksinlägg, åkte Belle och jag till djurhemmet för att prata med Kristina om Rudskogadagen den 28 juli (Mutti och jag skall nämligen representera Djurskyddet Kristinehamn där). Passade på att hjälpa till med lite burstädning m.m. samt fånga in en mycket rädd katt - så nu har jag fem kompresser och diverse mindre rivsårsmärken på bägge armarna. Inte kom jag ihåg, fast jag vet, att man skall använda en filt eller åtminstone ha långärmat när man fångar in rädda katter... *skrattar* Och inte tänkte jag på hur Mutti måste känna det när jag ringde hem och frågade om vi hade tillräckligt många kompresser hemma eller om jag behövde köpa fler, heller. Men om någon undrar, mår jag utmärkt och har ordentligt med stelkrampsvaccin i kroppen sedan tidigare närkamper med klösiga katter.

När de andra på djurhemmet, som också hade hundar med sig, skulle till hundgården bestämde jag mig för att Belle och jag skulle följa med. Hundkompisar är ju något jag hittills inte har lyckats ordna åt henne... men hon var inte särskilt förtjust i idéen, så under den första stunden i hundgården fick jag bära på henne medan hon vande sig vid att där fanns andra - betydligt större - hundar än hon. Sedan gick det bra, så vi blev kvar en god stund *glad*.

Idag har regnet vräkt ner mest hela dagen, så Belles och mina promenader har blivit korta och koncisa (och försiggått under de få uppehållen i nederbörden). I övrigt har jag fortsatt tvätta, diska och städa undan lite grand... vill passa på under sådana här dagar, så att jag inte behöver tänka på inomhussysslor under fina dagar när trädgården lockar.

2013-06-22, lördag
Midsommardagen

Ofta skriver man inte i dagboken för att det inte har hänt något... men den här gången är det tvärtom - vi har haft så mycket för oss att jag inte hunnit skriva i dagboken!

Förra söndagen, den 16:e, var Mutti, Belle och jag i Örebro för att bevista NERK:s kattutställning och träffa goda vänner. Om det kan du läsa här och se bilder här.

Under tisdagen och onsdagen turistade Mutti, Belle och jag i trakterna kring Skövde, Skara och Falköping och om det kan du läsa mer (och se bilder) här.

Större delen av torsdagen tillbringade jag i Bäckhammar, hemma hos en av styrelsemedlemmarna, tillsammans med resten av styrelsen. Vi hade sommarlunch och möte, och det var både produktivt och väldigt trevligt. Efter att ha arbetat tillsammans i flera månader börjar vi lära känna varandra så där som man känner sina kollegor på en arbetsplats, och det tycker jag känns mycket bra!

Så igår var det dags för midsommaraftonen! I år kändes den verkligen som "mitt i sommaren", eftersom vi haft sommarväder så länge nu... men det är förstås ocskå glädjande att vi har så mycket av sommaren kvar att njuta av! Hur som helst gjorde Mutti och jag som vi brukar, åkte till Rudskoga hembygdsgård (Erk Orsas), och i år fick förstås Belle följa med. Hur vi hade det kan du läsa och se bilder om här. Sedan lagade vi en underbar middag och dukade fint här hemma - mmm! Det må vara oss förlåtet, dieter till trots, att vi frossade en smula... *skrattar*

Idag är det vad folk brukar kalla "dåligt väder", d.v.s. det regnar och blåser. Men värmen hänger i, och den befriande åska som andra trakter fått njuta av lyser med sin frånvaro här, tyvärr. Så jag tvättar och städar, medan Mutti sitter och gosar katt och hund samt fyller i vår trädgårdsdagbok... där finns mycket att skriva, som vi inte heller hunnit med därför att vi varit ute mest hela tiden.

2013-06-15, lördag

Ingen Assar...

I veckan som gått har jag varit på ny kontroll hos diabetessköterskan och fått veta att jag dels har ett utmärkt blodtryck, dels har gått ner flera kilon i vikt. Jag lämnade en massa provet på labbet också, men dem har jag inte fått svar på än.

Igår tillbringade Mutti, Belle och jag eftermiddagen vid djurhemmet och det var som vanligt trevligt. Trivs så bra där! Hade tänkt låta Belle rusa av sig i hundgården också, men lagom när vi kom dit vräkte regnet ner och vad Belle tycker om regn vet vi ju... så det blev en mycket kort rastning. Idag har Belle mest varit i trädgården tillsammans med Mutti medan jag har städat och donat inomhus. I min takt och på mitt sätt.

I morgon skall Belle få vara med om något som mycket, mycket få hundar upplevt!

2013-06-10, måndag

Idag är det exakt 16 år sedan jag blev liberalkatolik...

De fina sommardagarna har fortsatt; syrénerna fyller kvällsluften med väldoft, liljekonvaljerna blommar som bäst, min rhododendron börjar öppna de första blombladen och rosorna har knoppar. I holkarna piper fågelungarna efter mat... och sommaren ligger öppen, ledig och lång. Underbart!

Vi tillbringar mycket tid i trädgården - Mutti rensar ogräs och jag klipper gräs, tar bort döda grenar från träd och buskar, planterar och mår alldeles utmärkt. Få saker gör mig så lycklig som att få dona i träd-gården i min egen takt och på mina egna villkor. Belle är hela tiden med och studerar nyfiket vad vi gör, när hon inte ligger och latar sig i gräset eller strosar omkring med nosen i marken. Jag tror att hon trivs alldeles utmärkt med tillvaron... och när jag får möjlighet att släppa henne fri i en inhängnad hage, störtar hon iväg som en raket. Det är härligt att se henne rusa fritt runt i hagen i en fart som man skulle behöva motorfordon för att kunna matcha...! Den sortens motion skulle jag aldrig kunna ge henne på något annat sätt, så jag välsignar de där hagarna.

Assar är fortfarande försvunnen och Sixten tycks deppa. Han har aldrig varit ifrån sin bror, de är födda tillsammans och upplever sig förmodligen som tvillingar... så vi inriktar oss mycket på att få Sixten att känna sig hel även på egen tass, så att säga. Man vet ju faktiskt inte om Assar någonsin kommer tillbaka, och Sixten måste få finnas för sin egen skull - inte bara som ena halvan av ett brödrapar. Och även om Assar dyker upp igen, vilket vi självklart hoppas och ber för, skall Sixten ha sitt alldeles eget värde.

2013-06-08, lördag

Sitter just nu och lyssnar till den fantastiska konserten med alla Gotlands kyrkklockor, som sändes i P2 i morse och som jag har väntat i över ett år på:

Lyssna: Lördagmorgon i P2 20130608 09:03

Det är precis vad jag behöver för att gå ner i varv efter denna hektiska - om ock oerhört roliga - vecka!

Att skriva löpande under den gångna tiden har varit omöjligt... jag har stigit upp tidigt varje morgon och fallit fullständigt utmattad i säng sent varje kväll, och däremellan har jag haft fullt upp. Emellanåt har jag misströstat om jag skulle klara av att ro hela denna stora fest i land, men med underbar hjälp av framför allt Vendela, Torbjörn, Bobo och Mary (även andra, som jag ledsamt nog just nu är för trött i huvudet för att tänka igenom och nämna - men jag har inte glömt er!) fungerade alltihop otroligt bra både före, under och efter denna festdag den 6 juni. Vädret var sagolikt - soligt och varmt.

Och så firad Mutti blev! Hon fullkomligt dränktes i vackra blommor och presenter, Eva och Sten-Bertil sjöng för henne, det kramades, skrattades och pratades, Torbjörn agerade värd under stunden med kaffe med dopp (bl.a. Sorunda-tårta och hembakta mjuka kakor) hemma i trädgården medan jag la sista handen vid buffén i Folkets Hus... och sedan var jag värdinna när Mutti med gäster anlände och försåg sig av all maten som Vendela och jag hade förberett. Då hade Bobo och Torbjörn varit på plats och ställt borden i hästskoform samt dukat och ställt fram blommor och ljuslyktor i god tid innan. Även här kramades det, skrattades och pratades i timtal, alla tog flera gånger av buffématen och lyckades ändå få plats med mer kaffe och tårta m.m. innan de tackade för sig och drog sig hemåt.

Innan Örebro-damerna (Inger, Birgit och Maria) reste hem, hjälpte de mig att rigga en fälla för att vi om möjligt skall kunna fånga in vår rymling Assar. Den riggades med starkt doftande sardiner i skymningen, när dofter sprids som allra bäst... men hittills har vi inte fångat något i fällan, och personligen är jag nog tveksam till att vi kommer att se något av Assar på flera veckor om det vackra vädret fortsätter. Det är sommar, varmt och soligt, och Assar vet hur man jagar sin mat... han lär stanna utomhus så länge livet är behagligt, om han inte blir överkörd eller tagen av något djur. Kanske kommer han aldrig hem till oss igen... men det vill vi inte tänka på. Hans bror Sixten, som aldrig varit ifrån honom, sörjer och är väldigt dämpad...

Eftersom det hade hunnit bli så sent, och jag var så bortom ord trött nu när allt var över, tog vi bara hand om det mest akuta i Folkets Hus innan vi låste och åkte hem. Jag hade fått löfte att använda fredagen till städning m.m... men när vi kom på eftermiddagen hade någon redan varit där och gjort allt jobb utom att ställa tillbaka borden! Jag måste kolla med henne jag fick nyckeln av om de vill ha betalt för städningen - för uppenbarligen har ju någon varit där och gjort det arbete jag skulle ha gjort... allt som fanns kvar var som sagt borden och att packa ihop det vi själva ägde.

Vendela reste hem på fredagsmorgonen och Mary vid lunchtid idag. Då hade de hjälpt mig med massor av praktiska saker och Mary hade också planterat i princip alla växter som Mutti hade fått i present - bl.a. björnbärsbuskar, rosor och en rhododendron. Mary bjöd oss (även Belle!) också på en underbar lunch i den vackra restaurangen på Degernäs Gård, där vi satt länge och bara njöt av att vila, umgås och ha det bra. Dit skall vi absolut återvända!

Belle var lycklig i torsdags, för då kom ju också matte Michelle och hundkompisarna Lena, Dorika, samt Movitz och Boy som tillhör Suvi, och fyllde trädgården med glada svansviftningar. Efteråt har jag kunnat konstatera att Belle har börjat revir-markera när hon kissar! *skrattar*. Men hon var glad att se sitt gäng och Michelle tog över hela ansvaret för Belle under dagen så att jag kunde koncentrera mig på festen i Folkets Hus.

Ja, vad skall jag skriva mer? Att jag är genomtrött förstår ni säkert. Nu vill jag sova gott om nätterna, vila och återhämta mig... resten av sommaren är fri - inga speciella plikter spökar i bakgrunden - och det ser jag fram emot!

2013-05-29, onsdag

Jag minns inte om och i så fall hur pass mycket jag har skrivit om det tidigare, men när Mutti följde med Belle och mig på utflykt till Surö bokskog klev hon snett, och sedan dess har hon haft så gräsansfullt ont i vänster ben att hon inte kan lyfta foten och måste få hjälp med vissa saker, t.ex. att ta sig i och ur bilen respektive sängen. För några dagar sedan träffade hon vår husläkare, som trodde att det rör sig om en inflammation i låret... men idag träffade Mutti en sjukgymnast i Gullspång som inte riktigt höll med. Hon gick och pratade med läkaren och skickade sedan Mutti på röntgen i Mariestad för att försäkra sig om att hon inte har en fraktur i höften - så vi åkte direkt dit, och sedan uträttade vi några ärenden på vägen hem (bl.a. tog jag chansen att besöka biblioteket och fann en hel del intressant litteratur).

Resten av dagen har vi varit trötta och tagit det lugnt. Ute ösregnar det, så vi har mest vilat och läst. Jag känner ett behov att få vara ifred, men vet inte hur jag skall ordna det...

2013-05-28, tisdag

Har haft en riktigt fin dag, som ni kan läsa mer om (och se bilder av) här.

2013-05-27, måndag

Med posten idag fick jag brev från min läkare, som skriver att röntgensvaret har kommit. Och tänk, jag HADE brutit handen! Eller rättare sagt, jag har en fraktur på ett av fingrarna, som inte är läkt än. Den ligger dock i ett bra läge, skriver min läkare, så han föreslår att vi avvaktar vidare läkning. Ja, gärna för mig... det jag ville få svar på var varför handen inte blivit återställd så här långt efter skadans uppkomst.

Vi har fått hjälp med diverse tyngre trädgårdsjobb idag, som vanligt av de trevliga och kunniga karlarna från Kooperativet Laxen. Så nu är den döda vinbärsbusken uppgrävd, päronträdet är planterat och hela slänten trimmad. Toppen! Senare i veckan (kanske redan i morgon) kommer de och klipper framsidan... tänk, så fint det blir lagom till festen! *glad* Själv har jag fortsatt laga mat (bl.a. ännu en porterstek), och uträttat diverse ärenden: ringt ett par samtal, skrivit ett par viktiga brev, betalat ett par räkningar (via vår Internetbank, som vanligt) o.s.v. Mår rätt okej, men stupar alltid i säng om kvällarna... Belle väcker mig i ottan varje morgon och vill gå ut och kissa, och sedan är det svårt att somna om så det slutar i regel med att jag stannar uppe.

2013-05-26, söndag

Helgen har bjudit på sommarväder - soligt och varmt - så jag tog chansen att "köra ut" gammelmatte och Belle i trädgården, släppte ut katterna i kattgården och fick på så vis lugnt inomhus så att jag kunde ägna mig åt mina många plikter. Flera artiklar behövde skrivas till Communio och så har jag börjat laga maten till Muttis fest den 6 juni... idag blev det en porterstek och två köttfärslimpor, och i morgon hoppas jag kunna göra ytterligare en porterstek samt minst en broccolipaj. Ju mer av matlagningen jag kan sköta i förväg, dess bättre! Allt kan jag dock inte klara av redan nu - somligt skall vara pinfärskt och det får jag (förhoppningsvis med hjälp av andra) ordna på festdagens förmiddag. Då skall jag också försöka få iväg någon med bil som kan plocka blommor att pryda borden med...

Sagge mår bra och har slutat deppa, så nu gosar han och kurrar glatt när man kommer. Belle trivs också bra och verkar ha vant sig vid husisarna, som också har slutat vara rädda för henne, även om de väl inte direkt pussar varandra på nosarna - hihi! Mutti och jag har diskuterat huruvida vi eventuellt skall erbjuda Belles matte att hon får stanna hela sommaren, d.v.s. t.o.m. augusti månad... men det beror på hur saker och ting utvecklar sig och hur vi mår. Skulle Mutti hamna på sjukhus blir det svårt för mig att hinna med både hund och katter.

2013-05-23, torsdag

Gårdagen var vansinnig, och resulterade mycket riktigt i en otäck migrän.

Det började med att jag på förmiddagen fick klartecken att hämta bilen hos verkstaden. Jag gick dit (cirka en dryg kilometer) tillsammans med Belle, vilket innebar att jag var genomsvettig när jag kom fram - hon är som en liten bulldozer i främre änden av kopplet. Puh! Lyckligtvis kunde vi åka bil hem, men vi hann inte mycket mer än hämta upp Mutti så var det dags att åka till vårdcentrum. Jag hade fått en akut-tid hos tandläkaren, eftersom jag hade tappat plomben till den tand som han har rensat rötterna i, och eftersom han fick göra rent och medicinera tandrötterna igen (utan plomben kom det ju in bakterier) tog det över en timme. Under tiden tog Mutti hand om Belle, och när jag var klar hos tandläkaren gick vi upp till caféet och fikade - d.v.s. jag drack bara mineralvatten, eftersom tandlagningen behövde härda innan jag kunde äta. Caféet besöks ju av många olika människor, inte minst de boende på Amnegården, och Belle gjorde stor lycka genom att hälsa på vem som än ville och sitta i knäet på rullstolsburna m.m. Det ingav mig tanken att säga till på djurhemmet att hon är lämplig att ta med på besök till äldreboenden i och kring Kristinehamn (vilket jag gjorde senare under kvällen, när jag träffade Kristina som har hand om de frågorna)... uppenbarligen skulle Belle gilla ett sådant uppdrag, så lyckligt hon skuttade omkring människorna hon fick hälsa på!

Så var det dags för Muttis läkarbesök på Närhälsan (som vårdcentralen heter numera) - och det drog ut på tiden. Belle och jag tog en promenad och väntade sedan i bilen, och tiden gick... först 16.55 kom Mutti tillbaka, och då hade jag egentligen bara 20 minuter på mig att ta mig till kvällens styrelsemöte vid djurhemmet. Först måste jag dock skjutsa hem Mutti och Belle, byta kläder och hämta min styrelsepärm, och sedan körde jag till Kristinehamn så fort hastighetsbestämmelserna tillät... och givetvis kom jag för sent, så jag får sätta mig in i de då redan genomgångna frågorna när protokollet är klart. Resten av mötet var fullmatat med viktiga frågor och tog över fyra timmar... puh! Så när jag hade handlat några saker på ICA Maxi och återvänt hem, hade klockan hunnit närma sig 23.00 och jag var hungrig, trött och rejält migränig.

I morse fortsatte stressen med att telefonen ringde. Det var Sagges husse som var förtvivlad; hans vanliga kattvakt kunde inte ställa upp och han måste resa till en viktig begravning redan idag - kunde vi möjligen tänka oss att ta hand om Sagge till han kom hem igen? En vecka skulle det ta, och givetvis stod han för alla utgifter m.m. Ja, vad säger man? Vi skyndade oss att göra i ordning det större rummet en trappa upp (det som jag skall renovera) och hann bara precis klart innan Sagge anlände med sitt bagage. Det var en ledsen katt som såg husse gå, och han är fortfarande inte glad utan ligger ihoprullad i kojan längst ner i klätterställningen... stackars Sagge, nu tror han väl antagligen att husse blir borta i många månader, som förra gången! Inte blev det bättre att det första som mötte honom var en HUND - samt ett gäng katter, som inte alls var glada att se honom. Philemon såg nästan ut att svära inombords när han kände lukten av sin gamle antagonist... men de kommer inte att få en chans att mötas, för Sagge får stanna i sitt rum den kommande veckan medan både hundar och resten av katterna hålls på andra sidan dörren.

Sedan började det äntligen att lugna ner sig och Mutti och jag kunde äta lunch i lugn och ro. Det har regnat större delen av dagen, så Belle vill inte gå ut annat än mycket korta kissvändor... den enda längre promenaden vi tog var när jag vallade henne runt trädgården en halvtimme och sedan hämtade posten. Och tänk, med posten kom ett brev som berättade att jag för ett halvår sedan hade beviljats pengar ur en fond för inköp av en cykel! Jag ringde upp personen som skrivit brevet, och hon berättade att de som skötte fonden hade glömt att meddela dem som fått pengar ur den, men att de nu äntligen skulle skicka ut slantarna - hon lovade att jag har dem i nästa vecka. Där ser man! Skall faktiskt bli riktigt roligt att få en cykel... då kan jag cykla till Gullspång och handla istället för att ta bilen.

Resten av dagen har jag tagit det väldigt lugnt, och i kväll blir det tidig sänggång. Migränen är över, men jag är väldigt, väldigt trött...

2013-05-20, måndag

Det finns så oerhört mycket trevligt och roligt med att ha hund! Men tyvärr inser jag redan att det inte kommer att fungera året runt... jag blir oerhört bunden, eftersom Mutti har för ont för att kunna ta med henne ens på de kortaste promenader de få gånger jag skulle behöva bli avlastad och det finns saker vi inte kan göra så länge hon bor hos oss (t.ex. delta i bloggträffar och gå på kattutställningar). Dessutom; vad händer om Mutti hamnar på sjukhus igen? Jag kan inte ta med Belle dit, och hon kan inte lämnas ensam här hemma hur väl det än fungerar med katterna. Så jag tänker njuta för fullt av Belles sällskap de här månaderna - för hon är en underbar jycke och vi har jätteroligt ihop - och sedan får hon återförenas med sin matte igen. Förhoppningsvis har jag vid det laget blivit så van vid de här långa promenaderna att jag fortsätter med dem även sedan Belle rest hem...

Veckan har varit intensiv, just p.g.a. Belle. Det tar tid att lära känna hennes signaler och hennes behov interfolierar hela dagen - man är tidigt upp och sent i säng, och förutom de vanliga "måstena" har man hela tiden henne runt fötterna, i famnen (hon älskar att sitta i knäet) eller intill sig i stolen/sängen. Imma och Philemon har vant sig vid henne och bryr sig inte längre om att hon är här, även om Philemon är lite svartsjuk och propsar mer än vanligt på min uppmärksamhet... husisarna har accepterat hennes närvaro men håller sig noga ur vägen för henne - liksom hon noga håller sig ur vägen för dem.

Några dagar innan Belle kom hit, lade jag för första gången märke till att min hud känns "bedövad" på ett handflatestort område på vänster sida om naveln. I onsdags kväll kände jag att ett lika stort område hade domnat på ryggens vänstra sida, i samma höjd... så i torsdags morse ringde jag till närhälsan (f.d. vård-centralen; de bytte nyligen namn) och blev ombedd att komma in direkt. Min läkare tvekade inte ett ögonblick över diagnosen: jag hade fått borrelia. Och tänk, jag som inte ens känt till att jag har blivit fästingbiten! Så nu går jag på antibiotika och måste skydda mig mot direktsol... ironiskt, med tanke på att vi har haft högsommardagar med ordentlig värme, klarblå himmel och massor av sol. Det blev till att rota fram en hatt som skuggade ansiktet, och i övrigt ha täckande kläder som inte var för varma - för Belle behöver gå ut flera gånger om dagen, oavsett väder. Fast regn gillar hon inte! De två senaste dagarna har vi haft mer eller mindre ihållande regn och emellanåt åska, och varje gång Belle skall ut och kissa av sig tvärstannar hon på trappan (närmast ytterdörren, där trappan skyddas av balkongen ovanför) och vill in igen. Jag har fått "tvinga" ut henne ett par gånger när jag tyckt att det dröjt alltför länge mellan gångerna hon kissat... *skrattar*

Fast idag fick jag en liten känsla av hur hon kanske upplever det. Jag besiktade bilen vid lunchtid och fick nedslag på fjäderbenslagren (bägge fram), så jag åkte till "vår" eminenta verkstad och pratade med Svenne (chefen) som lovade ordna det omgående. På samma gång nämnde jag att bilen har börjat "knacka" någonstans i motorrummet och sedan han lyssnat på hur det lät, bad han mig att låta bilen stå. Troligen är det någon rem som håller på att gå av - och det kan kosta allt från 300 till 5.000 kr att laga - och går den av under körning, skär motorn. Så det var bara att låta honom ta bilen, göra upp om en avbetalning och vandra hem... i ösregn. På den stund det tog hann jag bli dyvåt och fick byta kläder det första jag gjorde när jag kom hem.

Nu är vi utan bil till på onsdag, så vi får hållas hemmavid. Men det gör inget, bara bilen blir "frisk" och håller i ytterligare ett par år. Ett tag under samtalet med Svenne greps jag av den otäcka tanken: skulle vi bli tvungna att köpa ny bil?!? Det har vi absolut inte råd med... men vi klarar oss inte heller utan.

Kvällen har blivit sen och ett magnifikt åskväder pågår utanför. Belle är lite smått orolig, men verkar trygg med oss i alla fall. Överhuvudtaget tyr hon sig redan totalt till oss... det kommer att bli väldigt svårt att lämna henne ifrån oss när det blir så dags.

2013-05-13, måndag

Idag var jag in till Mariestads sjukhus och fick min högerhand röntgad. Sedan åkte Mutti, Belle och jag till Surö bokskog (rapport om den utflykten, med bilder, hittar du här) och hade picknick - mycket mysigt! Bokarna har precis slagit ut i skir grönska och marken praktiskt taget täcks av vitsippor... såg dessutom att liljekonvaljerna blommar när som helst, så vi måste åka tillbaka rätt snart igen för att inte missa det.

På kvällen tog Belle och jag en ny runda här omkring, cirka tre kilometer gick vi säkert. Hon är så oerhört energisk, nyfiken och pigg! Jag har börjat skoja om att sommaren kommer att göra mig smal som en sylfid, medan hon blir rund som en boll av all god mat hon stoppar i sig... men det lär inte stämma, för hon bränner mer energi än hon får i sig. Och Michelle sa att vinthundar är lata! *skrattar*

2013-05-12, söndag

Belles första riktiga dag här hos oss har gått mycket bra. Jag måste förstås utmana min biologiska klocka genom att stiga upp i ottan och ta ut henne på en kissrunda, men sedan somnar hon gärna om ett par timmar... så det kommer säkert att gå bra. Under dagen har vi vistats mycket i trädgården, och där kan hon gå i sin spårlina (15 m lång), som jag sätter fast i en s.k. hundskruv (en stålskruv man skruvar ner i marken och hakar fast kopplet i) medan vi donar med vårt och katterna kan vara i kattgården. Husisarna blev alldeles paffa när de fick syn på Belle och ville absolut inte komma i närheten av henne - men medan hon var ute, kunde de ju gå fritt inomhus. På eftermiddagen kom Christer över för en trevlig fika innan han hjälpte Mutti att koppla in DVD-spelaren och videon i TV:n hon fick av honom i vintras... verkligen bussigt, för Mutti har varit ledsen över att hon inte har kunnat titta på de DVD-filmer hon fick i julklapp. Sist, men inte minst, tog jag med mig Belle på en flera kilometer lång promenad utmed cykelbanan (fast vi gick i naturen, inte på den asfalterade banan)... så nu känner jag mig rejält mör, måste jag erkänna. Den här sommaren kommer att bli mycket nyttig för mig! Skall sätta ett nytt batteri i min stegräknare på fredag, när jag får pensionen, så kan jag läsa av mina framsteg...

Har lagt upp en egen blogg för Belle (du hittar den här) för att inte frestas skriva om henne i katternas blogg.

2013-05-11, lördag

Dagen bjöd på fortsatt flyt: vädret var helt okej, blev allt soligare och varmare ju längre fram på dagen vi kom (även om det blåste rätt friskt eftersom vi befann oss intill Göta Kanal), och det kom massor av besökare som vimlade omkring bland loppisborden, marknadsstånden, scenen (där det spelades musik och hölls bl.a. trollerishow), lotterierna m.m. Både muséet och Kaptenskans respektive caféer höll öppet och var fullsatta hela dagen, och utanför Kaptenskans såldes det även korv med bröd. Riktigt hur det gick för Michelle och Suvi (Nattsmygarn Design) vet jag inte, men Mutti och jag sålde jättebra och kunde mot slutet av dagen räkna ihop ett netto på över 1.000 kronor! Mer än hälften av våra saker gick åt, så det var mycket lättare att packa bilen inför hemresan än det varit att packa den inför resan dit. Och så kul vi hade!

När marknaden stängde, följde Michelle och Suvi med oss hem. Suvi fyllde nämligen år igår, så vi ville fira henne lite grand med att bjuda på en god middag (potatisgratäng, grillad kassler, friterade grönsaker och rödvinsås) och efterrätt (jordgubbsripplad vaniljglass) med fika. Först framåt 20-tiden åkte de hem till Västerås igen... men enligt överenskommelsen blev Belle kvar, något hon förvånande nog fann sig i utan vare sig gny eller stress. Katterna blev definitivt inte glada, förstås, men varken Imma eller Philemon verkar rädda för henne - de håller sig liksom bara ur vägen och spanar in henne från trygga platser. Vem vet, de kanske rentav blir vänner så småningom?

2013-05-10, fredag

Ibland sammanfaller saker bra... jag vaknade tidigt och kände mig "taggad", vilket passade utmärkt med tanke på att vi skulle samla ihop allt vi vill ta med till loppisen i morgon, packa i kartonger/kassar och få in i bilen. Dessutom skulle bilen ses över, takräcket skulle på plats och Muttis lilla bokhylla spännas fast med "bläckfiskar"... och sist, men inte minst, skulle jag tråckla in pirran, Muttis rollator och två fällstolar bland packningen. Och tänk, allting gick jättebra! Fast jag fick ta till ett litet bräckjärn för att få fast det ena takräcket, som inte riktigt ville in i sitt spår... *skrattar*

Jag har väl i allsin da'r berättat att Mutti och jag skall sälja saker på den stora loppis- och marknads-dagen i Lyrestad i morgon? Vi hoppas på fint väder, mycket folk och riktigt bra försäljning... åtminstone behöver vi få ihop till bensin, för annars kommer vi inte hem igen. Och som vi har inte mycket mat kvar i skåpen, skulle lite matpengar också sitta fint. Det gäller att klara hela nästa vecka också, för jag får min pension först nästa fredag.

2013-05-09, torsdag
Kristi Himmelsfärds Dag

Många människor blir förvirrade inför skillnaderna mellan Uppståndelsen och Himmelsfärden, vilket jag absolut inte klandrar dem för. Teologiskt sett har de två tillfällena helt olika betydelser... Uppståndelsen är Guds bevis för att inte ens döden rår på Hans allmakt, medan Himmelsfärden är den stund då Jesus Kristus fysiskt lämnar jorden för att återta sin plats vid Faderns sida. Mellan dessa två händelser ligger en period då Jesus vandrar omkring på jorden som Uppstånden och bevisar i många olika sammanhang att Han faktiskt lever trots att så många vittnen har sett Honom dö, och Han förbereder sina följeslagare på vad som väntar dem efter Himmelsfärden. Det var ju den stora skillnaden mellan Jesus och alla de självutnämnda "messianska" figurer som förvillade folket - att ingen av dem hade lyckats återvända från döden (det "tricket" var Jesus ensam om). Och Jesu budskap var dessutom att alla som följer Hans lära uppnår samma fantastiska mål: att döden inte skall kunna behålla oss, utan vi skall återuppstå och få njuta av det Eviga Livet i himlen.

Nå, för att nu återgå till det jordiska så blev vi lovade åska idag, men tyvärr (jag som älskar åskväder!) uteblev den. Regn har vi däremot haft en hel del... och det behövs nu när träden skall slå ut. Ett enda träd dricker hundratals liter vatten per dygn! Regnet har inte heller hindrat de välpälsade husisarna från att vistas långa stunder ute i kattgården, medan rexarna har hållit sig inomhus.

Fann en fästing på Philemons hals och hade väldiga bekymmer att få bort den. Och som killen vrålade för att jag höll fast honom! Efteråt var han sur en lång stund innan han förlät mig, men nu har han nog glömt dramatiken. Däremot lär det bli desto mer kalabalik i helgen, för då kommer Belle.

Belle är en svart italiensk vinthundstik som behöver få komma ifrån sin flock ett tag; hennes kamrater är lite stressande just nu eftersom Dorika håller på att läka ett brutet ben och Lena skall bli mamma. Så fr.o.m. lördag och ett antal veckor framöver skall Belle bo här hos oss! Det skall bli hur spännande som helst att se hur hon kommer överens med våra katter (Philemon och Imma har ju träffat Lena och efter noggrann nosologisk undersökning accepterat henne, men husisarna har troligen ingen större hundvana)... själv är hon van vid katter, för hennes matte har ju flera rexar också. Och så ser jag fram emot långa skogspromenader med matsäckskorg! Belles matte tror att hon kommer att älska det... och jag får lite motion, vilket är precis vad jag behöver.

Foto (all rights reserved): Michelle Strand/Suvi Andersson


2013-05-08, onsdag

Nu börjar träden slå ut, och vår "tårpil" (minns inte vad den egentligen heter) har många gröna blad. Forsythian är också på gång. Hittade blommande maskros! Scilla och vitsippor översållar skogsbacken, äppleträdet på baksidan av huset är på väg att spricka ut och vi har massor av olika sorters fåglar som far mellan fågelholkarna/bon i träd och buskar och matställena: rosenstare, svartvit flugsnappare, domherre, talgoxe, tofsmes, gulsparv, grönsångare, lövsångare, större hackspett, bofink, blåmes m.fl.

Dagens händelse var att jag träffade min läkare. Vi började med att prata om min högerhand, som jag är orolig för - jag berättade hur olyckan gick till och den långa läkningsprocessen, visade/talade om vad som fortfarande inte fungerar och lät honom jämföra min högra och min vänstra hand för att undersöka skillnaderna. Det beslöts att jag skall få handen röntgad i nästa vecka för att utesluta benskada... fast personligen tror jag att det rör sig om en mjukdelsskada (då blir det väl troligen fråga om sjukgymnastik). Sedan undersökte han mitt blodtryck och förändrade medicineringen, eftersom trycket fortfarande är för högt. Dessutom skrev han ut medicin mot förhöjda blodfetter. Hjärtat och lungorna lät bra och jag sa att jag i det stora hela mår helt okej nu sedan jag blivit pensionär och fått betydligt mer lugn i mitt dagliga tillvaro. Det har också medfört att mina migränanfall inte är lika gräsliga - och inte lika långvariga - längre... en stor nåd!

Under tiden jag var hos läkaren, hälsade Mutti på vår släkting som ligger på rehab uppe på Amnegården. Vi strålade sedan samman på biblioteket, där jag för en gångs skull hittade en hel del att läsa... det är inte så vanligt längre, eftersom jag plöjer igenom deras hyllor oftare än de hinner köpa in nytt - hihi! Tipsade förresten också om ett par böcker, som de verkade intresserade av att köpa in... det praktiska med det är att jag alltid hamnar först i kön till dem när de kommer.

Det är fortfarande sommarvarmt ute, men idag regnar det så vi har inte donat något i trädgården.

2013-05-07, tisdag

Idag kunde man tro att det var sommar redan, så varmt och soligt som det varit! Jag kom upp ovanligt tidigt, öppnade till kattgården (och kunde till min glädje konstatera att t.o.m. Imma passade på att gå ut - det gör hon sällan) och bestämde mig för att dona i trädgården. Det blev lite av varje gjort... jag krattade minneslunden och garageuppfarten, ställde fram trädgårdsmöblerna, städade undan diverse bråte (trä-skräp m.m. som blivit stående utanför Muttis ytterdörr över vintern), hämtade fram vattenslangen och kopplade in den (sedan jag flyttat slanghållaren från den gamla till den nya utekranen), monterade upp fasadflaggorna m.m. Och så snart vi kan köpa jord, är det dags att plantera! Men innan dess måste jag rensa i odlingslådorna, förstås.

Jan-Åke och Martin skulle ha kommit för att hämta diverse tekniksaker, men ringde och sa att de blivit förhindrade att lämna Stockholm. Synd! Det hade varit skönt att få bort de där sakerna ur källaren så att vi kan börja inreda biblioteket i det rummet.

2013-05-06, måndag

Det har verkligen varit en omtumlande dag idag, inte minst för Mutti. Vi hade fyra vårdbesök inbokade - först hos dietisten, sedan kuratorn och diabetessköterskan tillsammans och sist njurläkaren (som ju också har hand om alla andra Muttis sjukdomar och hälsoproblem). Och alla besöken handlade om i stort sett samma sak: att få Mutti att få verklig sjukdomsinsikt om sin diabetes. Hon vet naturligtvis, men hon vill liksom inte vara diabetiker och glömmer både medicinerna och sprutorna jämt och ständigt... så nu hade jag kallat in hela gardet för att få henne att äntligen våga ta ansvar för sin sjukdom. Diabetes är en farlig sjukdom, om den inte hanteras rätt - och den leder till en plågsam död via bl.a. kärlförtviningar, blindhet, känselbortfall och kallbrand.

Missförstå mig inte nu - Mutti vill naturligtvis inte att alla de där hemska sakerna skall hända henne. Men hon vill som sagt inte vara diabetiker heller, och undermedvetet påverkar det hennes sätt att hantera bl.a. insulinet. Nu tog särskilt kuratorn och läkaren i rejält, förklarade att hon "långsamt begår självmord" och att hon är snubblande nära att hamna i dialys eftersom det inte går att hantera hennes njursjukdom om hon inte sköter diabetesen. Det tog skruv! Mutti vill inte för allt i världen börja med dialys, eftersom det kräver att hon tillbringar timtal, flera gånger i veckan, på KSS... och från dialys måste man så småningom gå vidare till transplantation - det finns liksom ingen väg tillbaka. Frågan är hur hon skall klara en njur-transplantation när de inte kan söva henne ordentligt? Så jag tror faktiskt att hon äntligen fick sig en nyttig tankeställare, och sedan jag noga kollat att hon inte fått ångest eller blivit deprimerad av beskeden har jag låtit henne fundera i fred.

För min egen del var besöken också viktiga, eftersom jag fick svar på flera frågor som jag burit på. Och så fick jag med beröm godkänt för hur jag sköter mathållningen! *glad* Alla de av Muttis värden som jag kan påverka med min matlagning är jättefina... så nu vet jag att jag gör rätt - att jag kan hantera den enda del av Muttis sjukdomar som jag kan påverka. Det känns jättebra!

2013-05-05, söndag

Då är det tredje tidningsbesöket avklarat, och det här paret (journalist och fotograf) var riktigt trevliga att umgås med. Ja, missförstå mig inte - de har allihop varit trevliga - men de här verkade mer insatta i "min värld", om jag säger så. Och fotografen hade tydliga tankar om vad han ville få med på bild, så det var lätt att samarbeta med honom. Ja, vi var faktiskt t.o.m. ner en vända till gästhamnen, promenerade längst ut på piren och tog bilder där! (Han har dessutom lovat att jag skall få kopior av de bilder som blev bra *glad*.)

Efteråt vad jag så trött att jag bara måste få sova ett par timmar, och sedan sov jag dessutom hela natten och större delen av lördagsförmiddagen. Det tar på krafterna att "stå till tjänst" när man egentligen inte ens vet vad som efterfrågas... jag har fortfarande inte klurat ut varför jag är så intressant, även om vänner jag talat med säger att det beror på att jag ser mig inifrån och då inte uppfattar hur annorlunda mitt liv är jämfört med andras. Och det har de ju naturligtvis rätt i... man blir "hemmablind" för det som är naturligt för en själv och reflekterar sällan över hur andra människor uppfattar samma saker.

Hur som helst fick lördagen bli mycket lugn, men idag har både Mutti och jag donat i trädgården i det fina vädret. Jag har gjort den stora komposthögen i skogsbacken färdig för sommarsäsongen, och Mutti har snickrat ihop fler odlingslådor eftersom det börjar bli dags att plantera nu. Nästan för sent, rentav! Men vad gör man, när våren dröjde så länge? Vi får hoppas att vi ändå kan skörda lite i höst, åtminstone potatis, lök och huvudsallad. Och som vanligt gör jag ett försök att odla solrosor och röd solhatt... det har blivit lite av en tradition, även om det inte alltid blir bra resultat av det.

Assar tog en talgoxe inne i kattburen igår! Och tydligen har han varit generös nog att dela med sig till de andra husisarna, för framåt kvällen fanns det bara lite fjädrar kvar i buren. Inte tycks den ha bekommit dem illa, heller, för de mår bra och innehållet i lådorna ser inte annorlunda ut än vanligt. Skulle de ändå ha fått mask, får jag avmaska hela bunten...

2013-05-02, torsdag

Valborgsmässoaftonen och första maj har passerat i lugn och ro; vi har hållit oss hemma och donat med lite av varje. Själv har jag återigen städat... men den här gången har det gått riktigt bra och jag har fått tid över för återhämtning m.m. mellan varven. Känns mycket bra, för det är inget bra ingångsläge att vara uppe i varv inför ett viktigt möte...

Idag har vi haft besök av Rafaels räddare, som stannade hela dagen och följde med oss till Mariestads sjukhus när Mutti skulle träffa en hudläkare för att kolla ett sår som inte vill läka. Läkaren verkadevara mycket bra och tog ett vävnadsprov i såret för att utesluta cancer (något som varken Mutti eller jag tror att det handlar om)... så nu är det "bara" att vänta i tre-fyra veckor på resultatet, innan det är dags för återbesök. Hur som helst, efter sjukhusbesöket åkte vi till Brödboden i centrum och fikade en god stund, och sedan återvände vi hem för mer städning (för mig) och samtal (för Mutti och vår gäst). Samt en god middag, förstås.

I morgon kommer Hemmets Journal på besök hit.

2013-04-29, måndag

Jag säckade inte bara ihop - jag blev sjuk. I tre dygn hade jag diarré och en sprängande huvudvärk, så Mutti fick ta hand om saker och ting medan jag låg till sängs. Och jag som mår dåligt av att ligga still! Så när jag började känna mig bättre igår, klädde jag mig helt sonika och gick ut i trädgården för att göra minneslunden vårfin. Jag beskar lite utstickande grenar på buskar och småträd också... klippte lite här och lite där, där det stack ut åt fel håll, så att säga. Gladde mig också mycket åt att de första vitsipporna har slagit ut! Sedan gick jag in och körde ett par tvättmaskiner, medan Mutti ägnade sig åt lite långkok (rotsaker, som så småningom fick ingå i en delikat "fuskgryta" med falukorvsbitar, potatis och skuren hamburgare.

Idag är jag också uppe, även om magen fortfarande krånglar. Ute regnar och blåser det, så att dona i trädgården går inte... istället har jag småstädat i köket och här i vardagsrummet. Funderar mycket på en märklig dröm jag hade i natt, där jag var en psykiskt sjuk ung man som bodde på ett stort, hypermodernt sjukhus där patienterna användes i olika forskningsprojekt. Jag blev bunden med massor av läderremmar på en brits och sedan skulle en professor kliva omkring på mig... jag hade försökt rymma, men blev infångad... och då smusslade en sköterska till mig en handfull starka lugnande tabletter så att jag skulle vara "bortkopplad" medan försöken pågick. Hm, en ganska tydlig dröm på sätt och vis... men samtidigt undrar jag varifrån pressen ifråga kommer? Kanske spökar fortfarande min rädsla för pengar - vi ligger back flera tusen p.g.a. stora räkningar (el och kommunala avgifter), som vi måste försöka få ihop så fort som möjligt. Och allt detta städande om och om igen som jag har tvingats till, jag som ärligt talat avskyr att städa, därför att vi haft det ena viktiga besöket efter det andra (och ytterligare flera andra, som vi tvingades ställa in i sista minuten, när all städning redan var gjord)... det känns verkligen pressande. Det är ett hemskt Sisyfos-arbete, och nu är det ju dags igen, för på fredag kommer Hemmets Journal hit med en journalist och en fotograf... Å, så jag önskar att jag hade råd att anlita städhjälp, åtminstone en gång i kvartalet! Jag skäms inte för mitt hem, men det blir så fort stökigt med sju katter och två inte särskilt ordningssamma mattar *suckar*... och under sommarsäsongen är vi nio stycken som inte direkt skubbar av fötterna/tassarna när vi kommer in utifrån.

2013-04-25, torsdag

Det enda man kan vara säker på är att man inte kan vara säker på något... under förra helgen skulle vi haft två olika besök och den här veckan skulle vi haft gäster från Australien (släktingar till min farfar), men vi blev tvungna att ställa in alltihop då Mutti lika plötsligt som oväntat insjuknade i vinterkräksjukan. Och så sjuk hon blev! Efter fyra dagars ihållande diarré och kräkningar var jag orolig både för hennes mediciner och hennes insulin - det gick ju liksom inte att hålla doserna eller ens få i henne tabletter, och det enda i matväg hon lyckades behålla var A-fil och Proviva-dryck (med goda magbakterier). Själv skötte jag om henne så gott jag kunde, avstod från att delta i styrelsemötet i tisdags eftersom jag var smittbärare och descinficerade badrummet om och om igen... så idag, när hon kan äta fast föda igen och har börjat ta sina mediciner som hon skall, säckade jag ihop. Förutom en timme på förmiddagen, då jag var på årskontroll hos diabetessköterskan på vårdcentralen i Gullspång, har jag vilat, legat och läst, sovit... inte gjort ett vettigt handtag på hela dagen.

Årskontrollen gick bra. Jag har fortfarande fullgod känsel i fötterna, har gått ner några kilo i vikt och mår bra. Hur mitt HbA1c ligger kunde vi inte se idag, eftersom jag inte hade kunnat lämna prover i förväg p.g.a. Muttis sjukdom utan gjorde det direkt efter besöket idag... men diabetessköterskan ringer mig när hon har provsvaren, och förhoppningsvis behöver vi inte justera medicindosen.

En annan sak hon ordnade var så att jag skall få komma till läkaren för att kolla mitt blodtryck och titta på varför min högerhand inte har läkt fullt ut. Den är fortfarande svag och lite svullen, fingrarna (särskilt lederna) värker och jag kan inte stänga handen eller sträcka ut fingrarna helt. Är barnsligt orolig över att den skall förbli så här... jag menar, man klarar sig bra ändå, och det finns massor av människor som lever med betydligt värre skador och svårigheter än detta... men jag kan inte låta bli att vara ledsen över att handen inte fungerar normalt. Mina händer betyder så mycket för mig! Lyckligtvis kan jag skriva, om än långsamt, och att hantera tangentbordet har jag inga problem med. Men hur skall jag kunna sköta om trädgårdssysslorna? Köra gräsklipparen, gräva, beskära rosorna o.s.v. Som jag tycker så mycket om att hålla på med.

Våren fortsätter att ta över naturen efter den långa, jobbiga vintern. Vi har massor av olika slags fåglar i trädgården: större hackspett, domherre, bofink, talgoxe, blåmes, tofsmes, korsnäbb, sädesärla, skata m.fl. Gäss och tranor flyger ibland trumpetande över huset. Krokusarna har nästan blommat över och stället har blåsippa och scilla dykt upp. Nu väntar jag på vitsipporna, som brukar översålla skogsbacken!

2013-04-14, söndag

Förtvivlan blev kortvarig, tack och lov - idag har vi +10 grader och den mesta snön har försvunnit. Mutti och jag har tillbringat större delen av eftermiddagen i trädgården med att kratta lite fjolårslöv, beskära Forsythian (den har stora fina knoppar, så jag har bara tagit knopplösa kvistar), skottat upp små snö-drivor i regntunnan och sätta fast en telefonkabel som hade lossnat från sina fästen på söderväggen. Vi får dock ta det väldigt lugnt - det är så lätt att ta i för mycket, bara för att det är så roligt, och sedan blir man liggande...

Katterna märker definitivt av vädret; killarna kommer ihop sig och Philemon jagar tjejerna när han får chansen. För att gjuta lite olja på vågorna öppnade vi till kattgården och nu har Assar och Sixten "bosatt" sig där ute, vilket gjort det lugnare inomhus. Innan dess var Philemon och Jenny där ute - de kan till nöds acceptera varandra om de inte direkt möts nos mot nos, för då lyfter Philemon tassen. Lugnast är Imma, Majsan och Rafael, som föredrar att ligga någonstans där de har det bekvämt och slipper stök. Apropå det, så har jag lyckats ta riktigt fina foton på alla katterna de senaste dagarna! *glad* De kommer förstås att synas på kattbloggen så småningom.

Nu håller jag på att laga mat - rotmos och köttkorv - och sedan skall Mutti och jag spela TP.

2013-04-13, lördag

Jag saknar ord... men lusten att gå i ide är rätt stark idag, som ni kanske förstår. Definitivt läge för många muggar varmt te, en skön säng och en bra bok.



2013-04-12, fredag

Vilket aprilväder vi har haft idag - först regn hela förmiddagen och sedan snö hela eftermiddagen! Jag hoppas att all den här nederbörden tar bort den snö som fortfarande ligger kvar i fläckar i trädgården, så att vi snart kan börja dona på allvar med vårens uteuppgifter. Tror att vi längtar lika intensivt efter det allihop här i huset, både två- och fyrbenta.

Och på tal om detta, vill jag berätta att Mutti och jag har beslutat oss för att stanna hemma i sommar - alltså inte åka någonstans på semester utan "bara" göra dagsutflykter och i övrigt vara mycket hemma i trädgården. Vi vill leva vardagsliv, bli mer kontemplativa och förvalta det vi redan har (trädgården och huset)... det är ändå så mycket som behöver vår uppmärksamhet, och vårt hem står som alltid öppet för familj och vänner som vill hälsa på oss. Dessutom skall vi försöka hyra ut några av gästrummen under Riddarveckan och på så sätt tjäna lite extra pengar... de har gått ut med en efterlysning om det, eftersom det tydligen är svårt att ordna logi för deltagare och besökare. Att stanna hemma är ju också ett slags ekonomisk vinst, eftersom vi sparar både bensin- och matpengar på det.

P.g.a. vädret håller vi oss inomhus; Mutti broderar, Philemon klättrar på väggarna, resten av katterna ligger och vilar varstans och själv tvättar jag.

2013-04-10, onsdag

Idag är det exakt 33 år sedan jag fick min älskade moped - en vinröd Yamaha Drums 50cc, som jag var så lycklig och stolt över! Och jag kommer alltid att förknippa doften av vår med mopedkörning... *ler*

Mammas sår på magen har läkt fint, så nu behöver hon inte hjälp av vårdcentralen längre. Min hand är också betydligt bättre och fungerar nästan normalt igen... men jag har fortfarande ont i några fingerleder och tränar idogt för att få tillbaka styrkan i fingrarna.

Hade lite ärenden att göra i Gullspång, och eftersom Philemon var så rastlös fick han följa med. Hur det äventyret förlöpte kan ni läsa här - hihi!

2013-04-08, måndag

Under eftermiddagen har vi haft besök av en journalist från Hemmets Veckotidning, som intervjuade mig om mitt klosterliv. Att förklara mitt livsval för en person som är sekulär och därför inte känner till andliga, kristna och monastiska begrepp är knepigt... men jag gjorde så gott jag kunde, och jag hoppas att hon förstod åtminstone det hon ville ha till sin artikel. Mot slutet av intervjun visade jag henne kapellet och skrudkammaren, och hon tog bilder både på mig, katterna och miljön här hemma... nu återstår bara att vänta och se resultatet. Hur som helst var besöket mycket trevligt, och Mutti bjöd på kaffe och hembakt sockerkaka - mums!

2013-04-06, lördag

Ännu en intensiv dag på rullen... Mutti och jag har varit på årsmöte i Maria församling, hemma hos biskopsparet, och haft en jättetrevlig dag! Efteråt besökte vi först Marie-Ann och sedan Michelle för att gosa katter och hundar samt prata om den närmaste framtiden; jag har frågat Michelle om jag kan få låna en av hennes hundar som "sommarhund" för att komma ut på ordentliga promenader i skog och mark, och Marie-Ann funderar på att eventuellt placera en av kattungarna hos mig tills hon har parat honom en gång. Inget är beslutat, men det lutar åt att jag får låna hem Belle (en svart italiensk vinthund) en eller två månader - Michelle tyckte om idén, eftersom Belle behöver träna på att vara ensam (d.v.s. utan flocken), och Lena skulle behöva lite lugn och ro eftersom hon troligen skall paras inom kort och då kommer att föda valpar i sommar. Huruvida vi också blir fodervärdar åt en av kattkillarna är en öppen fråga - jag är tveksam, eftersom vi redan har sju katter i reviret, men samtidigt förstår jag hur väl Marie-Ann behöver hjälp att rädda de gener som ungarna bär på till sin uppfödning. De här kattungarna är rätt nära släkt med Imma, Marie-Anns äldsta rexgenpool... och eftersom jag tycker om tanken att Cornish Rexen som ras återvänder till sitt mer normala utseende (som Imma hellre än som Philemon) vill jag gärna hjälpa till med det avelsarbetet om jag kan.

2013-04-05, fredag

Påskhelgen och veckan efter har varit lugn, mysig och insiktsfull. Vädret är soligt om dagarna, så jag har faktiskt kunnat dona lite i trädgården - bl.a. beskära klätterrosorna vid söderväggen, kratta gruset och städa lite. Tyvärr är marken fortfarande frusen, men snötäcket blir allt mindre och ligger nu bara i enstaka fläckar här och var där solen inte riktigt kommer åt. Dessutom blommar krokusarna - och kungsliljorna är på gång!

Skjutsade Vendela till bussen vid 16-tiden, eftersom det var dags för henne att åka hem för den här gången. Men vi ses ju snart igen, eftersom Mutti och jag åker till Stockholm den 27-28 april för att fira Marys 70-årsdag och har bestämt oss för att stanna i sta'n över natten (Mutti hos Vendela och jag hos Krister), eftersom det blir för jobbigt att åka fram och tillbaka samma dag...

2013-04-01, måndag
Annandag Påsk

Idag fyller min käre vän Mogge år - grattis!

Och Herren Jesus Kristus har ännu en gång uppstått, vilket är min ständiga bön - att han skall uppstå om och om igen i alltfler människors hjärtan!

2013-03-29, fredag
Långfredagen (Good Friday)

P.g.a. resan till Stockholm igår hann jag inte ta hand om kapellet på rätt sätt förrän idag (det borde ju ha gjorts i går eftermiddag)... men medan Vendela (som kom med Swebus på eftermiddagen) och Mutti målade ägg, slank jag ner i källaren och gjorde i ordning inför påsken. Sedan målade jag också lite ägg... men mest städade jag, eftersom jag ville att det skulle vara fint nu när Vendela skall bo hos oss en vecka.

Det är "tur" att jag hunnit bli så van att be även när jag sysslar med annat, för annars skulle påskhelgen kännas förfelad för mig. Pratade förresten med de andra om den saken under synoden, berättade att både Mutti och jag börjar bli kontemplativa och vill få fokusera ännu mer på bönelivet samt presenterade vår dröm: regelbundna tideböner och gott om tid för inre bön (kontemplation). De höll med och föreslog att vi inrättar oss efter det istället för att örsöka vara utåtriktade i vår verksamhet här nere i St. Rafael... vilket var precis vad jag ville och behövde höra. Jag är ju inte här för min egen skull, utan för att tjäna Gud och mina medmänniskor - och för att vara säker på att jag gör rätt, vill jag lyssna och ta till mig de råd jag får av mina överordnade (biskoparna) och prästkollegor.

2013-03-28, torsdag
Skärtorsdagen

En sådan dag! Mycket trevlig och innehållsrik, men också mycket ansträngande... Mutti och jag var inte hemma före midnatt, från att ha lämnat Otterbäcken vid 6-tiden i morse, så vi praktiskt taget föll i säng sedan katterna fått mat.

På väg till Stockholm hämtade vi upp Karin i Örebro, och sedan körde jag non stop till kyrkan, där Mutti och Karin lämnade av mig medan de for iväg hem till Karins väninna på Söder. Mutti kom sedan tillbaka och deltog i mässan, där jag var altartjänare för första gången på alldeles för länge... det var lite oroande att upptäcka hur snabbt man blir "rostig" och glömmer detaljer, men samtidigt förstås en nyttig läxa i ödmjukhet. Dessutom var jag inte ensam om att göra fel - det verkade som om vi alla kände oss trötta och lite splittrade idag, även om vi tog oss igenom liturgin utan större misstag. Och mässan i sig var underbar! Efteråt gick vi och åt lunch i pizzerian nära torget innan de flesta av oss drog oss tillbaka in i kyrkans församlingsrum och höll klerikal synod ett par timmar. Mutti och en person till, som inte tillhör synoden, väntade i kyrksalen. Mötet blev oerhört givande, öppet och samstämmigt, och eftersom det mesta vi diskuterar inom synoden är hemligt hade jag inte mycket att notera (trots att jag är sekreterare, menar jag). Så protokollet kommer inte att vålla mig några problem.

Vid 17-tiden bröt vi upp från kyrkan, och Mutti och jag hämtade Karin för att sedan göra ett snabbt besök hemma hos Bobo, Kattis och Hampus för att överlämna lillkillens födelsedagspresenter. Efter det fortsatte vi till Södertälje, där vi strålade samman med en kattkompis (Alice's matte) och tillsammans med henne besökte Södertälje katthems nya lokaler - tänk, så fint det har blivit! Och allt har de byggt själva, utan proffshjälp utifrån... jag var djupt imponerad. Gosade katt gjorde vi förstås också, och jag blev länge, länge kvar inne hos en liten kille vid namn Engelbrekt som i likhet med vår Rafael hade måst rakas eftersom pälsen hade blivit ett pansar. Han var ljuvlig, rullade spinnande ihop sig i mitt knä när jag satt på en stol i hans bur och gosade med honom... men han gjorde mig också så allergisk att jag hade ordentliga besvär hela vägen hem efteråt. Jag glömmer liksom bort hur allergisk jag egentligen är mot normalpälsade katter...! *skrattar*

Nåväl, när vi slutligen lyckades slita oss från katterna på katthemmet, åkte vi in till centrum och åt en mycket sen middag på Mickey D's innan vi skildes från Alice' matte och lämnade storstadsregionen. Resan gick fort, vi släppte av Karin i Örebro och sedan var det inte lång väg kvar hem. Som sagt, en lång men trevlig dag!

Å, glömde ju en av de viktigaste sakerna som hände idag: jag fick träffa Mats, min biktfader! Han satt nämligen med i församlingen under mässan, och efteråt fick jag möjlighet att prata med honom om mina bekymmer med att balansera den inåtriktade bönen med det utåtriktade i prästrollen. Han påminde mig lite försynt om att det är en balansgång som tusentals prästvigda munkar under århundranden fått leva med och att jag säkert kan hitta mycket stöd i deras texter... ja, att jag inte tänkte på det själv?!?

2013-03-25, måndag
Måndagen i Stilla Veckan

Vi har fått börja gå hos vårdcentralen två gånger i veckan, eftersom Mutti har ett sår på magen som blivit infekterat. Dessutom tog sig en läkare en titt på ett annat sår hon har som under över ett års tid har läkt till hälften men inte helt, om och om igen, och han beslöt att remittera henne till en hudläkare på KSS för säkerhets skull.

Min hand är fortfarande vek och öm, men jag försöker använda den så gott jag kan så att den inte skall riskera att förtvina. Under kvällens styrelsemöte med Djurskyddet undvek jag dock att göra annat än de mest nödvändiga anteckningarna - tur att man inte är sekreterare där!

2013-03-24, söndag
Palmsöndagen

Så är vi inne i Stilla Veckan, som tyvärr inte verkar bli så stilla för min personliga del. Men jag tänker ändå ge bönen och begrundandet av passionsmysteriet största möjliga utrymme... och på torsdag deltar jag i domkyrkans mässfirande, vilket jag ser fram emot!

Den här dagen har dock framför allt ägnats åt mina förberedelser inför morgonkvällens styrelsemöte i Kristinehamn. Jag har gjort i ordning en pärm, där jag har satt in dokument och mejl som har relevans för mitt arbete, så vad vi än tar upp skall jag vara uppdaterad. Ordföranden mejlade ett alldeles utmärkt förslag till arbetsplan idag, som är både genomtänkt och öppet för seriösa diskussioner... och så har jag än en gång funderat kring de två olika förslagen till informationsbroschyr som lagts fram. Skulle helst ta lite från varje, ärligt talat... de har båda sina för- och nackdelar, som jag ser det.

En annan sak jag gjort idag är att delta i firandet av 40-års-jubiléet av Pink Floyds album "Dark Side of the Moon" - via nätet, förstås. Planen var att så många skulle delta att en karta av månen blev mörk av kommentarer... och när det nu går mot natt i Sverige (vilket innebär att det är gott om tid kvar i USA) är målet nästan uppnått.

Kvällen avrundades med ett skönt bad, en nyomlagd hand (det gamla bandaget såg gräsligt ut - hihi!) och våfflor med vispgrädde.

2013-03-23, lördag

Idag fyller mina gudkillar 26 år - grattis, Pelle och Hampus!

2013-03-22, fredag

Rätt tidig revelj, eftersom Mutti skulle först till tandläkaren och sedan till vårdcentralen. Hos tandläkaren fick hon en framtand fastsatt (den hade lossnat lite grand), och på vårdcentralen tog en sköterska hand om ett stort sår som Mutti har på magen och som vägrar läka. Det här är en av de saker som drabbar diabetiker, särskilt de som har krångligt blodsocker... sårläkningen blir sämre, och Daddy var ett tydligt exempel på hur det sakta men säkert blev allt värre. Från sår till infektioner till nekroser till blodförgiftning och/eller kallbrand... det gäller att ta itu med såren snabbt och omsorgsfullt.

Efteråt åkte vi till Mariestad och köpte Immas njurfoder hos veterinären. Vi besökte också Kyrkornas second hand, där vi sprang på vår favorit-tassverkare! Jag hittade en fin blus för 30 kronor, som jag kan ha vid mer officiella "framträdanden" - i övrigt bär jag ju mest slitna t-shirts och tröjor - och Mutti unnade sig en snygg kjol för samma pris. Vi köper i princip alla kläder på loppis/second hand...

2013-03-21, torsdag

Idag presenterade ESA (europeiska rymdstyrelsen) en fascinerande karta (skapad av 15 månaders datainsamling) över den tidigaste bakgrundstrålning som någonsin kunnat uppfattas från Big Bang... och även om jag inte är någon astrofysiker och därför inte direkt begriper mig på kartan, förstår jag att den visar att temperaturen i universum inte är likadan överallt - vilket är konstigt, med tanke på att det expanderar lika åt alla håll. Skillnaderna hintar, vad jag förstår, att universum är olika tätt på olika ställen - att materian inte är ens i närheten av jämt fördelad. Både märkligt och spännande! ESA säger också att kartan en gång för alla bevisar Big Bang som förklaringsmodell för alltings början, men att den också ställer vissa teorier på ända... t.ex. finns det mycket mer materia än man räknat med, och universum är 50 miljoner år äldre än man tidigare trott. Samt att det tog 380.000 år innan den första ljuspartikeln bildades... så det går inte att se "längre tillbaka i tiden" än man gjort nu.

Ovanstående aktualiserar en fråga som jag skulle vilja bolla vidare till er som besöker den här dagboken. Som ni vet, skriver jag nästan bara om dagliga händelser i mitt och min närmaste familjs (Muttis och katternas) liv... jag går mycket sällan in på andra saker som engagerar mig, som t.ex. det här med astro- och kvantfysik, eller religion, eller miljö, politik och kultur o.s.v. Är det något jag borde ändra på, eller är ni inte intresserade? Att jag inte tagit upp sådana här saker tidigare beror främst på att jag inte vet om någon annan än jag själv tycker att det är spännande... men å andra sidan har det inneburit att ni fått en ganska ordentligt förenklad och endimensionell bild av mig. Det blir mycket prat om vädret, trädgården, hälso- och sjukvård, mat m.m. men nästan ingenting om alla de saker jag går och tänker på, funderar över och läser om.

Nu har jag sakta men säkert börjat jobba med vissa förändringar av skrivblocket, och då undrar jag förstås vad som skall vara kvar och vad som skall tas bort. Därför vore det roligt om ni som läser i skrivblocket gav mig era reflektioner kring vad ni uppskattar och vad ni tycker är ointressant! Det går bra att kommentera i gästboken, eller så skickar ni ett mejl till mig: srcarina@telia.com.

Att jag på något outgrundligt sätt drar till mig folks uppmärksamhet har jag fått klart för mig med intensiv tydlighet denna vårvinter. Först gjordes det en stor artikel om mig i Nya Wärmlands Tidningen, sedan ringde de från Hemmets Veckotidning och vill komma nu i början av april för att göra ett reportage om mig... och idag ringde Hemmets Journal och vill komma i maj för ett vårreportage! Det fyller mig med frågor... för personligen kan jag inte se något massmedialt intresse för vare sig min person eller mitt liv. Vad är det de vill ha? Vad har de för föreställningar med sig när de kommer? Jag tänker givetvis vara mig själv och inte anpassa mig efter reportrarnas önskemål... men jag är nyfiken på varför de är nyfikna på mig. Och så önskar jag att jag tyckte betydligt bättre om att städa! *skrattar*

Apropå det, fick vi igår ett brev från våra släktingar i Australien. De kommer hit på besök i slutet av april... ojojoj, en sådan vår det blir! Måtte jag bara hinna alla förberedelserna inför Muttis födelsedags-fest den 6 juni också, så att det blir precis så fint som hon hoppas...

2013-03-20, onsdag

Grattis, Hampus, på din sexårsdag! Farmor och jag kommer med en födelsedagspresent på skärtorsdagen, det lovar jag!

Idag har jag faktiskt kört bil, och det gick riktigt bra - allt Mutti fick hjälpa mig med var handbromsen, eftersom jag annars måste använda båda händerna för att få tillräcklig kraft, men eftersom man inte använder handbromsen under körning ansåg jag mig körduglig.

Målet för resan var Kristinehamn, där vi först besökte den stora loppisen för att leta efter en sak jag inte kan skriva om här, eftersom den som skall få den kanske läser detta... och sedan åkte vi till djurhemmet, där vi blev kvar i flera timmar. Två av de tre anställda var på plats, så jag fick möjlighet att prata om min syn på min roll i styrelsen och mina förhoppningar om ett öppet, förtroendefullt och gott samarbete mellan styrelsen och personalen. Hur det varit tidigare, vet jag ju inte... men min uppgift är inte heller att imitera tidigare styrelsemedlemmars uppträdande utan att själv prestera ett gott arbete. Bekräftelse har jag aldrig behövt, inte heller att få köra mina eget race eller bli belönad för det jag gör - men jag vill sova gott om nätterna i vetskapen att jag tjänar både djuren och människorna i den här föreningen på ett bra sätt, nu när jag givit mig in i det här uppdraget.

I Kristinehamn snöade det kraftigt hela dagen, och tidvis var himlen nästan nermörk. När vi kom hem, hade det dock inte fallit någon snö här... och jag har sett att krokusarna börjar sticka upp ur myllan vid söderväggen! *glad* Sedan igår har vi också gott om ved igen och det känns bra, för även om dagarna bjuder på några blyga plusgrader och tö blir det fortfarande rätt kallt nattetid. Undra på att det är rena skridskobanan i trädgården! Har jag sagt att jag längtar efter riktig vår?

2013-03-19, tisdag

Migränig dag... men handen mår bättre och fingrarna har börjat fungera igen (åtminstone i inåt-rörelser, medan det fortfarande är svårt att belasta dem i utsträckt skick). Förresten, jag har väl berättat att både Mutti och jag är helt återställda från den där virusinfektionen vi fick?

2013-03-18, måndag

Idag var det äntligen dags för blodgivning igen! Jag ser alltid fram emot de tillfällena, dels för att jag mår SÅ BRA av att ge blod och dels för att det får mig att känna att jag verkligen gör något påtagligt för mina medmänniskor. Tyvärr får ju kvinnor bara ge blod tre gånger per år (män får ge fyra) och flera gånger har jag varit tvungen att skjuta upp givningstillfällen p.g.a. att jag varit krasslig... men i morse infann jag mig med stor glädje på blodcentralen i Kristinehamn och fick kallduschen att mitt blodtryck var högt. Jag lider visserligen av sjukdomen "högt blodtryck", men äter medicin som - åtminstone hittills - hållit trycket på cirka 120/80... nu var det plötsligt 150/100 och vägrade att sjunka trots vila och flera testförsök. "Du bör tala med din läkare" sa sköterskan bekymrat... men så levererade hon den glada nyheten att om jag ändå ville ge blod, var det okej för dem. "Vi har högre gränsvärden" tröstade hon mig mig - så jag gav blod, och det gick jättebra! *lycklig*

Resten av dagen ägnade Mutti och jag åt att skaffa sådant vi måste ha, som t.ex. foder till katterna. Väl hemma igen ringde jag vårdcentralen och beställde tid för att träffa min läkare... jag måste få ordning på mitt blodtryck, innan det resulterar i mer strul.

Har bestämt mig för att besöka djurhemmet i Kristinehamn nu under veckan och knyta närmare kontakt med personalen. Vårt styrelsemöte nästa måndag skall handla om dem, så jag vill göra klart hur jag ser på min roll... att jag vill att styrelsen och personalen skall känna sig som ett väl sammansvetsat team som drar åt samma håll, och att jag anser de aktiva (inte minst just personalen) vara den viktigaste resurs som föreningen har!

2013-03-16, lördag

Grattis på födelsedagen, Bobo!
Och grattis i efterskott, Philemon, som fyllde 3 år igår!

Vi har haft ordentligt kallt under den gångna veckan - nedåt -20 grader nattetid - men om dagarna värmer faktiskt solen bra så trots vedbrist har vi klarat oss hyfsat. Igår dök dessutom en räddande ängel upp i form av en av killarna från Kooperativet Laxen och hade trollat fram ved åt oss, och idag kom han tillbaka med ännu mer - jag älskar att bo här, där människor bryr sig om varandra!

Har varit tvungen att skjuta upp det planerade journalistbesöket, eftersom min hand fortfarande är så pass öm att jag inte kan städa... och så fick jag skjuta upp årskontrollen av min diabetes, eftersom jag inte kunde hämta ut min medicin förrän igår. Med ett glapp i medicineringen, blir ju värdena fel - så vi skall ses om en månad istället.

Ute i stora världen har det hänt två större saker: prinsessan Lilian avled den 10 mars, 97 år gammal, och begravdes idag, och igår valdes en ny påve sedan Benedictus XVI avgick den 28 februari. Den nye påven är argentinare och har antagit namnet Fransiscus I.

Så måste jag få berätta hur positivt överraskad jag är av aktiviteten inom styrelsen i djurskyddet i Kristinehamn! Jag har inte varit medlem ens en vecka, och har redan fått mängder av mejl med adekvat och intressant innehåll... den erfarenheten tänker jag ta med mig till klerikala synoden då vi sammanträder på Skärtorsdagen.

2013-03-11, måndag

Egentligen skall jag inte sitta och skriva vid datorn, eftersom jag skadade högerhanden i onsdags då jag halkade omkull på väg till brevlådan och skaffade mig flera smärtsamma ledkontusioner i handen och fingrarna... men jag bara måste få berätta att jag på årsmötet i djurhemmet i Kristinehamn valdes in i styrelsen som suppleant, något jag är mycket hedrad över! Och i och med det, är jag ju nu också aktiv i Djurskyddet Sverige - en rikstäckande organisation som också engagerar sig i internationella djurfrågor. Så styrelsen har flaggat för att jag kanske snart blir ivägsänd på utbildning i djurskyddsfrågor... skall bli både spännande och kul, tycker jag!

I övrigt finns det inte mycket annat att skriva om än möjligen att vi har den kallaste mars i mannaminne. På nätterna sjunker temperaturen ner mot -18 grader! *ryser* Så det går åt mycket ved, vilket är lite bekymmersamt just nu när vår trogne vedleverantör är på semester i fjällen... men det ordnar sig nog på något vis. Lyckligtvis skiner en varm vårsol om dagarna, så har vi riktig tur tär det på snön trots kylan. Just nu är det inget vidare, eftersom nattkylan skapar glashal skare ovanpå snötäcket.

Jo, en sak tror jag att jag har glömt berätta: den 19 mars kommer en journalist hit och skall intervjua mig för ett reportage i Hemmets Veckotidning! Undrar hur det kommer sig att jag har blivit så intressant för tidningarna?!?

2013-03-02, lördag

Ännu en solig, men blåsig dag. Fick faktiskt med mig Mutti till ICA i Gullspång, och det verkar ha piggat upp henne för efteråt gick hon nästan direkt ner i pannrummet och eldade (trots att det numera är min uppgift). Ett långkok ärtsoppa har hon också hunnit med, så hon har varit riktigt flitig! Ser fram emot en portion hemlagad ärtsoppa till lunch i morgon...

Själv har jag legat lite lågt, eftersom jag fick min mens i natt och alltid mår ruggigt första dygnet. Letade fram elfilten att värma magen med, men fick inte behålla den länge innan Philemon la beslag på den... hihi! Sedan har Imma också fått njuta av dess välgörande värme, medan jag själv fått klara mig utan - fast till natten tänker jag faktiskt ta tillbaka den.

Töandet fortsätter. Nu är det barmark under den stora tallen på framsidan och i kattgården - och längst inne vid min södervägg har jag börjat hålla utkik efter krokus. Lite tidigt, kanske, men jag kan inte låta bli. Några snödroppar har vi inte i trädgården, tyvärr... kan man köpa sådana som plantor, tro? Att sätta lökar lär ju vara för sent för årets säsong, menar jag.

Ett gammalt minne dök upp i mitt huvud i natt, när jag hade ont och därför svårt att sova. När jag var i yngre tonåren och bodde i Fisksätra brukade jag vandra planlöst utmed stränderna utmed Igelboda, Fisksätra och Östervik (södra sidan av Lännerstasundet), och jag minns hur rofyllt det var att balansera på de stora stenarna precis i vattenbrynet... jag kanske vid tillfälle skulle göra det här, för vi har ju så fin kuststräcka utmed Vänern? En dröm jag hade för någon natt sedan har också fastnat - jag promenerade genom skogar, mil efter mil, utan att bli trött och utan att behöva vare sig äta eller sova. Med den dåliga kondition jag har idag, skulle jag knappast klara något liknande - men kanske ett par timmars skogs-vandring åt gången, med matsäck och gott om vatten med mig samt något att sitta på när jag vilade? Hm, man skulle ha hund... *drömmer*

Förresten, apropå nostalgiska tillbakablickar... den här låten hörde jag en enda gång på TV på 1970-talet men har aldrig glömt, utan har sjungit på sedan dess (i just den här versionen):



2013-03-01, fredag

Jajamensan, det har blivit mars - första vårmånaden! *lycklig* Och vänner har börjat rapportera om vårtecken... snödroppar... ludna videkissar... samtidigt som vi har fågelsång i trädgården och dagsmeja varenda dag, eftersom solen skiner.

Jag är nog i det närmaste återställd från hostan, medan Mutti fortfarande låter skrällig. Hon blev ju också sjuk en vecka senare än jag, så hon har väl en vecka kvar innan också hon piggnat till som jag. Själv har jag börjat vara aktiv igen; lagar lite mer "avancerade" måltider, tvättar, småstädar... men jag läser också en hel del, för dels är vi inne i bokrea-perioden (och jag har faktiskt köpt tre böcker: "Humor i helgade hyddor 12" (har nästan alla i den serien), "Den odödliga Henrietta Lacks" och "Freddie Mercury - den definitiva biografin") och dels har jag - äntligen! - fått tag i Wilfrid Stinissens "Göm dig vid bäcken Kerit", som innehåller karmeliternas novis-utbildning... och sistnämnda bok skulle jag vilja krypa in i, försvinna från världen och suga i mig bokstav för bokstav som näring för både kropp och själ!

Med posten kom en kallelse till mig för årskontroll av diabetesen. Jag undrar just hur mitt långtidssocker ser ut nu efter sjukdomen? Infektioner o.dyl. får alltid sockret att stiga, och när jag kollade häromdagen hade jag 15,7 (!) vilket är extremt högt för att gälla mig. Frågan är om det var en tillfällig höjning, eller om sockret ser ut så just nu... får göra lite kontroller då och då fram till besöket hos Margareta.

Dessutom är det snart dags för blodgivning igen - det ser jag fram emot! Hmmm... den är planerad till två dagar innan diabeteskontrollen, undrar just om det påverkar värdena?

2013-02-25, måndag

Mår definitivt bättre! Så även idag har jag lagat lite mer avancerad middagsmat - min egen variant av Farfalle alla Campagnola (pasta, broccoli, blomkål, bacontärningar, ostsås, riven ost och kryddor)... och har planer på att testa något jag aldrig gjort förut till morgondagens middag. Skall bli spännande! Har också kört två diskmaskiner och en tvättmaskin samt eldat... och så har jag tittat lite på vad årets bokrea har att erbjuda. Det var evigheter sedan bokrean lockade mig, men i år har jag faktiskt hittat flera böcker jag vill ha och till mycket facila priser (önskelistan är uppe i sex titlar, som sammanlagt inte kommer upp i 200 kr). Så vem vet, i år kanske jag slår till? Jag fick pengar av Torbjörn i födelsedags-present, som jag inte använt än...

Underbart solsken har orsakat takras och tö ute, även om vi fortfarande har flera decimeter snö. Nu framöver skall det dock bli både solsken och plusgrader, sägs det... så vem vet, snart kanske man kan börja kika efter de första spirande vårtecknen? Längtar!

2013-02-24, söndag

Igår fyllde arvprinsessan Estelle 1 år - grattis!

Mutti och jag har varit rejält vissna och tillbringat större delen av helgen i våra sängar. Idag tog jag mig dock upp och fick en del gjort, och just nu mår jag faktiskt hyfsat bra... orkade t.o.m. laga en riktigt mustig köttgryta med mycket rotsaker i och bakade croissanter till kvällsfikat. Så vi kan väl hoppas att jag är på bättringsvägen?

2013-02-22, fredag

För ett par decennier sedan läste jag på ett födelsedagskort att "bli äldre innebär att man känner sig som dagen efter fast det inte var något kvällen före". Så har det känts idag. Jag har huvudvärk, är trött och hostar mer än jag brukar göra nu... så jag har faktiskt legat större delen av dagen och bara gått upp för att ordna mat åt både katter och människor, elda samt köra en diskmaskinsomgång (besticken är nästan slut). Muttis feber har gått ner, så hon har kunnat sitta uppe en stund. Och så har hon ätit fast föda både till lunch och middag, vilket gläder mig.

2013-02-21, torsdag

Det har varit en rätt bra dag idag; jag har fått en del gjort, som legat över mig. Har bl.a. haft storstädning i kattlådorna, betalat våra räkningar och skuldsaneringen, eldat och kört ett par tvättmaskiner samt en diskmaskin. Mutti har varit lite piggare på dagen, men säckade ihop igen nu på kvällen... nyss tog jag tempen på henne och då hade hon 38,7. På dagen åt hon i alla fall riktig mat, och nu på kvällen har jag fått i henne varm mjölk med honung vid ett tillfälle och blåbärssoppa vid ett annat. Alltid något! Mig går det ingen nöd på - som vanligt hade jag svårt att sova i natt p.g.a. hostan, men det tog jag igen under morgonen och förmiddagen.

2013-02-20, onsdag

Ett tag inbillade jag mig att jag var på bättringsvägen... men i natt har jag haft det värsta hostanfallet i den här sjukomgången, och jag har inte kunnat sova mer än ett par timmar. Så i kväll kryper jag extra tidigt i säng i förhoppningen att få sova lite mer i alla fall.

Men trots sjukdomen måste jag köra till Gullspång och hämta Muttis apodos-rulle. Passade även på att lämna tillbaka biblioteksböckerna och låna några nya (tunnare böcker som är lätta att hålla i när man ligger och läser) samt handla lite småsaker som tagit slut (blåbärssoppa, fil, mjölk och äpplemos). Inne på ICA träffade jag en god vän, som kunde berätta att vår släkting kommit hem från KSS och nu ligger som rehab-patient på Amnegården i väntan på sin benprotes - å, så skönt att veta att det går åt rätt håll! Jag har varit mycket orolig för honom. Orolig är jag också för Mutti, som idag har ordentlig feber och knappt vill äta... jag får i henne lite fil och lite blåbärssoppa emellanåt, och nu till kvällen tänkte jag försöka bjuda henne på äpplemos med mjölk. Måste kolla hennes socker också, så att hon inte får för mycket insulin nu när hon äter så dåligt.

Annars är det mycket stillsamt här hemma. Jag sköter de sysslor som är mest prioriterade (katterna, Mutti, mig själv och eldningen), kör någon enstaka tvättmaskin, någon enstaka diskmaskin... läser lite emellanåt och tittar lite på kattbloggar, nyheter och FB på nätet. Ute är det några minusgrader och snöar lätt.

2013-02-19, tisdag

Mutti har börjat låta som mig, hostar och hackar, och idag har hon legat mest hela dagen. Själv hade jag en sömnlös vaknatt över en sjuk katt (inte någon av våra) som jag var mycket orolig för... tyvärr hjälpte inte mina böner, utan vid lunchtid idag fick lilla Fortuna vandra över Regnbågsbron p.g.a. en obotlig magsjukdom. Att man kan sörja en katt man aldrig träffat! Och jag är inte ensam om den sorgen heller, idag är vi många som bär på tyngda hjärtan. Hur som helst, efter beskedet sov jag några timmar... men sedan har jag hållit mig uppe och varit aktiv för att kunna sova gott i natt.

Har sänt ut kallelserna till medlemmarna i klerikala synoden inför vårt möte efter Skärtorsdagsmässan.

2013-02-18, måndag

Å, så underbart det var att så många kom ihåg Mutti på hennes födelsedag! Det ringde hela dagen och två blomsterbud dök upp med underbara buketter till henne. Själv låg jag sjuk och kunde inte fira henne som jag hade velat... men idag mår jag betydligt bättre och orkade ta med henne till ett mysigt café (Kaptenskans) i Lyrestad där jag bjöd henne på te och pärontårta. En present fick hon också välja åt sig (caféet delar lokal med en presentbutik) och hennes val föll på en eterisk olja som doftade underbart.

Tanken för min del med att ge mig ut trots att jag inte är frisk än, var att ordna alla "måsten" så att vi skall kunna stanna hemma och kurera oss resten av veckan. För säkerhets skull bar jag munskydd, ifall jag skulle börja hosta, och det gick utmärkt. Så nu har jag betalat vedkillen, ordnat Muttis mediciner, stor-handlat samt köpt specialfodret hos veterinären som Imma och Philemon äter. Tankat bilen har jag också gjort, samt fyllt reservdunken.

Vädret bjuder på plusgrader och mycket snö, så vägarna var moddiga och blöta. Framåt veckändan skall vi tydligen få solsken - men då blir det också kallare, vilket jag inte ser fram emot. Visserligen har vi pannrummet fyllt av ved, men min förhoppning är (lite naivt?) att den skall räcka länge... helst ända fram till nästa pensionsdags.

2013-02-15, fredag

Igår och idag har jag haft feber (men dock inte högre än 38). Och under gårkvällen blev rinnsnuvan knäckande jobbig - jag avverkar näsdukar på löpande band - så framåt natten satte jag mig i sängen och bad Gud om hjälp; sa att jag kunde ta hostan och snuvan, men inte fick sova en blund p.g.a. att jag hela tiden måste snyta mig. Strax efter var rinnsnuvan borta... så kom inte och säg att Gud inte hör bön! Förresten har Han stöttat oss extra mycket hela dagen idag - vedkillen kom med ny ved just som den gamla tog slut, Kooperativet Laxen ställde upp med ett helt arbetslag som bar in och staplade den och en kille kom från Hova Rör (bara en timme efter att vi ringt dem) och fixade vattenpumpen, som envisades med att stänga av hela tiden. Det sista stressade mig oerhört, eftersom jag behöver kunna tvätta mer än vanligt medan jag är sjuk... så jag har haft många anledningar att prisa Gud för Hans närvaro och hjälp, samt välsigna alla dem som kommit till undsättning!

Mentalt är jag nog inte riktigt med så där hundraprocentigt i vad som sker runt omkring mig just nu. Nätterna är långa och svåra, men jag har monterat sänghuvudförhöjningen och halvsitter för att andas lite lättare. Dagarna känns desto kortare, eftersom jag mest sitter och andas så lugnt jag kan, snyter mig, hostar och försöker följa råden om att dricka varmt (främst te och choklad, men också blåbärssoppa). Katterna är irriterade på mig - de vill ligga och slumra tätt intill mig, men jag far ideligen upp och måste hosta lungorna ur mig... och Imma har ljudligt jamat om vad hon tycker om att sova i uppförsbacke! Nåja, Mutti tar så väl hand om mig, lagar god mat flera gånger om dagen och sköter hushållet så att jag kan vila. Nu behöver inte någon av oss bära ved, så vi turas om med själva eldningen... och eftersom vi "snål-eldar" behöver vi inte besöka pannrummet särskilt ofta.

I morgon fyller Mutti 70 år.

2013-02-14, torsdag
St. Valentin

Igår kväll fick Mutti och några vänner nog av min envishet (och min otäcka hosta) och "drev iväg" mig till jourcentralen i Skövde, där sjukvårdsupplysningen hade bokat en läkartid åt mig. En lite stressad men vänlig läkare undersökte mig, lyssnade på mina lungor och mitt hostande, kollade min sänka (som visade sig vara 26, alltså inte alls särskilt hög) och konstaterade att det inte var lunginflammation - som mina vänner trodde - utan en virusinfektion i bägge lungorna. Någon antibiotika behövdes alltså inte, vilket jag var tacksam över... den sort de brukar skriva ut åt mig (jag är ju allergisk mot penicillin och tål bara några få sorters antibiotika) förstör smaken på allt man äter och dricker... och att äta och dricka tillhör just nu de få glädjeämnen jag klarar. Dessutom skall jag tydligen se till att få i mig mycket varm vätska, eftersom virus inte mår bra av värme... så jag kolkar enorma mängder te. För hostan fick jag Theracough lösning (den lindrar i alla fall) och så stränga order att undvika kall luft, ansträngning m.m. Är det inte typiskt? Det enda jag sysslat med sedan Mutti kom hem har varit att bära ved och elda - nu får jag inte göra det, ens! Så vi kompromissade och tog in ved tillsammans idag, och så växlar vi om med eldandet... jag kan inte lämna över det helt till henne, för det orkar hon inte, men på det här sättet klarar vi oss ändå.

Nätterna har varit väldigt svåra, eftersom jag hostar häftigare och oftare när jag ligger ner. Och eftersom jag är inkontinent, har det varit eländigt... jag har fått byta trosor (och bindor, förstås) och bädda om i sängen flera gånger per natt. Tills jag kom ihåg att vi har kvar blöjor från när Daddy var som sjukast! Så natten till idag har jag faktiskt sovit, visserligen vaknat och hostat, men sedan kunnat somna om igen utan att behöva gå upp - vilken lättnad! När jag kröp i säng försedd med blöja kunde jag inte låta bli att skratta för mig själv... "jaha, så var man tillbaka i det här stadiet, då" tänkte jag "inte ens 50 år gammal". Men även om blöjor är otympliga, fungerar de perfekt... och vem bryr sig om annat mitt i natten?

I övrigt tar jag det lugnt. Jag menar, istället för att bli stressad och gnälla både över symptomen och över "av alla olämpliga tillfällen..." tänker jag den här gången att alla blir sjuka emellanåt och just nu är faktiskt ett helt okej tillfälle eftersom vi inte har något på schemat minst en vecka framåt. Förhoppningsvis kan den inställningen hjälpa mig under läkningsprocessen...

2013-02-11, måndag

Min allra bästaste väninna Mia har stängt ner sin hemsida i väntan på ny inspiration... och det fick mig att börja fundera kring min. Kanske dags att ändra lite här i skrivblocket efter alla år? Det finns nya ämnen jag skulle vilja skriva om, och gamla flikar som inte längre känns så aktuella... eller rättare sagt, de var bra idéer som aldrig lyfte riktigt utan stannade i hangaren. Tills vidare låter jag dem vara kvar, men börjar så smått att dona med förändringar lite här och var... så får vi helt enkelt se vad det blir.

Att jag inte skrivit på flera veckor beror på flera saker, framför allt att både Mutti och jag varit/är sjuka. För Muttis del kulminerade en influensa i att hon fick köras akut till KSS förra tisdagen (den 5 februari) när hon blivit näst intill apatisk och inte kunde svälja... och under den vecka som gått har hon blivit undersökt på alla möjliga sätt (bl.a. med laryngoskopi, gastroskopi och kontraströntgen av svalg och magmun). Lyckligtvis hittade de inte vad vi hade fruktat - nämligen strupcancer (det var vad mormor dog i), något Mutti och jag båda hade tänkt på men inte talat högt om - utan istället fann de att hon var rätt ordentligt uttorkad inombords, hade svamp i munnen och svalget och, som vanligt, tappat kontrollen över sockret. Men alla de där sakerna plus en urinvägsinfektion är åtgärdade nu, och det var en pigg och glad Mutti jag fick ta med mig hem idag. Då hade vi haft ett viktigt samtal med diabetessköterskan också, där vi fokuserade oss på hur Mutti skall kunna acceptera sin diabetes även med hjärtat och leva med sina sjukdomar istället för att försöka blunda för dem. Det gläder mig att vi äntligen kunnat nå hit, för jag har länge misstänkt att Muttis problem med sockret åtminstone till en viss del beror på att hon inte vill vara diabetiker... det är så oändligt viktigt att ens sjukdomsinsikt sitter inte bara i huvudet utan också i hjärtat!

Själv har jag dragits med en förkylning som varken velat bryta ut eller ge med sig - tills i förrgår, då den blev oregerlig och gick ner i bronkerna. Så nu kan jag nästan inte tala, kraxar som en ovanligt hes kråka och hostar så det sliter i bröstet. Eftersom symptomen blir värre när jag ligger ner, försöker jag att hålla jag mig på benen men tar det så lugnt jag kan... vissa saker måste ju tas om hand oavsett hur man mår, som eldningen för att hålla huset och oss själva varma (inklusive att bära in veden, vilket jag gör korg för korg) och sköta katternas behov, men i övrigt håller jag mig stilla och läser, gosar med katterna eller ber. Och så försöker jag komma tidigt i säng om kvällarna (med en hutt Quilla Simplex som nattfösare)... det är så skönt att gona ner sig i sängen med två varma katter under täcket och en bra bok att läsa till man blir lagom sömnig att släcka lampan!

Ute är det kallt - och så pass mycket snö att jag borde köra snöslungan åtminstone nere vid grinden och där vår uppfart mynnar ut vid vägen... men så mycket krafter har jag inte, och ny snö är på gång, så jag hoppas att lantbrevbäraren förstår... funderar på att sätta en lapp på brevlådan där jag skriver att jag är sjuk och att jag kommer att snöröja vid lådan så snart jag mår bättre, så vet hon att jag tänker på henne.

Katterna mår i alla fall bra, och vi har mat så vi klarar oss. Vad gäller kattutställningen i Örebro och hundutställningen i Karlskoga, kan ni läsa mer här och här.

2013-01-25, fredag

Idag fyller min kattkompis Åsa år - grattis! Det är väl 25 du fyller? Som vanligt? *ler stort*

Veckan har varit lite småvissen för min del, för jag har haft ont i magen och känt mig hängig. Förkyld är jag också, så bihålorna värker, och det gör mig tröttare än vanligt. Så jag har inte varit särskilt aktiv; i onsdags blev vi t.o.m. tvungna att ställa in Muttis vattengympa eftersom jag inte orkade köra bil. Dagens artrosbehandling kom vi dock iväg till och igår var jag hos tandhygienisten, som berömde mina tänder och berättade den glada nyheten att tre av mina sex tandlossningar har läkt *glad*.

Igår kom också Muttis fuskpäls, och gissa om hon blev lycklig! Så jag vill passa på att sända ett varmt tack till alla er som deltagit i insamlingen. Så här fin är hon i sin "mink" (som alltså inte är äkta - något sådant skulle varken hon eller jag förfalla till):

Kattbäddsauktionen avslutades i onsdags och gick alldeles utmärkt. Nu håller jag på att räkna ut frakt på de bäddar som skall skickas - resten tar jag med till kattutställningen i Örebro nästa lördag och levererar direkt till rätt personer.

Ute fortsätter det att vara kallt. Träden är täckta av tjocka lager frost/iskristaller och jag erkänner att det är mycket vackert... men jag längtar i alla fall efter en lång och lagom varm vår! Det går åt mycket ved just nu, och eftersom Mutti har gjort sig lite illa i högra knäet (inget farligt - hon behöver bara vila ett par dagar från trapporna) är det jag som eldar.

2013-01-21, måndag

Varje dag tänker jag att jag skall uppdatera den här dagboken, och varje kväll går jag till sängs utan att ha gjort det. På ett sätt är det bra, för jag var en gång i tiden dagboksberoende och försummade själva levandet av livet framför att skriva i min dagbok... men för er som vill veta hur vi mår och har det, är det kanske irriterande att jag uppdaterar så sällan.

Pensionen har kommit och gått, skulle man kunna säga... den var mindre denna gång, eftersom jag ännu inte har fått svar på min förnyade ansökan om bostadstillägg (handlar om cirka 1.800 kr/månad) och gick helt åt till räkningar, mat och ved. Ja, och så kunde jag äntligen slutbetala fakturan från reparationen av bilen i november - det känns skönt, för man vet aldrig när man behöver hjälp nästa gång! Nu är jag totalt pank, men var inte oroliga för Muttis päls... de pengarna sitter på ett annat konto i väntan på att försändelsen anländer.

Muttis päls, ja. För er som inte är inblandade, handlar det alltså om att Mutti fyller 70 år i februari och att familj, släkt och vänner har skramlat till det hon önskade sig: en fusk-minkpäls. Alla har varit fantastiskt generösa, så pälsen är beställd och kommer vilken dag som helst. Tack skall ni ha! Sedan väntar vi med själva firandet till sommaren, närmare bestämt den 6 juni, då vi bjuder in till trädgårdsfest här hos oss. Något vi båda ser väldigt mycket fram emot!

I övrigt går livet sin gilla gång. Vårdbesök och behandlingar har kommit igång igen efter högtidsdagarna - på måndagar och fredagar får Mutti hjälp med sin artrosvärk i fingrarna och på onsdagarna har hon vattengympa för hjärtsjuka. I morgon skall hon på återbesök till sömnkliniken, eftersom hennes CPAP har börjat låta konstigt... jag tror att de helt enkelt byter ut den. Annars är vi mest hemma - läser, umgås, eldar (det är cirka -8 grader ute om dagarna) och försöker hålla oss till vardagsrutinerna för måltider, medicineringar och vila. Endera dagen tänker jag plocka fram mina målargrejor igen... och så har jag börjat cykla på Muttis träningscykel i förhoppningen att kunna gå ner lite i vikt. Jag deltar i träningen på vattengympan också, fast bredvid bassängen. Däremot promenerar vi nästan ingenting just nu; snön är för besvärlig, det är halt på vägen och Mutti har lite för ont för att komma någon längre sträcka.

Summa summarum: i det stora hela mår vi bra, och det gör katterna också. Allt väl på denna front, med andra ord.

2013-01-11, fredag

Stort grattis på födelsedagen, Torbjörn!

Den här dagen har varit tröttande, men bra. Först var vi till vårdcentrum, där Mutti fick mjuka upp och träna händerna hos arbetsterapeuten - och eftersom de har flyttat till nya lokaler intill vårdcentralen kändes det nästan som om det var första gången vi var där. Sedan lämnade jag Mutti hemma och körde till Kristinehamn för ett möte med valberedningen i Djurskyddet... och oj, så trevligt det var! Lynda och Ingrid fick mig verkligen att känna mig välkommen och jag delade soffa med en underbar whippet-hane ("förmodligen Sveriges största" sa Lynda, och Benny är verkligen ovanligt stor för att vara whippet... ja, han kunde ju ha varit en ovanligt liten greyhound också...! *skrattar*) medan vi pratade om styrelsens arbetsmetodik, vad jag kan komma med (bakgrund, kunskaper, talanger, ambitioner, tid och ork o.s.v.) - och böcker! Det visade sig att vi alla tre älskar böcker, så det var snudd på att vi bildade en bokcirkel mitt i alltsammans, och Lynda lånade mig två böcker ("Major Pettigrews sista chans" av Helen Simonson och "Kaffe med Rån" av Catharina Ingelman-Sundberg). Nästa gång skall jag få låna "En man som heter Ove" av Fredrik Backman... den har jag hört skall vara hysteriskt rolig, så den ser jag verkligen fram emot att få läsa! När vi var vid vårdcentrum passerade vi förstås biblioteket också, där jag fann lite smått och gott... så nu har jag mycken läsning framför mig.

Djurskyddets årsmöte hålls den 10 mars, förresten, ifall någon undrar. Då får vi se om det är fler än valberedningen som vill ha in mig i styrelsen... *ler stort*

Dagens enda negativa upplevelse: det snöar (små, hårda korn) och har blivit minusgrader.

2013-01-08, tisdag

När man efter en period utan några som helst rutiner vaknar upp rätt tidigt på morgonen och inser att det "bara" är tisdag, känner man att man har ork med lite av varje *skrattar*. Jag som trodde att det hunnit bli onsdag! Så idag har jag uträttat diverse ärenden (bl.a. apoteket och biblioteket) i Gullspång, ringt Njurförbundet om Muttis medlemskap, ringt sömnkliniken om att Muttis CPAP börjat låta konstigt, tagit oss ur ett dödläge i ett datorspel vi håller på med samt tvättat, diskat och lagat lite långkok. Åh, och så har jag fått veta att vi har en TV att hämta i Degerfors hemma hos Max och Måns mot att vi kommer och fikar på lördag och har med oss kattgodis. Sist, men inte minst, så har jag blivit kallad till ett möte med valberedningen i Djurskyddet Kristinehamn på fredag... skall bli trevligt, det också.

Ute är det fortsatt blött och cirka +3 grader varmt.

2013-01-06, söndag
Trettondedagen

Om vi hade haft en regissör på plats i kyrkan idag, hade han/hon nog slitit sitt hår eftersom det hände så mycket som var "off the record". Biskopen, som celebrerade, var hes efter en envis förkylning, flera trotjänare rörde sig i församlingen för att visa nykomlingar till rätta i liturgi och psalmbok, organisten kom i sista minuten och störtade flämtande upp till orgeln just som processionen skulle börja... och jag njöt av varenda minut, just för att mässan visade så tydligt vad det är vi gör i kyrkan. Tjänar Gud. Inte följer protokoll till punkt och pricka som blinda och hjärntvättade soldater. Och jag kom på mig själv med att andas lugnt åt organisten, läsa mässan inombords för att stödja biskopen o.s.v. Det enda som störde mig var när en mobil satte i gång att spela högljutt precis innan vi skulle falla på knä inför Sakramentet... nog begriper väl envar att man stänger av sin mobil innan gudstjänsten börjar? I övrigt var mässan fantastisk - och när vi sjöng, lät vi som om vi vore flera hundra!

Efter mässan, när det blev julfest trots att jag hade fått beskedet att det inte skulle bli någon, kände jag mig desto vilsnare. Vi var många som trängde ihop oss i församlingsrummet (som egentligen rymmer max 15 personer) och skulle ta för sig av den framdukade buffén, fika, umgås... och "alla" ville prata med mig, så jag flaxade rotlöst omkring för att dels prata med folk, dels fixa mat och dryck åt Mutti, Jan-Åke, Martin och Vendela (själv fick jag inte i mig någonting - det hann jag inte med i röran). En kort stund fick jag sitta ner och prata lite grand med Jan-Åke och Vendela, men inte alls på det sätt jag hade velat... och Krister satt "inlåst" med biskopen och några speciella gäster i sakristian, så honom hann jag knappt gratta på födelsedagen i efterskott med en kram innan han försvann. Det är bara att konstatera att ju djupare jag går in i mitt böneliv här hemma, desto mer dras jag till gudstjänst och tystnad hellre än folksamlingar och socialt mingel... för första gången satt jag mitt i alltsammans och kunde inte tänka på något annat än att det hade behövts dämpmattor i innertaket i församlingsrummet! Istället för att glädja mig åt att jag var omgiven av människor jag älskar.

Hur som helst kunde vi lämna över julklapparna m.m. till Jan-Åke, Martin och Vendela innan vi lämnade Stora Essingen och åkte ut till Boo kyrka. Daddys gravsten är jättefin! Men det var svårt att ta sig ända fram, för snön hade frusit sig stenhård och var glashal... så vi blev inte kvar länge utan la utsmyckningen (en gravkrans, men inte i form av en krans utan formad som en stjärna) på plats, sa några ord och tog oss sedan tillbaka till fast mark igen. Tänk, det känns verkligen att Daddy inte är där! Att besöka graven är liksom inte speciellt... det är bra att den finns, och någon annan gång kanske det känns annorlunda, men den här gången upplevde jag ingenting särskilt där.

Riktigt avkopplande blev det först hemma hos Torbjörn, dit vi for direkt efter besöket i Boo. Hos honom är det alltid lugnt och skönt, han bjöd på god middag och både Mutti och jag lät axlarna sjunka till ro. Underbart! Tyvärr kunde vi inte stanna så länge som vi hade velat; vi hade ju lång väg hem och dessutom behövde Torbjörn få lite tid för sig själv innan sängdags eftersom han skulle jobba dagen efter. Jag vet ju hur det var på den tiden jag själv jobbade... då behövdes söndagskvällarna för diverse förberedelser inför arbetsveckan.

Hemresan gick utmärkt - vi stannade i Arboga och fikade, men i övrigt rullade vi på tills vi kom hem. Både vädret och väglaget var bra, och tack vare att det är söndag var trafiken lugn. Och i morgon har vi inga plikter, så vi kan sova ut ordentligt. Skönt!

2013-01-05, fredag

Igår knackade årets första migränanfall på skallbenet - inifrån. Så jag låg större delen av dagen och var inte riktigt pigg igen förrän idag. Inte för att det behövdes, för vi tar det fortfarande lugnt och njuter av att det inte händer så mycket som kräver vår närvaro och/eller uppmärksamhet. I morgon blir det desto mer intensivt, för då tar vi den där endagsturen till Stockholm som jag har berättat om förut. Mutti har eldat ordentligt nu i kväll så att huset inte skall hinna bli utkylt innan vi kommer hem igen, och katterna får mat innan vi åker och när vi kommer hem, så dem går det ingen nöd på. Hoppas bara att väglaget blir hyfsat! Jag lovar att köra klokt, och vi har praktiskt taget sprillans nya dubbdäck på bilen... så om ingen galning (eller en långtradare med sommardäck) kommer i vår väg, blir det säkert en trevlig resa.

2013-01-03, torsdag

Grattis på födelsedagen, Krister!

Just nu är dagarna soliga, (för årstiden) ovanligt varma och riktigt sköna. Vi har faktiskt barmark i hela trädgården, vad jag har kunnat se, och vägarna är fulla med pölar. Tänk om det kunde förbli så till våren kommer på riktigt! Men det är nog alldeles för mycket att hoppas på...

Var iväg och betalade av på min reparationsskuld vid bilverkstaden samt pantade flaskor på ICA. I övrigt har jag småstädat, läst och tagit det lugnt, och nu efter middagen skall jag tvätta ett par omgångar.

2013-01-01, tisdag
Nyårsdagen, Gudsmoderns Dag, Den heliga familjens Dag

Om det är sant som ordspråket säger att "som det nya året börjar, blir det" kommer vi att få ett varmt, grönt och soligt 2013! För idag har det töat så mycket att vi har barmark här i Otterbäcken, och solen sken från en blå himmel under hela dagen... det var först när mörkret kom, som vägarna blev glashala. Då blev de det desto mer, så när jag skjutsade Vendela till bussen vid Hova turistbyrå såg jag till att ta det lugnt... och på hemvägen fick jag stå still ett tag ungefär i höjd med Odinslund medan en bärgare drog upp en Volvo ur diket. Nu behöver vi dock inte ta ut bilen på flera dagar, och det känns bra - inte bara p.g.a. väglaget, utan framför allt för att vi är så trötta. Det är underbart att träffa familj och vänner, men man (läs: vi) blir trött i huvudet och orkar inte hålla igång så mycket och länge som man skulle ha velat... så nu skall vi vila några dagar, inte göra något särskilt utan bara ta det lugnt.

Vi har också tagit några beslut inför det nya året; inga löften, utan mer ambitioner som vi hoppas kunna följa:

  •  att låta datorerna vara avstängda på söndagarna (om inget kräver att vi är nåbara den vägen)
  •  att ha en reträttdag i veckan (ev. just söndagar)
  •  att vi skall försöka vara mer kreativa (konstnärliga), var och en på sitt sätt

Ja, som sagt, nu har Vendela rest hem till Stockholm igen och vardagen återtar sin plats i våra liv. Vilket är "faire avec", som jag lärde mig i Bodil Malmstens senaste bok "Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag" - helt okej och som det skall vara. Var sak har sin tid... fast riktigt över är inte julen än, för Trettondedagen återstår att fira och det tänker vi göra i Stockholm. Egentligen har vi inte råd att resa dit, men vi vill så gärna eftersom vi vill dels delta i mässan, dels träffa Jan-Åke och överlämna julklappen till Martin, dels besöka Daddys grav, samt dels fira Torbjörns födelsedag lite i förväg hemma hos honom.

Avslutar med två jämförande bilder:


Juldagen


Nyårsdagen



Vill Du nå dagboken för år 2012?
Klicka här!