Vi har både digital-TV och bredband hos

och det har hittills fungerat alldeles utmärkt!



Försök till dagbok...




2008-12-31

Antar att det är på plats med en liten summering av det gångna året? Åtminstone i några punkter... så att ni får en bild av hur omväxlande och oförutsägbart ett år kan vara t.o.m. när man tycker att det mesta i ens tillvaro står ganska så still...

  • Finaste och mest högtidliga stund: min prästvigning
  • Mest totala överraskning: att bli med Rufus
  • Sorgligaste konstaterande: ekonomin har gått från dålig till värre
  • Lite av ett antiklimax: trädgårdsarbetet...
  • Största tacksamhet: att Krister överlevde bussolyckan i Peru
  • Viktigaste enskilda uppgift: förbönerna
  • Vackraste minne: inför Läkegudstjänsten under Mikaeli, då jag - när jag kysste stolan innan jag la den över axlarna - plötsligt insåg ända in i hjärteroten att jag är präst
  • Största lättnad: migränanfallen har varit mer kortvariga
  • Viktigaste läxa: mitt kall är altaret - vid det (som präst) och på det (som sjuk)
  • Största kärleksögonblick: när jag såg att Aragorn och Imma accepterade Rufus och började ta hand om honom

    Och nu vänder vi blad i det här skrivblocket - för sjätte gången, faktiskt. Jag vet inte hur det är med er, men jag har (oavsett om jag tror på det eller ej) alltid följt traditionen att "som året börjar, blir det". Därför är de två första dagarna bokade: en till att städa upp ordentligt här hemma, och en till kapellet. Givetvis skall ungarna få vara med hela tiden!



    2008-12-27

    Hur har era julhelger varit? Min har varit fin - lugn, skön, glad och god. Torbjörn kom traditionsenligt dagen före julafton och stannade till annandagen, och han lyser alltid upp tillvaron på tusen olika sätt... framför allt bara genom att vara där. Gud välsigne honom! I år har också Daddy varit vaken nästan hela julhelgen och kunnat delta i middagar, samtal och sådant vi gjort... det betyder mycket för oss alla.

    Min största upplevelse var - som ni nog förstår - midnattsmässan. Nu när jag är präst får jag ju äntligen fira mässa, och det betydde att jag inte bara i ord, tankar och känslor kunde återuppleva Jesu födelse utan i handling fira Guds människoblivande i nattvardsmysteriet... och givetvis följde vi den långt mer än tusenåriga traditionen att "tända så många ljus som församlingen har råd till" samt sjunga alla de underbara julpsalmerna. En fascinerande sak var att Rufus, som blev välsignad i mässans inledning, höll sig så stilla och verkligen verkade njuta av att delta i gudstjänsten... han satt i Muttis famn hela mässan igenom, rörde sig inte men följde med blicken vad som hände hela tiden. När vi sedan avslutade mässan med att sjunga "Stilla Natt" försökte han sjunga med! Så nog kommer det att bli en riktigt fin klosterkatt av honom... det kändes tydligt att han förstod stundens allvar och tyckte om det han upplevde, även om han inte visste riktigt vad vi sysslade med. Och mer än så kan man ju sannerligen inte begära av en liten sexmånaders kattunge! (På fotot är Rufus klädd i den vackra "dop-dräkt" som gammelmatte sytt åt honom... och inför eventuellt teologiskt känsliga läsare kan jag försäkra att jag förstås inte döpte honom, utan välsignade honom som man i enlighet med vår kyrkas liturgi välsignar en katt).

    En sista liten notering, innan jag kryper i säng... kvällen före julafton grattade Torbjörn mig på födelsedagen med en present som gjorde mig så glad att jag nästan brast i gråt: en dator-penna! Så när jag har lärt mig att hantera den, hoppas jag kunna bjuda på lite egenhändigt digitalritade bilder här i mitt skrivblock... *lycklig*

    2008-12-23

    Titta på datumet här ovan och känn efter i maggropen. Pirrar det inte lite extra? *skrattar* Vi har nått da'n före da'n, och jag kan bara gissa mig till vad folk använder denna mycket speciella tisdag till... själv tar jag det lugnt, eftersom vi är klara med allting och bara väntar på att Torbjörn skall komma bilande från Stockholm.

    Vill passa på detta tillfälle att tacka alla er som har sänt mig julhälningar på olika sätt - julkort, mejl, julbrevs-länkar o.s.v. Det har varit underbart att höra ifrån er, och jag önskar er allesammans en RIKTIGT GOD JUL! Framför allt hoppas jag att ni skall kunna ta det lugnt, stressa av, njuta av god mat och fridfull vila, oavsett om ni är ensamma eller firar tillsammans med andra.

    Och får jag vara fräck nog att be er att åtminstone någon gång under julhelgen dra er till minnes att det är Jesus och inte tomten som fyller år?



    2008-11-30   

    Fjärde adventssöndagens tema är rätt handlingssätt.

    Eftersom jag varit så dåligt med att skriva nu i advent, och därmed "missat" två av adventssöndagarnas teman, tänkte jag sammanfatta adventsbudskapet här: När man lärt sig att skilja mellan viktigt och oviktigt (första advent) och att vända ryggen åt sin egoism (andra advent) är man fri att i kärlek (tredje advent) handla på rätt sätt (fjärde advent). Ett viktigt budskap!

    För oss kan julen komma när som helst nu - vi är redo. I morgon skall Daddy och jag åka in till Mariestad och handla färskvarorna, d.v.s. sådant som inte kunnat köpas i förväg. Samt kattsand - det går åt massor av sådan nu när alla tre missarna frossar i kattungefoder - hihi! Under tiden skall Mutti städa hemma, vilket hon helst gör ensam... och sedan skall granen monteras och kläs. Vår jul är mycket okomplicerad, stillsam och lågmäld... och därför undviker vi också stress, höga förväntningar och eventuella släkt-konflikter. Det är oerhört skönt!

    "Smaragden" är klar och jag håller som bäst på att printa och häfta de sista exemplaren. I morgon går de iväg, och förhoppningsvis kan de ge mottagarna lite avkopplande läsning under de kommande helgerna...

    Fick en jättefin julbanner av Mia:

    STORT TACK!



    2008-12-16

    I morgon är det precis en vecka kvar till jul... känner du dig stressad? Inte jag! För det enda vi satsar pengar på varje år är maten, och den köper jag i allmänhet vid ett enda tillfälle då jag ägnar två-tre timmar åt att åka runt till de butiker som har vad jag letar efter. Resten är tradition - att pynta, klä julgranen, laga maten o.s.v. - och det tjuvstartar vi inte med, utan allt sådant sker dagen före julafton. Hur vi klarar av det? Jo, genom att alla har sin uppgift att utföra, och hela familjen hjälps åt. Jag har t.ex. ansvaret för att montera (ja, vi har plastgran - både Daddy och jag är allergiska mot äkta gran) och klä granen, och Daddys ansvar är att dels hjälpa mig och dels hålla koll på nyheterna så att vi hela tiden kan be för dem som behöver det. Mutti lagar maten, och eftersom det är mycket långkok varvar hon med att pynta i bottenvåningen. På kvällen samlas vi vid den högtidliga avsmakningsceremonien... då skall det kollas att doppigrytan smakar rätt och att skinkan blivit bra - yummy! *slickar mig om munnen*

    Rufus har varit och hälsat på gammelhusse, och de gillar verkligen varandra så det både syns och hörs - hihi! Och nu accepterar Imma den lille, så familjefriden är återställd... känns alldeles fantastiskt att det har gått så fort och så smidigt! Anti-bit-träningen går också framåt, och jag har sett att Rufus lystrar till sitt namn... så det enda "problemet" vi har är väl att Aragorn och Imma är så förtjusta i det dyra kattungefodret att jag måste köpa en större säck nästa gång jag handlar. Och eftersom kattungemat innehåller ämnen som skall förhindra förstoppning har de stora katterna drabbats av löpmage... vilket betyder att jag måste köpa en ny säck pellets också... hihi!

    Mindre roligt var det att få reda på att de haft ett jordskalv på 4,7 nere i Skåne - usch, där bor ju min bästa väninna och mina gudkillar! Lyckligtvis verkade ingen ha skadats, och som skalvet skedde väldigt tidigt i morse kanske inte så många befann sig utomhus (t.ex. i sina bilar på väg till jobben). Skall kolla Mias hemsida om en stund och se om hon skrivit något om detta... vill gärna veta att hon mår bra, och att de inte drabbats av något elände! Sedan Krister var inblandad i den där svåra bussolyckan i Peru är jag lite nojig för hur de jag håller kära mår... man känner sig så hjälplös när man sitter här hemma och inte kan göra något för dem, fast man inget hellre vill.

    Krister kommer hem i morgon - han har redan påbörjat resan, men eftersom han reser "åt fel håll" tar det extra tid... han kommer att vara så trött när han kommer hem, den stackaren! Så jag lovar att inte terra honom med telefonsamtal utan vänta tills han hör av sig till mig...

    2008-12-12

    Oj, så det snöar ute! Jag trodde knappt mina ögon när jag tog ut bilen ur garaget för att köra till Gullspång och uträtta några ärenden under eftermiddagen; världen har blivit alldeles kritvit och snötyngt vacker, och vägarna är moddiga trots att snöröjarna arbetar för fullt med både plogning och saltning/sockring (här använder man inte sand utan en blandning av salt och socker som visst skall ge ett extra bra däckgrepp). När jag kom hem igen, kände jag mig tvungen att ta en promenad runt tomten med digitalkameran och föreviga allt detta fina... som inte blev ett dugg mindre vackert i blått skymningsljus, då adventsljusstakar och stjärnor glimmade extra tydligt i fönstren. Nu är det verkligen hög tid att Mutti och jag får upp grangirlangen med lysdioder som skall pryda verandaräcket under de stora helgerna!

    Och så här ser Otterbäckens "stora genomfartsled" ut idag... hihi! Så här års märker man extra mycket hur stor skillnad det är mellan att bo i ett så här litet samhälle och att bo som jag gjorde förut, i en tätbefolkad förort till en storstad... och jag ångrar inte flytten ett dugg!


    (För den som undrar: de vita fläckarna är snöflingor, upplysta av blixten i kameran)

    På tal om det: inspirerad av den sagolika vintervärlden utanför, har jag äntligen lyckas knåpa ihop årets julbrev till alla mina nära och kära. Det blev lite annorlunda i år, men sammanfattar ändå rätt bra hur mitt år varit, om jag får säga så själv...

    2008-12-11

    En så underbar födelsedag! Idag har Radio Guld spelat Mannfred Manns Earth Bands fantastiska låt "Davy´s on the road again" för mig i deras program GuldGrattis (jag hade önskat den i ett mejl)... tusen tack!!! *gråter av glädje* Den här låten går jag och sjunger på jämt och ständigt, men faktum är att jag inte har hört den sedan tonåren... och alla försök att få tag i studioversionen (konsertversionen har jag på LP) har misslyckats. Har du inte hört den? Här är en youtube, ledsamt nog abrupt avhuggen i slutet:

    Och nu, när det hunnit bli mitt i natten, har jag hittat och köpt låten i rätt version hos iTunes Store... *gråter ännu mer* Har jag sagt förut att jag älskar Internet?!? Som jag har letat och letat... längtat och önskat... *tårarna bara rinner*

    2008-12-08

    Då är jag hemma igen efter en härlig helg hos biskopsparet! Det har varit rena semestern, trots tidiga morgnar, och jag har verkligen känt mig omhändertagen och ompysslad. Mycket har också hänt... i lördags var vi i Stockholm på styrelsemöte i samfundet och igår firade vi mässa i Uppsala, där kyrkan har en liten församling. Det var första gången jag var där, och jag trivdes alldeles utmärkt - den liberalkatolska andan finns överallt *glad*. I övrigt har jag mest vilat och umgåtts med underbara människor... och inte en enda gång knackade migränen på skallbenet, utan den enda påminnelsen om min dåliga hälsa var att CPAP:en inte fungerade, så jag fick sova utan andningshjälp. Nå, det gick bra ändå - jag kände mig trygg och avslappnad, hade inte ett bekymmer i världen och visste att ingen i huset skulle ta illa upp att jag snarkade så att taket lyfte om nätterna.

    Nu kan jag också tala fritt om det som hängt över biskopen och mig sedan i tisdags, men som vi haft tystnadsplikt om. I tisdags inträffade nämligen en riktigt otäck bussolycka i Peru - en minibuss totalkvaddades av en större buss... och ombord på den lilla bussen fanns Krister och hans vänner i inka-föreningen! Jag läste om det i tidningarna i onsdags, men där stod förstås ingenting om vilka som var inblandade... men det lyckades jag på egna vägar (som jag inte tänker avslöja) ta reda på, och då kontaktade jag genast biskopen eftersom han helt enkelt måste känna till det hela, då Krister är präst i vår kyrka och bär en stor del av ansvaret för församlingen i Stockholm. Sedan väntade några oroliga dagar, då vi inte visste någonting och inte kunde tala med någon... tills jag i lördags fick ett mejl från Krister, där han skrev att han visserligen var skadad men mådde bra och skulle bli utskriven samma dag. Han gav mig instruktioner att kontakta några namngivna personer (bl.a. hans mor) och avslutade med orden "meddela alla" - och därmed var tystnadsplikten äntligen över och biskopen och jag kunde ägna några timmar åt att ringa runt till folk, medan biskopinnan servade oss med fika och mackor. Å, så lättade vi var! Nästan yra av lycka, rentav. Men samtidigt fick vi många att be för... två personer hade dödats i krocken, och resten av de som suttit i minibussen var skadade (varav en livshotande)... och alla deras anhöriga, som befann sig i Europa medan deras skadade och döda befann sig i Peru. På söndagsmorgonen (jag kollar alltid mejlen innan en gudstjänst, ifall jag fått önskemål om förböner) kom ett nytt mejl från Krister (vi hade givetvis besvarat det förra, så han visste att kontakten var upprättad) där han beskrev olyckan mer i detalj och sedan berättade att de var fyra stycken som nu rest till Cuzco för att vila ut och bearbeta det de upplevt. Ett klokt beslut, tycker jag! Att ta itu med sådant direkt på plats och med andra inblandade, är säkert det allra bästa sättet att hantera en så här svår sak.

    Nå, själv reste jag så småningom hem med tåg, först Intercity till Hallsberg där jag hade en timme att slå ihjäl (vilket jag gjorde på en pizzeria) och sedan X2000 till Kristinehamn, där Mutti och Daddy väntade med bilen. Känns bra att vara hemma, förstås - och gosigt att få ha katterna omkring mig igen - men jag har haft en underbar helg och jag är så tacksam för allt biskopsparet gjort för mig. Tack skall ni ha!

    2008-12-04

    Hinner inte skriva så mycket i kväll... måste tidigt i säng, eftersom jag reser till Västerås i morgon. Kan dock berätta att det börjar bli lugnt här hemma: Imma håller sig fortfarande lite grand i bakgrunden, men Aragorn och Rufus verkar ha kommit underfund med varandra och till min glädje är det Aragorn som står högst i rang. Var orolig för att det faktum att Rufus inte är kastrerad skulle ställa till det...

    Det snöar och regnar om vartannat, och temperaturen håller sig kring någon enstaka plusgrad. Jag har haft mycket att göra under veckan - bl.a. med ett inköp åt samfundet, som tyvärr gick i stöpet på mållinjen när företaget ifråga ändrade priset i sista minuten. Och så kan man inte göra affärer med en församling... först måste styrelsen fatta beslut, sedan skall kassören ordna erforderligt kapital och sist skall den ansvarige för avtalet (i detta fall undertecknad) slutföra det hela... och sådant tar tid, en tid under vilken villkoren måste förbli oförändrade. Jag menar, om jag först presenterar ett avtal för styrelsen och får det godkänt, kan jag inte sedan gå med på att motparten förändrar villkoren - det har jag inte mandat till. Så i slutänden blev det ingenting av det hela *suck*. En annan sak jag sysslat med är att läsa in mig på äktenskapsbalken och namnlagen, eftersom jag snart skall bli "förhörd" på dessa innan Kammarkollegiet förordnar mig som vigselförrättare... tur att jag är utbildad jurist, för så dåligt som min hjärna fungerar numera hade jag aldrig klarat detta utan att juridiken satt i ryggmärgen på mig! Det som fortfarande kan ställa till det är mitt dåliga minne... men jag tänker plugga in i det sista, så att jag hela tiden håller informationen aktuell i skallen.

    Nu reser jag som sagt till Västerås - skall kampera hos biskopsparet, vilket skall bli mycket trevligt, eftersom vi skall göra en del tillsammans i helgen: samfundet håller styrelsemöte i Stockholm på lördagen och biskopen skall celebrera mässa i Uppsala på söndagen. Tack vare Internet har jag haft biljetterna redo i god tid (Swebus Express-buss på ditvägen och SJ:s Intercity-tåg på hemvägen) och packningen är klar... så nu skall jag bara se till att sova gott i natt, förhoppningsvis utan att bli biten i fötterna eller näsan av en gos-sugen liten Rufus... nattinatti!

    Krister, mina tankar och böner är med dig.

    2008-11-30   

    Första adventssöndagens tema är urskiljningsförmåga.

    Idag är det den första advent, den första dagen på det nya kyrkoåret tillika den första dagen på den s.k. "lilla fastan", d.v.s. de fyra veckorna fram till jul.

    Det är också precis ett år sedan en av den svenska kattvärldens största personligheter - Immas fästman, persern med nos Lucas gick över regnbågsbron, 20 år gammal.

    Så här dags på året är det meningen att friden ännu mer än vanligt skall härska i klostret... men frågan är om det blir så fridfullt i år, med en hyperenergisk kattunge som far kring väggarna dagarna i ända?!? *skrattar* Nåja, andlig frid bär man i hjärtat... och så länge lillungen inte skadar sig själv eller någon annan, har jag ingen anledning att jaga upp mig. Leva livet måste han ju få göra, och vi har få regler här hemma: inget bitande, allt som sitter på väggarna och i taket tillhör matte, slagsmål får inte bli alltför allvarliga och matte förblir Alfa-hona i reviret, oavsett vad. I övrigt låter jag katterna vara katter - det brukar bli bäst så.

    Har längtat så oerhört efter advent!!! Men nu lyser elljusstakarna och de orange pappstjärnorna i fönstren, precis som de skall göra, och hjärtat sjunger av glädje... om fyra veckor skall jag få uppleva nåden att celebrera mitt livs första egna julnattsmässa! Det skall bli min ledstjärna under årets adventstid... den största och viktigaste: Guds stjärna som leder till Betlehem...

    2008-11-25

    Idag skulle vi ha åkt till KSS i Skövde, men Mutti lyckades boka om sin läkartid tills vi har fått på vinterdäcken på bilen. Man kör inte gärna 16 mil i den här snön och halkan... och ändå har vi inte alls samma kaos på vägarna här som i Skåne och på östkusten. Hörde av Mia att det har slagits köldrekord i Lund - de har haft -9 grader, och isen ligger tjock på sjöarna! Här är det bara -1 grad ute, och snön (som under själva snöfallet var cirka 5 cm) har sjunkit ihop till att knappt täcka marken. Känner mig oerhört kluven till detta med snön, måste jag erkänna: å ena sidan älskar jag snö och tycker att allting blir så vackert på vintern, men å andra sidan är jag orolig för hur villaoljan skall räcka till om det blir riktigt kallt.

    Nåja, har i alla fall varit rätt så flitig inomhus - alltid något! Gjorde bl.a. klart kyrkans kalender för 2009, som vi måste beställa så att den hinner tryckas i god tid före jul... det har tagit lite tid, eftersom biskopen ville ha med kyrkans festdagar och samtliga söndagar i den. Å andra sidan lär jag mig mycket om det liturgiska året på att sitta med sådana här uppgifter! Jag har också äntligen fått iväg ett mejlbrev till Mia, som väntat så tålmodigt på att jag skulle få tid att höra av mig. Hoppas att du inte är ledsen på mig för att jag dröjt så länge?

    Sist, men inte minst, har jag lyckats få till några uppdateringar av den här hemsidan. Rufus har fått sin egen sida bland kattsidorna, och jag har ändrat tema och text på sidan om mig. Skulle vilja lägga ut fler boktips också, men det får nog vänta ett tag... att sitta vid datorn är knepigt numera, eftersom Rufus studsar omkring på tangentbordet och jagar markören över hela skärmen. Samt klättrar på mig, förstås. Och skall leka med precis allting på skrivbordet, tills man tror att man skall bli knasig... *skrattar* Och ändå är det just vid datorn mycket av mina uppgifter återfinns... så jag försöker så gott jag kan att skriva med ena handen samtidigt som jag håller Rufus borta från åtminstone tangentbordet (det låser sig nämligen när han stampar omkring på det, och då måste jag starta om datorn) med den andra. Att ha kattunge är sannerligen tålamodstränande!

    2008-11-24

    Idag fyller mina syskon Annika och Tommy 50 år - STORT GRATTIS, BÅDA TVÅ!!! Vi har sänt dem varsitt telegram och skickat med lotter i förhoppningen att de skall vinna riktigt mycket pengar... själva kunde vi tyvärr inte vara med och fira, eftersom Daddy inte klarar så långa resor och vi dessutom bara har sommardäck på bilen (skall få hjälp att skifta däck nu på torsdag). Men jag misstänker att gott om andra fanns på plats för att göra deras stora dag minnesvärd, och det gläder mig!

    2008-11-19

    Idag fyller min f.d. pojkvän/fästman Jan-Åke 45 år - så om du skulle råka läsa detta, vill jag gärna gratta dig på födelsedagen! För du trodde väl inte att jag hade glömt? *ler*

    Här hemma fortsätter konsolideringen mellan katterna. Rufus har insett att matte inte tillåter honom precis vilka äventyr som helst - som t.ex. att bitas eller att klättra i min farmors vackra vepa, som jag ärvde efter henne och som hänger i köket - men han tar det med jämnmod. Aragorn verkar i stort sett ha accepterat lillen, behandlar honom med lugn och tålamod, och Imma blir alltmer framåt även om hon fortfarande helst vistas i ett annat rum... fast det tror jag mest beror på att han är så "stökig". Han får väl anse henne vara "stränga gamla tant Imma"... väsandet har i alla fall upphört, och eventuella inviter till lek avvisas bara med att hon går sin väg. Matte själv drog storvinsten igår kväll när alla tre katterna lade sig att sova i min säng - Rufus ligger helst under täcket nere vid mina fötter, så Imma fick tillbaka sin vanliga liggplats under täcket vid min mage och Aragorn placerade sina fem kilo ovanpå mig (över täcket)... och där låg jag och kände mig lycklig!

    Några äventyrligheter har vi varit med om sedan jag skrev sist. Rufus har försökt klättra in i ugnen när jag lagade varma mackor, och natten till igår hade han så bråttom att komma före matte när jag skulle på toa att han fick sig ett ofrivilligt dopp i toalettskålen. Då svär jag på att Aragorn skrattade käken ur led, där han satt i hallen och tittade på! Medan jag själv fick knipa ihop så gott jag kunde medan jag jagade rätt på den lille rymlingen, tvättade av honom och frotterade honom torr. Och så har jag, som sagt, fått haka ner honom ur farmors vackra vepa... och plocka upp massor av saker som han river ner under sitt studsande mellan väggarna... ungen måste vara raketdriven! Men å andra sidan är han ju en rex, så det är fullt normalt... hihi! Och när det är som värst, och jag utmattad tittar på förödelsen, intalar jag mig själv att ett år går så fort... snart nog är han vuxen och de värsta kattungefasonerna lägger sig. Lite grand. För han är ju som sagt en rex... det är bara jag som har hunnit glömma hur det var när Aragorn och Imma var små... och är tio år äldre nu...

    Fick min pension igår, så nu har jag äntligen kunnat återgälda de vänliga människor som ställt upp under de senaste veckorna. Tack skall ni ha! Det är inte lätt att vara fattig, men jag är åtminstone rik på goda vänner... och det är tusen gånger mer värt! Och jag ber Gud att ge mig chansen att få återgälda all vänlighet jag möter, att få växa till så att också jag blir en god människa en dag.

    Mår riktigt bra just nu, kan jag berätta. Är bara trött... men det är inte så konstigt, med tanke på den lille marodörens framfart. Tills jag har lärt honom av med att bitas kan jag inte heller använda CPAP:en, för det räcker med ett bett i slangen för att den skall sluta fungera... vi får ta en sak i taget.

    2008-11-16

    Första dygnet med kattbebbe i huset har gått oväntat bra, mycket bättre än jag hade vågat hoppas på! Hade nog väntat mig en liten skrämd unge som låg gömd någonstans, dominerad av två kaxiga vuxna katter inställda på att visa den lille vem som bestämmer här i reviret... men så har det inte alls blivit. Lille Rufus har självförtroende så det räcker och blir över, visar ingen rädsla och älskar, gosar, leker, pratar... medan Aragorn och Imma först reagerade med fasa på nykomlingen. Aragorn var värst - väste som en orm, morrade djupt nere i kroppen, blängde och cirklade rastlöst. Imma var betydligt lugnare - höll sig stilla och iakttog, grunnade... vad i all världen var det där för något, och vad gjorde det här?!? Framåt kvällen blev Aragorns cirklar snävare och Imma lät höra ett enda väsande, men det var bara för att Rufus rörde vid henne. En tass i skallen fick honom att dra sig tillbaka tillräckligt mycket för att lugna henne... och det var det. Vi tvåbenta (Marie-Ann, hennes make Håkan, Mutti, Daddy och jag) drog oss tillbaka till Muttis och Daddys vardagsrum för att fika, dricka vitt vin och njuta av lite ost... och när jag kom tillbaka hem igen efter midnatt, rådde lugn och stillhet här hemma. Imma låg på skrivbordet, lillungen lekte på golvet, Aragorns cirklar hade bytts ut mot ett rastlöst vandrande mellan rummen och ständiga besök hos matte för att försäkra sig om hennes kärlek... och när jag satte mig vid datorn för att ladda ner fotona jag tagit, samlades alla katterna kring mig med respektfulla luckor mellan sig. De iakttog varandra, men höll tyst och respekterade vapenvilan, och matte förklarade lugnt att "så här är det nu - det är lika bra att ni vänjer er". Sedan kröp vi i säng; lillkotten klistrad vid mattes axel, Imma på mattes mage och Aragorn under täcket... så värst mycket sov väl ingen av oss utom Rufus (han verkar inte låta någonting rubba hans goda humör), men de vuxna katterna blev kvar tills de riskerade att somna, och då gick de iväg för att sova någonstans där de inte behövde bevaka det där konstiga djuret som matte släpat in i huset.

    Idag har det varit ännu lugnare. Marie-Ann och Håkan åkte efter frukosten, och sedan gick jag och la mig igen eftersom jag var så trött att jag hade hjärtklappning. Rufus sov hos mig, under täcket, och vad Aragorn och Imma hade för sig vet jag inte... men de hade ätit, druckit och använt lådorna när jag vaknade, och det var viktigast för mig. Och sedan dess har den stora revirförvirringen inträtt... nu flyttar alla tre katterna runt mellan olika platser, även varandras favoriter, och iakttar varandra med spänd tystnad. Rufus fortsätter att leka, pipa och kurra, är hur gosig som helst, och Aragorn och Imma kommer emellanåt till mig för att gosa en stund medan de vaksamt studerar varandra. Även de måste ju hitta nya positioner nu när alla cirklar rubbats... så idag är det mest varandra de studerar, medan lillungen far omkring som han vill, glatt pipande. Ett enda morr har jag hört - det var när leken blev så vild för lillungen att han studsade mot Aragorn. Annars har de t.o.m. nosat på varandra, passerar varandra med upphöjt lugn och verkar mest fundera över hur de skall rangordna sig inbördes alla tre. Min önskan är att de så småningom kommer fram till att Imma står överst, sedan Aragorn och sist lillkillen... och allra högst upp, den obestridlige ledaren för hela flocken, skall vara alfahonan matte. Och allra mest längtar jag efter att få se dem ligga och sova i en enda stor hög... men det dröjer nog ett tag.

    2008-11-13

    Har legat i migrän i två dagar... *suck*... men nu är jag äntligen på fötter igen, har hunnit få lite ordning på saker och ting inför helgen (för nu hoppas jag verkligen att det skall bli av att Rufus kommer!) och framför allt tagit ett bad; efter flera dygn till sängs är man långt ifrån någon uppenbarelse. I alla fall ingen positiv dylik.

    Vill sända en stor, varm kram till min gudson Hampus, som har ett hjärta av guld!

    2008-11-10

    Kämpar mot skrivblockering... klarar bara av att sitta kortare stunder vid datorn, och det räcker inte för att släppa fram inspirationen. Funderar på hur jag skall lösa det... har ordnat en kanna te, tänt rökelse och levande ljus, spelar lugn musik... kanske hjälper det. En promenad hade varit skönt! Men det stormar och ösregnar rejält här, så jag tror att jag gör klokast i att stanna inomhus.

    Har haft en intensiv dröm i natt, som för min personliga del besvarade en gammal teologisk knäckfråga: den hur man skiljer mellan äkta och falskt, d.v.s. mellan budskap från den Helige Ande och sådant som kommer från andra håll. Detta är en av de saker jag förtvivlat vill få nerpräntat innan jag tappar bort tankarna. Dessutom vill jag skriva en artikel i kommande nr. av "Smaragden" om läkegudstjänsten. Nåja, en sak i taget! Drömmen är viktigast, eftersom sådana har en tendens att vara flyktiga till sin natur... och eftersom ämnet är så viktigt för mig, både som präst och i min personliga andliga vandring.

    Så mycket av det som händer runt om mig blir aldrig rapporterat här, har jag märkt. Har jag skrivit att Koltrasten är lagad? Och att Daddy fick den häftigaste tårta jag någonsin har sett i farsdagspresent av mina bröder när de kom och firade honom i förväg förra helgen? Jag kanske inte ens har berättat att de var här?!? Ändå kom det att bli en underbar dag för oss allihop, och lille Hampus (som nu är 1,5 år gammal) både går och pratar samt höll sex vuxna fullt upptagna hela dagen utan att förtröttas. Själva var vi dock ganska matta - hihi! Bäst att visa er tårtan också:

    För den som undrar, kom inte Rufus denna helg eftersom uppfödaren har varit i Stockholm på en större utställning och bl.a. visat upp lilla söta Xantia från kullen innan Rufus'. Nu siktar vi dock på nästa lördag...! Och ja, givetvis har jag kameran redo - hihi!

    2008-11-06

    Börjar komma på fötter igen. Och prisar Gud att jag är omgiven av människor som är mycket klokare än jag själv! Mia, t.ex., läste mina funderingar häromdagen om läkegudstjänsten och påminde mig om något lika självklart som svårt att komma ihåg: att jag inte är ansvarig för andra människors tankar och känslor. Så sant! Och jag tackar Mia från djupet av mitt hjärta för att hon alltid är redo att lyfta tillbaka mig i rätt spår när jag snubblar över mig själv... du är en sann vän!

    Mardrömmarna har klingat av, troligen för att jag har fått chansen att prata av mig hos människor jag litar på. Nu sover jag gott om nätterna igen, och behöver inte ha ljuset tänt. Fast jag längtar ändå efter adventstiden, då jag brukar ha en orange pappstjärna hängande i sovrumsfönstret... mörkret börjar bli så tätt nu, och även om jag alltid har älskat mörker tycker jag om att tända ljus i det. Ser fram emot alla stjärnor och adventsljusstakar som lyser i fönstren överallt... och är lite nyfiken på vad våra två amerikanska familjer här i Otterbäcken skall hitta på för utomhusdekorationer i år?

    Försöker låta bli att sitta längre stunder vid datorn, utan ägnar mig åt annat - läser, sköter hushållet, umgås med katterna och mina föräldrar... och längtar efter lille Rufus. Kanske, kanske kommer han denna helg?!?

    2008-11-03

    Ibland blir livet fullt av svåra frågor...

    Som t.ex. varför myndigheterna fortfarande ber en att fylla i alla slags uppgifter i krångliga formulär, som de betydligt enklare (och snabbare) hade kunnat få tag i själva. Just formulär tillhör de saker jag har fått stora problem med sedan jag blev sjuk... innan dess älskade jag att fylla i sådana där papper (fråga mig inte varför, för det vet jag inte - det kanske beror på att man praktiskt taget vuxit upp inom byråkratin?). Idag begriper jag inte ens enkla instruktioner, som t.ex. att fylla i sin pensions "utbetalningsperiod". Betyder de att man vill veta hur länge framåt i tiden jag har den här inkomsten, eller när i månaden den anländer till mitt konto? Kanske vill de bara veta ifall min inkomst är stadig eller osäker... eller när det är dags för nästa blankett...

    En annan svårighet jag slåss med just nu är detta med de sjukas sakrament (begjutande av helig olja, handpåläggning och bön). I min tro ingår att jag själv inte besitter några speciella krafter, utan att jag är ett redskap för Gud Treenig. Alltså, om jag delar ut detta sakrament och människor upplever en förbättring, beror det på Gud - inte mig. Och att i den situationen bli mött av glada människor som utpekar mig som helare gör mig alldeles förtvivlad... jag är definitivt inte någon helare, utan tömmer bara mig själv på mitt ego så att Gud har en ren kanal att sända sina krafter genom. Vem som helst kan vara den kanalen - precis vem som helst, som litar på Gud och som inte lägger någon större vikt vid sitt ego. Men hur säger man det till den människa som står framför en och påstår att man har helat henne/honom?!? När allt man vill, är att skrika rakt ut att "Jag är ingen helare! Påstå aldrig någonsin att jag är en helare!". För vad de vill, är ju att göra mig glad - ge mig positiv feedback. Det är bara det att vad jag hör är att de inte tror på Gud, utan på att vissa människor besitter övernaturliga krafter. Och som präst, ja, som troende överhuvudtaget, är min största lycka i livet att leda människor till HONOM - inte till en dödlig människa, oavsett vem. Jag tror inte att det finns övernaturliga krafter, som inte är kopplade till Gud utan som människor kan lära sig/födas med och sedan använda för profana ändamål... jag tror att den ende mirakelgöraren är Gud! Så jag vill inte ha sådana epitet - jag tar dem inte som komplimanger, utan blir bara ledsen...

    Andra saker får mig också att må mycket, mycket dåligt just nu. Jag drömmer så mycket otäckt - rena skräckfilmerna, med den skillnaden att jag står mitt uppe i dem. Samtidigt är jag så trött att jag nästan inte kan hålla mig vaken... så kör ni förbi här och ser att det lyser i mitt sovrum, beror det på att jag för närvarande inte törs släcka om nätterna. En av de drömmar jag har är nämligen att jag försöker väcka mig själv genom att tända lyset... och att det inte går... *ryser*

    PS. När jag hade läst igenom ovanstående stycke om läkegudstjänsten, kände jag mig föranlåten att lägga till en viktig sak: det är långt ifrån alla som blir friska efter att ha tagit emot de sjukas sakrament. Vad det beror på, är inte upp till mig att ha åsikter om... troligen handlar det helt enkelt bara om att ett helande i en viss situation inte skulle gagna oss, att Gud vet något som vi inte vet och där ens lidande ingår som en viktig del. Jag säger inte att det är bra med lidande... bara att lidande ibland kan visa sig vara en välsignelse ("a blessing in disguise") i det längre perspektivet, när man börjar få klart för sig vart det lett och vad man lärt sig (eller erhållit) av det. DS.

    2008-10-30

    Jag vågar nästan inte skriva det... men för ögonblicket har jag praktiskt taget full koll på allt utom min ekonomi (den har jag aldrig koll på, oavsett vad)! Och allting är klart - städningen, tvätten... jag behöver inte stressa med någonting, utan kan ta det riktigt lugnt ikväll trots att jag - förhoppningsvis - får gäster i morgon kväll. Vilken märklig känsla att ha gott om tid! Brukar annars vara i upplösningstillstånd vid det här laget...

    I morgon kväll, om allt går som det skall, kommer lille Rufus! *lycklig*

    Vill sända ett innerligt och djupt känt tack till Åsa för den underbara, egenhändigt sydda tavlan föreställande Aragorn och Imma som jag fick med posten idag - den är så FIN och jag blev så GLAD! Att veta att någon har tagit sig tid (som hon har så ont om) att göra något med sina egna händer för att glädja mig... och lägga ner så mycken möda på omslag och kuvert... tack än en gång, Åsa, det var en jättefin present!

    2008-10-27

    Väcktes i natt av ett fruktansvärt oväsen utanför sovrumsfönstret... det haglade! Men idag har dagen varit varm och vacker, även om kvällarna blir allt kyligare. Måste få in det stackars olivträdet... vem vet hur länge det dröjer innan vi har nattfrost?

    Skjutsade mina föräldrar till Skövde, eftersom Mutti skulle hämta testutrustning vid sömnmedicinska kliniken på KSS. I natt sover jag hos dem, så att testnatten blir så lång som möjligt - behöver Daddy hjälp, får han väcka mig istället för Mutti. Är övertygad om att också Mutti lider av sömnapné, och de säger på sömnmedicinska att det är vanligt att om en i familjen har sjukdomen så har också andra medlemmar den. När jag växte upp, var vi vana vid att Daddy fick totala andningsstopp som kunde vara upp till en minut - men på den tiden var diagnosen sömnapné inte uppfunnen...

    Har kunnat städa lite grand idag i alla fall, och hoppas orka åtminstone dammsugningen i morgon. På fredag kommer Rufus!

    2008-10-26

    Som det stormade i natt - och regnade! Men nu är det betydligt lugnare ute, och här inne står det praktiskt taget still... när jag väl kunde förmå mig att gå ur sängen, bestämde jag mig för att ge mig själv en händelselös dag för att lugna nerverna. Så det enda vettiga jag har gjort idag är att diska efter middagen (egenhändigt tillagad korv stroganoff med makaroner - jättegott!) - i övrigt har jag bara spelat datorspel, läst eller gosat med ungarna. Känner mig avig i största allmänhet... inte på dåligt humör, utan bara ovillig att sticka nosen utanför dörren, svara i telefon eller gå igenom min mejl. Antar att jag är lite övertrött i nerverna... hade hoppats på en lugn höst, men hittills har det varit det ena efter det andra att ta itu med. Inte en rad har jag skrivit till "Smaragden", heller... fast nu när lille Rufus kommer måste jag vara hemma nästan hela tiden och "skola in" honom och ungarna, och då skall jag passa på att ta hand om mig själv och kanske äntligen få ro att skriva.

    2008-10-25

    Idag har Daddy och jag monterat ihop den vagn han köpte till svetsen, och sedan städade vi hela garaget - puh! Efteråt fikade vi och sedan var jag tvungen att lägga mig några timmar... krafterna räcker inte till mycket, och jag mår inte bra just nu - är yr, trött och låg. Blåsandet fortsätter, men idag har det inte regnat... nästan alla träden är avlövade, utom rönnsumaken som verkar kämpa tappert för att inte låta blåsten rycka löven av den i första taget. Hm, Mutti och jag hade ju tänkt klippa gräset en gång till innan vintern kom... nu är det antagligen för sent... om det inte blir ett par varma, soliga, torra dagar någon gång framöver, förstås!

    Måste hinna skura köksgolvet, dammsuga alla rummen och snygga till soffan innan fredag. Då kommer Rufus! Och Aragorn och Imma får äntligen återse Marie-Ann, sin uppfödare, efter tio långa år... det skall bli så KUL!

    2008-10-24

    Ute har det stormat och regnat... så det har inte gjort så mycket att jag inte har mått bra idag utan legat lågt och i princip inte gjort något vettigt på hela dagen. Med posten kom till min glädje Föreningen Djurhjälpens Kattkalender 2009 samt det första brev jag erhållit som varit adresserat till "rev. Carina Carlström" (d.v.s. reverend = präst)... innehållet var inte särskilt spännande, bara ett påskrivet protokoll från biskop Evert, men det var ändå roligt att få!

    2008-10-23

    Vi har kommit på ett sätt att lösa vår personliga energikris åtminstone för de närmaste månaderna *glad*. Istället för att beställa villaolja och då tvingas köpa minimum 1,2 kubik åt gången, vilket i nuläget ger en räkning på - ja, vad kan det bli? Runt 18.000 kronor? Som skall betalas på maximalt tre månader... så åker vi till närmaste lågprismack och tankar fem 20-litersdunkar fulla med diesel för 1.200 kronor (dagens pris), vilket räcker i minst två veckor för oss, troligen längre om det inte smäller till och blir väldigt kallt. Ok, det gör att man måste fylla på oftare och att man får sköta påfyllningen själva - men oj, så skönt det är att vara ikapp med kostnaden hela tiden! Inga jätteräkningar förstör sömnen... så vi hoppas kunna göra så här denna vinter, om det inte blir vargavinter, förstås. Och till nästa år drömmer vi om att ha lyckats konvertera värmesystemet på något sätt...

    Har fått ett artigt mejlsvar från Skogaholm, som berättar varför de varit tvungna att lägga ner produktionen av paltbröd och tipsar mig om andra leverantörer. Så nu har jag printat ut deras mejl i flera ex. och skall lämna till ICA-butikerna här omkring, särskilt Gullspång och Hova (där vi handlar oftast)... så kanske man trots allt kan få paltbröd till middag då och då även i fortsättningen? Det är ju så syndigt gott! Med vitsås och fläsk eller bacon... *slickar mig om munnen*. Hoppas också att någon husmanskokbok tar upp paltbröd bland matrecepten, för unga människor tycks inte veta ens vad det är! Det märkte jag när jag frågade personalen på Willys i Mariestad.

    Ungarna är extra keliga och mammiga just nu, och Aragorn har fått vit päls på hakan... begriper de att en ny katt är på ingång och förbereder sig på förändringen? Att en hanne blir vit i pälsen på vissa ställen (jämför mäns tinningar och skägg, eller varför inte gorillahannars ryggar?) har jag läst är deras sätt att signalera att de är äldre och förtjänar respekt av yngre hannar - och om Aragorn har förstått att kattungen är en hane kanske han vill signalera att lillkillen skall respektera honom? Jag vågar absolut inte ha några antropocentriska åsikter om hur pass mycket katter förstår av det vi säger till dem... Aragorn och Imma visar ofta, ofta att de mycket väl har begripit vad jag har berättat, fast jag inte kan förklara vetenskapligt hur det går till.

    Mutti är redan piggare och rörligare, och hon klarar det mesta själv så länge hon inte måste böja kraftigt på knäet. Så i natt har jag sovit hemma (vilket betydde att jag kunde använda CPAP:en - och oj, så gott jag sov!) och vaknade pigg. Tar därför chansen att vara lite aktiv i dag - tvättar, diskar och donar med diverse småsaker. Behöver skura golvet i köket också... men det får nog vänta ett tag till.

    2008-10-22

    Igår skjutsade Daddy och jag Mutti till Falköpings sjukhus, där hon skulle operera åderbråcken på högra benet (det vänstra opererades förra året). Medan hon låg på dagkirurgens operationsbord, bilade vi vidare till Skara där Daddy äntligen fick köpa två saker han drömt om i flera år: en ny svets och ett tryckluftsaggregat. Det tog sin tid att hitta rätt saker, få rätt information och att sedan köpa och lasta sakerna... Daddys hjärta sa ifrån, så han blev sittande i bilen och kunde inte hjälpa mig, men Jula (där vi handlade) har suverän personal och ute på parkeringen mötte jag två hjärtliga män som hjälpte mig att få in de tunga lådorna i bilen. Vartefter vi tog oss hem, sakta och försiktigt med den tunga lasten, och lastade ur sakerna i garaget. Vid det laget var Daddy så slut att han ville stanna hemma... men jag tordes inte lämna honom ensam, så han fick trots allt följa med ner till Falköping och hämta Mutti när hon hade vaknat ur narkosen.

    Kvällen blev lugn, och vi la oss tidigt - jag stannade kvar, eftersom Mutti hade svårt att röra sig och rejält ont, och Daddy behövde hjälp med allt möjligt (som vanligt). Under natten stormade det... men vi sov gott och vaknade, om än inte pigga så i alla fall på gott humör, i förmiddags för en gemensam "frukost" och diskussioner om vad dagen behövde innehålla. Samtalet avslutades med att jag åkte till Hova och satte in resten av Daddys pengar på Muttis konto, tankade bilen och försökte köpa paltbröd på ICA - bara för att få det besvikande beskedet att Skogaholm har lagt ner tillverkningen - BUUU!!! Ilade hem till Gullspång i hoppet att det kanske, kanske fanns några kakor kvar hos ICA där... men nej, också deras lager var slut. Gissa någon som skrev till Skogaholm och klagade, när hon kom hem? Fast först besökte jag Apoteket och hämtade ut Muttis apo-dos-rulle samt nya insulinsprutor till Daddy.

    Resten av dagen har vi bara vilat... ingen av oss är frisk, och är man i full aktivitet en dag, måste nästa dag bli mycket lugn för att man inte skall skada sig. Tänker sova hos föräldrarna i natt också, trots att Aragorn och Imma är oerhört mammiga när jag besöker mitt eget hem emellanåt... en natt till får de klara sig utan mig, även om Mutti är betydligt rörligare idag när vi har bytt bandagen och hon fått ta det lugnt. Hon har gott läkkött, vilket är en nåd att bedja om!

    Och så dagens glada besked: lille Rufus (ja, det namnet blir det nog...) flyttar hit fredagen den 31 oktober!!!

    2008-10-20

    Ojojoj, så BRA jag sover med CPAP:en! Fast de säger att om man minns sina drömmar, har man inte sovit tillräckligt djupt... det hoppas jag inte stämmer, för jag vill absolut inte bli av med mina innehållsrika och äventyrliga drömmar. De är bättre än film... hihi!

    En sak jag dock med innerlig tacksamhet skulle slippa var räkningar. Varje månad när jag sitter vid datorn och skall göra månadens betalningar, drabbas jag av en ångest så intensiv att den stryper mig... pengar är ett fasansfullt gissel, ett alltför tungt kors att bära, som jag ser det. Hur får man en sjukpension om dryga 5.000 kronor att räcka till villaolja, hushållsel, försäkringar, telefon, banklån (istället för hyra, och betydligt billigare... men det hjälper inte), nödvändiga bilkostnader för en glesbygdsbo... och så skall ju både katterna och jag kunna äta också, är det tänkt. Begriper inte hur de som bestämmer har tänkt att det skall gå ihop? Fast, det är klart, deras egna löner ser ju lite annorlunda ut...

    2008-10-19

    Idag är det ärkeängeln St. Rafaels dag och vår kyrkogrupp och kapellet fyller 6 år. Så idag har jag celebrerat mässa, och till vår glädje kom det en kvinna hela vägen från Karlstad för att ta sig en titt på oss liberalkatoliker. Hoppas att hon trivdes, både med mässan och med den efterföljande fikastunden!

    Är väldigt trött nu, men nöjd med att dagen blev bra och tacksam att få vara präst...

    2008-10-17

    Har legat till sängs i två dagar p.g.a. migrän och illamående... idag är jag wobbligt på fötter igen, men tvingar mig att ta det väldigt lugnt eftersom jag måste vara någorlunda i form på söndag då St. Rafaels kyrkogrupp och kapell firar sexårsjubileum och jag skall celebrera mässa. Lyckligtvis har jag fått tag i en riktigt knepig korsordstidning, och så har jag böcker som väntar på min uppmärksamhet... helst hade jag velat ägna tid åt att skriva material till höstnumret av "Smaragden", men det får vänta tills efter helgen för säkerhets skull. Att sitta vid datorn är definitivt inte bra när man har migränkänningar lurande i bakgrunden! Telefonen försöker jag också att undvika... så ta det inte personligt, ifall jag inte svarar just nu. Mässan på söndag är så viktig... och den hänger helt och hållet på mig, så jag vill absolut inte vara sjuk då.

    2008-10-14

    En katt som jag inte träffat på åratal, men känner en väldigt tillgivenhet för, har gått ur tiden: Molnet, som förgyllde livet för en av mina käraste vänner och hennes familj. Känns vemodigt... men samtidigt behöver jag inte räkna på fingrarna att han fick ett långt och, är jag övertygad, kärleksfullt liv... och han fick dö värdigt i sin ålderdom, utan lidande på slutet. Skall bli roligt att få tröffa honom igen, när jag en gång vandrar över regnbågsbron till den eviga sommarängen, där också Bamse skuttar omkring, befriad från sina outhärdliga smärtor. Tack, käre Gud, för att du ger oss denna belöning för lång och trogen tjänst!

    Har sovit alldeles ovanligt bra i natt, och drömt så mycket märkligt. Inte är sömnen någon bortslösad tid, som vissa tycks anse! Visst, man ligger still och uträttar inte mycket rent fysiskt... men vilka upplevelser man får vara med om, och så mycket man lär sig! Samtidigt som kroppen reparerar skavankerna så gott den kan...

    Försöker skriva något vettigt till "Communio", men har svårt att få orden att samarbeta med mig. En stor mugg hett Darjeeling-te kanske hjälper?

    2008-10-13

    Hösten går in i nästa skede... den färgsprakande tiden är över och träden avlövas allt fortare. Undrar hur länge det dröjer innan snön kommer (om det blir någon i år)? För säkerhets skull var jag idag iväg till verkstaden och beställde däckbyte för bägge bilarna till sista veckan i november... tror att det är första året någonsin som jag är ute i god tid - hihi!

    En annan sak jag för en gångs skull är i god tid med är material till "Communio". Tänker ägna resten av dagen åt att skriva artiklar... har redan skickat iväg den första, som jag tror kommer att roa redaktören. Vem har sagt att det är tråkigt att vara kristen?!?

    2008-10-11

    Idag är det min bästa väninna Mias födelsedag - JÄTTEGRATTIS, KÄRASTE VÄNNEN MIN!

    Här i Otterbäcken blåser det, men lyckligtvis inte lika hårt som förra helgen - vill ju inte att nya träd skall ramla ner över våra (eller andras) ledningar. Ungarna har försökt vara ute på balkongen, men skrämdes av att dörren stod och slog... och ärligt talat gjorde det mig också nervös, eftersom jag inte vill att glasrutan skall krossas. Så nu får vi hålla oss här inne i värmen istället - hihi!

    Har blivit klar med det sista protokollet från Mikaelihelgens möten och mejlat iväg det för kolläsning. Samarbetet är gott inom LKK - vi lämnar aldrig någon helt ensam med en uppgift, utan hjälper varandra så mycket vi kan. Och det är extra tryggt för mig, som dels är så sjuklig och dels oerhört glömsk...

    Ibland önskar jag hetare än annars att jag kunde kommunicera i ord med mina katter, alltså, att jag verkligen finge diskutera saker med dem så att vi fullt ut förstod varandra och var överens. Är nervös för hur de skall reagera när kattungen flyttar in, och skulle ha velat försäkra mig om att både Aragorn och Imma förstår att min kärlek till dem inte kommer att minska det allra minsta p.g.a. att en ny katt vandrar in i mitt hjärta... skulle också ha velat få dem att förstå att jag ställer upp på åsikten att nykomlingen hamnar längst ner i rangskalan och skall visa sina äldre revirkamrater respekt, men att jag inte kommer att tolerera övervåld. När det kommer till kritan, är det JAG som är Alfa-honan här hemma - som det alltid varit.

    2008-10-10

    I kväll, strax före kl. 18, fick vi kontakt med omvärlden igen... en glad och vänlig tekniker meddelade att stormen hade blåst ner ett träd över den ledning som går mellan stolpen närmast vårt hus och själva telestationen, så det var inte att undra på att varken bredbandet, digital-TV:n eller telefonerna fungerade. Innan dess hade jag besökt biblioteket och lånat en dator av dem... för vid det laget kunde jag inte längre tiga för mina kattkompisar om den stora nyheten:

    KLOSTERKATTERNA VÄNTAR TILLÖKNING!

    Ja, inte biologiskt, förstås - dels är de syskon, dels är de kastrerade sedan många år tillbaka - hihi! Men vi skall få hit en liten kattunge, som vi hoppas skall trivas riktigt bra hos oss. Så här ser sötnosen ut:

    Och precis som Imma gjorde för tio år sedan, bär den här lille killen en speciell historia med sig in i våra liv. Han var nämligen utsedd sedan födseln att bli avelshane hos uppfödaren, eftersom han är så bra typad och bär på gener för maskning (hans mor Lotus ser ut precis som en siames, fast hon är förstås en renrasig Cornish Rex)... men så i torsdags (den 2 oktober) fick uppfödaren reda på att han dels har fel blodgrupp för de honor som väntade på honom och dels har ett blåsljud på hjärtat, vilket gör honom mindre lämplig som avelshane. Alltså behövde han ett hem där han får vara "bara" goskatt (precis som Imma)... och precis då uppfödaren tänkte på mig som en tänkbar matte till honom, råkade jag mejla henne och fråga ifall jag kunde komma på besök. Så hon tog det som ett tecken ovanifrån... och när jag dök upp på söndagskvällen, fick jag den direkta frågan om jag ville ha en kattunge. Behöver någon undra över mitt svar?

    Så nu går vi i väntans tider här hemma, ungarna och jag!

    2008-10-05

    Helgens hårda stormande har kapat både bredbandet, telefonerna och digital-TV:n för oss... men jag skriver ändå, och lägger ut materialet när uppkopplingen är lagad.

    Ja, nu är jag hemma igen från min Stockholmsresa, och så mycket har hänt att jag är alldeles omtumlad. Årsmötet gick fint, vi hade engagerade diskussioner och tog flera bra beslut... och som jag misstänkte, blev jag vald till styrelsens sekreterare för det kommande verksamhetsåret. Men inte bara det - jag valdes också till koordinator i alla frågor som rör ekumenik och PR! Vilket inte alls var väntat... jag visste inte ens att ett sådant uppdrag skulle hamna på dagordningen, än mindre att just jag skulle bli utsedd till en så viktig post. Men rörd och hedrad är jag förstås!

    Efter årsmötet och en välbehövlig middagsrast, skulle vi fira först läkegudstjänst och sedan välsignelseandakt... och biskop Evert, som var ceremonimästare för dagen, utsåg mig att dela ut de sjukas smörjelse. Det var första gången jag förmedlade det sakramentet... assisterat präster och biskopar har jag gjort otaliga gånger, men att själv vara den som smorde och lade händerna på de som kom fram var en helt ny upplevelse. Ärligt talat har jag alltid varit lite skeptisk till hur pass stor inverkan prästen har i just detta sakrament, men väl inne i riten kunde jag känna genom hela kroppen att någonting verkligen händer - inte minst blev jag oerhört varm i händerna, och efter gudstjänsten var jag alldeles urlakad. Lyckligtvis tog Evert själv hand om välsignelseandakten, och medan jag satt i koret tankade jag tillbaka den kraft jag hade "förlorat" en stund innan.

    Idag firade vi Mikaelimässa med två processioner - en till åminnelse av kyrksalens konsekration (invigning) och en då biskop Sten-Bertil välsignade församlingen med Sakramentet (en stor oblat) i monstransen. Jag var stavbärare åt honom, vilket jag tyckte mycket om... har alltid gillat den rollen, eftersom man står mitt i folks åsyn men inte är där för sin egen skull utan för att hålla i staven då biskopen själv behöver ha händerna fria. På sätt och vis kan man säga att den enda skillnaden mellan stavbäraren och en hållare i metall eller trä är att en bärare kan röra sig... hihi! Och det är en nyttig träning i ödmjukhet att inse hur lite ens egen person betyder i just det sammanhanget - att det i princip hade gått lika bra med ett dött ting... det motverkar eventuella försök till egocentricitet i tjänandet.

    Under mässan vigdes också en kvinna från församlingen i Uppsala till diakon - glädjande för oss alla, förstås!

    Men för min personliga del kom den största upplevelsen att inträffa innan mässan ens hade börjat. Som präst skall jag nämligen i princip alltid bära stola när jag tjänar i koret (det finns ett undantag, men det behöver jag inte gå in på just nu), så naturligtvis hängde jag en stola över axlarna ovanpå surplicet... och när jag kysste nackkorset på stolan innan jag tog på den, föll plötsligt den intensiva insikten över mig: jag är präst! Jag är faktiskt präst! Och tacksamheten flödade över alla bräddar inom mig...

    Efter mässan var det förstås fika, innan biskopar, präster och diakoner drog sig tillbaka för att ha synod. Och som jag skrivit förr, är jag förstås sekreterare där också - hihi! Men vad vi pratade om tänker jag inte skriva här, för det är sekretessbelagt... det är utomordentligt viktigt att kleresiet kan tala öppet om det man möter i utövandet av sitt ämbete, och därför har vi tystnadsplikt också i förhållande till mötesinnehållet och protokollen tar bara upp reella beslut som fattas.... aldrig diskussionerna.

    Ja, så var det slutligen dags att åka hemåt. Vid det laget både stormade och ösregnade det, så sikten var urusel och jag fick ta det riktigt lugnt när jag körde E18 västerut. Dessutom mådde inte bilen bra... bromsbeläggen på ena bakhjulet har börjat låta, så jag bör nog inte köra omkring särskilt mycket med bilen förrän de är bytta. Hem måste jag ju dock ta mig! Och på vägen stannade jag till i Västerås hos mina katters uppfödare för att fika och gosa med kattungarna... ja, hon har en leveransklar kull just nu, eller rättare sagt, två av fyra små sötnosar har ännu inte flyttat hemifrån. Där råkade jag ut för nästa totala överraskning... men det skall jag berätta mer om i ett senare inlägg. Trevligt var det hur som helst att träffa Marie-Ann, hennes man och alla de ljuvliga rexar som behärskar reviret - vilken lycka att ha lockiga missar kravlande och klättrande över hela kroppen! Jag hann inte ens in i hallen förrän jag hade en svartsmoke hona på axeln, kurrande och gosande... och så fort jag satt mig ner, dök den ena sötnosen efter den andra upp för att hälsa riktigt närgånget. Jag skulle aldrig klara av att vara uppfödare - hur överlever man att lämna ifrån sig en enda katt?!?

    Nå, nu sitter jag här med en av mina egna katter - Imma - i famnen. Hemresan gick bra, även om vädret fortsatte att vara rejält blåsigt och regnigt, och hemma väntade mina föräldrar med "middagen" (eller vad man kallar en måltid man äter efter midnatt) och stor nyfikenhet om hur helgen hade varit. Det var då jag fick reda på att stormen har kapat kontakten med yttervärlden... undra på att ingen svarade när jag försökte ringa hem! Nåja, det ordnar sig säkert snart... och jag skall inte sitta kvar här vid datorn, utan krypa i säng tillsammans med ungarna. Nattinatti!

    2008-10-01

    Idag är det mitt skyddshelgons, St. Therese av Lisieux, festdag. Gissa om jag har sökt stöd hos henne under dagen!

    Fortsätter min rapport:

  • Daddys kris är över vid 2-tiden, han stiger upp och kan t.o.m. äta lite gröt. Vi tittar på "Lassemajas detektivbyrå" på DVD, därför att den är så mysig - ren balsam för nerverna denna hemska natt...
  • Ingen sömn på hela natten. Försöker inte ens, kan bara tänka på allt som inte fungerar (inklusive jag själv).
  • Ger upp kl. 9, går över och väcker stackars Mutti och får henne att hjälpa mig börja tanka hydroforen.
  • Mina nerver brister, jag blir illamående och får tillbaka ett urgammalt symptom: känslan av brinnande bensin under huden över hela kroppen. Så har jag inte känt det på åratal! Kräks. Spänningshuvudvärk, men lyckligtvis ingen migrän.
  • Hydroforen halvladdad. Tryckluftsmaskinen ställs på laddning.
  • Fortum dyker upp och meddelar att vår energibox inte går att läsa av. Teknikern jobbar i ungefär en timme, slutar med att sätta upp en antenn så att sändning och mottagning skall bli bättre.
  • Jag åker till Apoteket för att hämta Daddys Apodos. Tigger till mig en stor läskflaska med kranvatten åt ungarna, eftersom Aragorn drickstrejkar (deras eget vatten är två dagar gammalt).
  • Ringer Krister och meddelar på hans svarare att jag sänder ett mejl, som jag vill att han läser när han kommer hem från jobbet. Skickar mejlet, i vilket jag bl.a. berättar att jag hoppas kunna komma upp till Stockholm på fredag kväll.
  • Faller i säng och lyckas sova i fem timmar - gott, dessutom! *lycklig*
  • Vaknar av telefonen kl. 18. Mår bättre än på flera dagar, men är fortfarande trasig i nerverna. Besöker Mutti och Daddy, vi äter middag och ser "Rapport" för att hålla koll på finanskrisen samt eventuella förböneämnen. Under tiden fortsätter vi att fylla hydroforen.
  • Hydroforen nästan full och slås på. Tryckluftsmaskinen ställs på laddning igen.
  • Alla vattenkranar fungerar! Bara diskmaskinen och tvättmaskinen får vänta, och något bad blir det inte idag - vill inte ta risken att hydroforen töms igen.
  • Mutti och jag kan äntligen koka te åt oss - tack, Gud! *lycklig*
  • Sitter och väntar på att biskopen skall ringa mig i ett angeläget ärende... sedan är det jag som kryper i säng. Packningen är klar. Tack vare att vistelsen i Stockholm blir så mycket kortare än från början planerat, behöver jag inte ta med särskilt mycket kläder - en bra sak mitt i eländet.

    To be continued...

    2008-09-30

    Det enda sättet att berätta om dagens händelser utan att göra er totalförvirrade är att ta det i punktform. Häng med!

  • Plan för morgondagen: resa till Stockholm. För att kunna resa: hinna tvätta, torka tvätten (så att den går att packa i väskan), diska samt bada och tvätta håret.
  • Första tvättomgången av tre igång. Jag själv i badkaret, vattnet fylls på.
  • Hydroforen slutar fungera. Vattnet spottar, blir rostrött, försvinner. Akut åtgård: stänga av tvättmaskinen mitt i programmet.
  • Fram med den portabla tryckluftsmaskinen för att fylla hydroforen, vars tryck är nästan noll = orsak till att den stannade.
  • Två timmars påfyllande av luft i hydroforen.
  • Upptäckt: hydroforen stod påslagen medan luftpåfyllning skedde. Resultat: ingen luft i hydroforen - allt gick rakt ut i systemet.
  • Ringer Krister (som jag skall bo hos i Stockholm) och meddelar att jag inte kommer i morgon utan på torsdag. Måste få färdigt tvätt, tork, disk och bad innan avresa.
  • Tryckluftsmaskinen behöver ställas på laddning. Tid: två timmar.
  • Nytt försök att fylla hydroforen. Lyckas hindra Mutti från att slå på istället för av hydroforen ännu en gång.
  • Daddy insjuknar i typiska febersymptom (hallucinationer, yrande, frossa) - men har ingen feber.
  • Tryckluftsmaskinen stänger av sig själv.
  • Drar mig till minnes att laddsladden hade lossnat väl lätt när vi hämtade tryckluftsmaskinen efter laddningen. Ser på mätaren att någon laddning inte skett.
  • Tryckluftsmaskinen ställs på laddning. Beräknad tid: minst två timmar.
  • Daddy somnar. De värsta symptomen verkar ha gått över.
  • Nya planer för morgondagen: tvätt, torkning av kläder, packning, disk, bad.
  • Avresa till Stockholm: torsdag?

    Fortsättning följer...

    2008-09-29

    Halv fem i morse gav jag upp och lät de sista två pappershögarna ligga... var tvungen att få lite sömn i alla fall, innan det var dags att åka till Hova för att besöka banken och tanka bilen. Tyvärr blev det väl inte så många timmars vila, eftersom ungarna var klängiga och jag själv full av funderingar... har drömt en hel del mardrömmar på sistone, som alla har det gemensamt att jag irrar omkring i en rörig miljö och försöker ordna saker som strular. I natt skulle jag tanka min bil, bara för att upptäcka att någon hade plockat den i småbitar... och runt om pågick en intensiv festival med ett folkmyller som gjorde mig stressad, arg och förvirrad. Natten innan drömde jag först att jag var tvungen att hitta en bortsprungen liten flicka och sedan övergick drömmen i att sta'n vi bodde i blev anfallen av UFO:n, som vi försökte bekämpa med hemmagjorda bomber... det där med UFO:na kom från senaste gången jag spelade SimCity3000, förstås (jag hade glömt att bocka bort "disasters" innan jag började spela), men resten har säkert med min livssituation att göra - ekonomiska bekymmer (som alltid) och en ständig känsla av ständig otillräcklighet för mina vänner. Men det är som det är, och inget jag kan göra åt - livet skriver villkoren.

    Sedan har här sorterats vidare, och snart är jag klar - skönt! På köpet har jag hittat en hel del saker som jag funderar på att sälja på loppis... de har flera sådana nu under hösten då man kan hyra ett bord och sälja sina saker till dem som har större glädje av dem. Med tiden samlar man ju på sig så mycket... och upptäcker efterhand att man inte har nytta av hälften.

    Skall se till att komma någorlunda tidigt i säng i kväll, så att jag är pigg i morgon då jag skall packa m.m.

    2008-09-28

    Ja, då sitter man här och sorterar papper... och sorterar papper... och sorterar papper... och det gick väl an om det bara handlade om mekanisk sortering, men jag fastnar ju hela tiden i intressant läsning! Vilket egentligen är hela meningen med högarna - jag menar, det var ju därför jag sparade allt detta, för att det är intressant att återkomma till! *suckar och skrattar* Hyllan som Mutti och jag har satt upp är hur som helst en välsignelse, för nu blir det ordning på alltihop... ja, när jag är klar med sorterandet, alltså.

    Mår mycket bättre nu, kan jag rapportera. En av de vääääldigt få fördelarna med migrän är att man mår så bra efteråt - man känner sig lättare och mer aktiv, sugen på att ta itu med allt möjligt (så har ni fått förklaringen till att jag sitter och sorterar papper just nu... hihi!). Krampen i vaden har nästan släppt, och låter jag bara bli att spela datorspel, surfa vidlyftigt eller skriva alltför långa texter fungerar högerarmen också. Tur det, förresten - nu är det ju bara tre dagar kvar (två och en halv) innan jag bilar till Stockholm och samfundets årsmöte m.m.! Skall fråga biskopen om han tar med sin laptop eller om jag skall ta med mig min... för ni kan ge er på att jag kommer att bli vald till sekreterare, både för själva årsmötet och till styrelsen. Och då är det bra att ha vettiga redskap! Det var länge sedan jag kände mig bekväm med papper och penna, trots att jag fortfarande bär på ett slags nostalgisk kärlek till bägge delar och gärna samlar på mig dylikt... mina föräldrar har alltid haft åsikten att man skall uppmuntra sina barns seriösa intressen, så jag fick min första skrivmaskin redan när jag var åtta år gammal (en militärgrön Halda handjagare som jag fullkomligt älskade sönder - och mina alster skrev jag på baksidan av makulerat papper jag fått av en av pappas vänner, som arbetade i brandkåren). Sedan har först skrivmaskiner och sedan ordbehandlare/datorer varit mitt öde... att skriva för hand klarar jag nästan inte av längre, eftersom jag håller så krampaktigt i pennan.

    Isses, så tankarna for iväg nu då! Åter till ordningen.

    Vi har haft storm i helgen, samtidigt som solen har lyst varmt om dagarna och himlen varit stjärnbeströdd om nätterna. Hösten är inne i sin allra mest färgsprakande tid, då böckerna är extra läsvärda, teet smakar bättre än någonsin, de levande ljusen är så mysiga och promenaderna doftar av mylla, löv och klarhet... jag tillhör definitivt dem som gillar hösten, fast å andra sidan gillar jag alla årstider och är innerligt tacksam över att få leva mitt liv i ett land med vårt klimat!

    Bara för att det var roligt, surfade jag runt lite på en sådan där kontaktsajt igår kväll... men jag insåg snabbt att jag inte längtar tillnärmelsevis så mycket efter en man att det är mödan värt att leta... *skrattar*

    Nej, nu kallar sorterandet på mig igen - sänder massor av glada höstkramar till er alla!

    2008-09-24

    Ett mysterium som ständigt sätter myror i huvudet på Mutti och mig är att vi ofta drabbas av samma typ av problem exakt samtidigt... och nu har det hänt igen. Samma dag som hon får en tånagel bortopererad och därmed får svårt att gå på ena foten, börjar en vadmuskel krångla för mig - så illa att jag haltar. Hur kommer det sig?!? Genetiska arv i all ära, men inte kan väl synkroniseringen vara så total?!? Som om det inte räckte med vaden, har jag dessutom fått "musarm" (min högst personliga diagnos) och borde inte sitta vid datorn alls på ett par dagar... så nu blir jag lite tyst en tid, om inte något särskilt viktigt inträffar som jag känner ett obetvingligt behov att skriva om. See you later, krokodiler!

    2008-09-23 - igen

    Jag vet, jag vet... detta är ett slags reklam. Men strunta i avsändaren (även om budskapet är tänkvärt) och njut av filmen! *blinkar bort tårarna*

    ... och så påstår de att djur är själlösa och styrs enbart av sina instinkter!

    2008-09-23

    Nu har jag läst två böcker i rad som visat på farorna i att inte reflektera över de budskap man möter. I den första - "Vägen ur New Age: ett livsöde" av Caryl Matrisciana - berättar författarinnan om hur hon via musikalen "HAIR" och 1960-talets hippiekultur gladeligt sprang rakt in i armarna på först droger (som på den tiden ansågs vara en genväg till andlig upplysning) och sedan guruernas religiösa mässande om individens plikt att koncentrera sig på sig själv (oavsett konsekvenserna) och den blinda lydnaden av den guru man valde som sin andliga vägledare oavsett vad han predikade. Den andra boken - "En tysk mans historia: minnen 1914 - 1933" av Sebastian Haffner - berättar om hur barndomens upplevelser av första världkriget som ett "spännande spel" där krigskommunikéerna användes för poängräknande i form av antal sårade, döda, fångar, nedskjutna flygplan, sänkta fartyg, erövrade landområden o.s.v. senare formade andra världskrigets vuxna nazister och deras känslokalla inställning till sin omvärld. Han varnar för barnens attityder - att det är i dem man ser essensen av samhällets atmosfär... och genast minns jag en annan bok jag har läst - "Från Auschwitz till Günskirschen" av Therese (Therez) Müller - där författarinnans slutord handlar just om barnen: "Den dag barnen börjar rabbla rasistiska ramsor i sina lekar, är det dags att fly" skriver hon.

    Det här är viktigt. Vi översköljs varje dag av miljoner budskap och snappar i regel bara upp brottstycken, som vi sedan låter forma våra åsikter i alla möjliga sammanhang. Hur ofta funderar vi egentligen över vad det betyder som vi tror på och tycker i olika frågor? Min mamma brukar säga att okunniga människor är lätta att styra - själv vill jag lägga till att lata människor är precis lika farliga, eftersom de aldrig tänker själva utan bara accepterar vad andra tänkt ut åt dem. Det är ur den soppan som fanatism, oavsett om den är politisk eller religiös, får sin näring...

    2008-09-20

    Idag hade Djurskyddet Skaraborg Öppet Hus i katthemmet i Töreboda, och jag åkte givetvis dit. Hade med mig en papperskasse med torrfoder och kattmatsburkar, tog lite lotter (och vann en första-hjälpen-väska - jättebra att ha i bilen!), fyndade några saker på loppisen, köpte fy-spray (man kan ju alltid hoppas att den funkar...) och tittade framför allt på alla de vackra katterna som bodde i bur-rummen. Måste säga att jag är imponerad över hur välskött katthemmet är - rent och snyggt, katterna var avkopplade och välvårdade, burarna var mysigt inredda med gott om filtar, leksaker och diverse nödvändigheter (klöspelare, mat- och vattenskålar, katt-toa o.s.v.)... inte så att jag hade väntat mig något annat, men jag vet ju hur oerhört mycket arbete som ligger i driften av ett katthem, och hur lite pengar de har till sitt förfogande. Fast idag hoppas jag att de fick in en hel del! Och att många av besökarna bestämde sig för att adoptera en eller flera missar... själv är jag ju allergisk mot alla raser utom Cornish Rex, tyvärr, och sådana hamnar inte så ofta på katthem (lyckligtvis - det är illa nog att andra katter behöver göra det).

    Tycker att det är skrämmande att det skall vara en sådan värdeskillnad i folks ögon mellan en raskatt och en s.k. "gatukorsning" - innanför utseendet är katterna väldigt lika, och behöver precis samma omsorg! Men, det är klart, har man betalat tusentals kronor för sin katt kanske man värderar den högre än om man har fått den för någon hundring (eller gratis)... fast det borde inte vara så, för oavsett priset handlar det om en levande varelse som kräver engagemang, kunnighet och kärlek.

    Snälla ni - stöd djurhemmen! Kan ni inte adoptera en katt, kan ni i alla fall sponsra en bur, köpa de saker som finns till salu (t.ex. ger de flesta katthem ut högkvalitativa kalendrar varje år - själv köper jag av tradition min hos Föreningen Djurhjälpen), skänka kattmat och filtar m.m. eller sända pengar att användas till veterinärvård och dylikt. Och ni som har katt - kastrera den, ifall ni inte skall avla på den! Det är alla dessa oönskade kattungar som förr eller senare hamnar hos djurhemmen... tillsammans med olyckliga hundar, fåglar, kaniner och andra djur som folk av någon anledning bara har tröttnat på och slängt ut utan att reflektera över hur hemsk tillvaron blir för ett hemlöst djur. Kyla, vilddjur, svält och sjukdomar väntar dem... och gå inte på den där gamla myten om att katter klarar sig själva, för de gör de inte om inte deras mammor har lärt dem allt de behöver veta för ett vildmarksliv - och nästan alla katter har aldrig fått en sådan uppfostran, eftersom de är födda av tama kattmammor som inte besitter sådana kunskaper.

    Och efter så mycket allvar behövs det ett leende:



    2008-09-19

    Min käraste väninna Mia sände mig en oerhört klok reflektion kring min nedstämdhet, som jag tror mycket på. Hon skrev att jag under sommaren och i samband med prästvigningen fick smaka på det normala livet, det aktiva livet, det liv som jag p.g.a. mina sjukdomar inte längre har tillgång till... och att jag nu, när det är över, måste försöka hitta tillbaka till det accepterande av mitt nuvarande liv som jag hade innan. Så är det säkert, för mitt naturliga tillstånd är ju egentligen att vara i full fart och ständigt engagera mig i allt möjligt - inte att sitta här hemma och försöka finna mening i stillhet, smärta och avskurenheten från omvärlden. Ändå trodde jag att jag hade lärt mig läxan, funnit ett slags om inte fredstillstånd så åtminstone vapenvila i förhållande till det faktum att jag inte kan vara en arbetsför och samhällsnyttig medborgare... nu vet jag bättre, och jag inser att striden måste vinnas om och om igen.

    Det är naturligtvis den här reflexen som gör att jag trivs så bra med att dona i trädgården, köra bil, hjälpa mina föräldrar och finnas till för mina medmänniskor på olika sätt... samt försöker engagera mig så gott jag kan i det kyrkliga arbetet. Jag vill egentligen inte stå vid sidan av det brusande livet, utan vara mitt uppe i det! Samtidigt är jag smärtsamt medveten om hur lite jag orkar och kan numera, hur många av mina forna talanger som jag har tappat eller åtminstone inte kan utnyttja i samma grad längre. Det hade väl eventuellt gått att förstå om jag vore i 70-årsåldern... men jag är bara 43.

    Tack, Mia - bara detta att ha fått omsätta min upplevelse i ord har hjälpt mig mycket!

    2008-09-18

    Veckan har varit jobbig - psyket har wobblat (varför vet jag inte) och huvudet har bjudit på omväxlande migrän, ögonmigrän (kalejdoskopseende) och huvudvärk. Och det vore väl inte mer med det - jag menar, livet ser ut så ibland, och man har sina toppar och sina dalar i tillvaron... men just nu mår en kär väninna till mig också dåligt, och jag önskar att jag vore starkare för henne nu när hon verkligen behöver mig. Å andra sidan är det lite så vår vänskap sett ut hela tiden... att vi försöker stötta varandra, trots att vi båda vinglar omkring på ostadiga fötter (symboliskt sagt, förstås). Och är det inte det vänner är till för? Att kunna hålla varandra uppe? Lutar vi oss mot varandra så står vi åtminstone upp istället för faller omkull!

    Så istället för att skriva så mycket, vill jag sända denna text till henne:

    When you're weary, feeling small,
    when tears are in your eyes, I will dry them all;
    I'm on your side. when times get rough
    and friends just can't be found,
    like a bridge over troubled water I will lay me down
    like a bridge over troubled water I will lay me down.

    When you're down and out,
    when you're on the street, when evening falls so hard, I will comfort you
    I will take your part, oh,
    When darkness comes
    and pain is all around,
    like a bridge over troubled water I will lay me down
    like a bridge over trouble water I will lay me down.

    Sail on silvergirl,
    sail on by
    Your time has come to shine
    All your dreams are on their way
    See how they shine
    Oh, if you need a friend I'm sailing right behind
    Like a bridge over troubled water I will ease your mind
    Like a bridge over troubled water I will ease your mind.

    Text & musik: Simon and Garfunkel

    PS. Resan till Borås var mycket trevlig, trots att vi inte hann en bråkdel av vad vi hade velat. En skön utflyktsdag blev det hur som helst - och mycket vilsamt att sitta vid ratten på en långkörning! DS.

    2008-09-12

    Väderkatten Moses lovade fint väder till denna helg, och fick förstås alldeles rätt: solen skiner, det är +16 grader och doftar gräs, blommor och frisk luft... så jag har varit ute och arbetat lite grand i trädgården, bara för att få röra lite på mig och njuta av den frid som alltid sprider sig i hjärtat när jag donar där ute. Lite senare kom Mutti över och vi tog en promenad längs en tvärväg mellan Amnevägen och 26:an (som är så sönderkörd att nästan ingen kör där längre, så vi promenixare får ha vägen för oss själva) för att titta efter svamp. Titta, alltså - vi plockade ingenting, utan beundrade bara hur vackra de är!

    Har sovit riktigt bra i natt - CPAP:en satt som den skulle, så de enda gånger jag har mikrovaknat är när jag har behövt flytta på slangen i samband med att jag har ändrat liggställning. Detta med en natts sömn är värt att prisa Herren för! Har ni tänkt på hur oändligen mycket vi har att vara tacksamma över, varje dag, varje stund? Det blir det nya temat på om mig-sidan... lite grand av alla de tusende saker jag känner djupaste tacksamhet över.

    Att tänka på sådant man är tacksam över har också den fördelen att det jagar bort molnen ur ens sinne, ger balans åt lidande och bekymmer, ger perspektiv på både ens egen och andras liv. Visst har alla människor rätt att sörja sina sorger, erkänna sitt lidande, bekymra sig över sina problem... men jag tror att vi också har ett slags plikt mot oss själva att inte låta mörkret ta över totalt, utan låta allting få sina rätta proportioner i ens liv. I vanliga fall är jag inte mycket för det där med att jämföra sig med andra, för det handlar nästan alltid om att grannen har det bättre, kändisarna har mer pengar och får mer uppmärksamhet, den och den är äger saker som jag vill ha (eller rättare sagt, som jag har blivit intalad av massmedia, reklam, kompistryck m.m. att tro att jag behöver för att "bli lycklig")... men när det gäller bekymmer och lidande, kan det vara en god idé att se sig själv som en del i en hel värld och inse var ens egen plats i skapelsen finns. Och nu menar jag inte den sortens jämförelser som vi 60-talister plågades med under vår uppväxt ("tänk på de svältande barnen i Afrika!") - överhuvudtaget är jag stenhårt emot att tvinga barn att ta en vuxens ansvar ens i sina tankar och känslor - utan vad jag tänker på är vi vuxna och vårt gnällande över att vår mobil är tre månader gammal och därför "ute", när andra människor har betydligt värre saker att oroa sig över. Lite självdistans vore inte fel! Det är alltid en bra idé att göra som Michael Jackson sjöng (men inte levde efter själv), nämligen "I'm starting with the man in the mirror"...

    2008-09-12

    Har upplevt ett litet psykiskt bakslag de senaste två dagarna. Det har ingenting med blodgivningen att göra, utan är snarare ett slags "jet lag" efter allt som hänt i sommar (som kulminerade med prästvigningen och min missa prima). Vädret har nog också sin inverkan... sommaren har varit så solig, och nu är det mest mulet ute - plus att jag sover uselt om nätterna och därför istället sover bort rätt mycket av förmiddagen. Häromnatten slog ångesten till för första gången på flera år; det var när jag upptäckte att jag har ställt in masken till CPAP:en helt fel och inte vet hur jag skall rätta till den. Måste förmodligen beställa tid hos Johnny och få hjälp med den saken... för så fort jag sover utan CPAP:en återkommer alla problemen: snarkandet, den förlamande tröttheten, muntorrheten och dreglandet, samt inte minst springandet på toaletten. Visste ni att det beror på att hjärtat får slita så hårt p.g.a. sömnapnén att det tvingar njurarna att producera mer vätska för att göra blodet mer lättflytande (som avlastning, alltså)? Resultatet blir att man ränner på toa fyra-fem-sex gånger per natt... och det är just alla uppvaknanden som utgör sömnapnéns farligaste moment, oavsett om de beror på andnöd eller toabesök.

    Apropå det, så har jag ett tips till er som bor i Skaraborg: den 11 november hålls ett föredrag (med gratis inträde) om sömnapné på teatern i Töreboda. Missa inte det! Vet inte klockslaget, men det kommer säkert att stå åtminstone i Mariestads-Tidningen.

    Nu syns det verkligen att hösten är på gång! Vi har gott om matsvamp (dock inte kantareller) i trädgården, björkarna gulnar och äpplena faller i marken, röda som jullack. Däremot är plommonen slut - men det gör ingenting, för det betyder att djuren äter sig mätta. Blommar gör det dock fortfarande... t.o.m. näckrosen har två nya knoppar, trots nattkylan, och min klängros är full av vackra, rosa blomhuvuden! Astrar och dahlior har vi också gott om, samt en hel mängd "vilda" blommor som jag inte vet namnen på men som är lika vackra för det. Igår höststädade Mutti och jag trädgården, satte upp fågelhusen och liade gräset runt fågelträdet så att fåglarna skall kunna hitta nedfallna frön. Under tiden vandrade Aragorn omkring i sin varma tröja och nosade bekymrat på de gulnande grästuvorna... jag är övertygad om att han begriper vad det innebär, nämligen att hans uteliv bokstavligt talat är på väg att frysa inne tills i vår.

    Om ni undrar varför jag skriver så lite mejl, beror det dels på min trötthet och dels på att jag har fått psoriasis i händerna... så det gör ont att knattra på tangentbordet just nu. Behandlar dock med bra salva, så förhoppningsvis skall det värsta snart ha givit med sig!

    2008-09-10

    Fick ett välmenande mejl från en väninna igår kväll, med varningar för att låta alltför flitig här i dagboken. "Tänk om Försäkringskassan läser dina ord och tycker att du är frisk!" skriver hon oroligt. "Vi som känner dig vet ju att du verkligen är sjuk, och att det du gör tar lång tid..." ... ja, precis så är det. Det tar väldigt lång tid för mig att klara av saker som andra tar för självklara, även fast jag använder maskiner (t.ex. tvättmaskinen) till att göra det verkliga slitet - så jag är inte orolig, för FK förstår säkert. Känner förresten en kvinna som arbetar för FK, och hon är högst mänsklig i sin tolkning av hur hennes klienter har det... liksom alla mina handläggare här i Skaraborg har varit, så här långt i alla fall.

    Så vad har jag fyllt dagens timmar med, då? Tja, först packade jag bilen full med återvinningsskräp och körde det till Odinslund - kommunens förstklassiga återvinningsstation. Sedan la jag ett brev i en väninnas brevlåda i Gullspång, innan jag fortsatte till Kristinehamn och lämnade blod på Blodcentralen. Den här gången kunde jag tyvärr (p.g.a. att kärlet drog ihop sig) "bara" lämna 4 dl, men å andra sidan blev jag aldrig svimfärdig utan mådde jättebra hela tiden! *glad* Och för poängen (man får 40 p för en omgång blod, som man får "köpa" saker för som de har i ett rum - antar att de har fått dessa saker som gåvor från olika företag) valde jag en jättesnygg vinröd cykelhjälm - praktiskt, va'? Resten av de poäng jag har sparat, sparade jag nu också... de har saker som "kostar" betydligt fler poäng (som t.ex. jackor, badrockar, klädesplagg och porslin/glas), och jag tänker spara poäng till något sådant framöver. Men cykelhjälmen ville jag verkligen ha!

    Mådde fortfarande bra när jag åkte hem, men var trött och hade lite huvudvärk, så jag la mig några timmar. Det är så mitt liv ser ut, kära FK... efter en eller högst två aktiviteter måste jag vila/sova i flera timmar innan jag orkar göra något igen. Och sådant som kräver ansträngning kan jag inte göra alls... det är därför dammsugning och skurande av golven sker så ytterst sällan, och jag inte har tvättat fönstren på flera år...

    2008-09-08

    Idag firas Jungfru Marias Födelsedag av katoliker världen över - kanske också av andra kristna samfund? Och hon förtjänar verkligen att lyftas fram som ett föredöme för alla kristna; trots att hon förstod att livet skulle bli svårt, vågade hon lita på Gud och sa sitt oreserverade "ja" till Hans kallelse... en kallelse hon sedan troget följde, utan att någonsin svika i sin tro. Kan man visa på ett större mod, en större styrka, en vackrare själ? Här i St. Rafaels kapell har vi firat mässa, och jag som varit Mariasyster och alltid haft Maria som min ledstjärna känner mig oerhört lycklig över att kunna fira en mässa till hennes ära! Inte blev det ett dugg sämre av att Mutti deltog och sjöng Maria-hymnerna som en ängel, heller...

    I övrigt har jag ägnat större delen av dagen åt att städa, tvätta, diska, göra ren CPAP:en samt författa ett rundbrev till de som känner sig betjänta av verksamheten här i kyrkogruppen. En massa kattgos har jag förstås också hunnit med... både Aragorn och Imma har varit kelsjuka idag, kanske för att det ösregnat hela dagen och de haft tråkigt? Eller så var det rökelsedoften som stämde dem kärleksfulla - de älskar rökelse, har jag märkt, för varje gång jag bränner rökelse kommer de rusande och vill sitta alldeles intill. De är vana vid doften sedan kattungetassar (jfr. barnsben) och förknippar den förmodligen med trygghet.

    2008-09-07

    Ja, då är jag tillbaka från reträtten... och under min bortovaro från nätet har det hunnit bli september, ormbunkarna har gulnat och enstaka grenar på björkarna har börjat tappa sina löv. Aplarna dignar av frukt!

    Reträtten har inte varit särskilt lyckad, tyvärr. Nog har jag hunnit vistas extra mycket i kapellet, firat mässor och välsignat föremål (en ikon, flera rosenkransar, en Maria-statyett m.fl. bönehjälpmedel)... men min kontemplativa bön har ständigt avbrutits av telefonsamtal och mejl som jag måst besvara, ärenden som inte kunnat vänta, uppgifter som måst utföras o.s.v. trots att jag egentligen borde ha varit stilla och tyst. Det enda riktigt positiva med perioden har varit att jag sluppit migrän - och så har jag äntligen köpt den där cykeln (en begagnad Crescent) som jag har pratat om i flera år...! Min tanke är att öva upp mig så att jag snart skall kunna cykla till Gullspång istället för att ta bilen när jag måste besöka biblioteket, vårdcentrum eller ICA - det sparar bensin och ger mig nyttig motion. Fast det tar nog ett tag innan jag klarar en sådan sträcka... tänk, jag trodde att när man väl lärt sig att cykla satt kunskapen i ryggmärgen, men hittills har jag varit ganska vinglig i mina försök - och jag som brukade cykla Tjejtrampet när jag bodde i Stockholm!

    Nå, nu är det dags att kavla upp ärmarna och få valberedningen inför samfundets årsmöte avslutad.

    2008-08-27

    I morse fick stackars cancersjuka kattan Timjan somna in från sina plågor. Mina tankar går till matte Maggan, som på mindre än ett år förlorat två av sina älskade katter... kom inte och påstå att man inte kan sörja ett djur minst lika mycket som man sörjer en människa! Det vet jag av egen erfarenhet.

    En annan sörjande matte är Michelle, som idag tog det svåra men rätta beslutet att låta den italienska vinthunden Philip somna in från sin svåra epilepsi. Tänker på dig, Michelle!

    Går nu in i en åtta dagar lång enskild reträtt för att bearbeta minnena från prästvigningen och min första mässa samt meditera kring vad jag skall göra av denna ofattbara gåva i framtiden. Vari ligger de största behoven omkring mig? Vad är jag själv "bäst" på att göra för mina medmänniskor? Så det blir stillsamt här i dagboken en vecka framöver.

    Har gjort några små förändringar här på sajten, bl.a. på Ditt och datt-sidan och Varför?-sidan. Tog också med saknad bort Magnus Ugglas banner från Adressboken, eftersom han har slutat blogga. In i det sista hoppades jag att han skulle återuppta skrivandet, men tyvärr...

    2008-08-25

    Glömde i lördags att nämna att det då var precis sex år sedan vi flyttade hit till Otterbäcken, så nu säger jag det nu istället - hihi!

    Har legat i migrän i ett dygn och mår fortfarande visset, men var i alla fall ute i trädgården idag (med solglasögon för att skydda både ögonen och huvudet) och skördade potatis...

    ... och med tanke på att vi bara hade satt sex stycken i våras, blev skörden inte så dum. God var den också! Mutti och jag fick i oss nästan alltsammans till middag, kokta med smör och salt... mmmm! Gissa om vi har bestämt oss för att sätta mycket mer potatis i vår?!? Vi är nämligen potatisomaner bägge två *slickar mig om munnen*.

    Annat som trädgården bjuder på just nu är björnbär, plommon (blå och gula) och äpplen. En del skall vi förstås ta hand om, och en del (äpplen) skall våra grannar djuren få i vinter... men resten skänker vi bort, för det är alldeles för mycket för oss att ta vara på själva.

    2008-08-23

    Idag har Torbjörn och Bobo med familj besökt oss för att gratta Daddy, och det har naturligtvis varit fantastiskt roligt! Min snälle mittenbrorsa tog sig också tid att laga åtminstone de flesta felen på Koltrasten... nu återstår bara att få ordning på värmefläkten, som tydligen behöver rengöras ordentligt för att fungera. Bilen går dock igen, vilket är det allra viktigaste.

    Höstens kurskataloger har kommit och återigen annonserar de om en nybörjarkurs i latin, men tyvärr kommer jag inte att kunna ansöka till den (dels för att jag ännu inte kan lita på bilen och dels för att jag inte har råd). Trist! Känner allt starkare att det vore bra att kunna åtminstone grunderna i det latinska språket nu när jag är präst och måste fördjupa mig ännu mer i de kyrkliga ämnena... och med latinet i botten skulle jag också kunna lära mig min förfaders hemspråk italienska, vilket vore väldigt roligt! Nå, var sak har sin tid, och nu är det framför allt teologin, liturgiken och exegetiken (bibelkunskap) som måste djuplodas ytterligare. Får se latin som ett slags överkurs att ta när chansen ges...

    I morgon är det dags för mig att fira min första mässa här hemma i St. Rafaels kapell.

    2008-08-22

    Mia frågade mig nyligen om hösten märks av här hos oss... men nej, här är det fortfarande sommar med full grönska, massor av blommor, ljuvligt doftande kvällar och precis lagom varmt ute! Det enda tecknet på att hösten är på väg är väl att plommonen har mognat, att bönderna skördar på åkrarna och att jag har fått börja ta itu med valberedningen inför samfundets årsmöte... fast i år blir den uppgiften glädjande nog inte särskilt betungande. Har också fått iväg två motioner till samfundsstyrelsen innan motionstiden går ut i övermorgon - mejlade dem direkt till sekreteraren för säkerhets skull, eftersom de underskrivna originalen inte når Stockholm med snigelposten förrän på måndag.

    Daddy och jag har gjort en av våra vilsamma bilturer i det vackra skaraborgska landskapet, handlat festmat till i morgon (då mina bröder och ene broderns familj - den andre är ensamstående - kommer för att fira Daddys födelsedag) och slickat i oss varsin glass. Klingglass förstås!

    Har fått fler foton från förra helgen... nu trängs 117 st. fotografier i mappen, och jag tror att det är dags att bränna ner minnena på CD. Extra glad blev jag över ett foto taget av Torbjörn, där jag har sällskap av min biktfader Mats - å, så roligt att ha honom på bild! Han är en enastående människa - djupt andlig, en fantastisk teolog, ett vandrande bibliotek, hysteriskt rolig och mycket allvarlig i en och samma person. Att känna honom ser jag som en ära och en gåva...

    2008-08-20

    Idag fyller min far 74 år - grattis, Daddy! Och vi har försökt fira honom så gott han har orkat med; bjudit på god middag, njutit av en härlig jordgubbstårta, skålat i Champis och presentat med dels Jussi Björlings samlade verk på CD och dels alla Hasses och Tages revyer på DVD. Resten av festandet tar vi på lördag då Bobo med familj och Torbjörn kommer hit...!

    Nu under kvällen har jag lyckats tota ihop en berättelse med foton från min prästvigning och första egna mässa. Att skriva in alltsammans här skulle bli otympligt, så istället har jag gjort en egen sida för det, som ni hittar här.

    TACK alla ni som på olika sätt har visat mig stöd inför och under denna speciella helg! Ni som kom, ni som inte kunde komma men som var med mig i tanke och hjärta, ni som skickade kort och/eller gåvor... jag skall aldrig glömma att ni varit med mig, och jag är er evigt tacksam. Gud välsigne er!

    2008-08-12

    Tidiga morgnar är inte precis min grej... men jag lyckades komma ur sängen och åka till Mariestad för samtalet med kriminalen om de där breven jag fått. Sedan rullade det på - jag har tvättat, packat (särskilt kämpigt var det att få ner de kyrkliga plaggen - inklusive vår vackra mässhake - i resegarderoben utan att de blir skrynkliga eller skadade), putsat kalken och packat ner den så att den inte blir skadad (den ingår nämligen i vigningsceremonien - biskopen skall räcka mig kalken och patén som tecken på att jag fr.o.m. då har rätt att förmedla nattvarden) ordnat med sådant som måste funka medan jag är borta... fortsätter det så här, kommer det att kännas som rena semestern att åka till Stockholm och förbereda mig för prästvigningen - hihi!

    Aragorn och Imma är förstås inte alls förtjusta i stöket. De vet vad väskor betyder... matte reser ifrån dem och blir borta i flera dagar, och sådant gillar ingen katt. Jag försöker prata med dem om resan och det som skall ske i Stockholm, men jag inser att de ändå kommer att vara kinkiga när avskedsstunden nalkas. Det är det enda jag tycker är jobbigt med att resa - att katterna mår så dåligt av det.

    Hinner nog inte skriva något i morgon, så... nästa gång jag dyker upp här, är jag prästvigd. Känns ofattbart!

    2008-08-11

    Klar!!! I natt kl. 03.20 printade jag ut det sista ex:et av sommarens nummer av "Smaragden" och idag postade jag alltsammans så att tidskriften skall nå prenumeranterna senast på onsdag. Känns jättebra! Dessutom har jag köpt biljett hos Swebus Express (via Internet) till onsdagens resa, tankat både Muttis och min mobil, fått iväg kallelserna till synodens höstmöte, tvättat kläder som jag skall ha med mig till Stockholm, betalat räkningar som inte kan vänta tills jag kommer hem, druckit te med Mutti och pussat på katterna... ja, man har mycket att stå i denna soliga måndag!

    Till er som har mejlat mig: nej, hotelsebreven skrämmer mig inte. Däremot tar polisen dem på allvar, och i morgon bitti skall jag träffa en utredare i Mariestad för att diskutera bakgrundshistorien till det hela. Att jag har varit lite osynlig på nätet de senaste dagarna beror inte på breven, utan på att jag har varit upptagen med att få färdig "Smaragden" innan jag åker till Stockholm.

    2008-08-07

    Fick ett nytt anonymt hotelsebrev med posten - denna gång handskrivet och med poststämpel på kuvertet. Låter jag mig prästvigas nästa lördag så kommer jag att få ångra mig, skriver personen... nå, det blir nog förr den personen som kan få anledning att ångra sig, för jag har polisanmält det hela och lämnat in breven för teknisk undersökning.

    Tro nu inte att jag låter mig skrämmas! Det jag gör på lördag är att svara på en mångårig och enträgen kallelse. Att jag blir präst är framför allt en sak mellan Gud och mig, och jag tänker inte låta anonyma människor lägga sig i vår relation.

    2008-08-06

    Idag har Mutti och jag provslagit partytältet som stockholmsförsamlingen vill låna av oss för att kunna duka i trädgården i samband med min prästvigning, och till vår glädje visade sig alla delarna finnas kvar. Så nu är det hela fint packat för en tur till Stockholm och tillbaka. Jag passade också på att trimma slänten på baksidan av huset... det har varit uppehållsväder hela dagen, men nu börjar det mulna så troligen kan vi vänta mer regn. Vilket behövs! Ett eller ett par regndagar räcker inte för att fylla på de reserver som veckovis med torka har dränerat.

    Kan berätta att jag har fått ett hotelsebrev från en teosof inför min prästvigning... han tar tydligen mycket illa vid sig att jag struntar i ärketeosofen (och enligt min personliga uppfattning galningen) Charles Webster Leadbeaters varningar om att "kvinnor inte kan kanalisera gudomlig energi". Varifrån teosoferna har fått detta påstående har jag aldrig lyckats klarlägga, trots att jag har forskat efter det i ett drygt decennium... det sägs att Leadbeater i en vision mottog tydliga instruktioner från Kristus själv om "hur Han vill ha det tills Han kommer tillbaka", men denna vision finns inte beskriven i någon av Leadbeaters böcker eller i andra skrifter av hans hand som publicerats, vad jag har kunnat finna. Dessutom glömmer teosoferna bort någonting oerhört viktigt: LIBERALA KATOLSKA KYRKAN ÄR INTE TEOSOFISK!!! Ja, teosofer är lika välkomna som alla andra, och Leadbeater var en av kyrkans grundare... men det finns åtskilliga skriftliga bevis för att LKK aldrig någonsin haft några som helst kopplingar till den etablerade teosofin - det har inte minst den andre grundaren, James Ingall Wedgewood, med emfas poängterat.

    2008-08-05

    Aaaahhh, det badet var så skönt att rörmokaren egentligen hade förtjänat en puss på nosen! Och nu funkar allting: handfatet, toaletten och badkarskranarna... jag är inte den som kräver bekvämligheter, van som jag är vid betydligt mer påvra omständigheter, men ack, så skönt det är att ha fått de här problemen åtgärdade! Snyggt blev det också, med ny handfatsblandare med enhandsgrepp o.s.v.

    Regnet och blåsten har avtagit lite, men jag hoppas ändå att inte värmen kommer tillbaka. Ni som har semester just nu får förlåta mig! Men det har blivit mycket skönare inomhus, jag sover bättre om nätterna och ungarna orkar rasa omkring i sin normala rextakt istället för att ligga utsträckta som blöta fläckar på golvet. Själv har jag orkat ta itu med saker som blivit liggande en längre tid, och klarar av att diska, tvätta och städa (åtminstone lite grand) igen. Samt det viktigaste av allt: öva mässan!

    Flera dagstidningar rapporterar idag om de senaste forskningsrönen kring sömnapné och konstaterar vad jag själv fått lära mig, nämligen att man riskerar livet utan behandling. Dödligheten för obehandlade sömnapnoiker är fyra gånger så hög och framför allt dör man tidigare än andra i samma hälsogrupp och ålder... hjärtat tar verkligen stryk, och man kan råka ut för både infarkter och hjärnblödningar. Så vet du med dig att du snarkar mycket och har perioder, hur korta de än må verka, av andningsuppehåll - sök hjälp!!!

    2008-08-04

    Regn och blåst - äntligen! Allting är genomvått i trädgården... och luften är mycket lättare att andas, både ute och inne. Vem vet, i natt kanske jag kan ha ett lakan över mig i sängen så att Imma har något att krypa under?

    Mutti och jag har storhandlat och fyllt frysen, vilket känns skönt. Jag kan avstå från det allra mesta, och jag litar på att Gud i varje enskild stund förser mig vad Han anser att jag behöver just då... men en uppväxt i svår fattigdom har fått mig att fasa för tomma matförråd. Det handlar absolut inte om lyx - jag köper bara billiga och enkla råvaror - men att inte ha något ätbart hemma ger mig ångest. Så nu är jag lugn; det vi kunnat fynda idag (Coop i Mariestad hade massor av femkronorserbjudanden) kommer att räcka länge.

    Rörmokaren dök aldrig upp, så jag får hoppas att han kommer i morgon istället.

    2008-08-02

    Gud vare lovad - idag är det "bara" +19 grader och mulet ute. Kanske, kanske kommer det regn... det vore underbart!

    Har tillbringat nästan hela dagen i sängen, ofta sovande, ibland läsande.

    2008-08-01

    Vill nästan inte erkänna det, efter att ha tjatat på resten av världen om händelsen... men jag missade faktiskt den där solförmörkelsen i förmiddags! Fast jag hade ett skäl: rörmokaren var nämligen här och försökte tala förstånd med min toalett, som sedan ett drygt dygn inte går att spola. Så småningom kom han fram till att kallvattenröret till badrummet är igensatt av rost och måste bytas... men det kan ske först på måndag, så under helgen får jag göra som vi alltid gjorde på landet när jag var barn - häva i en halv hink vatten efter toalettbesöket. Vem har sagt att livet skall vara enkelt?!? *skrattar*

    Besökte en väninna i eftermiddags och blev bjuden på en jättegod saftdrink med frysta hallon. Varför har jag inte tänkt på att använda bär som isbitar?!? Nu skall här plockas krusbär att frysa in... vi har massor av den varan i trädgården.

    Lokalradion lovar regn till natten... vågar man lita på det?

    Mia - jag tänker på dig!

    2008-07-31

    I morgon måste ni vara på alerten vid 10-11-tiden... då blir det nämligen partiell solförmörkelse, och så fint som vädret är just nu lär den synas alldeles utmärkt! Sedan kommer det att vara extra många stjärnfall under nätterna den 11 - 13 augusti... också något att hålla ögonen öppna för.

    Har problem med att fungera normalt p.g.a. den här hettan. Kroppen har svullnat, fötterna går inte i mina vanliga skor och jag ser ut som en padda i ansiktet... men det värsta är att jag inte orkar någonting, utan vilar mest hela dagarna och försöker vara aktiv om kvällarna och nätterna istället. Så om ni undrar vart jag tagit vägen, beror det på det och inget annat...

    Juli är över, och nu återstår bara 16 dagar till min prästvigning.

    2008-07-30

    Idag kom min kassock från USA! *glad* Jag har fått den i present av församlingen i Stockholm inför prästvigningen och den är måttbeställd, så den passar mig alldeles utmärkt. Vågar inte fråga vad den har kostat... klerikala kläder är i allmänhet dyra tingestar, även om den svaga dollarn gör det lite billigare än vanligt. Vad en kassock är? Svenskkyrkligt kallas den ofta "prästrock", eftersom den är en fotsid dräkt man bär under alban och mässhaken. Fast vi i LKK använder inte svart, utan våra kassockar är blålila. Även övriga kleresiemedlemmar använder kassock under t.ex. ett surplice (en vit, knälång skjorta med mycket breda ärmar), så jag har burit många lånade kassockar under de elva år jag tjänat i koret... men detta är den första som blir min alldeles egen. Hm... skulle kanske berätta lite om de klerikala dräktdetaljerna här på hemsidan någon gång? *funderar*

    Temperaturen har sjunkit några grader, och eftersom det mulnade framåt eftermiddagen tog Mutti och jag chansen att klippa gräset. På de många veckor som vi p.g.a. torkan och hettan inte har kunnat klippa, hade förstås gräset hunnit växa sig rejält högt och kraftigt... men med gemensamma ansträngningar klarade vi av alltsammans innan solen gick ner. Känns mycket bra!

    Stackars Aragorn har haft en jobbig dag idag. Först tog han mod till sig att gå alldeles i närheten av gräsklipparen, som han annars är så rädd för att han brukar ta till flykten när den är igång, och sedan testade han att dricka cola ur mitt glas... fast det var visst inte särskilt gott, att döma av den fart han hade när han störtade ner från bordet, fräsande och nysande.

    2008-07-29

    Migrändag... men "Smaragden" är färdig i alla fall, och så snart den blivit kolläst skall den tryckas och skickas ut till prenumeranterna.

    Har jag tipsat om den suveräna webbradiokanalen Radio Guld? Om inte, så gör jag det nu! Den är perfekt för oss som älskar 60-, 70- och 80-talsmusik... har upptäckt att jag kan sjunga med i nästan varenda låt de spelar.

    2008-07-28

    Man tror knappt sina ögon när man betraktar temperaturmätaren... men det är faktiskt +33 grader i skuggan idag! Så jag har tagit till ett gammalt knep från en het sommar då jag bodde i Finntorp: på morgonen, innan jag gick till jobbet, tappade jag badkaret fullt med kallt vatten - och sedan, när jag kom hem på kvällen, kröp jag i karet och låg där tills jag frusit mig knottrig. Känn dig välkommen att kopiera mig, om du vill!

    Har varit hos Svensk Kassaservice och satt in pengar på mitt konto. Tyvärr upphör kontorets verksamhet den sista augusti... sedan måste man åka två mil till Hova för att sätta in pengar, vilket jag tycker är dåligt. Varför kan inte ICA få rätten att hantera insättningar lika väl som de redan har rätt att hantera uttag?!? Till Gullspång är det bara tre kilometer, vilket gör stor skillnad särskilt för gamla och sjuka. Hur som helst, sedan åkte jag raka vägen hem och spenderade pengarna genom att betala räkningar via Internet - känns skönt att ha det gjort i god tid innan månadsskiftet!

    En annan sak jag gjorde när jag ändå var i Gullspång var att besöka vårdcentrum och beställa ett nytt recept på Levaxin. Då fick jag till min förvåning höra att min läkare har ökat dosen... men glömt att meddela mig?!? Så jag skall fortsättningsvis ta 125 ug istället för 100 per dag - hoppas att det gör mig lite piggare, även om jag inser att det är svårt att avgöra skillnaden i den här hettan.

    Tankarna flyter omkring som en simmig sås inuti skallen... och jag tror att ungarna känner likadant, för de ligger utsträckta mest hela tiden och rör inte ens på sig när man går förbi. Fortsätter det att vara så här hett, undrar jag om jag inte måste bada dem också... Immas öron är alldeles röda, trots att hon försöker undvika solskenet så gott hon kan. Tills dess får de samsas med mig om utrymmet framför fläktarna, som går för fullt...

    Sänder en särskilt innerlig kram till en väninna som inte mår bra i själen just nu... du vet vem du är!

    2008-07-27

    O, glädje! O, lycka! Äntligen lyckades Mutti och jag få igång min uppkoppling igen, med hjälp av en lista full med tips som Torbjörn hade sänt mig - tack, älskade bror! Det var det sista tipset på listan som gjorde susen... *skrattar*

    Hettan är olidlig... det är +31 grader i skuggan utomhus och +28 grader inomhus. Fläktarna går i varje rum jag vistas i (dock bara medan jag är där, förstås) och katterna ligger utsträckta på golvet i längder jag inte trodde att ens en rex lyckades med. Ni dricker väl ordentligt med vatten? Själv drar jag i mig litervis, och det gör lyckligtvis katterna också.

    Jobbar med att sätta samman sommarnumret av "Smaragden" nu när jag har ordnat en ny toner till skrivaren...

    2008-07-18

    Det var ett tag sedan jag skrev... min uppkoppling fungerar nämligen inte, sedan jag flyttade burken en halvmeter (fråga mig inte vad som hände, för det vet jag inte). Nu sitter jag dock vid Kristers dator i Stockholm och har precis klurat ut hur jag når min hemsida utan att ha tillgång till ett ftp-program *stolt*, så nu skall jag försöka uppdatera er lite grand om vad som hänt på sistone.

    För det första fyllde mina pälsklingar Imma och Aragorn 10 år i söndags! Gammelmatte, gammelhusse och jag hade tänkt fira dem, så klart, men plötsligt blev festen mycket större än vi kunnat ana p.g.a. att en kattväninna - tack, Lillan! - skickade egenhändigt virkade leksaker samt att Myran och Sam kom från Stockholm och Hussefar och Kapten Karlsson överraskade oss med att komma från Katrineholm för att fira ungarna. Vilket party det blev! Särskilt som Hussefar hade egenhändigt odlad och torkad kattmynta med sig... jag har aldrig sett mina katter reagera på kattmynta förut, men den här gången tog den rejält! Ojojoj, så påverkade de blev... det slutade med att jag fick gömma undan buketten, så att de inte skulle bli fara illa.

    Sedan visade det sig att Daddys bil inte gick att laga på plats, så jag fick köra upp till Stockholm med den för att få hjälp. Det är därför jag sitter här just nu... medan vår bilmekarängel fixar bilen, har jag en hastigt påkommen men mycket välkommen minisemester och tar det lugnt hemma hos Krister.

    Hälsomässigt mår jag rätt ok, i alla fall fysiskt, just nu. CPAP:en har gjort underverk med min sömn, och av någon anledning - lika okänd som glädjande - är mitt blodtryck normalt igen. Hoppas att det förblir så! Nerverna är det lite sämre med... jag håller inte för större ansträngningar, men det kan ju ha sina rutiga och randiga. Daddy har blivit mycket sämre och har fått svårt att äta, vilket läkaren tolkar som att "det går fort utför nu"... han tror inte längre att det kommer att vara möjligt för Daddy att klara en resa till Stockholm för att dela i min prästvigning och första mässa, vilket gör mig ledsen. Att Daddy själv känner att han är på väg att "ge sig av" märker jag också, för han har blivit lugnare, gladare och mer benägen att bara vila utan att vare sig se på TV eller prata. Han liksom bara sitter, försjunken i egna tankar eller halssovande. Inte heller är han vaken många timmar per dag numera.

    Pluggar teologi så gott jag kan, övar på mässan (särskilt mysterieakten) och förbereder mig andligen så gott jag kan inför prästvigningen...

    2008-07-09

    Har legat i migrän i två dagar... suck! Men Gud är mycket barmhärtig; det inte varit särskilt varmt i sovrummet och jag har bjudits fantastiskt vackra drömmar. Särskilt den senaste fyllde mig med lycka och vördnad... den handlade om otroliga naturupplevelser med vilda djur som inte var rädda för mig, fantastiska vattenfall, bergsklättring som inte gjorde mig trött utan bara upprymd o.s.v. i all oändlighet. Ibland tänker jag att våra drömmar är mer än bara budskap från vårt undermedvetna - somliga är också gåvor, särskilt när de är så här vackra! Så tyck inte synd om mig... jag har haft det bra, trots migränen.

    Idag är jag wobbligt på benen igen och försöker göra lite nytta. Har diskat, tvättat lite småsaker och lämnat tillbaka låneböcker till biblioteket. Det är vackert väder ute, så alla de som deltar i Hova Riddarvecka är nog glada... de har haft lite otur i år, med regn mest hela tiden, och det är ju knappast roligt när man befinner sig utomhus större delen av tiden. Hörde dock att Joakim Nätterqvist (som spelade rollen som Arn i filmen med samma namn) hade gjort succé i måndags, inte minst bland barnen som dubbades till riddare eller kröntes till prinsessor av honom! För även om sådana här evenemang vänder sig till folk i alla åldrar, måste barnen få vara viktiga... inte minst om deras föräldrar själva blir som barn, klär ut sig i medeltidskläder och leker riddartid.

    2008-07-05

    Sitter här och väntar på den utlovade åskan... det är så hett att svetten rinner om en bara man rör sig, myggen är olidliga (så vi har satt myggnät för alla ventiler samt köksfläktarna) och luften känns så tät att man nästan kan skära i den med kniv. Till min glädje håller dock himlen på att mulna ordentligt, så förhoppningsvis brakar det snart löst ett rejält åskväder med massor av regn!

    Gårdagen blev det inte mycket med - vi vilade, sov och tog det lugnt allihopa. T.o.m. Aragorn tycktes vilja slappa... fast idag är han sitt vanliga rastlösa jag igen, så vi har varit ute i trädgården en lång stund. Imma tycks sakna Krister... hon sitter ofta vid gästrumsdörren, som om hon trodde att han skulle dyka upp när som helst. Och jag saknar honom förstås också - inte enbart för att det har varit underbart att få fira och öva mässan så ofta (sammanlagt åtta gånger de senaste sex dagarna), utan också för att han är en av mina bästa vänner och vi alltid har så mycket engagerande att tala om. Samtidigt förstår jag ju att han måste vara hemma och jobba, särskilt nu när han har fått ett riktigt drömjobb där han hoppas få bli kvar riktigt länge!

    Har hittat en sajt som varit mig till stor glädje och hjälp idag: Webbkryss.nu! För en sådan som jag, som älskar korsord (ju svårare, dess bättre), är det en ovärderlig tillgång att det finns andra krysslösare med smartare hjärnceller än jag där ute i cyberrymden... för ingenting retar en mer än att ett enda ord återstår, som man trots veckovis grubblande inte rår på.

    Nu funderar jag på att baka pizza till middag... och sedan skall jag försöka uppdatera min hemsida lite här och var. Återkommer när det är klart!

    Oooooo - nu åskar det!!!

    2008-07-01

    Gissa någon som har ont i fötterna?!? I fyra dagar har jag nu stått vid altaret och antingen övat eller firat riktig mässa (det första som präst, det andra som altartjänare), timme ut och timme in. Och det tär verkligen på fötterna... jag sa till Krister (min instruktör) att nackdelen med att vara präst är att man aldrig får sitta ner, men å andra sidan har prästen den fördelen att han/hon inte behöver stå på knä lika långa stunder åt gången som t.ex. altartjänaren... och det har ju sina poänger när man har ont i höfter och knän...


    Tyvärr är bilden inte särskilt bra... och det som ser svart ut, är egentligen blått...

    Helgen har varit underbar! Lördagen ägnade biskopen och jag dels åt att öva mässan och dels åt att samtala om saker jag behövde få klarlagda. Vi talade också om praktiska deltaljer kring vigningsceremonin, och om min allra första mässa (som jag skall fira dagen efter vigningen)... och liksom i parentes sa han att han hoppades att jag "kom ihåg att skriva en predikan också" - men det behöver jag inte, för det är redan gjort - hihi! Söndagen blev intensiv; en man från trakten döptes sub conditione ("om du inte redan är döpt, så döper jag dig...") och konfirmerades sedan under den efterföljande mässan, varefter vi - på önskemål från flera i församlingen - höll en läkegudstjänst. Efteråt berättade jag för biskopen att vi "hade förmedlat fyra sakrament (dop, konfirmation, nattvard och de sjukas smörjelse) på tre timmar", vilket fick honom att le brett. Det var ett mycket varmt och trött gäng som samlades kring trädgårdsmöbeln för att njuta av fika med gott tilltugg efteråt...! Och när allihop några timmar sedan vinkade adjö och for iväg, hann jag inte mer än äta middag innan det var dags att hämta Krister vid stationen i Kristinehamn. Sedan dess har vi talat liturgik och teologi, övat mässan, firat mässa (med honom som präst, förstås), gått igenom knepigare delmoment extra mycket, sjungit böner och dessemellan vävt framtidsvisioner för kyrkan medan vi ätit god mat och druckit massor av te. Det är oerhört tröttande, men åh, så roligt!

    Krister blir kvar i morgon också, men sedan måste han tyvärr åka hem igen (jobbet väntar - i vår kyrka är vi oavlönade, så alla måste försörja sig genom civilt arbete)... och sedan ses vi inte förrän i augusti, när det är dags för min vigning. Gissa vad jag skall göra tills dess? Öva mässan, förstås! Och lära mig absolutionen och slutvälsignelsen utantill, så att jag inte behöver ha liturgin till hands under min första egna mässa...

    2008-06-27

    Idag får ni ursäkta att min dagbok förvandlas till kontaktannons...

    Mark, käre vän, jag hoppas verkligen att du läser detta! Tack för ditt inlägg i min gästbok - jag blev jätteglad att höra av dig. Tyvärr har jag tappat bort din mejladress, och däri ligger hela förklaringen till min tystnad. Ja, jag är nunna "på riktigt" numera, men lever inte i ett kloster tillsammans med andra nunnor utan bor ensam (som ett slags eremit, skulle man kunna säga). I höst blir jag dessutom prästvigd, så man kan utan tvekan påstå att Gud är både mitt nu och min framtid. Snälla du, mejla mig så att jag får din adress. Och ha en underbar sommar!

    2008-06-26

    Idag är vädret sommarperfekt: lagom soligt med lite molnfluff och +20 grader. Jag har öppet (med myggnät, inte för att hålla ev. mygg ute utan för att hålla ungarna inne) överallt för att riktigt vädra ur rummen... fast Aragorn sitter förstås vid dörren och ropar att han vill gå ut, medan Imma lojt har sträckt ut sig på biblioteksgolvet alldeles intill den där fläcken hon har åstadkommit och som jag nu inte kan få bort hur jag än försöker. Men det är ok - parketter är döda ting, katter är levande och hamnar därmed högre upp på prioriteringslistan. Förresten är jag den sista att sätta mig till doms över en kissruska, eftersom jag själv var sängvätare ända upp i tioårsåldern och sedan några år tillbaka är droppinkontinent - hihi!

    Pluggar, tvättar och försöker komma på saker att skriva om i "Smaragden"... eller rättare sagt, jag vet vad jag skulle vilja skriva om, men funderar på hur jag skall formulera mig. Kanske skall sätta fart på inspirationen genom att svabba köksgolvet? Som Mutti och jag springer mellan trädgården och köksbordet (där temuggarna står)... ja, jag behöver nog inte beskriva följderna för golvet.

    Krister ringde mig för att försäkra sig om att jag är hemma ikväll - han vill intervjua mig för kyrkobladet i Stockholm inför min prästvigning - ujuj!

    Trodde att förkylningen var över, men idag värker lymforna i halsen - blä! Däremot sover jag alldeles utmärkt med CPAP:en...

    2008-06-25

    Var iväg till vårdcentralen i Gullspång och fick mitt blodtryck kollat, och det är fortfarande för högt - suck! Sedan tankade jag bilen, och man får nästan ont i magen när man ser hur kronorna rullar iväg på pumpmätaren... men vad skall vi glesbygdsbor göra?!? Vi måste ha bil - här finns inga alternativ, om man inte vill cykla eller gå flera mil (med diverse packning, t.ex. matkassar).

    Måste börja tota ihop sommarnumret av "Smaragden"... men just i kväll vill inte inspirationen infinna sig. Nåja, det löser sig!

    Städningen är klar, så allt jag behöver tänka på i morgon är att plugga duktigt.

    2008-06-24

    För att glädja min bästa väninna Mia har jag tagit extra många bilder på den rosa pionen i vår trädgård. Den röda har tyvärr redan blommat över... men den har verkligen varit fin, och här får ni ett smakprov! Och du Mia, jag skall skicka en hel radda vackra pioner till dig via mejl, det lovar jag.

    Trädgården är "klar" inför helgens besök, och städningen inomhus också med undantag av dammsugning och svabbning av köksgolvet. Känns skönt att för en gångs skull inte vara ute i sista minuten!

    Har upptäckt att jag äntligen har nått det stadium i behandlingen att jag tycker att det känns skönt att sätta på mig masken inför nattens sovande med CPAP - nu gäller det bara att jag lär mig att sova med stängd mun också, så att jag inte måste vakna till och torka ren masken från dregel... hihi! En sak som jag har lagt märke till, förresten, är att mina drömmar är mindre oroliga numera. Jag har inte alls lika många mardrömmar eller drömmar där jag stressar omkring för att utföra diverse viktiga uppdrag... vilken lättnad! Kanske berodde de jobbiga drömmarna på att jag inte fick luft? Det måste jag fråga Jonny om, nästa gång jag träffar honom.

    2008-06-22

    Idag är det St. Albans dag - vår kyrkas skyddshelgon.

    Nu börjar förkylningen ge med sig och orken komma tillbaka... Mutti och jag har lyckats klippa gräset i hela trädgården, vilket vi är väldigt glada över. Dessutom är jag nästan färdig med hyllan i arbetsrummet.

    Midsommaraftonen blev, trots förkylning, riktigt trevlig. Vi hade hyggligt väder, så medan Daddy vilade hemma åkte Mutti och jag bort till Rudskoga hembygdsgård och fikade gott i deras trädgård medan sommarfina barn och vuxna klädde och reste majstången alldeles i närheten. Vi tog oss också tid att kika runt i det gamla vackra boningshuset, där allting bevarats som det såg ut innan det blev hembygdsgård... tänk, så skulle jag utan tvekan kunna bo om jag bara hade elektricitet (till datorn) och ett badrum! Man blir fridfull i själen bara av att vistas i de där gammaldags miljöerna, skapade för en tid då ordet stress inte existerade, klockorna tickade stilla och man samlades kring fotogenlampans sken för att läsa, handarbeta eller bara småprata... det är lite grand så jag vill försöka skapa det här hemma, även om jag inte har lyckats fullt ut ännu (framför allt av ekonomiska skäl - det som var allmoge då är lyx idag, som t.ex. stora fotogenlampor, golvur och generösa kökssoffor). Hur som helst hann vi inte stanna till dansen, tyvärr... vi vill inte lämna Daddy ensam alltför långa stunder i taget... så vi åkte hem och dukade upp en härlig midsommarmiddag istället: färskpotatis, gräslök, sill och gräddfil till Mutti och kalops till Daddy och mig - samt en ljuvlig sommartårta med grädde och jordgubbar att njuta av till efterrätt. Yummy!

    Resten av helgen har vi bara tagit det lugnt - ätit gott, njutit av trädgården (då det inte regnat) eller umgåtts inomhus (när det har regnat)... samt förstås klippt gräset, som jag skrev nyss.

    I natt tänker jag sova med CPAP:en för första gången på fem dygn - skall bli skönt!

    2008-06-21

    Mina lata katter blev utmanade av Recurven att svara på några frågor, men eftersom de ligger och jäser efter ett kalas på grädde, räkor och diverse annat gottigottgott har de skickat frågorna vidare till mig. Så ok, här är svaren:

    1. Vad gjorde jag för tio år sedan?
      Jag arbetade som chefssekreterare på en internationell advokatbyrå i Stockholms innerstad och njöt av att kattungarna Aragorn och Imma väntade på mig hemma.
    2. Fem saker jag skulle göra om jag vore biljardär?
      Betala alla mina egna skulder. Betala alla mina familjemedlemmars och nära vänners eventuella skulder. Renovera huset, inklusive byta från oljeeldning till bergvärme och solenergi. Renovera och rekonditionera min bil så att den blev som ny - det skulle göra min bror, som jag köpte bilen av, så glad! Skänka massor av pengar till välgörenhet - bl.a. genom att starta en fond för människor som sitter fast hos kronofogden.
    3. Fem saker på min att göra-lista?
      Få klart bokhyllan i arbetsrummet och sortera alla papper som skall in i pärmar som skall stå i hyllan. Laga gräsklipparen och klippa gräset. Sätta samman sommarnumret av "Smaragden" (vår kyrkogrupps tidskrift). Städa innan biskopsparet kommer hit nästa helg. Plugga missalet och mässteologi inför min prästvigning i höst.
    4. Fem ställen jag har bott på?
      Sorunda, Ösmo, Visby, Nacka (flera olika ställen) samt här i Otterbäcken.
    5. Jag utmanar...
      Mia, katterna i Bie, Snobben, Morgondimma, Inger Maryissa och Snigel.

      Och reglerna är alltså: svara på frågorna samt utmana sex personer... eh, i mitt fall blev det fyra personer och åtta katter... kan jag rå för att jag känner fler bloggande katter än bloggande människor?!? Ändå hoppade jag över flera missar på min favoritblogglista...



    2008-06-19

    Äntligen ihållande regn... nu är åtminstone ytmarken blöt och det doftar underbart!

    Jag har haft feber till och från idag, men under en feberfri stund hjälpte jag Mutti att såga till hyllplan, fyra till min hylla i arbetsrummet och tre till hennes filmhylla i källaren. Daddys video- och DVD-filmer får inte längre rum uppe i deras vardagsrum, så nu måste åtminstone hälften flyttas ner i källaren - naturligtvis inte favoriterna, som han ser om och om igen. Stackars Daddy, numera orkar han just inte mycket mer än så... antingen tittar han på TV eller film, eller så sover han. Ibland undrar jag om detta är vad hjärtspecialisten varnade oss för efter Daddys massiva infarkt 2003, då han sa att "han kommer att sova mer och mer, och en dag vaknar han inte mer"...? Det är den tilltagande syrebristen, orsakad av att hjärtat inte orkar pumpa runt tillräckligt med syresatt blod i kroppen, som orsakar tröttheten, det vet jag. Och vi är tacksamma för att vi hittills fått i alla fall över fem år efter infarkten - det var det ingen som trodde, allra minst läkarna! Daddy är fascinerad över att jag fortfarande kommer ihåg vilket datum han fick "smällen", som han kallar den... han skulle bara veta att jag inte bara minns det, utan även klockslag, vad jag tänkte, kände och gjorde, vilka böner jag bad o.s.v. Skulle jag behöva rekonstruera alltsammans, skulle det inte vara det minsta svårt...

    Längtar efter att skriva, men orkar inte sitta så länge vid datorn p.g.a. värken i huvudet och bihålorna.

    2008-06-18

    Ded är sydd om bid dos idag... ded är addeles röd och sårig... *snörvel* Och hududed värker. Så istäddet för bitt skribande, får di tidda på en söd film istäddet:


    glass sork from Mediabasen on Vimeo.


    2008-06-17

    Migrän + förkylning = inget vidare.

    2008-06-14

    Tänk att massmedia år så ombytlig i sin rapportering! De senaste veckorna har de tecknade solarna sett aggressiva ut och artiklarna har fyllts av domedagsprofetior om bränder, nödslakt av djur, förstörda skördar och vattenkriser p.g.a. värmen. Men nu är solarna plötsligt vänligt sinnade, och artiklarna handlar om hur mycket vi önskar oss sol till midsommar... suck! Själv längtar jag fortfarande efter rejäla regn, midsommar eller inte - de få skvättar vi fått räcker inte på långa vägar, och jag tycker att det är betydligt värre med nödslakter, förstörda skördar och alla dessa bränder än att vi har sol på midsommarafton.

    Sover hur gott som helst med CPAP:en, som jag har döpt till Oliver efter min favoritförfattare, neurologen, forskaren och medmänniskan Oliver Sacks. Och den nyfunna piggheten räcker till mycket - bokhyllan i arbetsrummet är nästan klar, Mutti och jag bygger en soffa i biblioteket av delar jag hade och sådant vi har funnit på tippen (tänk, att folk bara slänger fräscha och fina saker! Varför skänker de dem inte till second hand-butiker som t.ex. Myrorna istället?), städning inför helgen efter midsommar då biskopsparet m.fl. kommer hit, stortvätt m.m. Ja, jag har rentav börjat samla material till en ny avdelning här på hemsidan: Mitt Skaraborg!

    Nästa vecka skall jag få kollat hur mitt blodtryck ligger, och då skall jag be om ett nytt tyroid-prov också. Funderar allvarligt på att be min läkare om en remiss för en ordentlig koll av hjärtat, men det kanske får vänta tills efter sommaren - nu har sjukhuset nog bara tid med det nödvändiga.

    Har en fråga till er besökare: är det någon av er som vet vad denna lilja heter, som just nu blommar så underbart i vår trädgård?



    2008-06-11

    Gud vare lovad - idag är himlen mulen och det regnar! Måtte det fortsätta åtminstone i två dagar...!

    Har sovit underbart gott hela natten, utan några vakenperioder vad jag kan minnas, och vaknade pigg vid 10.30-tiden. Fantastiskt! Det kändes rentav omöjligt att ligga kvar i sängen, och så har jag nog inte känt det sedan barnsben, tror jag. Tack vare att det inte längre är så där outhärdligt varmt, har jag sedan kunnat göra lite av varje - diska, tvätta, sätta upp hyllkonsoler i arbetsrummet... tänker äntligen ta itu med alla pappershögarna och få in i tidskriftsamlare och pärmar.

    Igår var det elva år sedan jag konverterade till katolicismen...

    2008-06-08

    Nu börjar hettan och torkan bli farlig, tycker jag. Gräset knastrar torrt under barfötterna, brunt och visset, och hela trädgården skriker efter vatten... men de enda molnen på himlen är tunna slöjor som snabbt drar förbi i blåsten. Det är lika varmt inne som ute, cirka +30 grader... och när jag kommer in i sovrummet om kvällarna, står temperaturmätaren på +28. Tur att jag har en fläkt riktad mot sängen om nätterna! Och tack vare befuktaren till CPAP:en kan jag sova gott, utan att besväras av värmen... värre är det för Aragorn och Imma, som vilset letar efter svalka och blir längre än jag trodde att de kunde bli när de sträcker ut sig på golvet. Jag har vattenglas står lite här och var, och byter vattnet flera gånger om dagen för att hjälpa dem kyla av sig åtminstone inombords. Snart blir jag tvungen att duscha dem, trots att de hatar det... Immas öron är så solbrända att de lyser röda, och jag smörjer både hennes och Aragorns öron varje kväll med aloe vera för att de inte skall bränna sig.

    Det är inte mycket man orkar, när det är så här varmt... men i källaren är temperaturen lägre, så jag har ägnat de senaste dagarna åt stortvätt och städning av tvättstugan. Idag tog oss gammelmatte och jag dock för med att städa mitt arbetsrum, också - och där var det +34 grader, så svetten rann om oss trots att vi tog det lugnt och drack vatten mest hela tiden. Vi skall sätta upp en hylla för alla mina pärmar och tidskriftsamlare, har vi tänkt, och på så sätt äntligen bli av med högarna av papper som översållar golvet... skall bli skönt, och att sortera papper (givetvis framför en fläkt) är en lagom syssla... får tänka på vad doktorn sa, att jag egentligen inte får aktivera mig alls utan skall vila på dagarna och sova på nätterna den närmaste tiden framöver, tills vi fått ordning på mitt blodtryck. Vet ni vad Jonny berättade för mig i torsdags? Jo, i det ögonblick då kroppen äntligen får igång andningen igen efter en apné, är blodtrycket uppe i 300! Det skrämmer mig verkligen, för är det någonting jag strävar efter så är det att skydda mitt hjärta mot det öde Daddys drabbades av.

    2008-06-05

    Tänka sig, de nätter när jag har sovit med CPAP:en har antalet apnéer (andningsuppehåll) minskat med 95 %! Det positiva beskedet fick jag hos Jonny (sjuksköterska/tekniker) idag, när vi tittade på datavärdena från min "sovmaskin". Jag fick också veta att jag verkligen är illa ute utan CPAP... under mina värsta perioder är trycket uppe i 18,2 cmH2O, och maskinens maxtryck är 20. Men jag tänker inte sova utan maskinen, och nu har jag fått en befuktare till den också, vilket skall göra att jag inte blir så torr i näsan och munnen. Och så fick jag svar på frågan varför masken börjar läcka efter nästan exakt fyra timmmar... det är nämligen då man går över från djupsömn till drömsömn, och då slappnar alla muskler i kroppen av (även i ansiktet, alltså)... undra på att masken då inte längre sluter tätt! Nåja, det är inte längre något problem, för jag har lärt mig att bara vakna till, justera remmarna och sedan somna om igen. Det sa jag till honom: "Att vakna en enda gång på natten är ju ändå stor skillnad mot förut, då jag vaknade fyra fem gånger" varpå han skrattade och pekade på sin datorskärm: "Snarare vaknade du, enligt sömnutredningen, 187 gånger!" Vad han menade var att varje gång man får en apné så vaknar man för att få luft, men eftersom man somnar igen hinner hjärnan aldrig registrera att man varit vaken.

    Är du nyfiken på min "sovmaskin"? Här finns bilder på och information om både CPAP:en (AutoSet Spirit II), befuktaren (HumidAire 3i) och masken (Mirage Liberty): www.resmed.se

    Apropå sömn, så väcktes jag i morse av telefonen och fick kämpa med att få av mig masken för att kunna svara... såg nog kul ut, sömndrucken som man var! Den som ringde var min handläggare vid FK, som ville veta hur jag mår och hur det har gått med "arbetsträningen"... jag sa som det var att jag har givit upp den, och att jag på order av min läkare nu koncentrerar mig på att få ordning på sömnen. Berättade också om mina dåliga thyroid-värden och det höga blodtrycket, och att läkaren misstänker att bägge beror på stress... hon höll med, och efter en del letande i papperna hittade hon läkareutlåtandet, där det står att min läkare anser fortsatt sjukpension vara det enda alternativet. Så nu återstår bara att vänta på FK:s beslut.

    I morgon är det Sveriges nationaldag, men också mina föräldrars 44:e bröllopsdag!

    2008-06-04

    Tja, i morgon är det då slutligen dags för återbesök hos sömnkliniken - lagom när jag har fått bukt med praktiskt alla irritationsmoment, ironiskt nog. I natt hade jag CPAP:en hela natten och justerade masken vartefter... så i princip det enda bekymmer som återstår är att jag blir ruskigt torr i nosen och munnen, särskilt nu när luften är så torr och varm. Men jag skall fråga dem på KSS om jag inte kan få en fuktare till CPAP:en... det har jag läst att många har, och jag tror att det skulle hjälpa mycket. Skall i alla fall tala om för dem att jag kommit att tycka väldigt bra om min "sovmaskin"! I början fick den mig att känna mig sjukare, men det var nog mest psykologi... jag menar, sover med en mask för ansiktet gör ju inte "vanligt folk", om man säger så... men nu har jag vant mig och tycker att det är tryggt att veta att maskinen förser mig med luft hela natten oavsett hur jag själv andas.

    Å, måste berätta: igår kom Bie-katternas bok "Katterna i Bie - 2007: dagbok och gästbok" med posten! Och en av de första saker jag såg när jag bläddrade i den, var att min hemsidesadress står med... undrar om det kommer att innebära att jag får fler besökare hit? Hihi! En annan rolig sak som Bie-katternas husse pååekade för mig är att han har lyckats få Pi, Pricken, Moses och Svart att stå som författare med copyright och allt, medan han själv "bara" står som ansvarig utgivare... undrar just vad en svensk domstol skulle ha att säga om det? Katterna tar över! *skrattar gott*

    2008-06-02

    Hettan gör mig så slö... men idag har jag i alla fall varit med Mutti in till Mariestad, då hon skulle på undersökning vid sjukhuset. Själv passade jag på att besöka biblioteket, och kom naturligtvis tillbaka med en hög böcker. Ju varmare det är, desto mer tid tillbringar jag i svalkan framför en fläkt inomhus med en bok, massor av kall dricka (lingonsaft är favoriten just nu) och två urlakade katter, som inte heller orkar röra på sig... hihi! Daddy hade bestämt sig för att stanna hemma för att undvika hettan i bilen... fast jag tror att han också ville bevisa för sig själv att han klarade sig ensam hemma i några timmar. Han har varit annorlunda på sistone - som om han fått frid i sinnet. Klagar inte alls lika ofta över sitt amputerade ben och skadade hjärta, är generös och glad, säger att han har accepterat sitt öde... och han kräver inte längre att någon av oss ständigt skall hålla honom sällskap, utan sysselsätter sig på egen hand i timmar i taget, vilket ger Mutti möjligheten att vistas i trädgården eller besöka mig. Och det gör i sin tur att hon orkar med honom bättre, så alla tjänar på det.

    2008-05-30

    Maj är redan över... på ett sätt gör det mig ledsen, för det känns som om min ohälsa har fått "äta upp" hela denna underbara månad... men å andra sidan vet jag att den känslan bara är en illusion, eftersom jag har bildbevis för hur mycket fantastiskt jag har fått uppleva här i vår trädgård under de senaste veckorna. Vitsipporna gav plats för gullvivorna, som sedan gav plats för liljekonvaljerna i rätt tid inför Mors Dag... och nu fyller syréndoften luften, inte minst under de ljuvliga kvällarna!

    Ändå kan jag inte blunda för att mina hälsoproblem har fått ta orimligt mycket utrymme både tids- och känslomässigt den senaste tiden. Mina provsvar är fortfarande dåliga, blodtrycket envisas med att ligga för högt och även om jag har lärt mig att sova med CPAP:en strular masken så snart trycket ökar. I natt har jag i alla fall haft den i drygt fyra timmar, vilket jag hoppas täckte in den viktiga djupsömnen... och nu är det bara en vecka kvar innan jag skall på återbesök till sömnmedicinska och förhoppningsvis få hjälp att justera masken. Tycker att detta med CPAP:en är så bra, att jag verkligen vill få den att fungera hela nätterna.

    Den "påtvingade" sysslolösheten har dock sina fördelar... liggande i min vilstol har jag kunnat betrakta fåglarnas intensiva arbete med att föda upp sina små, och igår lyckades jag t.o.m. få en flitig förälder på bild! Sådant kräver definitivt gott om tid och ännu mer tålamod... samt en snabb kamera. Har ni tänkt på hur långsam digitalkameran egentligen är? Sedan man tryckt ner avtryckaren går det flera sekunder innan själva bilden tas... så jag fick knäppa och knäppa på måfå, och av tiotalet bilder blev en enda bra. Den är jag desto gladare över!

    Ja, det är vår lyxiga "sommarstugeholk" som fått bli hem åt en ny generation talgoxar, som ni ser. Och det är vi både glada och stolta över! Talgoxarna bor hos oss året runt och har lika stor rätt till reviret som vi själva... och tänk så bra de, tillsammans med flugsnapparna och de andra fåglarna vi har omkring oss, håller ordning på myggen! Förra året var jag vid det här laget alldeles "knottrig" och fick starta sänggåendet med att smörja alla betten med Xylocain-gel, men i år har jag bara drabbats av fyra små bett så här långt. Dessutom kan man vistas ute i trädgården till sent om kvällarna utan att luften fylls av små surrande blodsugare.

    En annan bra sak med att tvingas hålla sig i stillhet är att jag läser mycket just nu... och det hoppas jag skall märkas bland boktipsen här på hemsidan så småningom.

    Å, en sak: det jag skrev för någon vecka sedan om att jag hade sovit så gott hela natten tack vare CPAP:en var ett skämt... jag somnade alltså innan jag hade hunnit få på mig masken och slå igång maskinen... hihi!

    2008-05-23

    Igår träffade jag Skrynken och meddelade att jag ger upp kampen att komma tillbaka i arbete inom den närmaste framtiden - FK får sjukpensionera mig istället. Har precis fått veta att mina Thyroid-prover är "röda" (d.v.s. medicinen räcker inte till) igen, efter att ha legat så bra så länge. Blodtrycket är fortfarande för högt, och stressen inför FK:s beslut skall vi inte ens tala om. Arbetsträningen är p.g.a. mina hälsoproblem ett totalt misslyckande, och dessutom strular CPAP:en... när trycket ökar (vilket det skall göra, ju djupare jag faller i sömn) börjar masken att läcka och väcker mig.

    Allt jag önskar mig nu är lugn och ro, ingenting annat.

    En glad nyhet, dock - Kolis blev godkänd på ombesiktningen i eftermiddags. Tack så jättemycket, Sam!

    2008-05-19

    Den där sovmaskinen är verkligen suverän... igår kväll la jag mig och sa till Imma, som hade klättrat upp på min mage, att "en liten stund skall vi gosa, men sedan måste jag ta på mig masken och sova"... och så vaknade jag i morse vid 11-tiden, pigg och efter den första natten på åratal som jag hade sovit i ett sträck! *skrattar gott*

    På eftermiddagen körde jag Daddys bil till Karlskoga och besiktigade den (två fel hittade de, men förhoppningsvis blir det varken svårt eller dyrt att fixa dem), och sedan jag kommit hem och hämtat Mutti och Daddy åkte vi vidare för att handla sådant vi behöver nu när vi har fått våra pensioner.

    2008-05-16

    I natt har jag sovit sju timmar med CPAP:en, och det gick riktigt bra! Funderar på om det var något slags psykologiskt hinder som störde förut... berättade för min läkare igår att jag måste intala mig själv att det här är en medicinsk behandling och inte ett test som jag skall prestera resultat på - så känns det faktiskt ibland om kvällarna när jag sätter på mig masken, även om det naturligtvis är rena dumheterna. Han är så bra, min läkare - lyssnar verkligen, och sätter sig in i hur man som patient upplever saker och ting! Är så glad att jag har honom, och har sagt att jag hoppas att han blir kvar... vilket han har sagt att han med all sannolikhet blir, eftersom han trivs så bra på vår vårdcentral.

    Ute regnar det, vilket naturen behöver så väl just nu när alla träden har slagit ut och marken är täckt av blommor. Mutti och jag har satt ut de förgrodda plantorna (slanggurka och kronärtsskocka) - och hoppas förstås att de tar sig bra och ger fin skörd senare i sommar!

    2008-05-15

    Nu har Kolis sommartassarna på sig! Känns så skönt att veta att jag, tack vare min bilmekarängel, har bil ett år till...

    Verkar förresten ha samma förfallstakt som min bil... nej, så illa är det naturligtvis inte, men det är märkligt att jag, så snart jag börjar slå mig till ro med en diagnos, blir föremål för nya undersökningar efter misstankar om andra problem. Först handlade det om min depression och den svåra ångesten som terroriserade mig natt och dag... sedan fick jag migrän och kunde inte längre jobba... så upptäcktes det att jag lider av underfunktion av sköldkörteln... året efter (alltså, nu i år) får jag diagnosen uttalad sömnapné... och nu igår, när jag träffade min läkare inför skrivandet av utlåtandet till FK, drog han igång en period av tester för att se om jag lider av högt blodtryck! Fast jag fick känslan av att det är just sömnapnén som oroar honom mest, och att få ordning på sömnen tyckte han att jag skall koncentrera mig på nu framöver. Det där med "arbetsträningen" verkade han inte riktigt förtjust i - han sa att det räcker med ett stressmoment i taget. Vilket också la mina planer på viktminskning i malpåse ett par månader! Visst skall jag gå ner i vikt, för många av mina hälsoproblem skulle minska (om än inte försvinna) om jag inte vore så här tjock, men tydligen är detta med sömnen the number one priority.

    Skönt nog har en av diagnoserna försvunnit och en annan minskat betydligt i omfattning... jag har inte längre någon ångest, och deprimerad är jag i princip bara vad gäller min ovissa framtid ekonomiskt sett. Kunde jag bara känna trygghet i att jag hade en fast månatlig inkomst skulle jag klara resten av livets bekymmer utan att sjunka under ytan, det vet jag! Men pengar - eller rättare sagt, bristen på pengar - har varit mitt svartaste monster livet igenom... det är en skräck jag bär med sig sedan barndomen, med såriga minnen av älskade, sjukliga och ändå ständigt hårt arbetande föräldrar som decennium efter decennium kämpade en fåfäng kamp för att ordna mat på bordet och livets nödtorft för fem barn. Varje gång jag går till en matvarubutik återupplever jag gamla minnen av en förtvivlad förälder som lägger några små slantar i min hand och ber mig försöka få dem att räcka till middagsmat åt minst sju personer... och ni får säga vad ni vill, men maten är betydligt billigare idag än den var då jag växte upp! En tiocentimeters korvsnutt kostade 15 kronor, bordsmargarin var en ouppnåelig lyx och det enda bröd vi hade råd med var långfranska (8 kronor) som inte mättade mer än för stunden... vi odlade grönsaker i balkonglådorna för att få i oss c-vitamin, och i flera omgångar fick hela familjen behandlas medicinskt mot skörbjugg. Och detta i den svenska socialdemokratins välfärdssamhälle anno 1970- och 80-talen! Så kom inte och tala med mig om att vår nuvarande regering inte tar hand om låginkomsttagarna... det gjorde baske mig inte sossarna heller under deras långa glansperiod med Olof Palme & Co.

    2008-05-14

    Morgonen var vacker, så vi beslöt att packa ner frukosten och åka till Bora-sjön (utanför Laxå) för att äta där istället för hemma. Sedan fortsatte vi till Laxå, svängde av mot Degerfors och tog vägen över Björneborg hem igen. Fem minuter efter hemkomsten ringde det på dörren - och där stod en livs levande ängel! Ja, jag lovar... det var en tvättäkta bilmekarängel från Stockholm som sade sig ha vägarna förbi och ville ta sig en titt på våra bilar inför Koltrastens ombesiktning (den 23:e) och Hubbes besiktning (den 19:e). En timme senare hade han betat av Kolis' hela fel-lista från Bilprovningen - inklusive bromsfel på bägge bakhjulen! - och konstaterat att Hubbe kommer att klara besiktningen bra... varpå han tackade för sig och åkte vidare. Allt vi hann ge honom i gengäld var en termos kaffe och en massa välsignelser... men han har lovat att komma tillbaka i sommar och då ha tid för både fika, gott om prat och trevlig samvaro. Tänk att det finns så underbara människor!

    I morgon får jag äntligen däcken bytta på Kolis, och sedan skall jag träffa min läkare inför skrivningen av utlåtandet till FK. Tänker passa på att besöka biblioteket också... de är klara med flytten till de nya lokalerna, men än har jag inte hunnit ta mig en ordentlig titt på resultatet.

    2008-05-13

    Idag fyller Hussefar 60 år - grattis!

    Sjäv är jag vingligt på benen igen efter ytterligare en period i sängen. Vet inte riktigt vad det var som hände den här gången, men jag har haft feber och ont i bröstkorgen (det sistnämnda har inte släppt än), så jag har mest sovit bort tiden. Att anpassa sig till CPAP:en är knepigare än jag trodde från början... inte så att den inte är bekväm, men den påverkar mina drömmar och jag har fortfarande svårt att andas genom näsan. Nåja, det är ju meningen att jag skall ha den här i ett par år i alla fall, så jag har gott om tid på mig att lära mig samarbeta med den. Det viktigaste framsteget just nu är att den har slutat "lukta sjukhus"... det är både ungarna och jag tacksamma för!

    Vädret är svalare ute, men fortfarande ljuvligt skönt. Mutti och jag har bundit upp min ljusrosa klätterros så att den skall kunna fortsätta att växa ut över fasaden istället för att jag klipper ner den varje år... och så har vi funnit en fantastiskt fin röd sten, formad som ett hjärta, uppe i skogsbacken! Den vill vi rista in orden "Till Minne" på och lägga mitt i minneslunden.

    Daddy är så trött, så trött och sover mest hela dagarna...

    2008-05-09

    Igår var jag tillbaka på sömnmedicinska (KSS) och fick min CPAP. Har försökt sova med den i natt, men inser att det kommer att ta ett tag innan vi är helt överens... fast lite av obehaget kan bero på att jag är snuvig just nu. Annars var det mest att jag blir så torr i munnen (sover ju med öppen mun p.g.a. mina andningsproblem), vilket sjuksköterskan förberedde mig på då han demonstrerade hur maskinen fungerar... med det oroar mig inte, för vid återbesöket om en månad skall jag få en fuktare att koppla till.

    Hur som helst är masken bekväm att ha på sig, slangen är inte i vägen hur jag än rör mig och jag kan ligga som jag är van. Skulle tro att jag snart inte märker av den när jag sover... och tänk, så mycket bättre jag kommer att må när jag andas vettigt!

    Aragorn och Imma var lite tveksamma precis i början - ja, ärligt talat såg de fullkomligt mållösa ut när de på behörigt avstånd betraktade mig medan jag tog på mig masken! *skrattar* Men sedan kom de nyfikna fram och nosade omsorgsfullt på både masken och själva maskinen, och en kort stund efteråt rullade Aragorn helt enkelt ihop sig som vanligt i min famn medan Imma låg ovanpå mig (det har hon gjort sedan det blev för varmt att ligga under lakanet jag har som "täcke"). Allt var med andra ord precis som vanligt, vilket bådar gott för framtiden. Känns skönt... katternas reaktion var det jag oroade mig mest över.

    2008-05-05

    Gräset klart! *glad*

    Vill dela med mig av en sak, så att ni kan hålla ögon och öron öppna för egen del. Den senaste tiden har jag fått ett flertal s.k. phishing-mejl från någon som utger sig för att vara paypal, men som definitivt inte är det. I dessa mejl uppmanas jag att sända in mina personliga uppgifter, eftersom "säkerhetsystemet håller på att uppdateras". Eftersom jag aldrig någonsin har haft med paypal att göra, polisanmälde jag det hela - jag vill ju inte riskera att någon blir utsatt för bedrägeri i mitt namn - samt kontaktade paypal, som tog saken mycket allvarligt. Så nu uppmanar jag er andra att vara försiktiga: paypal är ett juste företag, och de som begår bedrägerier i deras företags namn måste stoppas så att inte hela Internet-handeln bryter samman. Får du mejl av den typ jag har beskrivit ovan, så ber jag dig att omedelbart göra tre saker:

    1. Skicka mejlet vidare till det riktiga paypal på denna adress: spoof@paypal.com,

    2. polisanmäl genom att ringa 11414 så att du har ryggen fri, ifall någon gör affärer på nätet i ditt namn, och

    3. spara de mejl du fått! I dem finns både öppen och dold information som Polisen kan behöva. Och du: att du så småningom får ett brev där du meddelas att "ärendet har lagts ner" skall du inte bli ledsen över. Det är mängden anmälningar som avgör, och du kommer inte att märka av Polisens samarbete med paypal för att gå till botten med problemet. Det viktiga är att din polisanmälan skyddar dig själv mot att bli anklagad för bedrägerier på nätet... ok?

    2008-05-04

    En notering: årets gräsklipparsäsong startade idag. Tyvärr orkade vi inte ta alla gräsmattorna (det gör vi aldrig, så här i början på säsongen) så vi får avsluta jobbet i morgon. Skönt dock att vara igång!

    2008-05-02

    Idag fyller min låtsasbrorsa Robban år - grattis!

    Vädret är regnigt och inte särskilt varmt, så jag har donat inomhus istället för att vara ute i trädgården. Bl.a. har jag till min stora glädje äntligen lyckats installera SimCity 3000 på min nya dator... jag vet, det låter inte som någon större bragd, men har varit riktigt krångligt. Förra installationen misslyckades nämligen p.g.a. en trasig fil, och sedan blev det - just p.g.a. den trasiga filen - omöjligt att avinstallera eländet igen. Idag hade jag dock äntligen ork att sätta mig att radera varenda liten bit av spelet för hand... och sedan gjorde jag en ny installering som till min stora lättnad fungerade perfekt.

    2008-04-30

    Det har varit en underbar Valborgsmässoafton idag - +18 grader, ömsom sol och ömsom molnigt. Mutti och jag har planterat det vi köpte i måndags, samt beundrat allt vackert som naturen bjuder oss: ett överflöd av vitsippor, scilla, gullvivor, påsk- och pingstliljor, tulpaner, pärlhyacinter och mycket annat som jag inte kan namnen på. Träden har satt löv, körsbörsträdet blommar, det ena plommonträdet blommar, äppleträden är på gång... *suckar lyckligt*

    Efter en härlig middag beslöt sig Daddy för att vila medan Mutti och jag åkte ut för att "fira Valborg" en stund. Vi började här hemma i Otterbäcken, vid Badängen där de hade tänt en fin majbrasa och kören sjöng alla de traditionella vårsångerna...

    ... och sedan fortsatte vi till Södra Rådas hembygdsgård, där vi drack kaffe i det stora rummet och pratade med folk i väntan på att kören skulle komma (de åker runt och sjunger på alla festplatserna i kommunen)...

    ... och så fick vi njuta av de vackra sångerna en gång till, innan vi åkte hem till Daddy igen. Dessutom träffade vi Tina, som blev häpen över att se oss där - kanske inte så konstigt, med tanke på att det var första gången vi besökte själva hembygdsgården. Annars brukar vi mest titta till hur uppbyggnaden av Södra Råda gamla kyrka går (som sorgligt nog brändes ner till grunden av en pyroman 2001, men som nu byggs upp igen med de metoder som användes när man byggde originalet - det attraherar stora mängder turister varje år, och hantverkare från hela världen kommer för att lära sig de riktigt gamla teknikerna - kul! Vill du själv prova på? Det är bara att komma hit - även besökare är välkomna att hjälpa till med bygget!).

    2008-04-29

    Nu har jag fått det avgörande beviset för att tomten inte har med julen att göra: han dök nämligen upp här igår! Och gav Mutti och mig varsin femhundring att spendera på vad vi ville, bara inte räkningar, mat eller bankböcker. Av någon outgrundlig anledning valde vi båda två att använda pengarna till att köpa växter, jord och trädgårdsredskap m.m... en sådan slump, va'? *fnissar*

    Idag skulle jag ha påbörjat min "arbetsträning" hos parkförvaltningen i Gullspång... men givetvis blev jag istället liggande i migrän. Kan inte säga att jag är förvånad... besviken, absolut, men inte förvånad. Förkyld är jag också, men det är en annan historia.

    Snälla ni, ta inte datumet för prästvigningen ad notam! Redan samma dag som biskopen och jag hade föreslagit den 7 juni, protesterade vår andra biskop och prästerna högljutt med att det är för kort varsel för alla som vill komma och för sådant som behöver ordnas. Nu funderar vi kring juli eller augusti... jag får återkomma när ett datum är spikat.

    2008-04-27

    En sak glömde jag att nämna igår... biskop Sten-Bertil och jag har preliminärt kommit överens om att jag skall prästvigas i St. Mikaels och Alla Änglars domkyrka i Stockholm den 7 juni och hålla min första egna mässa dagen efter. Den 10 juni är det elva år sedan jag döptes in i LKK.

    2008-04-26

    Vilken intensiv dag!

    Steg upp mycket tidigare än jag är van vid (efter att ha sovit uruselt under natten) och åkte till Gullspång för att hämta ett hyrsläp hos Statoil. Sedan bar det av till Västerås, där jag först deltog i Maria församlings årsmöte (och blev omvald som sekreterare) och sedan besökte mina katters uppfödare Marie-Ann och hennes familj. Fick också träffa dottern Michelles underbara italienska vinthundar Lady, Philip och Eddie... att de var där hade vi gjort upp, för vi diskuterar (på lång sikt) om jag eventuellt så småningom skall överta Eddie. Alla tre hundarna var bedårande - oerhört gladlynta, sociala och gosiga... jag blev t.o.m. inbjuden till lek (dragkamp), vilket aldrig har hänt mig förut med en "främmande" hund! Passade förstås också på att gosa med katterna... fast Tiny och hennes kull kattungar fick jag inte träffa, för de bor i Upplands Väsby. Kanske bäst så... jag längtar väldigt mycket efter en kattunge som sällskap åt Aragorn, som verkar understimulerad, men har absolut inte råd.

    Så småningom åkte Marie-Ann, maken Håkan och jag ut till Kolbäck, där en god vän till dem förvarar sådant från förra hemmet (en villa) de inte kan förvara i nya hemmet (en lägenhet). Där lastade vi den rastgård (i fyra delar, förstås) på släpet som jag har fått i gåva av makarna Strand - gissa om jag är glad för den, och gissa om ungarna kommer att älska den när jag har kunnat montera upp den på plats! Sedan var det dags att säga hej då för den här gången, och jag körde hem... var lite orolig precis i början, eftersom lasten stack ut rätt mycket utanför släpet, men så småningom kom jag underfund med hur jag skulle ligga placerad i mitt körfält och sedan gick körningen hur bra som helst. Väl hemma mötte Mutti upp och vi lastade av den stora presenten på baksidan av huset. Monteringen får vänta... men nu är alltihop här i alla fall! *glad*

    Släpet behåller vi tills måndag morgon, så hinner vi köra skrymmande skräp till sopstationen. Det börjar se riktigt fint ut i trädgården, och vi har verkligen fått röja upp ordentligt - skönt!

    2008-04-25

    Mutti och jag har kört sopor till återvinningsstationen... kändes skönt att få arbeta med kroppen efter gårdagens chockbesked.

    Specialisten frågade mig om jag brukar vakna av att jag inte kan andas. Jag svarade att jag inte har några sådana minnen, men att jag ibland vaknar av mina snarkningar. I natt begrep jag vad han menade... minst sex gånger vaknade jag till, just för att få luft!

    2008-04-24

    Idag var jag till sömnmedicinska kliniken vid KSS och fick träffa den specialist som har granskat resultaten av min sömnutredning. Och visst hade jag förstått att det inte var bra... men att det skulle vara så illa, hade jag aldrig kunnat ana!

    På en enda natt hade jag 185 apnéer (totala andningsstopp), varav det längsta varade i 23 sekunder, samt 97 hypoapnéer (partiella andningsstopp). Det blir drygt 40 i timmen... 18 minuters syrebrist per nattsömn. Och mitt hjärta har tagit skada... just det jag var mest orolig över! Så nu skall jag komma tillbaka till KSS den 8 maj och få en CPAP - en maskin som skall hjälpa mig att andas när jag sover. Den läser tydligen av andningen hela tiden och tar över när jag själv slutar... och vad jag förstod på specialisten, skall den här maskinen nu bli min ständige sovkamrat genom livet.

    I ett försök att halvera antalet andningsstopp, skall jag dessutom remitteras till en dietist som skall hjälpa mig att gå ner 26 kg i vikt. Men det måste ta lång tid, varnade specialisten... fem år tyckte han var en rimlig tidsplan, eftersom jag inte får anstränga hjärtat mer än jag redan gör.

    Känner mig omtumlad.

    2008-04-23

    Det ligger något slags ond cirkel i att gamla bilar kostar pengar, därför att den enda saken efter den andra blir utsliten och småfelen blir fler och fler. För varför har man en gammal bil (om man inte är veteranentusiast, förstås)? Jo, för att man inte har råd att köpa en ny, naturligtvis.

    Redan kl. 8 i morse hade jag hunnit spendera 1.200 kr på att få ett nytt (begagnat) bälte till förarsidan i min stackars åldrande Kolis - 20 år gammal och mycket tapper. Sedan rök ytterligare 600 under dagens lopp p.g.a. diverse åtgärder samt besiktning... *suckar djupt*. Och naturligtvis stannar inte summan där - fem fel fann de på Bilprovningen och även om jag kunde fixa två av felen hemma, utan kostnad, måste de övriga tre repareras av någon som verkligen vet vad han gör... när når man smärtgränsen för vad som är rimligt att lägga på en gammal bil? Skall försöka vädja till min hjärtesnälle vän i Stockholm, men tänker samtidigt att det är ojuste att jag alltid kastar mig över honom så fort bilen behöver lagas... det känns inte bra, men jag har inget val. Om en månad måste bilen besiktas om, vare sig jag har råd med det eller inte - när man bor som jag gör, är bilen ingen lyx utan en nödvändighet.

    2008-04-20

    Igår hölls för en gångs skull en kattutställning i mina trakter, och givetvis tog jag chansen att åka dit! Det var Billingebygdens Kattklubb som höll sitt Kattmästerskap 2008 i Mariestad, och till min positiva överraskning fanns riktigt många raser, inklusive huskatt, representerade. Av naturliga skäl cirkulerade jag mest kring rexburarna - där fanns sex Cornish och nio Devon, om jag räknade rätt, och dessutom hittade jag en bedårande Sphynx-hona, som jag till min glädje fick ägarens tillstånd att gosa lite med.

    Tyvärr måste min allergi ha reagerat värre - och helt annorlunda - än jag hade förberett mig på, för under kvällen blev jag sjuk och natten var vidrig: jag kunde knappt andas, hallucinerade emellanåt, drömde fasansfulla mardrömmar... frampå morgonkvisten gav jag upp kampen och gick hem till mina föräldrar för att bryta av anfallet, och sedan sov jag hos dem hela dagen. Är lite orolig för i natt, men hoppas att kroppen nu har fått rensa ut vad det än var för elände jag drabbades av... *ryser* ... Mutti såg till att jag kom ut i trädgården när jag väl vaknade till, och jag tror att det hjälpte en hel del. Skall också ta ett bad med eucalyptusolja, som brukar rensa andningsvägarna för mig, innan jag kryper i säng.

    Har en jobbig vecka framför mig... cellprovstagning på måndag, besiktning av Kolis i Karlskoga på onsdag, KSS (sömnmedicinska) på torsdag och årsmöte i församlingen i Västerås på lördag. Så det är nog bäst att jag vilar ordentligt mellan varven...

    2008-04-14

    Har haft en jobbig period, då jag försökt hålla omvärlden på avstånd för att slippa intryck utifrån... men tack vare trädgårdsarbetet är jag nu på fötter igen och njuter av det härliga vårvädret. Mutti och jag har städat, d.v.s. rensat rabatterna, krattat och räfsat överallt, klippt bort gammalt dött gräs från slänten på baksidan samt inte minst tagit ner den döda enen (som visade sig vara fem stycken som vuxit ihop)... det var ett slitgöra som tog flera timmar, för här finns ingen motorsåg utan vi använde vedsåg och yxa. Fint blev det dock! Synd bara att man inte är snidare, så fint virke det var i den där enstammen...

    Kan du ser stubben? Klicka på bilden!

    Natten till idag blev vårnumret av "Smaragden" klart, också - skönt! Nu skall det bara printas och sändas ut till prenumeranterna.

    2008-04-05

    Med nya datorn kan jag lyssna på min favoritradiokanal Lugna Favoriter igen... den stod alltid på om nätterna när jag arbetade som advokatsekreterare vid ett internationellt advokatkontor i Stockholm, och jag har saknat den sedan dess. Och nu i kväll spelade de Jan Johansens "Se på mig"... käre vän, du vet vem du är, och du skall veta att jag tänkte på dig hela tiden! Minns så väl den där svåra natten hemma hos dig, när du hade ångest och inte kunde sova, och vi spelade just den där låten om och om igen...

    Vädret har varit fortsatt ljuvligt, och idag tog jag sekatören i handen - ingen orkester spelade, ingen kastade konfetti eller jublade, men nu är i alla fall trädgårdssäsongen inledd och Mutti och jag har hunnit rensa alla rabatterna fina. Å, så skönt det känns! En kamerapromenad efteråt gav följande resultat:



    2008-04-03

    I tre-fyra dagar har vi haft solsken och varma vårgrader ute... idag är det +15 i skuggan! Och jag njuter av min nya dator, som tillåter mig att föra över bilder från digitalkameran till datorn i en blink så att jag kan visa er hur underbart det är med vårväder:

    Fast om någon är naiv nog att tro att Aragorn nöjde sig med att sola på balkongen, kan jag upplysa vederbörande om att jag en stund senare fick följa med honom på en noggrann inspektionsrunda i trädgården - fast då hade vi båda för säkerhets skull varma tröjor på oss. Imma har alltid kungligt roligt åt Aragorns tröja... man riktigt hör hur hon fnissar när han stolt går omkring och stilar i den!

    2008-03-25

    Idag är det Marie Bebådelses Dag och jag har många att föra fram till henne... Åsa har mist sin älskade katt Tusse, oväntat och dramatiskt, två av mina vänner mår mycket dåligt p.g.a. händelser i deras liv, och jag har haft tre mycket gripande själavårdande samtal under kvällen.

    Min Internet-uppkoppling fungerar inget vidare just nu... för det mesta kommer jag inte ens ut på nätet, men då och då lyckas det och då passar jag på att ladda ner mejl m.m. Behöver du min förbön, så tveka inte att mejla mig! Även om du inte får svar, lovar jag att jag läser ditt mejl och ber för dig... och om du skriver att det är ok, överlämnar jag ditt ärende också till den "bönekedja" vi har. Då ber folk över hela världen för dig, och eftersom de täcker in alla tidszoner blir bönen oavlåtlig (d.v.s. pågår dygnet runt). Och du, det spelar ingen roll om du själv inte tror på bönens kraft... vi som ber för dig gör det!

    Som svar på en förfrågan jag fick i ett mejl nyligen, vill jag försäkra att vi ber för krigsdrabbade människor världen över, och för alla som är sjuka, lider nöd eller har andra svårigheter. Vi ber för fred överallt där ofred råder, för en fristad åt världens många miljoner flyktingar, för mat åt alla hungrande och dryck åt alla törstande, för ren luft, ren jord och rent vatten åt allt levande... och ja, Amanda, vi ber för djuren och växterna också, även spindlar och maskrosor.

    2008-03-23

    Herren är uppstånden! Ännu en gång kan vi jubla över Hans löfte om evigt liv och känna lycka inför Hans ofattbart stora Kärlek till oss alla. "Konungen är död - leve konungen!"

    Idag fyller dessutom mina gudkillar Pelle och Hampus 21 år - grattis, killar! Så jag har mycket att vara lycklig över, som ni förstår.

    I fredags kväll kom jag hem efter en otroligt upplevelse- och insiktsrik vecka i Stockholm. Vet att jag behöver bearbeta mina tankar och intryck, men känner redan glädje över fattade beslut i synoden, den underbara mässan (som innehöll både firandet av nattvardens instiftande och konsekrationen av de heliga oljorna) och samtalen med mina andliga syskon i kyrkan, d.v.s. biskoparna Sten-Bertil och Evert, fader Krister, och givetvis Marianne, som liksom jag är diakon och som jag tyvärr träffar alltför sällan eftersom vi båda bor långt från Stockholm (åt olika håll).

    Innan de stora mysteriernas del av påskveckan började, gjorde Krister och jag en "minikryssning" till Mariehamn. Det var också en upplevelse fylld av glädje, avkoppling och ett liv jag vanligen varken ser eller saknar men som var mycket trevligt som "undantaget som bekräftar regeln". Maten ombord var lyxig - Krister bjöd mig på restaurang istället för att vi uppsökte buffén - och under kvällen minglade vi, smådansade vid sidan av dansgolven, sjöng med i karaoken (stavas det så?) på discot och hade det trivsamt. Viking Line hade också kostnadsfritt uppgraderat våra hytter från insides B till utsides A p.g.a. ombyggnadsarbeten... det gladde mig, eftersom jag älskar havet. Kanske ligger det i människans urnatur att dras till vatten?

    2008-03-13

    Gör ett kort avbrott för att meddela två viktiga saker:

    1. Idag fyller Daddy 5 år! D.v.s. det är fem år sedan han fick den massiva hjärtinfarkt, som alla sa att han aldrig skulle överleva...

    2. I eftermiddags var jag och donerade blod vid Kristinehamns blodcentral - jippi! Naturligtvis damp jag efteråt... jag svimmar alltid när jag ger blod... men efter en dryg kvarts vilande med fötterna högre än huvudet kunde jag stå på benen och sedan dess mår jag finfint. Fick ett bra tips inför nästa gång: att dricka mycket vatten innan. Det är tydligen vätskeförlusten, inte förlusten av blodet i sig, som orsakar blodtrycksfall. Bra att veta!

    Och nu återvänder jag till min reträtt.

    2008-03-10

    Jodå, våren ÄR på väg - krokusarna blommar i vår trädgård, marken doftar våt mylla, gåssträcken drar över huset... och tranorna har anlänt till Hornborgasjön!

    Påsken närmar sig dessutom med stormsteg, och därför är det dags för mig att försvinna från nätet ett par veckor för att förbereda mig med bön, självrannsakan och lectio divina. Väl mött igen efter Herrens uppståndelse!

    2008-03-05

    Det borde finnas ett slags pool på nätet (lämpligen indelad som kommunerna, så att man slapp långa resor), där alla vi som är sjukligt förtjusta i en viss arbetsuppgift kunde hitta andra som är lika sjukligt förtjusta i sådant vi själva avskyr att göra, och så kunde vi byta tjänster med varandra. Jag älskar att klippa gräs - någon där ute som älskar att skura golv?!? Fast oooops!... något sådant skulle säkert vara skattepliktigt... allting som skulle underlätta livet för oss vanliga dödliga brukar vara det.

    2008-03-02

    En kär "gammal" vän fyller år idag - du vet vem du är. Grattis på födelsedagen!

    2008-02-29

    Korta februari blev inte mycket längre trots skottdagen... nu stundar mars och fastan går in i sitt slutskede. Vilket betyder att jag snart (d.v.s. om en dryg vecka) försvinner från nätet i två veckor för att först fira reträtt (d.v.s. förbereda mig andligt för Stilla Veckan) och sedan uppleva passionsmysteriet dag för dag under påskveckan. Förhoppningsvis tar inte Gud mig bokstavligt i år... för rätt många år sedan nu råkade jag be Honom att få "uppleva passionsmysteriet med Honom" och sedan dess har jag varit sjuk, vilket bevisar att man måste veta vad man ber om. Nå, jag klagar inte! Allt jag hoppas är att min resa till Stockholm för att bl.a. delta i den viktiga mässan till minne av nattvardens instiftande samt den efterföljande klerikala synoden verkligen blir av...

    Givetvis kommer jag att kolla mejlen även under de här två "tysta" veckorna, ifall någon behöver min förbön. Men i övrigt får Internet klara sig utan mig tills efter påskhelgen. Bara så att ni vet och inte tror att någonting hänt mig - ok?

    2008-02-26

    Mammograferades för första gången i mitt liv idag. Inte var det särskilt bekvämt... men det är skönt att vi kvinnor har den här chansen att hålla koll på cancern, eftersom bröstcancer hör till de former som har lättast att bilda metastaser (t.ex. i skelettet). Lustigt nog hade Mutti fått en tid ungefär samtidigt som jag, så vi gick tillsammans... fast något familjeporträtt blev det förstås inte - hihi! Å, apropå det, så har jag frågat nu, och ja, de pappograferar också! Däremot sa de ingenting om hur det går till... *fnissar busigt*

    2008-02-22

    Har fått en alldeles fantastisk present av Mia - en liten näverask full med små figurer och en lapp med texten: "Here are some tiny people for you to keep, so you can have good nights sleep, put them under your pillow when the day is through, and let them do all the worrying for you". Är det inte en underbar idé?!? Tack, Mia! Jag blev jätteglad både för gåvan och för din omtanke! Är det okay att jag visar den för Skrynken när jag träffar henne på måndag?

    2008-02-20

    Idag tror nog ungarna att jag har blivit komplett tokig, misstänker jag... de ser åtminstone mycket skeptiska ut när de kommer in hit och sedan vänder i dörren. Orsaken? Tja, kan det vara att jag spelar David Bowies album "Scary Monsters" om och om igen? Hihi! Typiskt matte att föra en massa obeskrivligt oväsen den dag hon faktiskt stannar hemma hela tiden och ägnar sig åt gos m.m...

    Blev full i skratt när jag fick din utmaning, Mia - tror du verkligen att jag har en chans att samla fler steg är du, som är så fantastiskt flitig?!? Dessutom törs jag inte skaffa mig någon stegräknare... jag känner mig själv och vet att jag skulle bli "besatt" av stegsamlandet. Men tack ändå, vännen, och lycka till med ditt eget samlande... du är jätteduktig!

    2008-02-18

    Fick avboka mitt besök hos sömnkliniken vid KSS p.g.a. mitt dumma huvud... suck! Nu skall de skicka en ny tid per post, och jag kan bara hoppas att det inte dröjer alltför länge innan jag får komma.

    Daddy är fortfarande sängliggande, men feber har gått ner i alla fall och det tycker jag är det viktigaste.

    2008-02-17

    Hann inte skriva något igår, eftersom jag har varit upptagen ända tills nu... men Muttis födelsedag blev toppenbra, och hon säger själv att det varit den bästa hon haft i hela sitt liv! *glad* Det enda vi möjligen hade kunnat önska oss var väl ett större rum att vistas i, för oj, så trångt det blev när alla gästerna - stora som små - skulle få plats kring fikabordet...! Men Mutti fick träffa sin bästa väninna (som hon inte sett på flera år) och dessutom gosa med två av sina sex barnbarn samtidigt (vilket inte heller hänt på flera år)... jag vet att det betyder bortom ord mycket för henne, och det var just därför jag ordnade det här kalaset.

    Daddy trivdes också jättebra, eftersom det visade sig att tre av gästerna delade massor av hans intressen (bl.a. kriminologi, geologi och historia)... men att dagen tog hårt på honom fick vi bevis för på kvällen, då han fick hög feber, yrade och inte kunde sova. Stumpen bråkade också, så jag misstänker att en ny infektion är under uppsegling... han får alltid smärtattacker i stumpen när han har en infektion i kroppen. Men Mutti och jag satt hos honom hela natten, småpratade, sjöng psalmer och höll koll på febern. Vid 7-tiden i morse somnade han, och då la oss Mutti och jag också.

    Så trots att Daddy blev så sjuk efteråt, måste jag säga att Muttis födelsedag blev precis så fin och rolig som jag hade hoppats under de två månader jag har planerat alltsammans. Det har inte varit lätt att hålla det hela hemligt för mina föräldrar, men jag ville absolut inte förstöra överraskningen... i vanliga fall brukar våra födelsedagar vara mycket lugna historier, så detta stojiga firande var totalt oväntat för alla utom mig - hihi!

    Idag har en av gästerna skickat ett tackmejl, och hon skrev att vårat hus "är som ett muminhus". Det tar jag som en stor komplimang!

    2008-02-14

    Idag sänder jag en stor, varm till er alla, och önskar er en riktigt fin Alla Hjärtans Dag!

    Tar det alldeles väldigt lugnt idag, eftersom jag inte mår bra. Är yr och vinglig, mår illa, har ont i huvudet... det är tur att ingenting står på schemat just nu, för jag är inte i skick att vara "duktig". Men solen skiner! Och i övermorgon fyller min älskade Mutti 65 år...

    Skrattade så tårarna rann när jag läste i senaste numret av tidskriften "Ett hus" (Villaägarnas Riksförbunds gratistidning) att det har lanserats en väckarklocka som inte bara ringer utan dessutom rullar iväg så att man måste jaga rätt på den för att kunna stänga av den. Undrar bara när det kommer en klocka som lyckas med konststycket att få en att komma i säng i vettig tid om kvällarna?!?

    2008-02-13

    Hur kan man bli ledsen, riktigt ledsen, över någonting som egentligen inte alls har med ens liv att göra? Men när jag läste att artisten Magnus Uggla tänker sluta blogga, blev jag uppriktigt besviken. Det förvånar mig att jag tog det så hårt, med tanke på dels att jag inte känner karl'n och dels ju faktiskt har som livsuppgift att inte fästa mig vid världsliga ting. Det är bara det att jag verkligen gillar Magnus Uggla - älskar hans musik och ännu mer hans texter, och tycker att hans blogg lyfte dagen på många sätt. Killen är rolig, mänsklig, alldeles vanlig och väldigt ovanlig på samma gång. Jag kommer att sakna honom, helt enkelt! Och fortfarande hoppas jag att det bara var ett skämt... att han fortsätter att blogga någon annanstans.

    Nå, för att byta samtalsämne så börjar jag att må något bättre nu, både fysiskt och psykiskt. Tar det dock fortfarande väldigt lugnt, för säkerhets skull... det var länge sedan jag var i så dåligt skick som jag varit den senaste veckan. Och nu på lördag vill jag absolut vara pigg, eftersom Mutti fyller 65 år! Vi hoppas förstås allihop att både Torbjörn och Bobo med familj kommer på besök då... det skulle lysa upp tillvaron för oss alla tre.

    Daddy har haft en ny, tyst hjärtinfarkt, men vi lyckades häva den hemma och han vill inte in till sjukhuset förrän det blir alldeles nödvändigt. Kanske tänker han att han inte vill förstöra Muttis födelsedag... ja, jag vet, det låter idiotiskt, men jag förstår faktiskt resonemanget även om det är ologiskt. Daddy vet att om han hamnar på sjukhus för hjärtproblem, blir han kvar minst en vecka... och rädd som han är, klarar han inte av att inte Mutti är där med honom. Och Mutti klarar inte av att säga nej.

    2008-02-12

    I lördags eftermiddag kände jag mig vissen, mådde illa och hade svårt att hålla mig uppe. Ringde Mutti och berättade att jag tänkte sova en stund, varpå jag kröp till kojs.

    Vaknade, tittade på väckarklockan (en gammal hederlig tick-tack) och såg att hon var fem... ringde Mutti för att bjuda över henne på en kopp te. Hon lät konstig, men lät mig pladdra på tills poletten äntligen föll ned - klockan var inte fem på kvällen utan fem på morgonen - två dagar senare!

    Har alltså varit borta från världen i två dagar, missat en träff med Skrynken och inte tagit hand om mina missar som de förtjänar. Lyckligtvis hade jag sett till att deras skål med torrfoder var full och att de hade gott om fräscht vatten innan jag gick till sängs, så det hade inte gått någon nöd på dem. Hur konstig får man vara, egentligen? Jag börjar tröttna på alla oddities som min sjukdom ställer till med...

    2008-02-07

    Oki, nu börjar smygpremiären av mitt skrivblocks nya avdelning: Adressboken! *applåder, visslingar, några i publiken ställer sig upp*

    I Adressboken lägger jag in länkar till sajter jag brukar besöka - bloggar, nyhetssidor, privata hemsidor, bra ställen att få tag i clipart, fonter, PSP-tuber m.m... ja, du förstår vad jag menar. Men vänta dig inte alltsammans på en gång, är du snäll! Jag utökar förrådet vartefter jag har tid och ork. Det som ligger där nu, är bara en början...

    2008-02-06

    Folk säger att Gud inte finns... men hur kan det då komma sig att jag har en katt som älskar att dricka te?!? Jag, som varit teoman (teist?) i hela mitt liv, kan ju inte ha fått ett mer passande sällskap!

    Har läst ut boken "100 sätt att rädda världen" av Johan Tell och känner mig riktigt lätt om hjärtat, eftersom jag tydligen redan gör i stort sett allt jag kan för att inte bidra till miljöförstöringen mer än jag absolut måste i den livssituation jag befinner mig i. Visst, jag har inte haft råd att konvertera husets värmesystem från olja till bergvärme, och det är naturligtvis inte bra... men sotaren säger att den olja vi använder är exemplariskt ren, i alla fall. Och ja, jag kör bil (när jag måste åka någonstans - vi bor i glesbygd och har inga reella alternativ)... men eco driving tillhörde min normala körstil långt innan begreppet var uppfunnet, för det var så jag fick lära mig köra av mina föräldrar. Men den tydligen riktigt stora anledningen att jag kan känna mig glad över mina små insatser är att jag handlar nästan uteslutande lokalproducerad mat, aldrig flyger, aldrig konsumerar annat än nödvändigheter, använder lågenergilampor överallt och återvinner i princip allting ner till den lilla pappersflärpen på tepåsen. Visste du att man sparar 250 kilo koldioxid på ett år om man sänker hastigheten från 90 till 80 km/h när man kör bil? Och att elva lågenergilampor sparar lika mycket (koldioxid, alltså) på ett år, jämfört med vanliga glödlampor? Det vi tenderar att glömma bort - jag också, innan jag läste den här boken! - är att det inte bara är vårt användande utan själva tillverkningsprocessen och transporten av produkten som skadar miljön. Det är givetvis bra att vi tänker på vad vi själva gör, men om vi också tar med i beräkningen vad som hänt våra konsumtionsvaror innan de når oss kan vi vara ännu mer miljövänliga. Bra, va'?

    Fick äntligen besked ifrån blodcentralen vid Kristinehamns sjukhus att jag är välkommen som blodgivare - hurra! Det betyder att jag, trots alla mina hälsoproblem, kan göra lite nytta för andra... och som om inte denna nyhet piggare upp mig tillräckligt, fick jag också ett brev från mina andliga systrar i Karmel, där syster Karin prisar mig för att jag offrar all den smärta och sorg som min ohälsa medför till Gud, som sedan omvandlar det till nåd som Han strör över andra. En så underbar visshet! Hon skriver att det jag gör "är lika viktigt som Jesu offer på korset"... ord som fick mig att börja gråta. Du som liksom jag är sjuk, har ont och mår dåligt - glöm aldrig detta! Du är viktig precis där du är, mitt i ditt lidande! Lägg det bara på Guds altare, och låt Honom göra resten... det gör dig inte friskare, men definitivt helig!

    2008-01-30

    Fick ett brev från Mariestads-Tidningen idag, där det stod att jag har vunnit en liten kryssning Stockholm - Mariehamn t.o.r.! Bussresa till Stockholm och hem samt frukostbuffé ombord ingår förutom hytten och resan... och när jag ringde en god vän (som redan bor i Stockholm) och frågade om han ville följa med - fast han får tyvärr betala sin resa själv - hakade han genast på. Kul! Förra året gjorde jag en likadan resa tillsammans med min bror Torbjörn, och vi hade väldigt trevligt... så jag ser oerhört mycket fram emot den här minisemestern.

    2008-01-29

    Det blev ingen besiktning, för jag fick aldrig igång bilen... suck! Troligen har batteriet frusit, eftersom bilen står utomhus dygnet runt, eller så har något gått sönder i det elektriska systemet. Ja, vad väntar jag mig av en tjugo år gammal bil? Daddy kommenterade lakoniskt att "Bilprovningen vill ju ändå ha bort sådana bilar från vägarna", och det är kanske sant... men vad gör man, när man inte har råd att köpa en nyare?

    Är lite för populär för mitt eget bästa idag... Mutti är nervös och skulle behöva att jag höll Daddy sällskap, Daddy vill att jag "är där", och hemma klänger Aragorn hysteriskt spinnande på mig samtidigt som Imma smyger efter mig som en skugga och försöker få mig att uppmärksamma henne. Själv känner jag mest för att krypa under en sten och glömma att världen utanför existerar... nej, jag är egentligen inte deprimerad, utan bara trött ända in i fibrerna. Igår, när jag hade ställt in hos Bilprovningen och ordnat diverse andra saker, gick jag och la mig "en liten stund"... och vaknade i morse av att Mutti ringde mig. Då hade jag sovit sexton timmar i sträck!

    Nå, har sett en rolig film idag: "Pelle Svanslös och den stora skattjakten". Kan rekommenderas! Är lite seg i början, men blir desto mer spännande vartefter... och förutom att Björn Kellman är en bedårande Pelle, så gillade jag verkligen Brasse Brännström som Trisse *ler stort*.

    Jobbar vidare med den nya avdelningen här i skrivblocket... kanske hinner få ut den till helgen, rentav? Och samtidigt försvinner grafik-sidan... så passa på att kika på den, ifall du är intresserad!

    2008-01-27

    I morgon skall jag besiktiga Kolis, och jag har en obehaglig känsla av att det inte kommer att gå så bra... men det känns bättre att få ett papper på vad som måste åtgärdas, så jag väntar med reparationerna till efter besiktningen.

    Har faktiskt startat en ny blogg, samtidigt som jag har lagt ner den jag hade tidigare. Den nya bloggen heter Livsfilosofen och kommer enbart att handla om mina frågor och funderingar inför nyheter, händelser, politik m.m... alltså mer utåtriktade (samhällsorienterade) tankegångar, väckta av juristen och medborgaren i mig. Om du följer mina skriverier på bägge ställena (här och där) kommer du snart underfund med skillnaden; framför allt är det här en semiprivat dagbok, medan bloggen är ett försök att dela med mig av "gräsrotstankar" som kanske rentav snappas upp av politiker och journalister, d.v.s. de två grupperingar som innehar makten i det här landet. Min dåliga hälsa hindrar mig från att engagera mig mer "fysiskt" i samhället... men om någon uppsnappar min lilla röst i cyberspace, kanske jag ändå kan göra något litet för min omvärld? Det är en av fördelarna med Internet, och på sätt och vis hela meningen med att blogga!

    Nej, ungarnas blogg har jag givetvis inte rört - fattas bara! De fortsätter att titta på världen genom sina stora, bärnstensgula ögon, och nu har de så smått börjat skriva en bok också...

    Däremot börjar planerna på en ny avdelning här i skrivblocket att ta form. Mer om det senare, dock.

    2008-01-23

    Då är samrådsmötet avklarat, och jag överlevde. Nästa steg i processen blir tydligen att jag skall få testa om jag klarar av att delta i aktiviteter tio timmar per vecka... gör jag inte det, är det visst ingen mening att ens reflektera över arbetsträning, om jag förstod saken rätt. Jag får själv välja var jag vill vara, så jag har ansökt om att få hjälpa till på biblioteket i Gullspång. Samtidigt har jag lämnat in en ansökan om förlängd sjukersättning... måste ju täcka in för risken att jag inte klarar det här testet, tyvärr. Vi har också bestämt att jag skall börja träffa Skrynken igen, och det kanske är vettigt med tanke på hur tungt livet känns just nu...

    Sedan i natt snöar det kraftigt här, och temperaturen ligger kring noll så det är rätt halt på vägarna. Lyckligtvis har jag ingen anledning att ge mig ut på några längre bilturer just nu... det vi behöver, finns i Gullspång. Drömmer om att ha råd att köpa en cykel! Då kunde jag cykla till Gullspång och handla, istället för att behöva ta bilen... det skulle vara bra såväl för miljön, ekonomin och min stackars kropp!

    2008-01-20

    Oki, nu har det stormat klart... tror jag i alla fall... och taket ligger kvar på huset, träden har klarat sig, vi fick aldrig något strömavbrott och ingenting damp ner i skallen på mig. Hoppas att ni också har klarat er bra!

    Börjar bli nervös för samrådsmötet, men ser samtidigt fram mot det.

    Finns det någon därute som har ett par hundra tusen som bara ligger och skräpar? Någon rik som har tröttnat på att konsumera lyx och vill ha förbarmande med en nödställd medmänniska? Det enda jag någonsin önskar mig av livet är att få bli skuldfri, och tyngden av min ekonomi börjar bli för tung att bära...

    2008-01-18

    Du kanske undrar över att jag visar reklam på den här sajten? Orsaken är att vår kyrkogrupp får chansen till små bidrag till reträttverksamheten den vägen... det blir inga stora summor, men vi behöver all hjälp vi kan få. Meningen är ju att gästerna inte skall behöva betala för någonting annat än resan hit och hem - resten står vi för. Varför? För att det finns gott om reträttplatser för dem som har pengar, men inga för dem som inte har det... det är liksom hela meningen med det vi gör här - att finnas till för våra medmänniskor så gott vi kan, även om det blir i minimal skala.

    Den omtalade stormen har hittills lyst med sin frånvaro... det var länge sedan det blåste så lite här. Men än är förstås natten ung... hihi!

    2008-01-16

    Inget möte idag... senaste budet är att vi skall ses på tisdag. Hoppas att det verkligen blir av då!

    Är väldigt trött, men tog mig i alla fall till biblioteket i Gullspång igår för att byta ut en papperskasse full med lästa böcker mot en full med ännu olästa. Vädret inbjuder till stilla läsning och många muggar te. Men jag vill också få ork att besvara mejlet från A, som jag fick häromdagen... lyckligtvis skriver hon att hon läser den här dagboken, så hon vet att jag inte dröjer på pin kiv...

    Mutti har tagit kontakt med anhörigvården, och trots Daddys protester har hon drivit igenom att gå på en anhörigträff nästa vecka. BRA! Jag begriper inte att inte Daddy förstår att ju bättre Mutti mår desto bättre orkar hon med honom? Fast, det är klart, han förstår inte hur ansträngande det är för henne att alltid finnas till hands för honom... och det där med att äkta makar har vänner på eget håll har han aldrig gillat. Han lever för henne, och tycker att hon borde vara nöjd med att leva för honom... kanske en genusfråga? Har läst någonstans att ju äldre män blir, desto mer centrerar de sina liv kring hustrun och hemmet, medan kvinnorna gör tvärtom.

    2008-01-14

    "Som det nya året börjar, kommer det att bli" säger ett gammalt ordspråk. Stämmer det, kan jag se fram emot en hel del oväntade händelser blandat med ordentliga doser förvirring...

    Någonting fick mig att mejla Skrynken för att påminna henne om samrådsmötet på onsdag. Det känns viktigt för mig att hon är med, så att FK får en så allsidig bild av min situation som möjligt. Till svar fick jag att varken hon eller min läkare visste om mötet! Givetvis ringde jag genast till FK, och min handläggare blev lika förvirrad som jag var... så nu får vi se om det blir något möte på onsdag, eller om vi måste boka en ny tid.

    Min "gamla" väninna från det glada 80-talet hörde av sig idag - JÄTTEKUL! Hon tyckte inte att jag skulle behöva betala för att få kontakt med henne (vilket betyder att hon läste mitt förra dagboksinlägg och förstod att det var henne jag tänkte på)... rart, inte sant? Pengar är ju något jag inte precis badar i, om man säger så...

    Å, en sak måste jag få berätta: solen sken i förmiddags! Men nu regnar det igen, och någon snö har vi inte kvar... inte ens tjäle, faktiskt. En av Muttis väninnor tänkte köpa sin man en pannlampa så att han kan jobba i trädgården... kanske skall gå ner och rota bland mina gamla orienterarprylar efter min och göra detsamma?!? I hela mitt liv har jag älskat vintern, men sedan vi fick trädgård är det framför allt våren som lockar mest... särskilt nu när jul- och adventsprylarna är nerplockade och det är mörkt i fönstren.

    Lite nytt på sidan: matte har tagit bladet från munnen.

    2008-01-09

    Har nästan fått kontakt med en "gammal" vän från tonåren... ja, jag skriver nästan, för vi kan inte se varandras mejladresser på Stay Friends förrän en av oss har betalt medlemsavgiften. Vilket jag tänker göra den 18:e, då jag får min pension. Skall bli så KUL att få veta hur livet varit för henne!

    I ett mejl idag fick jag frågor från en skoltjej som skall skriva en uppsats om hur det är att vara nunna, och så hade hon hittat min sajt... ojojoj, och jag som inte är någon klosternunna på det traditionella sättet! För säkerhets skull har jag skickat henne mejladresser till "riktiga" kloster också (dominikaner, birgittiner och karmeliter)... men visst svarade jag på hennes frågor. Den svåraste tyckte jag var "Vad tycker du är roligast?", för jag var på vippen att svara "att tvätta", men så tänkte jag att det ju inte var den sortens information hon var ute efter. Så jag svarade att jag älskar att tjäna vid altaret, alltså assistera prästerna och biskoparna under gudstjänsterna, och så la jag till att av de dagliga uppgifterna är trädgårdsarbetet och tvättstugan det jag trivs bäst med. Man ber så bra medan man arbetar med händerna!

    Aragorn måste ha fått tag i kattmynta eller något liknande, för idag är han smått tokig... men mer om det får du läsa i deras blogg... jag vet att Imma var inne och skrev av sig sin frustration för en stund sedan.

    2008-01-08

    Nu funkar mejlen igen! Och Telia sände ett mejl med en ursäkt idag, samt erbjöd mig en check på 200 kronor (som jag tackade ja till) som plåster på såren. Visserligen gäller den bara i deras egna butiker, men jag behöver en förlängningsdosa till telefonen, så... skall bara ta reda på var närmaste Telia-butik ligger.

    Det töar här i Otterbäcken: de två decimetrarna snö vi hade fått har smält ihop till ett tunt, tunt lager och regnet droppar från taket. Än kan man dock se djurspåren till och från fågelträdet, som tycks attrahera det mesta i djurväg. Jag har sett spår av både rådjur, räv, hare och lo... samt grannens katt, förstås, som tycks gilla att "fågelskåda" från grenarna i vårt fågelträd. Och jag låter honom hållas, eftersom han mig veterligen aldrig har lyckats fånga något fjäderfä!

    Både Mutti och Daddy har fått svårt att sova om nätterna, så nu i kväll har jag suttit vak hos dem. Ingen av dem mår bra: Mutti är orolig över att hon inte längre kan se i mörker (vilket bl.a. har lett till att hon snavade häromkvällen och slog sig gul och blå), och Daddy har ont överallt i kroppen (troligen p.g.a. njursvikten). Själv sover jag om man så ställer mig upp-och-ner i ett hörn...! Och apropå det, så fick jag idag kallelse till sömnkliniken vid KSS; den 18 februari skall jag dit och få låna hem en mätutrustning, som skall registrera hur min sömn ser ut under en natt. Skall bli riktigt intressant! För säkerhets skull ringde jag dock och frågade vad som händer om jag har migrän just den natten... men det var tydligen inga problem, de bara programmerar om utrustningen och så får jag använda den en annan natt istället.

    2008-01-05

    Har totalt GLÖMT BORT att berätta för er alla att min mejl inte fungerar! Så om ni har mejlat mig och inte fått svar, beror det inte på att jag sitter här och trilskas i största allmänhet... det är Telias mejlserver som strular sedan jul, och jag vet inte när de har fått bukt med problemet. Enligt deras hemsida skall de börja starta upp kl. 16 idag och sedan "släppa på" kunderna en efter en under det kommande dygnet... och sedan har jag troligen en rätt full inbox att ta hand om.

    2008-01-04

    Då kan jag äntligen avrunda den spännande följetongen och meddela att idag kom den ordinarie leveransen villaolja. Undrar om den chauffören någonsin blivit så hjärtligt välkomnad förut? Ja, kanske det... han berättade att han bara varit ledig två dagar de senaste veckorna (julafton och annandagen) - i övrigt har han och kollegorna levererat villaolja till frysande husägare från kl 4 på morgonen till sena kvällen, dag in och dag ut. Jag undrar vad det beror på att det är så svårt att avgöra när det är dags att beställa ny leverans? Det sitter en tydlig mätare på tanken, men vi misslyckas ändå med att begripa oss på den... och det är vi uppenbarligen inte ensamma om.

    Ett förslag till vår regering: ge oss oljeberoende husägare ett vettigt stöd - säg 50 % av kostnaden, om vi ser till att få installationen gjord inom ett år - så att vi äntligen får råd att byta till t.ex. bergvärme eller solenergi! Ni blir av med ett stort miljöproblem, och vi får äntligen chansen att sluta vara oljeberoende... det skulle ge er ett gott renommé både här hemma och internationellt, och oss befrielse från skammen att tvingas bidra till miljöförstöringen därför att vi faktiskt inte har råd att konvertera till ett bättre värmesystem. Alla blir vinnare! För nog kostar en sådan drive betydligt mindre än miljöskadorna... och det är en engångsutgift, dessutom, medan miljöeffekterna fortsätter att förbättras för varje år framöver som vi slipper värma våra hus med villaolja!

    På tal om energi, så är mina katter överaktiva idag (och betänk att de är rexar, som redan i vanliga fall är oerhört aktiva!) - far kring väggarna, river ner allt i sin väg, studsar och hoppar. Imma höll på att driva både Aragorn och mig till vansinne i natt när vi försökte sova medan hon ville slåss... jag undrar vad som farit i dem?!? Kanske försöker de hålla värmen på sitt eget sätt - hihi! I så fall lugnar det snart ner sig, hoppas jag... det är liiite knepigt att diska, tvätta, städa och utföra diverse andra uppgifter med två mini-tornados i full verksamhet tätt intill en...

    2008-01-03

    Idag fyller min käre vän Krister 30 år - grattis!

    Oljan har tagit slut igen, men i morgon bitti kommer den ordinarie leveransen så vi tar det lugnt och klär oss bara lite varmare än vanligt, och Aragorn och Imma ligger tätt ihoprullade på den lilla elektiska filten som jag har placerat i deras favoritstol i biblioteket... så det går ingen nöd på någon av oss.

    Ute fortsätter det att snöa. Fluffiga vita flingor dalar stillsamt från himlen och hittills har det samlats cirka 4 cm snö på marken. Med andra ord inte tillräckligt för skottning... det räcker att sopa av rampen emellanåt. Apropå det, så hade räven besökt oss under natten... hans tydliga tassavtryck syntes hela vägen upp längs rampen till mina föräldrars ytterdörr och ner igen för att försvinna längs uppfarten och in i skogen. Trist nog (för honom) hade han inget att hämta uppe vid huset... vi hade som vanligt lagt ut matrester m.m. men slänger dem i skogsbrynet för att även lodjuren skall våga sig fram och äta av godsakerna. Räven hittar dit också... och till "fågelträdet" (rönnsumaken på baksidan av huset, där vi hänger nötpåsar, kokosnötter, späckbitar och annat som fåglarna gillar)!

    2008-01-01

    På årets första dag kom vinterns första snö... nu ligger trädgården under ett tunt, vitt lager och det är så vackert, så vackert!

    Villaoljan tog slut igen i morse, men den här gången visste vi på råd och ordnade två 25-litersdunkar med diesel från OK-tappen här i Otterbäcken. Tack, Göran, för tipset! Vår oljeleverantör tror att den ordinarie leveransen kommer i morgon (första vardagen), eftersom han har sagt till dem som kör tankbilarna att vi är helt utan... och tills dess räcker säkert det vi har fyllt på idag. Själv fryser jag inte det minsta - det kan man helt enkelt inte göra med två varma, kärvänliga rexar som klänger kring en hela tiden.

    Har meddelat mina vänner i kyrkan att jag tyvärr inte har råd att resa till Stockholm för att delta i Trettondedagsmässan och julfesten nu på söndag. Förr om åren skulle det ha gjort mig ledsen att missa en så fin dag... men nu tänker jag att det är någon Guds mening med att jag blir kvar hemma. I själ och hjärta är jag dock förstås med dem alla, när de firar de tre vise männens gåvor till Jesusbarnet - guldet (kroppen), rökelsen (själen) och myrran (anden)!

    Hoppas att Du har haft en fin nyårsnatt? Det har jag!




  • Vill Du nå dagboken för år 2007?
    Klicka här!